Mitt förstfödde låg sitt huvud på mina knä, hennes milda hasselbruna ögon blinkade uppmärksamt och hon spetsade upp öronen, hennes näsborrar vigdes... hon lyssnade
- ja , gumman,klappade jag nosen, du ska bli stora sysstern innan året är slut
Hon viftade ivrigt med svansen, blinkade med de långa ögonfransarna och slickade mina fingrar
- vill du gå ut och kissa ? ta en promenad ?
Hon stutsade vild och dansade runt sig själv.

Jag tog på mig de rosa gummistövlarna, drag åt mig jackan, den närmade sig midnatt men vi var alldels för upphetsade för att sova.

Ute under det samets svarta himmelen, luktade det nybakad bröd. Ella vitrade mot himmelen och även jag lyfte blicken.

Ett enorm vit sken, lyste upp precis ovanför huvudet på mig, jag dra in andan... wow så stort stjärnfall har jag inte sett på evigheter, faktum är att det var länge sedan jag såg nån överhutaget.... inte för att stenar har slutat ramla in i jordens atmösfär eller så , det var bara jag som inte vågade lyfta blicken.

Jag följde ljuset tills den slocknade, norr om oss... jag lätt det falla...
men inners inne viskade en svag önskan

"ett friskt barn...snälla, gud, ett friskt barn"

Långt efter midnatt, kom vi till sängs, Eskild hade hunnit sömna och snarka i soffan och inte förren jag kände hans varma långa starka armar runt midjan fann jag ro till att sluta mina ögon och glida iväg till vad som skulle snare vissa sig vara en dröm om barnkammaren.

Jag hartar dig !!!!! väste hela hennes innre... Jag hartar dig !!!!!
för att du förstog allting ett liten tag inna jag gjorde
att vi dog
att vi aldrigt nånsin skulle få, de vi i hemlighet drömt om, kämpad mot alla odds för... glöden dog, elden kvävdes...
Du öppnade mina ögon, tvingade mig att se, höra och lukta på allt det där... framför mig låg det en rutten dröm, blödande, urriven ur mitt bröstkorg... Jag vill einget av det där se...ville inte veta men du gav dig inte, du visste att du måste få mig att förstå, att allting var över...

Gud va jag hatade dig ...

Allt den där eviga toma snacket om, att du kände dig hemma hos oss, att du alrigt nånsin känt dig så trygg, så rätt som under mitt tak... plötsligt... allt du kunde ge mig var "innerst inne visst jag att jag var på fel plats" FÖR HELVETE!!!!

Manan med mycket snack, lite verksta... "jag älskar dig ännu" FUCK YOU !!!! ditt äckliga löngare...det kruper i kroppen i hel amig när jag tänker på dig
Varför i hela världen ,tänker jag på dig forfarande? Jag äcklas av det morbida som har sket oss, JAG FÖRSTÅR inte...
allt jag vet idag
är
det spelar ingen roll
löften är brutet, hjärtat begravd...
som du sa...livet gå vidare...
Tokan vandrar längst vägarna med ett fågelbo i håret, alla skrattar åt henne...
Fan, vilken idiot jag har varit... och du, du kan fanne mig, dra åt helvete !!!

aaa ja, hon föll
ett tag , en underbar sekund höll han hennes hand... ägde henne... kropp, själ, hjärta... hon var "en av många" till slut en liten stund blev hon "den enda"

hon gav allt... hon blödde, porlande skratt, hon gav honom gåvor ... hon gav honom sig själv...

Tomma ord flöde i många månader men han kom... han rörde vid henne, sträckte handen och magin hände...sen följde en lång vänta... årstider ändrade hennes verklighet, han var där... som en trygg varm röst , håll han henne tryggt i mörkret...

och när sommaren kom
brast bubblan...

nu står hon med blottade blödande ådror, sår som aldrig verka läkas, övergiven... glömd, bort kastad som en trasa, inget värd... utan hjärtat, den tog han med sig, med naggade kanter i sin själ, likt ett spöke...

men utan tvekan... älskade hon...

nu få hon betala priset ...
/izz

Han drev henne till vansinnet om nätterna, hon kunde aldrig sova längre lugnt inte sens hans leende börja förfölja henne

varför hade han sån påverkan på henne för guds skull?

Det hade kunnat vara så många andra men ingen annan kittlade hennes inre på det viset hon lätt honom göra det och just nu var det närmare likt tortyr än annat.

Vad var det som var så speciell just med honom?
hade han stulit hennes själ och visste inte ens om det?
hade han kunnat få hennes hjärta, hennes kropp?

Eller var han en skugga av hennes fantasi som aldrig nånsin skulle bli sann?

Likt ett spöke

Skulle bubblan brista så fort de lärt känna varandra?
var det bara en fantasi som gjorde en sån påverka på henne?
mystiken?

Faktum att hon inte visste var fan hon hade honom…
hennes ego?

Eller faktum att han listade ut henne, att han plötsligt visste att under den kaxigheten, bakom den kalla tjocka muren så levde det en ganska trasig figur som slickade sina sår och drömde hemligt om den stora kärleken

Var det ju det som störde henne som fan? Att han visste?
visste vad hon döljer… djupt nere i sin bottenlösa själ

HAN VISSTE OM HENNES LÄNGTA…..

Stark, vacker, åtråvärd…. bitchig….
Vilken klyscha, herre gud…..

alla har vi väl våra demoner och hon tänker inte låta mina äta upp henne….
Var det så jävla fel?

hon var ingen offer, trasig och naggat i kanterna, Visst…
men definitivt inte ett offer…..
trots allt….

Var hon för trasig för att förtjäna mer?
Hon visste vad hon ville, hon vet vad hon drömmer om
hon vet ……………

Ändå kan hon inte sluta tänka på honom och det retade gala på henne…………………… VARFÖR ??????

Kanske minns hon doften av honom, doften från för …
som håll henne förtrollad i år tills han öppnade Pandoras ask

Hon hade kunnat falla lika mycket nu som då men han lyckades varna henne i tid

om att han inte skulle fånga henne…..
Föll hon ändå….?