Året som gått 2011

 

Jag känner instinktivt att inget har ju hänt Jag har ju ” bara” varit hemma med barnen. Men när jag börjar fundera så blir året ganska intensivt ändå. Jag har bara min almanacka att kolla på då mina dagboksbloggar försvunnit och jag kommer inte åt dem. Teknik är bra när det fungerar… L Hoppas det ska lösa sig så jag får allt åter. Jag har skrivit dagbok för Jeremie sedan han föddes.

 

De jag har umgåtts med mest under detta år har ju naturligt blivit föräldragruppen på BVC, samt en föräldragrupp till i spädbarnsmassagen. Dessutom har jag gått på Kyrkans förälder-barngrupp.

 

Januari

 

Nyåret firades inte. Vi åt lite gott på kvällen och stannade uppe o tittade på fyrverkerier med Jeremie. Året började lugnt med vår nya lilla familjemedlem Joline. Hon är lika underbar som sin bror – inga bekymmer kring henne.  Vi hade mycket besök i början. Tack ALLA som kom och uppvaktade henne!

 

Sedan fick vi vinterkräksjukan, den värsta jag någonsin upplevt. Först barnen och sedan jag. Min mamma skulle hjälpa mig för maken var ju iväg o jobbade, men min mamma blev också sjuk. Aldrig har jag känt mig så panikslagen över att inte kunna ta hand om mina barn. Min femåring fick ta hand om mig och sig själv, och jag hade Joline liggandes på golvet bredvid mig.  Jag minns att mina grannar fixade så att hunden kom ut, jag hade sms kontakt med dem från badrumsgolvet. Jag har mycket att tacka mina underbara grannar för under detta år!

 

Februari

 

I februari döptes Jennie Joline. Jennie fick hon efter mig, då jag heter Jennie Maria, (min farmor hette också Jenny).  Joline var ett namn som vi kom överens om ganska tidigt under graviditeten. Makens lillebror och makens faster blev faddrar.

 

Mars

 

Påsken firade vi i Lerdala. Påskelden eldades hos grannen…. Men det var inte någon pyroman som bodde där direkt Lite svårt att få det att brinna… Det blev säkert kvar till en majbrasa också – hihi.

 

Varmt och härligt! Tänk att det kan bli skönt så snabbt efter en så extremt lång vinter. Allt blev grönt på noll-tid.

 

Jeremie fyllde fem år, på hans dag kom släkten.

 

April

 

Jeremie hade sitt barnkalas, bjöd hela förskolegruppen. Det var high life, fick gå in i min yrkesroll för ett par timmar. J

 

Jeremie var på femårskontroll, där skulle han göra olika övningar, bland annat rita en gubbe. Den gubben har han senare blivit väldigt stolt över. BVC har nämligen valt ut den till att vara med i deras logga!

 

Jag var på Thomas di Leva konsert och det var en fantastisk kväll! Inte visste jag att han var så rolig!

 

Maken gick på kurs i två veckor, Eget på Väg. Han klarade uppskrivningen och var väldigt lättad över det. Nu har han tillstånd att driva åkeri.

 

Jag fick som jag önskade i födelsedagspresent, en weekend-resa. Jag blir väldigt dålig efter tillställningar hos oss, och kände att jag helst ville slippa fira min egen födelsedag. Vi var iväg hela familjen, Valborg o 1a maj i Helsingborg. Vi turade till Helsingör, Jeremie var eld och lågor, för det var hans första båtresa någonsin! Vi hade ett bra hotell, vi gick på Tivoli i Helsingborg och på Tropikariet. Hotellet hade solarium och inomhuspool så det fanns något för alla familjemedlemmar. Joline fick testa sin baddräkt för allra första gången.

 

Maj

 

Barnens kusin Jesper konfirmerades. Ett fint framträdande i kyrkan, bla med Jesper vid pianot.

 

Skulle gått fjärde kurstillfället för Rosita men kursen blev inställd. Hann dock med ett privat besök hos henne.

 

Maken grävde i trädgården. Min kusin hjälpte till att köra undan all jord. De där lastpallarna som vi lade ”tillfälligt” som trapp utanför uterummet, de hade nu legat där sedan … typ 2006? De var inte i bästa skick. Äntligen skulle det byggas en altan. Och vet ni? Maken gick med på att ta hit snickare! Kors i taket! Två hela dagar var de här och snickrade grunden. Sedan snickrade maken klart på lediga stunder… ja, det blev alltså klart under hösten Det blev en sandlåda till barnen också. (Jeremie har blivit lovad detta under hela sitt liv- så Äntligen!!) J

 

Jag gick en kurs i Mindfulness.

