Jag har, nu när jag kan jämföra, identifierat vissa framgångsfaktorer gällande vårt aktiva sexliv. Jämförelsen är gjord med hur det såg ut under barnens första år (egentligen Frejas första år eftersom Tilde inte var gammal när jag vart på smällen igen) och hur det ser ut nu. Hade jag kunnat komma ihåg hur sexlivet såg ut innan barnen så hade jag kunnat ta med det också här men det ligger instoppat i en låda långt bak i minnesbanken, bland upplevelserna av sovmorgon eller att inte ha något att göra. Gud, ja, att ta en kopp té på balkongen eller sitta och skita på dass med dörren stängd...

 

Vänta nu, sexlivet var det ja.

På överlägset första plats ligger Sömnen. Hur lätt är det att försöka få till det där snabba kaninpippet när man har en unge som ligger och bebissnusar några meter ifrån en? Eller ännu värre, i samma säng, om man samsov precis som vi?  Hur lätt är det att ens tänka tanken på något erotiskt? Inte helt. Tänk er då hur sexig man känner sig om man DESSUTOM blir väckt av bebisen från allt mellan 3 och 13 gånger per natt! Du vill fan inte släppa till, dom där minuterna man kan sno år sig dom TILLHÖR MIG!

 

Nu? Båda tjejerna sover hela nätterna. I egna rum dessutom. You do the math! :-P

 

Hormoner. Smaka på det. Hormoner. Först de avtagande graviditetshormonerna och gör att du bölar som fan alternativt går runt i en rosa lycklighetsdimma och småler fånigt. Och så amningshormoner på det, mjölken sprutar så fort ungen hickar. Någon av dom rackarns hormonerna gör att man blir torr och spröd och, inse faktum, det är inte speciellt skönt helt enkelt. Amning är en riktig sexdödare. För mig iallafall.

 

Slutligen kommer det här med roller. Från att ha gått från älskarinna och yrkesutövande kvinna hamnade man i det där facket som mamma under det året man var hemma. Det var inte helt lätt att växla under de få timmarna på kvällen som barnen sov (om de ens sov). "Ta på lack och läder, älskling? Visst, jag skall bara torka bort dom här spyorna i mitt hår och försöka ignorera dom där bristningarna jag har lite här och var!" Nä, kanske inte riktigt så... men vem kunde tro att det här med att börja jobba igen kunde vara sånt bränsle för sexlivet? Att vara iväg några timmar under dagen och prata med vuxna människor, sen komma hem och pussa på barnen och slutlige, när de är i säng, slita av sig kläderna och kasta sig över varandra?

 

Okej. Så vad talar emot den här listan? Jo att min man, som nu varit föräldraledig hemmapappa ett halvår, inte har haft någon bestående effekt, varken nedåt eller uppåt. Han är lika pilsk som vanligt!

Tiden springer iväg! Fick en påminnelse att läsa delar av den här bloggen och jag minns med förskräckelse hur livet såg ut det första året. Mycket slit, många tårar och kaos men också härliga skratt och fina minnen. Som det skall vara. Just vad gäller sömnen har jag svårt att förstå hur vi orkade. Hur orkar man ta en unge upp till 10 gånger per natt för att sedan resa sig upp i sängen vid 5 på morgonen när nästa unge vaknade och ville upp, pigg som en mört? Att jag många gånger gick runt som en zombie är ingen överdrift!

 

