Inget nytt, nej. Jag velar fram och tillbaka: det vore skönt att vara ensam i kroppen i sommar, att gå på festival eller ligga på stranden med Tilde kravlandes runt omkring en UTAN mage. Och rädslan och osäkerheten för att ha TVÅ barn är stor: nu får vi faktiskt sova mer eller mindre, Tilde är duktig och äter och går upp i vikt och hon kan sysselsätta sig långa stunder själv utan problem. Men om man får en till? Man kan liksom inte säga upp premunerationen.

Samtidigt går det nog inte en dag utan att jag tänker på min graviditet med Tilde, min växande mage, den fantastiska förlossningen, livets första skälvande minuter när Tilde låg på min mage. När vi började ringa folk för att berätta de fantastiska nyheterna... glädjen... och jag får tårar i ögonen när jag tänker på Tilde och hur mycket jag älskar henne.

Mannen läser flitigt syskonboken. Vi har skjutit upp eventuella beslut till senare. Just nu är det rätt inaktuellt med bebisverkstad då Tilde ligger bredvid mig och älsklingen på en madrass på golvet nedanför. Kanske i mars/april om nu Tilde sover själv då. Kanske vill det komma en liten bebis till oss igen... någon gång under 2010.

Igår var det alla-hjärtans-dag. Inget jag firar normalt men i år kändes det som ett bra tillfälle att komma ut lite, bara jag och B. Det var också årsdagen av vår förlovning så vi ville göra något extra extra.

Vid 16-tiden åkte vi och åt middag hos mina föräldrar. Stekt torsk och potatismos - mums! Sen fick mina föräldrar tydliga instruktioner om vad Tilde fick och inte fick äta (bebisgröt=ja. bullar & kakor = nej.) Vid 18-snåret åkte vi hem och duschade och bytte om. Jag hade på mig finklänning, parfym, halsband och hade håret snyggt friserat. B hade kostym och slips och hela baletten. Sen åkte vi till Heaven 23 - en jättefin restaurang som ligger på 23:e våningen mitt i centrala Göteborg med stora stora panoramafönster med utsikt åt alla håll. Jag åt inkokt lax med skaldjur och fänkålssky (var godare än det låter ) och drack vin till maten. Till efterrätt delade vi på glass: björnbärsglass, kolaglass och passionsfruktssorbé. Mmmmmmmm.

Efter det åkte vi och hämtade Tilde och det hade gått jättebra! Hon låg och sov i barnvagnen när vi kom och vi tittade på film som de filmat under kvällen. Tilde åt och åt och åt. Bara gröt och mosad banan som tur var. Barnvaktspremiären är nu officiellt avklarad och jag och älsklingen hade jättekul utan Tilde under ett par timmar. Och jag har legat och snusat intill henne hela natten och viskat att hon är den finaste bebisen som finns!

Tilde har börjat kravla. Långsamt och metodiskt och med långa blöta dreggelspår efter sig tar hon sig fram över vårt vardagsrumsgolv. Jag och B börjar bli lite lätt stressade över allt vi måste fixa. Det större projektet är att sätta upp ribbor för trappan. Jag var inne hos grannen förra helgen och bad att få se hur deras trappa såg ut och kanske ta några fotografier. Det gick alldeles utmärkt, de är ett gulligt pensionärspar som bott här sedan husen byggdes. Det är lite kanelbulle-mormors-känsla över damen och gubben går med käpp.

Just det, trappan! I helgen så var vi på Bejers för att få lite råd om virke och standardavstånd mellan ribbor och dylikt. De går ju under sloganen "fråga någon som vet" och vi tänkte att de kanske kunde ta reda på det om inte annat. Haha, vilket skämt. Mannen vi pratade med verkade inte förstå alls vad vi pratade om och sa lite vagt att vi kan ta någon list och spika för. Tror inte det va.

Vi har dock kommit igång och har pratat igenom HUR vi skall bygga. Nu är det mått och dimensioner som står på tur. Vi var lite lata i helgen så det blev inte av. Än så länge är det nog lugnt - Tilde rullar som en tornado i sängen men har inte börjat med det på golvet ännu. Som tur är.

Det är dags att fira tror jag! Vårt lilla spädbarn verkar den senaste veckan ha gjort ett jättekliv i utvecklingen och hamnar numera i kategorin "bebis" istället "spädbarn". Så det var DÄRFÖR hon hade sin stora 19-veckors kris här i januari, hon låg och ruvade på ett jättestort mentalt utvecklingsskutt. Lilla hjärtat, så stolt jag är över dig! Och vilken härlig liten person du har blivit! Missförstå mig rätt, en person var hon ju redan tidigare, men plötsligt är hon en person även i ett socialt sammanhang. Hon interagerar med sin omgivning, pratar och skrattar och gör sig förstådd på ett helt annorlunda sätt! Underbart, jag hoppas att vi får njuta av detta lääänge lääänge innan nästa utvecklingsfas kommer.