 

Juni

 

Studentuppvaktning, gatufest och sommarfest på förskolan, juni är en månad med mycket fester!

 

Trots den begränsade ekonomin som jag haft att röra mig med, så lyckades jag spara ihop så att vi kunde bjuda till midsommarfest! Kände mig ganska nöjd med det. Jag har haft ungefär 1500 kr att klara mat, kläder, hygien, nöjen och presenter med. Och då inklusive hundens mat som går på 500 i månaden! Ja, barnen får sina bidrag, så jag deras pengar går till utgifter för dem.

 

Rosita gick hastigt bort. Det kändes så overkligt. Jag fick fler upplevelser än någonsin, vilket har fått mig att inse att detta är en stor del av mitt liv. Jag behöver meditationer för att må bra mentalt, och framför allt för att hantera min värk.

 

Efter midsommar hade maken semester, hela husvagnssemestern höll på att bli inställd, då maken hamnade på sjukhus. Hans hals svullnade igen och han kunde inte svälja. Trodde väl aldrig att han skulle bli inlagd. Men det visade sig vara en stor sten i en spottkörtel som lagt sig så att han inte kunde svälja något, inte ens vatten. Visste inte om jag skulle börja packa husvagnen eller inte, den stod på uppfarten och väntade. 

 

Juli

 

Samma dag som maken blev inlagd på sjukhus hade han satt ut vår bil för försäljning. Gissa hur lätt det blev för mig att försöka sälja en bil, som jag inte hade hemma och inte visste när den skulle komma hem. Telefonen gick varm.

Hur som helst, samma dag maken kom hem, möttes han av en spekulant på uppfarten och bilen såldes och vi åkte iväg med husvagnen (med vår nya bil då). Jaja, ibland går det så fort att man inte hinner blinka. På husvagnssemestern  hann vi med  stopp i Mariestad, Eskilstuna, Norrtälje, Bromma, Gränna och Jönköping.

Mycket att berätta men höjdpunkten var helt klart Jeremies min när han förstod att vi skulle gå på Erik Saade konsert! Det var faktiskt en häftig upplevelse för hela familjen.

 

När vi kom hem från semestern hade andra semesterfirare tagit sig till Falkenberg så då umgicks vi med familjen R. Vi var på Hertigen en kväll och sedan skulle vi grilla hos dem en kväll… Sau möe maad!! Jag fick smaka chili-bearnaise för första gången och jag skulle nästan vilja påstå att det alltid finns en burk ståendes i mitt kylskåp sedan dess

 

Jag var inne och gästspelade två dagar på sommarfritids. Hade sett ett nödmail gå ut, om att ordinarie personal skulle få avbryta sin semester för det var personalbrist. Jag erbjöd mig att jobba de dagar maken var ledig, så det löste sig bra. Joline brydde sig inte det minsta om att jag inte var hemma! J

 

Vi var ytterligare en gång på Hertigen, tillsammans med makens familj den här gången. Barnens kusin Jesper hamnade återigen vid pianot. Känns som det är något vi kommer att få vänja oss vid! Med nöje! Han är så duktig!

 

Augusti

 

Festligheter hos våra grannar, men som vanligt var maken iväg på jobb, så det var jag och barnen som gick dit.

 

Joline fick vattenkoppor och det var jobbigt för henne. Ojoj, vad hon såg ut! Invärtes och utvärtes. Jag blev helt låst här hemma och Jeremie var inte road. Tur gamla-faster  kom till undsättning. Jeremie fick följa med henne till stranden och hon passade Joline så att jag och Jeremie kom iväg på Teatervinden.

 

Snickare kom och bytte våra fönster. Maken jobbade mycket så det stod lite still här hemma. Vi blev i vilket fall klara med fönsterna utvändigt.

 

Jag började träna på mammagrupp. Kändes bra, riktigt bra. En träning som funkade för mina vanliga krämpor, det var ju nästintill fantastiskt. Det svåra är bara att hitta barnvakter. Det är  ett väldigt pusslande.