Nå! Livet idag? Tilde fyller 3 år nu om några veckor och är lillgammal i mycket men har också haft en ny utbrottsperiod alldeles nyligen. Jag skulle själv sammanfatta det som ett frigörningsförsök och orsakerna kan t.ex. bestå av att hon vill klättra ner ur bilstolen själv eller att fel person torkade henne efter att hon varit på toa. Jag har gett dessa utbrott ett speciellt namn, nämligen hysteria, och de kännetecknas av att hon visseligen är kontaktbar men varje försök till kontakt resulterar i att hon blir ytterligare uppeldad, slår omkring sig, kastar sig på golvet, skriker så att tårarna och snoret sprutar och saliven bara rinner direkt ur munnen. Hysteria. Varje försök att närma sig eller tala lugnande resulterar i värre utbrott och för att själva behålla lugnet i den situationen har jag utformat en strategi som består i att vi backar undan till utbrottet lugnat sig. Självklart försöker vi undvika utbrotten från allra första början men många gånger är det svårt att förutse reaktionen eftersom den kommer så explosionsartat. För att jag själv skall behålla lugnet inför barnet  så har jag varit noga med att betona att hon FÅR vara arg, för det får man, men man kan inte stå och skrika så att resten av familjen får ont i öronen och därför får hon vara i badrummet eller i hennes eget rum. Det brukar gå bra. Hon står där inne och gallskriker, oftast med öppen dörr, och efter ett tag kan man gå och prata med henne och med lite tur få veta vad det var som gick snett. Hysteria kallar vi det och vi har precis haft en sådan period där vi haft nästan dagliga sådana utbrott men de verkar ha mattats lite igen. Jag hoppas vi får en paus från dem för de tär, både på oss och på henne.

 

För det allra mesta är Tilde och go och glad och intelligent tjej. Hon håller på att lära sig alfabetet och visar gärna text och bilplåtar som har bokstäver hon känner igen. Hon försöker läsa men vill också gärna bli läst för. Även om de bråkar en hel del funkar det rätt bra när de leker tillsammans, hon och Freja. De har tågbanan och duplot och bygger även om det är Tilde som styr och ställer över lillasyster.

 

Freja blir 1.5 år nu efter sommaren och är en väldigt nöjd och tillfreds liten prick. Jag sa till B senast i förrgår att vi borde passa på att njuta just nu för rätt vad det är kommer det väl en hemsk trotsålder eller fas och då fattar man hur bra man hade det innan. Hon är superduktig med det mesta och livet med henne har blivit bra mycket mer givande sedan vi började behandla henne som äldre än vad vi, dumma idioter, tog henne för. Vi ger henne små uppdrag, att duka fram skedar på bordet, slänga skräpet, hämta skorna osv och hon ÄLSKAR det. Hon gillar också rollekar, att köra sin nalle i sulkin, mata dockan med nappflaska och dylikt. Även hon älskar böcker och hon vill gärna vara delaktig så man får ställa frågor, typ var är Ellens skor? Var är fågeln? för hon har inte ett jättestort ordförråd utan jag tror att, utan att börja räkna, det ligger på lite drygt 10 ord hon kan. Sen gör hon sig förstådd på andra sätt, använder mycket kroppsspråk. Mycket av kroppsspråket kommer från rörelser i barnsånger, t.ex. stjärna blir att hon öppnar och knyter händerna, apa så viftar hon på armarna och Pippi (som hon faktiskt också kan säga även om det blir ett Bibbi) blir att hon tar två hårtesar på huvudet och håller ut. Pippi är för övrigt en mycket poppis figur här och jag borde egentligen leta ordentligt efter en pippidocka. Är det någon stacklare som har orkat läsa hela det här långa inlägget och som vet var man kan hitta en pippidocka så feel free att hojta. Ja hojta gärna även om du inte vet, vore kul att läsa vem som kollar här liksom!

 

Så det var lite om barnen. Och för att avsluta med det jag började med, sömnen, så vill jag bara säga att det är fantastiskt just nu. Båda tjejerna lägger sig och somnar vid 20. Tilde brukar sova hela natten, det kan hända att Freja vaknar till någon gång men hon somnar snabbt om när man kommer in till henne. Oftast sover de dessutom till 7-snåret nu. Återigen vill jag lägga några sekunder åt att tänka tacksamma tankar för jag ÄR verkligen tacksam. Många har säkert haft det värre än oss men jag tyckte vi hade det HEMSKT och jag upplevde att jag var så himla ensam med det också. Livet nu är en dröm, pun unintended.

