8 st smärre Hand Nafrar                                            8 Sk
9 st Slag Borrar                                                        24 Sk
3 st Filar                                                                   12 Sk
1 st Fil Klåfva                                                            18 Sk
2 st Hoftänger och 2:ne Hammare              1 Rdr        18 Sk
1 st Svedjern, Hofpicka och Brännmärke                      6 Sk
2 st Qwarn Stämplar                                                    3 Sk
1 st Utanlås                                                                12 Sk
1 st Hus Nafvare                                                         12 Sk
2 st Takved Nafvare                                                    30 Sk
2 st mindre Hand Nafvare                                              8 Sk
1 st Häst Skrapa                                                           4 Sk
1 st Skejern och pryl                                                     4 Sk
1 st Käckel                                                                  24 Sk
12 st Längre Liar                                      4 Rdr           24 Sk
15 st do. kortare                                      3 Rdr           12 Sk
2 st Jernstörar                                         2 Rdr
2 st Jern Gribbar (gräv)                                                36 Sk
2 st Sten Vändhakar                                1 Rdr
1 par Rist Hyfvlar med Jern                      4 Rdr
1 par Slag Jern                                        1 Rdr
3 gånger Häst Sko Spik                                                  9 Sk
1 st gammalt Refjern (Rävjärn)                                     18 Sk
1 st För Huggar Yxa                                 1 Rdr             12 Sk
1 st mindre do.                                                             18 Sk
5 st Skällor                                               1 Rdr            24 Sk
4 st större och mindre Huggyxor                2 Rdr            36 Sk
3 st Hand Yxor                                                              36 Sk
1 st Räcknagel och dragvirja                                         12 Sk
6 st Huggyxor                                          1 Rdr              6 Sk
1 st Hållhaka och Rislia                                                   42 Sk
6 st Tväryxor                                           1 Rdr               6 Sk

Jern och jernmalm

1 st Gryta om 195 kannor                      32 Rdr         24 Sk

1 st do. om 100 do.                               16 Rdr         32 Sk

1 st do. om 28 do.                                  7 Rdr

1 st do. om 5 do.                                    2 Rdr          12 Sk
1 st 2 kans Panngryta söndrig                                    18 Sk
1 st ½ kans do.                                                          20 Sk
1 st Malmstekpanna                                                    20 Sk
1 st Jern Stekpanna                                                    16 Sk
1 st gammal do.                                                         12 Sk
1 st Brand Jern och Limpanna                                       7 Sk
1 st Eld Slef                                                                16 Sk
1 st sämre Eldslef                                                        12 Sk
1 st Mortel                                                                   30 Sk
1 st Skräddare Sax                                                      24 Sk
4 st Ullsax                                                                   12 Sk
1 st bättre Ullsax                                    1 Rdr             12 Sk
2 st Finger Saxar                                                           8 Sk
1 st skal. Åderjern och Sneppare                                   9 Sk
1 st Strykjern                                                              36 Sk
5 par Såck Stickor                                                         2 Sk
6 par Band Knifvar                                                      16 Sk
3 st Tälj Knifvar                                                            2 Sk
2 st Nafvar Vindor                                 1 Rdr              12 Sk       

Koppar, mässing, bleck och tenn

1 st Finger Ring                    1 Rdr (riksdaler) 24 Sk (skilling)
2 st Mässing Skålar                                      24 Sk
1 st Ljus Lampa                                            1 2 Sk
1 st Koppar Kittel                  1 Rdr                24 Sk
1 st Caffe Panna                   1 Rdr                12 Sk
1 st Koppar Fat                     1 Rdr                12 Sk
1 st Hämtare af Bleck                                    30 Sk
1 st Kanns mått af dito                                  20 Sk
1 st Stops mått                                             12 Sk
1 st Qwarters och Jumfrus 
mått och en bägare               1 Rdr                 18 Sk
1 st Sikt                                                         18 Sk
1 st dito gammal                                               3 Sk
2 st Trattar                                                      16 Sk
1 st Skål                                                          10 Sk
1 st Refjern                                                      10 Sk
1 st Ljuslampa och 2:ne Tallrikar                         8 Sk
1 st Thebricka                       1 Rdr
1 st Gräddsnicka                                                 2 Sk
1 st Matsked  och 2:ne theskedar                         3 Sk
24 Lod Mässingsträng                                          30 Sk
1 Par Vickt Skålar                 1 Rdr                      12 Sk
2 st Bjällror och en häst klåcka 1 Rdr