 

Kom igång med mitt skrivande. Känner mycket stöd i detta. Både spirituellt, i mig själv och via mina vänner.

 

Vi blev bjudna på kräftskiva på Björkö. Väldigt trevlig! Tack S och D! Smakade mums :-P

 

Vi skulle nu åkt till Astrid Lindgrens värld men tyvärr så åkte Jeremie på vattenkopporna just då, så vi fick ställa in. L Han hade dock tur som fick det mycket lindrigt.

 

September

 

Anmälde mig till en kurs i trädgårdsdesign, men den blev dessvärre inställd.

 

Jeremie började på gymnastik i Vinbergs IF. Kände att han behöver mer motorisk träning och leksimskola var inte så värst mycket för honom. Han är väldigt vattenrädd, så det får nog vänta lite med simträning.

 

Var på öppet hus i Varberg, på ett hälsocenter och där fick jag en gratis prova på – behandling i Reflexiologi. Gratis gillar vi! Det kändes som att det var något för mig, så det ska jag absolut testa när jag får råd. I år har jag fortsatt mina behandlingar hos kiropraktorn här i stan, som jag påbörjade under graviditeten. Dessutom går jag och får massage, dock inte så ofta som jag önskar eftersom min massör har så ont om tider. Det blir ca 4 ggr om året bara.

 

Hade besök av min barndomsvän J och hennes familj. Blir så sällan, men är SÅÅ mysigt att träffa henne!

 

Oktober

 

Vardagen löpte på och jag mådde inte så bra under denna månad. Hade ingen ork att förbereda något inför makens födelsedag, han fick helt enkelt själv åka o köpa en smörgåstårta. Min fantasi var verkligen inte på topp, tom födelsedagspresenten fick han följa med själv och prova ut. Men jag betalade

 

November

 

Kände nog att efter den jobbiga månaden oktober – behövde jag lite mer tid att ta hand om mig själv.

 

Träffade min nyvunna vän (från facebook). Kändes som vi känt varandra hela livet J

 

Var på två underbara föreläsningar. Det kändes lyxigt att få gå bort själv utan barnen.

 

Var på spakväll med kyrkans föräldragrupp, provade ljusterapi, ultraviolett bastu, ansiktszonterapi och ryggradstränare.

 

Retreatdag på Andrum var dock det jag behövde bäst. Bara vara, med mycket tid för meditation, eftertanke och reflektion. Yoga, massage och healing bjöd dagen också på. Tack snälla E för att du följde med mig på detta!!

 

Maken opererades den 21 november, kom hem den 22 november. (Den där stenen som ställde till det för honom på semestern, ville ju inte försvinna, så hela spottkörteln fick tas bort). Natten mellan den 26-27 svullnade han upp och vi åkte in till akuten, där vi tillbringade hela söndagen. Hem med antibiotika men under stormnatten till måndagen svullnade han än mer och han kunde inte svälja … 28 november körde jag honom… och hörde inte ett ljud, gick här hemma och väntade, då ringde pappa…

 

Pappa hade varit ute med vår hund och ramlat ihop, då högra sidan blev förlamad. Han hade inte kunnat resa sig. Då hade vår hund dragit honom hem. Som tur var han vid sina sinnen då så han kunde ringa hem till mig. Fick snabbt hjälp av grannarna som passade barnen, så jag och mamma kunde hjälpa pappa. Han fick åka till Varberg i ambulans. Sedan fick jag veta att maken var inlagd… han var då i Halmstad. Kan inte påstå att den lösningen var särskilt praktisk för mig just då. Hade varit enklare om de kommit till samma sjukhus…

 

Detta hände på måndagen, både pappa och maken låg inlagda tom torsdagen den veckan. Maken fick ta en extra vecka hemma (semester) men han borde varit sjukskriven tycker jag, för han var verkligen inte i form. Pappa hade blivit bättre men var medtagen och fick träna sig att gå med rollator.

 

December

 

Jeremie hade gymnastikavslutning och jag blev väldigt överraskad att se vilken utveckling han gjort motoriskt! J Han hängde med fullkomligt med sina jämnåriga.

 

Joline fyllde ett år. Tänk att tiden går så fort! Hon springer omkring och busar (hon började gå när hon var elva månader) och busa, ja, det har hon lärt sig av sin bror.