 

Jag skall försöka skriva oftare för det var rätt kul att läsa tillbaka i den här bloggen. Lite om vad som hände och vad man tyckte och tänkte. En kul sak att ha helt enkelt.

Här går tiden snabbare och snabbare känns det som. Slutet på föräldraledigheten närmar sig med stormsteg och på måndag överlämnar jag mysbyxorna till tjejernas pappa för då är det jag som drar på mig kostymen och återgår till jobbet. Shit! Har jag varit hemma ett helt år?! Egentligen känns det skitjobbigt att lämna ifrån sig allting som man jobbat så mycket för, rutiner och sånt, nu när allt är i harmoni. Tilde har haft lite tvåårsfasoner men är sen några månader tillbaka väldigt lugn och fin och rolig att ha att göra med. Samma sak med Freja, hon har varit väldigt mammig och tykänslig men allt sådant har hon nu lämnat bakom sig. Hon är ett litet barn, kollar precis vad Tilde gör och försöker göra samma sak på sitt eget lilla vis. Hon pratar mycket, pekar och säger uppfodrande "Dä! Dä!" och vill att man säger att det är en lampa eller en klocka eller en kossa eller vad det nu kan vara. Hon pussas, smackande smällkyssar och det är så Freja på något vis, hon har alltid varit så för dom där små subtila sociala sakerna. Jag behöver ju också berätta att nätterna funkar superbra nu också. Vi slutade med nattamning och inom en vecka hade vi kommit tillrätta med sömnen och jag måste bara säga att det är underbart. Har gått runt i en dimma i så många månader, ni som har bebisar som sover ni vet inte hur lyckligt lottade ni är! En sak till innan jag rusar iväg och plockar upp storasyster - Freja tog sina första steg igår! Jag är fantastiskt lycklig över att ha fått se det innan jag går tillbaka till jobbet!

Jamen jag gör väl en sammanfattning då! Det som frammer om man läser om hur vi haft det är väl att de första två dagarna var jobbigare än tidigare. Natt nummer två var ju riktigt eländig då Freja skrek i två timmar mitt i natten, det har hon aldrig gjort tidigare. Men sen vände det! Nästkommande två nätter var väl ungefär som vi var vana vid, lite uppvak då och då men "okej". Sen hände det, hon började sova länge utan att bli omnattad. Och när vi för några dagar sen skippade påsen och drog på henne en overall så började ju också själva läggningarna bli lättare, det är inte längre ett evigt springande för att natta om hela tiden. Båda sakerna är liksom två separata delar: omnattningarna vid läggningen och sova-hela-natten. Båda sakerna känns som att det funkar helt okej nu. Visst kan det komma bakslag, visst kan det, men jag hoppas att det är detta som är normalläget nu och att vi efter eventuella bakslag kommer att återvända dit igen.

 

Så vad var det då som gjorde det? Allra störst inverkan på sömnen tror jag avslutet av nattamningen hade. Jag tror det var så som jag skrev tidigare, Freja förknippade mig med napp och sökte efter mig alla gånger som hon vaknade till litegranna. Sen tror jag också att bytet från två middagslurar till en påverkade, troligtvis har allt krångel vid läggningen kunnat om inte försvinna helt så iallafall minska om hon varit ännu tröttare på kvällen. Jag trodde hon var tillräckligt trött men förmodligen inte. Att hon sover med öppet fönster i sin overall, ja lite påverkar det kanske. Hur som haver, för att ta det härifrån så ligger vi lågt nu någon månad. Denna rutinen skall sitta stenhårt. STENHÅRT! Sen kan vi börja fundera över hur vi får henne att sova utan overall osv. I nuläget skall vi bara njuta av lugnet och av att få sova sammanhängande i mer än två timmar/natt.

Ja, Freja och farmor fortsatte dela rum även igår så vad jag berättar nu kommer från farmor. Men det finns faktiskt inte mycket att berätta, Freja sover! Hon somnade i sin fleeceoverall igår med fönstret öppet en springa. Farmor rapporterade imorse till frukost att hon vaknat till och skrikit men somnat om omedelbart själv. Hon plockades upp, varm och go, imorse någon gång efter klockan 6. Så trenden med att hon sover hela natten fortsätter helt klart! Åh, snällarara luras inte, fortsätt så här...