                                                              

År 1856 den 8:de October inställde sig underteckande på begäran af Enkan Brita Sophia Matsdotter i Wargträsk. (mormors mormors mor) Att förätta Bouppteckning efter hennes aflidne man Carl Petter Persson som afled den 13:e September detta år. Hade med efterlewande Makan sammanlagt 10 st nu lefande barn. Nämligen sönerna Carl, Mattias, Edmund, Per och Johannes, myndig och närvarande, sonen Elias 9 år, döttrarna Brita Christina 25 år ( mormors mormor), Eva Catharina gift med närvarande bonden Olof Nilsson i berörde Wargträsk by, Anna Sophia 22 år, Maria Lovisa 19 år, Lisa Christina 17 år och Clara Juliana 12 år gammal. De omyndigas rätt och bästa bevakades av klåckaren Sven Fahlberg i Flakaträsk.
Boet uppgafs såväl av Enkan Brita Sophia Matsdotter samt båda äldsta sönerna, sedan de blifvit underrättade om följden av olaga uppgift, befanns och nedtecknades på nedanstående sätt. 

  

Min mans morfars morfar var en av de två sista som blev avrättade genom halshuggning i Hälsingland. Han hette Johan Andersson och den andre som blev avrättad hette Johan Höglund.
Andersson och Höglund mördade en dräng som Höglund hade anställt, den drängen hade 72 riksdaler, en ansenlig summa på den tiden. Höglunds familj var stor och hade knappt råd att äta och Johanssons familj hade det lika knapert. När drängen tog avsked från drängsysslan för att han sade att han skulle gå till Norge och därifrån åka båten över till Amerika, fick Höglund, hans hustru och Johansson idén att mörda honom. Ingen skulle ju ändå veta om han kom fram till Amerika eller inte. Men drängen kastades i sjön och flöt så småningom upp och misstankarna mot Höglund och Johansson blev starka. Det tog lång tid och många rättegångar innan dödsdomarna fälldes. Höglunds hustru fick sitta på spinnhuset för hennes inblandning.

Den 30 juni till 14 juli visades föreställningen om Armsjömordet och vi var på plats fredagen den 13:e juli.

Mönstring på fartyg:

Namn: Karl Nordlander, f 1890, Styrnäs  (bror till farfar Nils)

Födelseförsamling: Styrnäs

Inskrivningsnummer: 382

Hyra/lön: 45

Valuta: FIM

Befattning/yrke: Lämpare

Påmönstringsort: Härnösand

Påmönstringsdatum: 1910-06-30

Om fartyget:

Fartygsnamn: Helene Horn

Fartygstyp: Ångare

Fartygets hemmahamn: Lubeck

Destination: Leer via Skellefteå

Registerton: 1428

Kapten: F. Holty

Rafsabäcken.

"Johan Johansson slog sig ner vid bäcken som kom ner från Fröjdlidtjärnarna. Han byggde en stuga ungefär 550 meter från älven. Vid bäcken byggde han en kvarn och i älven kunde han fiska gädda och harr. I vissa bäckar fanns öring och bäver samt även pärlor." På en karta från 1726 anges att Erik Ersson och Erik Johansson (Johans son) hade var sin kvarn. Bäcken fick namnet Rafsabäcken. Det blev en viktig energikälla för byn Knaften.
När byborna blev flera ökade antalet kvarnar och ska ha varit minst fyra stycken.
Sågar har anlagts vid bäcken. Den senaste tillkom på 1890-talet och var - sensationellt nog - en cirkelsåg. Byamännen byggde sågen men sålde den senare. Den användes in på 50-talet men då hade vattenkraften ersatts av motordrift.
År 1921 bildades en elektisk förening i Knaften och samma år byggdes ett kraftverk i Rafsabäcken nedanför Gammgårdsmyran. Men eftersom vattenföringen i Rafsabäcken var ojämn, ibland frös bäcken helt, så såldes kraftstationen år 1953

En av Johan Philipsson Hilduinens söner, Johan Hilduinen Johansson född 1657 - död 1718 bildade 1701 en av de två första bosättningarna i Knaften, kallad Gammelhemmet. Han var min mormors morfars farmors farfarsfar.
"I Gammelhemsområdet finns Knaftens två första bosättningar, Nybyggarna hette Johan Johansson och Erik Ersson som kom 1701 resp. 1702. De kom från Örträsk och kände varandra. Johan hade sålt sitt hemman till Erik när han flyttade till "Knaptaselet". De hade lyckats förhandla med Matts Mattson, som ägde lappskattelandet att få slå sig ner på hans område och fått medgivande till jakt och fiske på vissa villkor.