 

Hon var på ettårskontroll häromdagen och fick då inte sin vaccination för hon var så förkyld, däremot fick hon penicillin för hon hade öroninflammation! Jaha, där ser man.

 

Förra helgen var vi på julbord på Brasseriet. Jeremie åt ostmacka. Men det jämnar kanske ut sig för vi vuxna åt väl mer än vad vi borde

 

Maken jobbar dubbla pass nu över jul och nyår, som vanligt, men han är hemma julafton-juldagen, samt nyårsafton. Man får ju vara glad för det lilla. Som vanligt sägs det vara lugnare mellan jul o nyår.... men verkligheten vittnar om att det är mer intensivt än vanligt!

 

Pappa har inte återhämtat sig fullt ut och nu veckan innan jul fick han återigen bli inlagd i Varberg. Han har i julhelgen fått komma hem på permission, men han är förvirrad och har lunginflammation. Hoppas han ska orka komma hem till oss imorgon (julafton) en stund. Och vi ber och hoppas att han ska återhämta sig.

 

 Vi firar jul hemma hos oss i år, det ska bli mysigt! Ska jag önska något, så hade det varit en vit jul… men men …. Det var ju snö förra året. I år verkar det bli milt och regnigt.

 

Önskar er alla – ett gott nytt år 2012!!!

 

 

 

 

 

 

Januari 

Nyåret 2010 firades in hemma hos oss, långt in på natta, då gästerna hade lite svårt att ta sig hem Det slutade med att även lite grannar tittade in, ja, det anlände nog vid halv fyra på morgonen…. Fråga inte när vi somnade. 

Det var ju som alla minns en fin snörik vinter så vår fritid spenderades mycket i pulkabacken o Jeremie minns alla pulka-turer med Hockey som draghjälp alldeles särskilt…. Men största minnet var väl när Hockey drog mig i pulkan, det gick undan på grusvägen kan jag säga. Hela Vinberg hörde nog mina skrik…. Å jag hade nog ont i rumpan i flera dagar…. 

 Jeremie-citat: 

Mamma, du vet de där larverna i kroppen?
-Larver? Nej det finns inga larver...
-Jo, larv-trådarna inne i mig...
-Jasså, du menar nervtrådarna!?
-Har jag inga larver då??
-Nej, Gudskelov!

 Februari

 Hoppar över denna månad för det enda jag skrivit i dagboken, handlade om infektioner, antingen hos mig eller hos Jeremie.

  Mars

 Jag har inte trivts riktigt med tillvaron på jobbet, kan inte sätta fingret på vad, men jag känner i vilket fall att jag behöver utvecklas. Just nu står jag och stampar, så jag uppsökte en studievägledare för att hitta något att utveckla mig inom. Inte blev jag så värst mycket klokare, då jag bara fick uppmaningen att läsa vidare till lågstadielärare, då den nya utbildningen blir klar, men samtidigt så sa hon att det inte fanns brist på lågstadielärare, däremot fanns det brist på förskollärare… Tja, och det är jag ju redan så vad skulle vitsen vara? Jag kom bara fram till att jag får fundera vidare på vad jag vill bli när jag blir stor.  

I mars spenderade vi våra pengar väl…och hjälpte naturen på rätt väg med hjälp av tabletter/spruta. Smärtsamt var det men resultatet blev en ny graviditet!  Jag insåg då att kanske kanske om detta nu gick vägen så skulle jag få lite mer tid att tänka över min framtid.

 När Jeremie fick önska något till sin födelsedag önskade han ”en familjehög” mao att hela familjen myser i soffan och tittar på film. Kändes givet att uppfylla den önskan!

April

Graviditet blev bekräftad och jag fick gå på täta ultraljud. Det kändes väldigt tryggt. Men all tid gick åt till att jobba och gå på kontroller känns det som.

Vi skaffade pass till Jeremie då vi funderade på att resa utomlands med honom innan han skulle bli storebror. Egentligen hade vi tänkt åka i slutet av året men nu när graviditeten blev bekräftad kändes det lite mer bråttom. Vi beställde en resa till Bulgarien.