Natt nr 6 var natten till lördagen. Som jag skrev var det många, många omnattningar där på kvällen. Farmor hade kommit hit och jag tyckte det var jobbigt. Hon skulle ju ta läggningen kvällen efteråt och båda tjejerna trilskades och hojtade. Det tog väl en dryg timme innan de började komma till ro. Efter att jag först lagt dem, vill säga. Sen sov Freja till 06:30. Ja, du läste rätt. Ungen sov till 06:30. Ville du höra det igen, sa du? Jo, jag säger att Frejisen sov i ett svep från sista omnattningen ca 21:30 till 06:30. Hon vaknade till en eller två gånger av att hon hostade, skrek ett gnyende men innan jag hunnit få upp ögonlocken ens en gång, hörde jag på hennes andetag att hon somnat igen. Jag måste säga att det var fantastiskt. Helt underbart. Otroligt. Saknar ord för att beskriva känslan av att vakna utvilad för första gången på snart ett år. Har du inte varit med om det så vet du inte. DU KAN INTE FÖRSTÅ KÄNSLAN! Freja sov hela natten för allra första gången!

 

Natt nr 7, natten till idag, hade farmor hand om läggningarna. Hon berättade att båda kört lite med henne. Tilde ropade ett par gånger tills farmor hade sagt att hon inte behöver sova, men hon kan ligga i sängen och hålla nallarna sällskap. Då hade hon slocknat som ett ljus, trött som hon var. Freja hade hon undvikit att ta upp, bara nynnat och klappat på huvudet under den första timmen då hon vaknade till med jämna mellanrum.

-Hon var ju rätt arg där ett tag men sen somnade hon.

Haha, underbart. Det är faktiskt vårt nästa mål, att trösta Freja i hennes egen säng utan att behöva ta upp henne och vagga och vyssa. Farmor förekom oss där lite. Sen hade hon vaknat till lite under natten men enligt barnvakten hade hon somnat om själv med en gång. Förutom vid 5, då skrek hon och var jättearg. Farmor upptäckte då att hon hade krånglat sig ur sina kläder och var iskall så hon fick komma över och värma sig. Då sov hon vidare någon timme till.

 

Ikväll testade jag en ny metod. Att lägga Freja i overallen i sängen och låta fönstret stå på glänt. Hon är alltså inte lindad ikväll men ligger förhoppningsvis varmt och skönt ändå i sin fleeceoverall. Och guess what? Jag la henne 19:20 och hon har inte vaknat en enda gång. Inte en enda omnattning! Har det hänt tidigare? Jag tror inte det!

Blir en kort uppdatering om natten: efter sedvanliga turer på kvällen första timmen efter att hon somnat sov hon rekordlänge - till 04!

 

Farmor är här nu och kvällen har väl inte löpt så himla bra hittills för det känns som osedvanligt många omnattningar. Men jag hoppas hon kommer till ro nu snart och att vi kan få sova sammanhängande ett par timmar inatt också. Snälla.

Mannen var hemma igår, sjuk. Dagen och kvällen gick jättebra men man är ju trött. Det är fan ingen semester att vara hemma med två små och dessutom en tredje sjukling att passa upp på. På eftermiddagen tog vi bilen till Kungälv och kollade runt lite i affärer och handlade på Bräckboden. Jättemysigt. Nattningen gick också bra, Freja somnade vid 19 och Tilde vid 20:15 men sen var det springande var tjugonde minut till Freja. Jag gick och la mig en stund efter 22 men hann nog nätt och jämt bara somna innan hon fick komma över till vuxensängen. Och så fortsatte det så hela natten. Skall man leta något positivt med natten så är det att hon inte söker bröstet, det slutade hon med redan för två dagar sen. Jag kan nog säga att jag faktiskt slutat nattamma nu. Tackolov får jag väl säga. För att fortfarande vara lite hoppfull så får jag väl säga att hoppet inte är ute med att hon skall börja sova lite mer sammanhängande snart. I vilket fall, mannen som börjar må lite bättre, har lovat att jag skall få sova på madrassen i natt. Hoppas att han inte skämtar med mig! Några timmars sammanhängande sömn, det har inte förekommit på många månader. Och en hel natts sömn? Det har bara hänt en enda gång på det här året som jag varit hemma. Gud vad jag längtar efter kvällen!