Johan Johansson var finne och använde sitt fäderneärvda metod att ordna sig kornåkrar och rovland. Han brände skog och sådde askan. "Överflödigt svedjande" hade förbjudits 1695. Nybyggarna måste ta upp åker och bli "riktiga jordbrukare". De två nybyggarna svedjade flitigt men de var också trägna åkerbrukare, särskilt Erik Ersson.

Området vid älven var mycket frostlänt. Därför blev det nödvändigt att flytta till ett höjdläge som var gynnsammare. Knaften blev i fortsättningen "lidbyn" som många andra byar i detta skogsland. Flyttningen ägde rum omkring år 1750. I fortsättningen blev boplatserna slåttermarker. Gammelhemmet var översilningsäng. Ett dike för överledning finns kvar. Odlingsrösen finns väster om inägan liksom lämning efter en tjärdal. Senare blev området betesmark. "Getartallen" med vacker lyrform har använts av "getarpojkar" i Knaften., vilket inhuggna trappsteg och inskurna namn i stammen vittnar om.

På 1940-talet fanns en tanke att återbörda huset från Gammelhemmet till ursprunglig plats men det blev istället kolved. Platsen där Knaften började har varit ett kärt utflyktsmål. Knaften Hembygdsförening arrenderar och vårdar Gammelhemmet som är skyddat i lag på grund av fasta fornlämningar som finns där.

I Lapplands sydöstra hörn på gränsen till Bjurholms socken ligger byn Örträsk i Öråns dalgång. Det var här de första nybyggarna i Ume lappmark redde sina hem. Johan Philipsson Hilduinen (som är släkt med oss på vår mormors sida), slog sig ner på Näset i Örträsk. Philipsson Hilduinens släkt kom från Kemi i Finland.
Finnarna brukade ofta slå sig ner vid näs för att kunna ha kontakt med sina kära fiskevatten. Om jordmånen var mager och usel gjorde inte finnarna så mycket, de tog sin brödföda från jakt och fiske. Arbete på åkern ville dem helst inte ha. Foder till korna tog nybyggarna på naturliga ängar ute i markerna.
Varför finnarna överhuvud tagety sökte sig till lappmarken berodde naturligtvis på förhållandena i hemlandet men också på Lappmarksplakatet av år 1673, där nybyggarna i lappmarken utlovades viss skattelättnad samt befrielse från knekttjänst. Myndigheternas avsikt var att nybyggarna skulle bli jordbrukare och inget annat men jordbruk fanns inte så mycket i den finlänska traditionen. Finnländarna var mer intresserade av jakt och fiske och tyckte mer om de stora vidderna, detta gjorde att finnländarna och lapparna blev ovänner.
Finnländarna anlade svedjor eller rågfällor. Svedjor är typiskt finländskt och fastän 1695 års plakat brännmärkt svedjandet fortsatte de likväl. 
Inom Örträsk och Lycksle socknar förekommer en del ord som har sin rot i finskan. Detta är t ex fallet med ordet "kajman" (finska kaima) som betyder kamrat. Men här är betydelsen när två personer har lika namn, då är den andre dess kajman.  
Den seghet och kraft som man gärna vill anse förknippad med det finska folkelementet, spåras nog än i dag hos sentida ättlingar här i Västerbottens inland liksom även en viss envishet coh reserverad misstro mot det oprövade och nya, ett lynnesdrag som kanske dröjer sig kvar från den tiden då finnen inte hade annat att lita på än sina egna krafter och medel.

