Den 23 augusti var vi på ultraljud och det var en helt enastående fantastisk upplevelse! Jag hade känt sparven i två veckor då men barnmorskan trodde mig inte riktigt men jag sa att vi får se om sparvens fötter ligger långt ner till vänster. Mycket riktigt det var min älskade sparv jag hade känt. Barnmorskan sa att det var en liten vilde som inte var stilla mycket vilket var anledningen till att jag känt av den så tidigt.

Igår var bebisen igång hela dagen och så mycket har jag inte känt på en och samma dag tidigare! Jag blir så fnissig utav rörelserna. Idag vilar den väl efter gårdagens partaj!

Igår var vi på bröllop. Jag hade köpt en cerice klänning där magen syntes riktigt bra och jag kände mig jätte fin. Alla påpekade att min mage är mycket större än vad den brukar vid den tiden och det är den ju. Vi får väl se den 23 e på ultraljudet om det inte är två små sparvar i alla fall. Jag är glad att det växer ordentligt för hade det varit tvärt om hade jag varit orolig. Den tredje augusti klockan sex på morgonen kände jag de första rörelserna!! Först var jag inte säker men det är jag nu för jag har känt det många gånger sen dess. Det är så mysigt.

Inte mycket har hänt den sista tiden förutom att jag växer och växer... Ibland har jag lite ont i korsryggen men det är inte så ofta. Ibland känner jag saker i magen men jag vet inte om det är bebisen eller något annat. Jag mår inte så illa längre, bara ibland. Då känns det som jordens bakfylla! Jag har bara spytt 5-6 gånger hittils och det är jag glad för med tanke på hur illa jag har mått. Jag har inte fått någon särskild nojja ännu kanske snusklubbor då. Idag har jag handlat ett par byxor med snobben som golfar på.

I dag var vi och gjorde ett tidigt ultraljud. Anledningen var att risken/chansen att det skulle vara tvillingar är så stir eftersom att den blivande mormodern är tvilling. Det visade sig dock att det "bara" var en. Vi fick se det lilla hjärtat som bankade och bebisen vinkade till oss. Det var helt fantastiskt, hela dagen har varit ett enda lyckorus. Det växer verkligen ett litet liv inom mig! Bebisens längd stämde perfekt med hur gammal den skulle vara. Vi är så lyckliga.

Nu har midsommar gått och mamma och pappa har varit här och fått reda på att de ska bli mormor och morfar, mamma grät och pappa blev så ställd att han inte sa nåt . Det tog ett helt dygn innan han kopplade att jag var med barn. Ändå visste han att vi försökte. På min lillebrors lille killes dop i söndags fick resten av släkten veta, det går ju inte att dölja eftersom det syns. Jag längtar så mycket till på fredag då vi ska på ultraljud, men jag är lite orolig tänk om man inte ser nåt. Men det tror jag nog.

I måndags 20/6 var vi på inskrivning och allt gick bra det var en jätte gullig barnmorska vi fick. De tog en massa prover på mig och allt var bra. Jag fick göra en cellprovtagning också för att jag inte hade gjort det på länge. Vi ska dit nästa fredag och göra ett tidigt ultraljud för att jag äter medicin för depression och för att mamma är tvilling.

Idag och igår har jag haft jätte mycket molvärk och det gör mig lite orolig. Men jag vet att det antagligen är växtvärk. Det är så konstigt känner man ingenting är man orolig men känner man någonting är man lika orolig för det.

Illamåendet är fortfarande kvar men det känns bättre vissa dagar. Jag har massor med saker som jag absolut inte kan äta men som jag tyckte om innan jag blev gravid. Som kaffe sallad med vinäger, köttfärs och mycket mer. Nu har vi berättat för min sambos syskon att vi ska få barn och hans bror grät. Min mage är jätte svullen så att det går snart inte att dölja det. Jag längtar till nästa torsdag för att då kommer mamma och pappa hit och jag ska berätta det för dem!!

Nu har min pappa varit här på besök ifrån Polen i två dagar. Han och mamma bor där nu min mamma är Polska så jag har halva min släkt där nere. Jag är så förvånad att pappa trivs så bra där nere trots att han inte kan språket alls, men sedan de flyttade dit har de helt levt upp båda två och har jätte kul!
Det har varit lite svårt att inte tala om för pappa att han ska bli morfar men vi är fortfarande oroliga att någonting ska hända. Dessutom vill jag att de ska få höra det bägge två samtidigt. Vi ska barätta det när de kommer hit till midsommar då min lillebrors lille kille ska döpas.

I går var vi på bröllop. Jag tror inte att det var så många som fattade varför jag inte drack någonting, förutom bruden. Hon vet att lite "magkatarr" aldrig skulle hindra mig från att slå klackarna i taket ordentligt på ett bröllop. Sambon lever ju lite i en chock fortfarande och är otroligt glad så att jag visste att han inte skulle spara på krutet under kvällen. Och mycket riktigt. Han dansar aldrig annars men igår var han rena John Travolta. Jag skrattade så jag grät och har tagit massor med roliga foton. Igår var det lite tråkigt att inte kunna festa på eftersom att bröllop alltid är så kul, men idag när jag ser sambons hukade ställning och röda ögon är jag mycket glad för det. Men det är inte mycket jag inte skulle offra för att vara gravid. Jag är så lycklig det är obeskrivligt. Jag kan stå ut med allt känns det som.

För två dagar sedan började jag tro att jag kanske var gravid. Jag hoppades så mycket att jag inte vågade tänka tanken. Jag sa till mig själv att jag skulle åka och köpa ett test ominte mensen hade kommit till kvällen. Det hade den inte och jag hade hållt mig från att kissa i flera timmar för att det skulle vara mer koncentrerat. Jag skulle precis göra testet när min sambo säger att han ska åka till min bror för att titta på fotboll. Jag åkte med för att jag kunde inte sitta hemma och bara tänka själv och jag ville inte testa om han inte är hemma. Jag ville inte tala om att jag köpt testet så det blev min hemlighet. När vi kom hem gick jag på toaletten och kissade på stickan. sedan la jag den under asken tills det hade gått en minut och då drog jag fram den långsamt. DET VAR ETT PLUS!!!!! Jag vände och vred på stickan men plusset syntes tydligt. Jag hade gått tre dagar över tiden så det var ett starkt plus. Sedan skrek jag på min sambo och gav honom stickan och beskrivningen. Han satt helt tyst en bra stund och mina lyckotårar bara rann och rann. Så sa han, men det ser ju ut som ett plus! Sedan dess har vi pratat om det men det är precis som om man inte kan förstå för att det känns så overkligt och stort. Igår kom vi på att barnet måste ha blivit till när vi firade att vi varit ihop i elva år!!

Jag har inte så många symtom men det molvärker lite i magen ibland och så känns brösten som två stora blåmärken. Så måste jag kissa hela tiden. Men jag bara njuter av allt. Hoppas att allt går bra!