Med veckans tidigare två nätter färskt i minne gick vi och la oss vid 22 igår. Då hade vi inom loppet av 3 timmar (Freja somnade vid 19) nattat om 3 gånger, de första två gångerna tätt inpå läggningen. Kl 12:30 vaknade hon och skrek och fick komma över till vuxensängen. Jag stålsatte mig för en massa gnällande, gnölanden och svårigheter att komma till ro men icke. Hon pep lite i sömnen, kurade ihop sig på mage med knäna uppdragna under sig, tätt intill mig, och bara somnade. Och så sov hon fram till 06:45! Visst kröp hon omkring lite i natt och jag låg också vaken, kunde inte sova där någon timme vid 4, men Freja sov. Och jag måste säga... underbart! Vad ljuvligt det är! Vågar man hoppas? Kan vi äntligen, äntligen få lite lättare nätter nu?

Jag sitter här och skriver med rätt blandade känslor om man kan kalla natten för framgång eller bakslag för det beror på i vilken ände man kollar. De goda nyheterna är att Freja sov 20-02 med bara tre omnattningar. De dåliga nyheterna är att hon skrek i två timmar, mellan 02-04. Ville inte bli tröstad på något sätt alls, jag bar, vaggade, vyssade, lät henne gosa in sig. Hon var inte hysterisk och hon sökte inte heller efter bröstet vilket torde vara ett bra tecken. Men det var ju lite påfrestande att inte kunna trösta henne som jag hade trott mig kunna. B var superirriterad i natt och var på vippen att bädda ner henne i hennes egen säng och bära in den i hennes eget rum, han resonerade som så att hon ändå inte reagerade på vad vi än gjorde. Men jag hindrade honom och låg och försökte gosa, trösta och mysa med henne. Jag vet inte om jag har rätt men jag tänker att hon kanske ändå känner att jag är där, även om hon är ledsen. Det är hemskt jobbigt att bryta det här mönstret som vi själva har skapat och nu önskar jag mig massor av styrka att hålla ut kommande nätter för detta är en resa jag aldrig mer vill göra om!

Yeah, nu kör vi igen! Frejisen fyllde 10 månader förra veckan och då bör ju separationsfaser och annat vara överstökade tycker jag. En veckas massiv sjukdomsanhop har överlevts med nöd och näppe (Freja samlade på sig en dunderförkylning som satte sig på luftrören i form av krupp, öronen i form av öroninflammation och ögonen i form av ögoninflammation. Plus att hon snorade värre än ett gammalt träskmonster. Efter att ha genomlidit nätter som de i förra veckan är jag liksom inte rädd för något längre utan inatt sa jag att nu får det vara slutammat nattetid! Jag är väl ingen gammal napp heller. Och några överdrivet stora mängder mjölk har jag inte heller. Så igår sov Freja också bara en gång, mitt på dagen, och var således väldigt trött när vi la henne på kvällen. Det var jätteskönt att hon bara somnade, sådana kvällar har vi inte haft på lääääänge. Sen började dock springet, inom 20 minuter hade hon vaknat och ville bli omnattad igen. Så fortsatte det fyra vändor till och sen sov hon väl någon timme. Hur det gick på natten är jag lite osäker på, den totala bristen på sömn i förra veckan har visat sig ge oväntade bieffekter genom att B har blivit mer aktiv på natten. Jag har mer eller mindre komat när jag lagt mig så jag hör inte alltid Freja när hon vaknar. Från att ha tagit ALLA nätter har vi nu delat kanske 50/50 han och jag och jag upplever friheten det ger mig som alldeles fantastisk. Jag behöver bara söva om Freja varannan gång hon vaknar, det ger mig möjlighet att sova kanske två timmar i taget sammanhängande natten igenom!