Farfar Nils började arbeta som 16-åring på sågverket i Sandviken. Då sågen lades ned 1927 flyttade han över till Sandvikens sulfatfabrik.
Till Sollefteå och I 21 kom han som förrådsarbetare i september 1942. Efter 5 år befordrades han till förrådsman. Han hade redan i Sandviken varit fackligt verksam som uppbördsman och statistikförare och i Sollefteå fick han snart hand om ledningen av FCPF:s avd 132 där han blev ordförande 1945. Efter ytterligare några år anförtroddes han ordförandeklubban i Fackliga Centralorganisationen i Sollefteå och denna befattning innehadde han åren 1955 - 56. Han var en aktiv medlem i Sollefteås arbetarkommun. 
Han tillhörde stadsfullmäktige sedan 1947 och var med i kyrkofullmäktige en period. Han har suttit i lönenämden, beredningsutskottet och taxeringsnämnden i andra distriktet och arbetslöshetsnämnden.
Inom HSB i Sollefteå var han också verksam, han tillhörde styrelsen några år innan han gick bort. Han var också ordförande i Stiftelsen Sollefteåhem som uppförde bostäder i kv Tjädern och tillhörde styrelsen för Stiftelsen Hullsta gård.

Utdrag ur förtroendemannaregister:

Stadsfullmäktige 5/4 1947 - 1/5 1961
Hemhjälpsnämnden 1948 - 1955
Valnämnden 1952 - 1954
Stadsfullmäktiges beredskapsutskott 1956 - 1963
Drätselkammaren (suppleant) 1956 - 1963
Socialnämnden 1957 - 1959
Lönenämnden 1948 - 1963
Arbetslöshetsnämnden 1961
Taxeringsnämnden distrikt 2 (ordförande) 1961 - 1963



 

Dödsruna efter farmor Helgas fostermor. Farmors fosterfar Nils (Nicke) skrev dikten:

Från en himmel hög och blå
solen sina varma strålar
sänder genom fönster små
och i glada färger målar
våra enkla bohagsting
i rummet runt omkring.

Det var så ljust, det var stor fröjd
i våra unga sinnen.
En var av hjärtat var förnöjd
och sällare var ingen
än vi två, både mor och jag
i ungdomens och hälsans dag.

Inom hemmet då och då
kom små barn till världen
till stor glädje för oss två
men kort för dem blev jordefärden.
De gingo till en bättre värld
fri från ränker, sorg och flärd.

Slag i slag på tid helt kort
låg älskat barn på bår
och för varje planta som gick bort
fälldes mången bitter tår
men så delte sorgen mor och jag
i mörk och mulen dag.

Men nu står jag ensam här
tätt invid gravens rand
där min makas stoft sänkts ner
med fosterbarnen i min hand.
Det är så mörkt, det känns så kallt,
det känns som jag förlorat allt.

Och nu ett avskedsord till sist
min kära, goda maka:
Jag känner djupt vad jag har mist
och som aldrig fås tillbaka.
Ett sista tack jag bringar dig
för hjälp och stöd på livets stig.

Ett tack till dig för vad du skänkt
i alla livets skiften.
Aldrig på dig själv du tänkt
och därför vill jag invid griften
säga ut vad hjärtat känner
innan jag från graven vänder.

Ett förlåt, min kära Emma
för vad jag ömsom felat!
Var stundom kärv min stämma
ditt bästa dock jag velat.
Ja, förlåtelse jag skönja fick
i din kära avskedsblick.

Ej dig plågor längre vålla smärta
ty din ande frigjord är
och på ditt veka arma hjärta
ångesten ej längre tär.
Du ankrat i en skyddad hamn
i Gud Faders stora famn.

Morfar Anders Wilhelm Berglunds syster Vendla flyttade till Amerika 2 april 1910. Hon flyttade från Kristinehamn till St Paul Minnesota. Hon åkte tillsammans med en kvinnlig kamrat i samma ålder (22 år). Hon arbetade först som hushållerska i en familj i Summit Avenue (ett område med välbärgade familjer). Den 19 augusti gifte hon sig med en man från Dalsland i Sverige, John Olsson. De träffades på the Salvation Army, en religiös organisation.  John Olsson hade också emmigrerat till Amerika och arbetade som skogshuggare och järnvägsrallare ett tag. Sedan fick han jobb som "shear press operator".
De fick ett barn, Helen, född 28 augusti 1918.
Vendla dog 1955, ca 67 år gammal. Hennes man, John, dog redan 1943, 63 år gammal.
Helen gifte sig med Clarence Law och de fick tre döttrar. Helen är kusin med mamma Elsy och de tre döttrarna är tremänningar med mig och mina syskon. Helens man har arbetat på en bilverkstad i 50 år men är nu pensionär. Helen dog 2005.
Döttrarna heter Nancy, född 11 februari 1943, Karen och Karel är tvillingar och är födda 16 oktober 1948.
Nancy har en son som heter Eric D. Johnson, född 12 september 1965. Han är ogift och arbetar för ett företag som säljer och installerar kontorssystem. Han bor i Plymouth Minnesota, en förort till Minneapolis. Nancy skilde sig från sin sons far (Don Johnson) 1966 och är nu gift med Robert E Viking sedan 12 mars 1985. De bor i Newport Beach, California. (Söder om Los Angeles och norr om San Diego.)
Karen har två söner, Brendan Vaughan, född 1979, arbetar och går i skolan och Kevin, född 1984. Karen är skild och bor med sina söner i utkanten av St Paul, i ett område som heter Inver Grove Heights.
Karel har inga barn. Hon och hennes man Bruce Thorud bor i Lancaster, Pennsylvania.