Igår var Tilde och jag på BVC för att få femmånaderssprutan. Jag passade på att fråga om de utför vaccinationer mot pneumokocker (nix, bara för barn som är födda efter oktober) men det blir till att vända sig till en vaccinationsmottagning. Bad också att få papper om femminutersmetoden för att läsa och kunna bilda mig en egen uppfattning (har läst, väntar på att B skall läsa också och så skall vi diskutera saken).

Sprutan gick bra, även om Tilde grät i stickögonblicket. Det gick strax över när jag klämde på en anka som lät kvack kvack. Tyckte hon verkade som vanligt så jag hoppas att hon inte komar på samma sätt som hon gjorde vid första sprutan. Vikt: 6960 g. Längd: 57,5 cm. Vikten på nomalkurvan, längden en bit över.

På kvällen var jag på afterwork och det var jättekul att träffa kollegorna. Pratade med chefen och vi skall boka in ett lönesamtal i slutet av nästa vecka. Jag skall ringa Niclas och fråga om han kan vara här den lilla stunden jag skall iväg på det, så slipper jag ta med Tilde till jobbet. Tilde och B åkte hem tillsammans och hon åt sin goda gröt och sitt äpplemos med god aptit. Somnade sedan gott 20.20. Känns jätteskönt att det går bra mellan dem och att hon inte är så beroende av mig längre!

Denna veckan blev jag 28 år ung. Grattis till mig! Natten innan hade vi besök av magsjukebacillen - IGEN! *morr morr* Denna gången var det B's tur att springa fram och tillbaka mellan toaletten och sängen och jag fick ringa till hans jobb och sjukanmäla honom på morgonen då han var för matt. Jag fattar inte var den bacillen har bott under en hel vecka i friskhet... och jag hoppas att jag inte jinxar till det nu en tredje gång när jag skriver att alla är på bättringsvägen!

Födelsedag var det, ja. Bengt hade glömt bort det men han är ursäktad eftersom han fortfarande var sjuk. Däremot kom min mamma och syster förbi med choklad och tulpaner på morgonen efter att de varit i Mölndal hos tandläkaren. Jätteöveraskad och glad blev jag. Sen har svärmor varit här ett par dagar och idag bjöd jag hit min familj också för lite firande. Jag hade lagat körsbärscheesecake och värmde kanelbullar i ugnen och det var jättegott! Cheesecaken var både smidig att göra och man förvarade den i frysen så jag tror att det är ett bra recept till Tildes namnkalas.

Tilde har varit jätteglad hela veckan och hon gör små lyckotjut då och då. Hennes 19-veckorskris verkar vara över med råge och får vi bara vara lite friska nu så är livet UNDERBART!

Har gått igenom Tildes insomnings"problem" med sambon nu och vi är på samma linje. Hon har ju egentligen inga problem, hon vill ligga och snutta sig till sömns för natten och gärna snutta lite då och då när hon vaknar till nattetid. Det stör ju ingen, utan mig då. För att jag skall få lite ro behöver jag alltså veta att det inte handlar om för alltid och evigt och jag har därför dragit lite riktlinjer för hur vi skall göra för att livet skall bli enklare för oss. Februari månad blir förberedelsemånaden och sambon skall få sätta datum för dagen D, som får ske i Mars.

-MåL: Tilde skall vara i säng senast klockan 8.
Jag och älsklingen behöver lite egentid tillsammans och det är ju inte så himla lätt när jag är tvingad att gå och lägga mig när Tilde är trött. Jag håller på att flytta tillbaka tiden mer och mer, från att ha somnat med mig klockan 10-11 går jag och Tilde nu och lägger oss vid 9. Drygt för mig men jag får ligga och lyssna på en ljudbok tills jag blir trött.

-Mål: Sova hela natten.
Jag tror inte Tilde snuttar nattetid för att hon är hungrig utan för att hon vill ha lite gos och tröst men för att eliminera risken att hon är hungrig skall vi börja med kvällsgröt. Det skall införas sucessivt nu under februari månad så att vanan sitter när det är skarpt läge.

-Mål: Tilde skall sova i eget rum.
Dels för vår egentid, dels för att jag är så lättväckt. Om vi ändå skall ta fajten med att sluta snutta och att sova hela natten så kan vi lika gärna ta den i hennes eget rum. Rummet är färdigmålat men vi behöver få in lite mattor och tyger så att det inte ekar som det gör just nu. Planen är att färdigställa detta nu i februari.