 

Som sagt, i natt bestämde jag mig för att inte längre amma. B söver om Freja genom att vagga henne på sin mage. Min var hon och sökte på men amningsbehån dolde effektivt mina bröst och visst var hon lite ledsen, vem skulle inte vara det när en väl inövad vana bryts, men jag vaggade henne och kramade henne och sjöng mjukt för henne och det funkade! Vid fyra hade vi en längre gnällperiod och då var jag nära att dra av mig behån men så tänkte jag "jag ska INTE". Har man kommit så långt så vill man liksom inte börja om från början igen. Tror det är viktigt för barnet också att veta att det kan lita på en, att man inte börjar sända blandade budskap, det är ju bara grymt.

 

Sååå! Första kvällen är avklarad! Nu skall jag blogga om kommande kvällar så får vi se om det händer något med Frejanätterna. Förhoppningsvis har vi brutit vanan med att nattamma på några kvällar här nu för på lördag kommer Farmor hit och skall passa tjejerna. Då skall jag och B iväg på bröllop. Jag tänker mig, även om hon kanske fortfarande kommer ihåg att hon brukade få tutta sig igenom nätterna så bör hon ha börjat vänja sig lite vid att bli omnattad på annat sätt. Och vem vet? En bieffekt av att sluta nattamma kanske är att hon sover längre pass? Kanske det har varit en anledning till att hon vaknat så ofta som hon gjort, att hon velat åt myset med att ligga tätt intill och tutta? Inte konstigt då att hon inte vill ligga i egen säng!

Ja, det var ett bra tag sen jag uppdaterade här men jag har ju fått min allra första stalker(!!) så när jag har missat att göra uppdateringar för egen del så får jag väl göra det för min lilla men ärade läsarskara.

 

Läser jag mitt sista inlägg så är det från november, efter att vi varit borta på 30-årskalaset. Då gick sovrutinen så himla bra! Tyvärr var det också det som var höjdpunkten för under december månad gick vi inte ett, två eller tre steg bakåt men kanske fem? Det började med sjukdomar. Sjukdomar, öroninflammation, magsjuka, förkylningar som bara återkom och återkom. Och till råga på allt sammanföll detta med att hon fyllde 8 månader och in träder en kraftig separationsfas! Så jag kan se tillbaka på föregående inlägg med nostalgi i själen, fram till nyår har sömnen varit ett riktigt helvete. Kanske för att jag också har varit förkyld och haft magsjuka i omgångar. Nå, efter nyår nu så går själva läggningen rätt hyfsat igen. Vi har flyttat bak eftermiddagsluren till att hon inte sover efter klockan 16 så vid 20 är hon rätt trött. Och hon kommer i säng, det är inte heller några problem. Men sen börjar det jobbiga för varannan natt vill hon bli omnattad upp till var fjärde minut!!! Vissa nätter sover hon lite bättre, då är det kanske någon gång i timmen. Jag gör mitt allra bästa att smyga in handen på rumpen på henne och vyssa henne lite försiktigt och ibland räcker det och hon sover vidare men ofta krävs det att man tar upp henne och vaggar henne lugn innan man lägger ner henne igen. Själva omnattningarna i sig är inte så farliga men frekvensen på dem är så att man vill gråta.

 

Så var står vi nu? Freja är snart 10 månader och ettårsdagen, då jag skall börja jobba igen, närmar sig med stormstart. Jag hade GÄRNA sett att hon sov hela nätter då. Min mjölk är nästan slut men när hon har flyttat över till vår säng på natten så väcker hon mig om och om igen genom att böka på mig och vilja tutta. Att bli väckt så många gånger under natten och sen hålla hjärnan klar och jobba, jag vet inte om det är förenligt. Men mitt hjärta säger mig att avvakta ett tag till. Att fortsätta med sömnrutinen, kanske försöka öva bort det där "ta upp och vyssa, vagga, natta om" och kanske sluta nattamma, jag har ju ändå så väldigt lite kvar. Kan vi härda ut under separationsfasen så kanske, kanske ramlar bitarna på plats igen. Det sista som lämnar människan är hoppet, sägs det ju.