På farmors fars sida härstammar vi från vallonerna.

Valloner - en franskspråklig folkgrupp i södra Belgien (biskopsdömet Liége) och norra Frankrike (Valois). Under 1500- och 1600-talen invandrade många valloner till Sverige, främst på grund av ekonomiska skäl men också av religiösa. Det var inte så många som kom som invandrare, bara ca 2000 personer. Invandringen välkomnades av Sveriges makthavare på grund av vallonernas kompetens i fråga om järnhantering.

Det fanns redan masugnar i Sverige när vallonerna invandrade. Det var tyska invandrare som startat upp järnhanteringen men vallonernas masugnar, "de fransöske ugnarna" såg mer imponerande ut och deras stångjärnssmide gav en jämnare och pålitligare vara än tyskarnas.
Vallonsmidet byggde på större arbetsfördelning och var därmed lämpat för en produktion i större skala. Det innebar också en grundligare behandling av järnet med större bränsleåtgång och metoden passade bäst för en tillverkning som var mer krävande än den vanliga och kunde därmed också ge bättre priser. Det var på det området som vallonerna kom att skriva industriell världshistoria.
Alla valloner arbetade inte i bruk, en del arbetade i järnverk och manufakturer på andra håll.
Yrkesstolta, hemlighetsfulla om sina färdigheter, inte alltid lättdisciplinerade svarade vallonerna för ett särpräglat inslag i vårt arbetsliv.

Se länken: www.valloner.se

Samerna tillhör världens ursprungsfolk, ett av flera tusen folk runt om i världen som räknas till ursprungsbefolkningarna. Gemensamt för ett ursprungsfolk är att de lever på samma plats genom historien före det att länderna invaderats eller koloniserats. De har sin egen kultur, eget språk och egna sedvänjor.
(Ur Miljömagasinet, skrivet av Gustaf Jillker)

Samerna har aldrig skapat stater.
De har aldrig styrts av kungar eller presidenter.
Aldrig har de fört krig.
De har inte samlat rikedomar i kistor och lador.
Ej heller byggt städer och monument över sig själva.
Ej heller har de stiftat lagar.
(Ur Samerna, Vårt land heter Sápmi, 1996)

"Sockenlapparna" är en kategori samer som ofta glöms bort i den historiska beskrivningen. De levde på olika typer av lönearbeten i de olika socknarna. Några vanliga arbeten var att, mot betalning, kastrera hästar, hundar och katter. I kombination med detta kunde det ingå att arbeta som slaktare och garvare. Sockenlapparna kunde också försörja sig på olika typer av hantverk.

Renskötseln var inte någon enhetlig näring, utan den bedrevs i huvudsak på två sätt: extensivt och intensivt.
Den extensiva renskötseln var i större utsträckning inriktad på köttproduktion. Den typen av renskötsel krävde inte att rernarna hölls samlade på sommaren, utan de kunde vandra fritt inom ett större område. Det behövdes bara bevakning på ytterkanterna. Det är i huvudsak denna typ av renskötsel som bedrivs idag.
Den intensiva renskötseln innebar en inriktning på att i huvudsak mjölka och göra ost. Renarna i dessa hjordar var ofta så tama att det gick att skilja dem med käpp. De behöll också sitt lugn så länge människorna fanns i närheten och därmed råkade hjordarna sällan i panik. Denna typ av renskötsel krävde bevakning dygnet runt.