Sååå... nu skall vi alltså arbeta på att färdigställa Tildes rum och att få in bra vanor på kvällen. Och att ytterligare flytta bak läggningstiden så att den hamnar på klockan 20. I mars, när Tilde blir 6 månader, borde vi alltså vara redo. Jag håller på att förbereda sambon på att han har några jobbiga nätter framför sig men än så länge är det ett tag kvar!

Idag stod jag och grejade med saker på diskbänken medans Tilde satt snällt och tittade på från sin barnstol. Jag plockade upp tomater och avocados och la dem lite snyggt i skålen. Kvar stod jag med påsen som tomaterna legat i. Tänkte att jag skulle busa lite med Tilde och blåste upp påsen lite och frågade henne "Ska vi smälla påsen? Ska vi det?" Tilde såg så glad ut så jag smällde påsen med ett litet poff.

Duns ner på golvet! Galopp, galopp, galopp och så kommer Lappis inrusande! Han kastar sig fram mot matskålen i ren kamikaze-style. Jag och Tilde tittar förvånat på honom och sen blir jag alldeles full i skratt. Vår dumma, ständigt hungriga kastrat måste ha trott att vi var under attack och han väljer då att kasta sig fram för att rädda det viktigaste - nämligen hans älskade torrisar!

Nix. Vi var inte friska eller på bättringsvägen, som jag trodde. På kvällen började jag må dåligt och sen sprang jag som en skottspole in på toa, natten igenom. Och ont i kroppen gjorde det.

Tilde sov hela natten och just då var jag tacksam för det. Inte på morgonen dock för då var hon vrålhungrig och kunde inte för sitt liv förstå varför hennes mamma och pappa inte ville låta henne äta mer än lite i taget. Hon grät och grät och vi gav upp och lät henne amma och då kräktes hon så klart. Så var hela cirkusen igång igen. Jag var matt och B var tvungen att ta ledigt från jobbet för att ha hand om Tilde. Försökte mata henne lite och ofta men var snart tvungna att vätska upp henne med spruta i munnen också. Hon kissade ju nästan ingenting! På kvällen kom det lite och efter det gick det åt rätt håll.

Igår var jag och Tilde ensamma hemma igen när B var och jobbade. Jag var svag och trött och har gått ner massor i vikt. Tilde har inte kräkts nu på två dygn men har blivit stormförkyld och sover bara korta stunder i taget då hon är så tät. Så humöret är väl inte direkt på topp för någon av oss. Jag försöker bara ta det lugnt och dricka massor för det verkar som att min mjölkproduktion har börjat gå ner drastiskt. Brösten var ju oanvända ett tag där, när jag och Tilde var sjuka, plus att jag ju inte fått behålla direkt mycket näring under magsjukan. Vill egentligen inte oroa mig än, vi får se hur det går. Suck vilken otur man skall ha då!

Tilde mår bra igen. Det var en eländig magsjukebacill men den gjorde sitt jobb effektivt. Och inget ont som inte har något gott med sig - Tilde har sovit i sin egna säng sedan igår. Det blir väl en.... 4 sovstunder inklusive natten till idag tror jag. Jag är så glad!

Mindre kul är att mina bröst är helt i obalans. Hon har ätit betydligt mindre än vad hon brukar så det känns som att dom konstant är överfulla. Pumpade ut massor för en stund sedan men nu är dom spända, varma och ömma igen. Rackarns!

Sparkar igång den här bloggen med en resa till Barnakuten. Det började med att Tilde kräktes, kräktes och kräktes inatt. Magsjuka gissade jag på, det här var INTE sött och gosigt litet bebiskräks utan det var KASKADER. Och när vi bytt lakan och kläder och jag fått tvätta av mig så bajsade hon. Sen sov hon fram tills jag väckte henne vid 8 för att amma henne. Då ville hon inte ha. Jag bad hennes pappa ha lite koll på henne medan jag försökte avvakta en stund och duscha. Sen trugade jag henne med bröstet igen. Det yttepyttelilla jag fick i henne kräktes hon omedelbart upp och hon var slö och blek. Behöver jag säga att jag blev orolig? Sjukvårdsupplysningen, tack!

Sjukvårdsupplysningen frågade lite allmänna frågor men sa sedan att det var bättre att åka en gång för lite än en för mycket och faxade till Östra att vi var påväg in. Vi var på sjukhuset i flera timmar och Tilde skötte sig bra och fick i sig lite socker/saltlösning och verkade lite piggare. Däremot var hon nu hungrig och skrek så hjärtskärande att jag tror att vi fick gå före en massa andra patienter. Hon hade fortfarande inte kissat sedan klockan 03 och man ville inte låta oss åka förrän hon gjort det. Tilde kissade en liten skvätt som man skickade för analys och vi kom därifrån vid 14-tiden.

Nu är hon piggare och har fått äta och jag ger henne lite socker/saltlösning ibland. Usch så skraj man blir när de små blir sjuka!