 

Och så lämnar jag dagens långa klagovisa med dagens Tildekommentar:

-Mamma, mamma, Fejja KUNDE säga "Baa"!!!

Inte visste jag att det var det här språkliga genombrottet vi gått och väntat på men jag hoppas att det tar stumpan långt här i livet! <3

Och allt gick så himla bra! Tilde var självklart inga problem mer än att hon, enligt mamma, har energi för en hel armé. Mamma har varit dagmamma åt åtskilliga ungar och hon påstår att mitt lilla yrväder är i en klass för sig. Hon är snäll och rar och go' och oerhört vetgirig och nyfiken men hon är inte stilla många sekunder. Vi vet. Vi veeeeeet!!!

 

Och Freja, sa pappa, gick bättre än de vågat hoppas på. Hon drack ersättning ur flaska som hon inte gjort något annat! (Och jag själv var konstant påmind om barnen för brösten spände och värkte så jag höll på att bli tokig! Och jag pumpade ändå ur 5-6 gånger!) På natten sov hon mellan 20-03.30 utan att vakna en enda gång och därefter sov hon vidare på pappas mage. Det låter nästan som att hon har satt ett nytt sömnrekord.

 

Nu skall vi vara hemma med flickorna länge länge men jag hoppas att den här fina utvecklingen fortsätter. Vi håller som bäst på att planera för att flytta över Tilde i utdragssängen så att Freja kan överta spjälsängen för att så småningom flytta in i eget rum. Datarummet skall bli flickrum! När vi har fått namnkalaset överstökat kommer vi att arbeta för att få undan datorer så att man kan börja tänka på att inreda det som vi önskar. Så när Frejisen börjar sova hela nätter, då hoppas jag att vi kan vara redo med den här möblemangsrokaden!

 

Natti natti!

Imorgon smäller det! Imorgon sover flickorna hos mina föräldrar och vi går på 30-årsfest. Ja, vi skall inte enbart ha roligt, vi inleder dagen med att gå på begravning av B's mormor. Tyvärr blev kvällens nattning en avvikelse. Vi åkte iväg och lämnade Joda hos några kompisar, jag har inte skrivit om det här tidigare men vi har det lite jobbigt här hemma för katterna är inte vänner. Jag drar inte historien nu heller men summa sumarum var att Freja var supertrött och somnade i bilen några minuter innan vi var hemma. Hon skrek sedan så tårarna sprutade medans jag bytte blöja och tog på henne pyamas och det var helt enkelt ingen mening att ge henne gröt- det hade aldrig gått! Så amma en liten slurk och så bums i säng med henne. Det fina i kråksången är att hon somnade jättebra och att nattningen sitter så jäkla bra! Hon har vaknat och skrikit en gång sen dess (två timmar sen) men hon hann somna om innan jag hann fram till henne så även det är klart positivt! Eftersom hon inte ätit gröt ikväll vaknar hon väl och vill äta snart men vi får se.

 

Igår var jag och klippte och färgade håret och jag missade hela läggningen. B skötte den exemplarisk själv och han berättade att hon somnade i hans famn medans han sjöng godnattsånger för Tilde. Han la sedan över henne i hennes säng och förrutom att hon vaknade när han gick och la sig vid 11 så sov hon rekordlänge till halv fem!! Det ni! Snälla söta låt henne göra det även i natt men kanske framför allt imorgon! Då slipper jag ha dåligt samvete för att mina föräldrar ser till tjejerna... Jag har egentligen inget dåligt samvete för att de ser till dem men jag vill ju helst att de skall sova på nätterna, inte kul om min stackars mamma eller pappa får en massa väckningar. Meeeen även om vi inte riktigt är där så att hon sover hela natten så känns det helt klart som att det går åt rätt håll. I'm happy!