Samernas gamla tro:

De förkristna samerna var animister. Hela naturen var besjälad och vissa fjällmassiv och andra topografiska framträdande ställen hade sina lokalgudomligheter. Så fattades också säreget formade stenar och klippor som  gudainkarnationer. (Medmänniskor i norr, 1978)

Samerna dyrkade björnen och naturfenomen,  de offade åt de döda och åt gudinnor. Offret var dryck, ofta brännvin som de offrade på marken. De trodde på schamanen (nåjden), det var en medicinman. Trumman hade en central roll och solen hade en viktig plats.

Mormor Elins föräldrar bodde här när de första barnen kom till världen. Mormorsmors föräldrar bodde och verkade i Lycksele med omnejd. Jag och min familj har bott här i Lycksele sedan 1976 så Lycksele har betytt mycket för många i släkten på mormors sida.

Lyckseles vagga ligger på Gammplatsen eller Öhn som man förr sade. Där låg samernas gamla vinterviste, som blev till kyrk- och marknadsplats år 1607. Lycksele hette Lyksälie på den tiden. Lyksälie var långt ifrån en isolerad bygd.

Det dröjde till i början på 1700-talet innan nybyggare började slå sig ned i lappmarkerna för att bli bofasta och odla mark. Många av dem var finnar och en del flydde från hotet om att tas ut i krog - som nybyggare i lappmarkerna befriades man nämligen från krigstjänst. Män, kvinnor och barn levde i en otrygg, krävande tid.

På mormors sida härstammar vi inte bara från samerna utan också från en av dessa nybyggare från Finland som slog sig ner i lappmarkerna. Han hette Johan Philipsson Hilduinen.

I Lycksele som länge varit en uppsamlingsplats för samer i Ume lappmark, startades en liten skola för samegossar redan 1632. Skytteanska skolan, för blivande präster och kateketer, blev den första och enda skolan i lappmarkerna under hundra år. Skytteanska skolan finns kvar än idag men nu är det en vanlig grundskola.

Under en tid (1697 - 1764) började samiskan att användas som kyrko- och undervisningsspråk, vilket var en förutsättning för missionen i lappmarken.

Efter två århundranden på Öhn började staden ta form på den plats där den ligger idag. År 1946 blev den gamla kyrk-och marknadsplatsen Lapplands första stad. År 1961 nådde kommunen sin befolkningstopp med drygt 16700 invånare.

I det här området som vi idag kallar Lycksele kommun, har det funnits människor i omkring 9000 år, alltså i cirka 250 generationer. Lyckseles historia från 1607 till 2007 belyser ungefär 12 generationers levande och verkande i bygden.


Ur boken Lyksälie + lite från mig.

På mormors sida härstammar vår släkt delvis från samerna i Lappland. (se vår hemsida: www.ostbom.se )

Lycksele firar 400 år i år. På samiska hette Lycksele då "Lyksälie"

Långt innan Lycksele utsågs till kyrk-och marknadsplats utnyttjades hela lappmarken (nuvarande Lappland) av samer. Precis som idag höll de till i Lycksele med sina renar under flyttningarna mellan betesmarken i fjällen och skogslandet. Samernas renskötselår kan beskrivas utifrån de åtta årstider som finns i det samiska språket.

Vårvinter (mars - april): renarna påbörjar flyttningen till sommarlandet

Vår (april - maj): renkalvarna föds i sommarlandet.

Vårsommar (juni): Renarna behöver lugn och ro för att äta upp sig

Sommar (juni - augusti): Kalvmärkning i högfjällen.

Höstsommar (augusti - september): Renarna äter upp sig inför vintern.

Höst (september - oktober): Renskiljning och sarvslakt före renarnas parningstid.

Höstvinter ( november - december): Renarna är i vinterlandet,  viktigt att hitta bra betesmarker under snötäcket.


Månadernas namn på samiska:

Januari: Tsiengelen "isklang"

Februari: Goevte "vinterns topp"

Mars: Njokte "svan"

April: Voerhtje "kråkan"

Maj: Suehpede "kalvning"

Juni: Ruffie "hårfall/pälsskifte"

Juli: Snjaltje "korthårig päls"

Augusti: Mietske "röten"

September: Gaekere "fast maginnehåll"

Oktober: Golke "slutet av brunsttiden"

November: Rahka "halvkastrerad"

December: Goeve "froströk"

Ur "jubileumsalmanacka 2007" utgiven av Lycksele kommun