Maj

Vi bestämde oss för att vi borde klara oss med en bil, så min gula skruttibangbang såldes. Fick faktiskt nästan tillbaka pengarna vi gav för den, så det kändes ok. Maken har ju oftast haft den ståendes vid Volvo, så nu får jag skjutsa honom dit, men då vi försöker tro på att graviditeten går vägen så inser vi att ha en bil borde spara oss de pengar vi behöver om jag ska klara av en föräldraledighet rent ekonomiskt.

 Jag gick på vidarekurs i meditation och fick fler verktyg att lära mig hantera de varsel jag får och därmed jag ska förhindra olika skeenden.

 Juni

Vi var iväg en helt underbar vecka i Bulgarien. Vädret var sådär men Jeremie fick både badat i poolen, testat minigolf och airhockey. Tja, det är nog så han skulle beskriva resan i alla fall. Flygresan skulle han säkert också nämna för det är ganska häftigt att flyga i ett flygplan när man är fyra år.

Jag hade fått lite ont kring ljumsken innan vi åkte men smärtorna blev bara värre och värre. Jag trodde ett tag att det var blindtarmen, hade enormt ont och det var oroväckande, särskilt när man befann sig utomlands. När jag kom hem skrevs jag in på Mödravårdscentralen och  barnmorskan skickade mig direkt till doktorn.

 Jag hade mått ganska dåligt i början av graviditeten, hade konstant illamående de första 17! veckorna och spydde 10-20 ggr om dagen. Smärtorna kring ljumsken fick jag först avfärdat som ett bråck, vilket inte skulle kunna åtgärdas innan efter graviditeten. Jag hade så ont att jag knappt kunde gå. Minns att jag dagen innan midsommarafton fick åka akut till Varberg för att försöka få tag på ett bråckbandage som läkaren rekommenderat. Arbetsterapeuten där var skeptisk till läkarens diagnos. Och det visade sig att bråckbandaget hjälpte inte ett dugg.

 Midsommaraftonen firade vi hemma hos S och D, en kombinerad inflyttningsfest på R-gatan. Jag hann också träffa mina vänner i isoleringsgänget i midsommarveckan.

 Juli

 Jag fick bara mer ont, till sist kunde jag inte gå, knappt stå och knappt sitta, så jag gick till vårdcentralens läkare. Han konstaterade att jag hade foglossning och inte bråck, så istället för att försöka härda ut så skulle jag vila. Blev sjukskriven två veckor och sedan skulle jag ha fyra veckors semester. Jag blev ordinerad vila hela den perioden. Jag kan säga att det var den tråkigaste semester jag någonsin haft. Jag hade så ont att jag inte kunde annat än att ligga periodvis. Och alla som lovade att de skulle hälsa på uteblev, jag hade såå supertråkigt, och blev lika besviken varje gång mina vänner ställde in våra planer. Det enda två sociala dagarna  som genomfördes var den dagen då jag och Jeremie åkte till H o hälsade på J med barn samt när P, E och E följde med mig och Jeremie till Ronjaföreställningen i Solhagaskogen. Det var enormt smärtsamt för mig att sitta där men jag minns den kvällen som den bästa på hela semestern!

Till slut fick jag hjälp med mina smärtor av en kiropraktor i Halmstad. Hon hade ett verktyg, en activator, som hjälpte mot de värsta smärtorna. Jag kunde åtminstone gå efter en sådan behandling. 

Jag skulle varit på Äventyrslandet med Jeremie men då jag hade för ont för att åka själv så valde maken att följa med. Jag hade antagligen inte rott i land det själv, för jag hade bra ont bara av att vara med, och då satt jag mest och vilade. 

Under en makens jobbperioder blev jag så sjuk att jag inte kunde ta hand om Jeremie, det kändes mentalt väldigt jobbigt. Han fick vara hos mormor och morfar. Jag hade sådana smärtor att jag var vaken dygnet runt. Läkaren hittade inga fel men när jag mediterade så fick jag ”order” om att jag skulle ha penicillin. Jag var åter till läkare och stod nu på mig lite mer… jag fick penicillin och inom ett dygn var mina besvär och smärtor som bortblåsta. Jag har mer och mer kommit att lita till de budskap jag får till mig i meditationerna, de brukar hjälpa. 

Maken hade fullt upp under sin ledighet. Var på grannens altanfest… mao… gäster hjälpte till att bygga altanen och sedan blev det fest. Jag kunde ju inte delta så mycket i det arbetet tyvärr.