Jomen vi testade att se om hon kunde somna om av sig själv på kvällen om vi inte kom springande inom tio sekunder och resultatet blev att nej, det kunde hon inte och var dessutom väldigt svår att söva om. Men det ÄR sällan det kräver mer omsövningar på kvällen. Oftast sover hon nu till 02. Igår också och då kunde B söva om henne så att hon sov till 4 innan hon kom upp för att äta. Inatt försökte jag samma men jag var inte supersnabb och dessutom kände hon nog lukten av mina boobs för det gick inte. Och som tack för att jag försökte höll hon mig vaken en timme då hon bara snuttade och sparkade mig på magen/låren med sina vassa fliktiga små tånaglar. Tillslut la jag en kudde mellan henne och mig och kröp in under B:s täcke. Då tror jag att hon somnade väldigt snabbt. Och sov sen till 8 på morgonen. Så jag fick ut nått av'et.

Jag tror snart att det är dags att sluta skriva om hur det går för oss nattetid. Kvällarna flyter liksom ihop. Sammanfattningsvis har vi haft väldigt få kvällar som INTE funkat och det är rätt ovanligt att jag får springa in till henne titt som tätt som jag tidigare fick göra. Vi ser en trend på att hon vaknar vid 02-snåret på natten och då är vi så trötta att vi flyttar över henne utan knot. Jag skall prata med Bengt senare ikväll om vi kanske skall göra ett försök att söva vidare henne utan att amma. Se om det funkar helt enkelt. Det hade varit bra att veta om det funkade liksom. Det är drygt en vecka kvar tills tjejerna skall övernatta hos mina föräldrar. För mig känns det faktiskt väldigt görbart. Jag tror nog vi kan få det att funka!

Ja, jag skrev ju redan igår att kvällen inte var så bra och det blev till att flytta över Freja till vår säng strax efter att jag skrev. Dock sov vi nog bra båda två (alla tre) för jag har inga minnen av att ha vaknat stup i kvarten under natten. Sen vaknade hon 06:20 men medans jag gick upp och gjorde mig iordning somnade hon om och sov till 8. Morgon med Tilde. Det blev faktiskt rätt bra för jag kunde hålla henne vaken till 11:30 sen och så sov hon över lunchen.

 

Nu på kvällen har det också gått fint. Hon somnade bra och vaknade till någon gång men innan jag hunnit in till henne så hade hon faktiskt somnat om igen. Nu sa vi att vi kanske borde ge henne en chans att somna om innan vi rusar in och "räddar" henne. Så från att ha kommit inom 15 sekunder sa vi att vi skall vänta 2-3 minuter. Vi tror inte hon hinner väcka Tilde på den tiden men märker vi att hon gör det så får vi tänka om. Och skulle det visa sig att hon somnar om av sig själv utan vår medverkan så är det bara positivt!

 

Såå efter 10 dagar med nya rutinen så lägger vi till det lilla momentet med att inte sprunga rusande till henne så snart hon gnyr. Nu är klockan 23:20 och i och med att hon somnade om själv så har det hittills inte blivit några omnattningar. Jag skall gå och lägga mig strax och hoppas på en skön natt och en härlig morgon!

Även gårdagen gick superbra, Freja var i säng vid 20 som vanligt och sov fram till 02-snåret utan att nattas om en enda gång. Sen vaknade hon och skrek och fick komma över till mig, jag ammade och hon sov vidare. Tror att hon vaknade för att äta nån mer gång på morgonkvisten men annars sov hon jättebra.

 

Ikväll har det varit relativt många nattningar. Jag orkade inte ta henne när hon sparkades och nyptes så B fick lägga henne. Tror det har varit en 3-4 omnattningar sen dess men de tar inte så lång tid, sista gången räckte det att puffa henne i rumpan för att hon skulle somna om, sa B. Nu skall jag gå och lägga mig. Vi är jättetrötta ikväll.