Hemma tapetserade han om vårt sovrum… ja, inte bara det, vi köpte nya garderober, som var för höga så han fick riva taket och när han ändå gipsade nytt tak, så blev det gipsat väggarna också… och då följde såklart omtapetsering. Resultatet blev dock bra även om jobbet tog längre tid än vad vi först planerat. Det har en förmåga att alltid bli så…. 

Det blev dags för hela familjen att gå på ultraljud, på MVC, Jeremie tyckte det var häftigt.

 En kväll fick vi besök av familjen R. Jeremie o J fann varann direkt. Synd att avståndet är så långt, annars hade de nog lekt jämt! Lille P var mest intresserad av hunden… lite skräckblandad förtjusning!

Augusti

Vi var på den årliga grillfesten hos R. Kändes jobbigt men viktigt att orka med just den. Assistenterna hade fixat den väl.

Annat som firades under månaden var en fyrtioåring och vår 7åriga bröllopsdag. Ganska lugna tillställningar så det orkade jag!

 Vi blev bjudna till hertigen av svärföräldrarna, hela makens familj. Vilket lyckat koncept, det ingick nämligen barnvakt o sysselsättning för barnen på övervåningen! 

Äntligen skulle maken ha semester. Ja, inte blev det så värst roligt för honom heller när jag inte kunde göra något men nu fick åtminstone Jeremie göra lite roligt med sin pappa. Själv hade jag mått väldigt dåligt av att inte kunna ge Jeremie några roliga upplevelser, inte ens kunnat ta honom till stranden. Så nu fick han äntligen chans till det.

 September

 Blev bjuden på kräftskiva hos C. Fantastisk tjejträff hon hade ordnat. Hade jätte-trevligt o mådde hyfsat bra, men på natten vände det och jag fick en huvudvärksattack som var värre än något jag någonsin upplevt. Maken fick köra mig till akuten och jag blev inlagd. Man misstänkte havandeskapsförgiftning, men efter två dygn kunde man utesluta det. Huvudvärken släppte inte men lindrades med många Panocod. Det kändes inte roligt att behöva medicinera för att överhuvudtaget kunna vara uppe. Dagarna på sjukhuset var de längsta jag upplevt, så det var skönt att komma hem igen, men huvudvärken gav inte med sig helt innan efter tre veckor. Jag hann med ett par svimningsattacker och en ambulansfärd till Halmstad innan dess också.

 Den enda förklaring till svimningar och huvudvärken är att någon nerv satt i kläm i ryggen. Den teorin stärktes av att huvudvärken släppte efter upprepade besök hos kiropraktorn. Jag började behandling hos den nystartade praktiken i Falkenberg. Känns skönt att det äntligen finns en bra kiropraktor på nära håll.  

Hockey och  en tik från Svenljunga, Diza, blev föräldrar till tre underbara valpar. En hane, Enzo och två tikar, Iza och Liza. Vi var i Svenljunga o hälsade på dem hos Diza strax innan de skulle säljas. Vilka underbara små dunbollar. Tur att vi väntar barn… för annars hade vi säkert köpt en valp till

 Familjen Ol kom o hälsade på oss. Gjorde det enkelt o bjöd på Taccos, men ändå skönt att ro i land det. Jag känner att många fler skulle varit bjudna men orken har inte räckt. 

Jeremie började på kyrkråttorna. Det verkar ju vara en mysig grupp, fem barn och två ledare, tänk att få jobba med en sådan barngrupp!!!

 Jeremie-citat:

 Varför blir man ledsen när någon dör?

-Jo, för man kommer ju att sakna den personen.

-Jamen då kan man väl tänka på alla miljoner människor som lever - tänker man på dem så borde man ju bli glad!

 Oktober

 Maken fick färdigt Jeremies nya rum. Vårt tidigare gästrum blev nu hans och maken gjorde först en koja inne i väggen, med passage mellan sovrummen. Sedan byggde han en upphöjd säng med form som en riddarborg. Nya riddartapeter blev det också såklart. Min uppgift har väl mest blivit att shoppa inredningsprylar och organisera leksakerna. Detta rum är mindre än det förra så det krävdes en del planering av ytorna.

 R kom på besök. Samma helg var jag på kurs med RC i meditation. Jag känner att kursen gett mig en helt ny inriktning i allt vad jag gör. Att personlig utveckling kan vara så intressant – haha – hade jag vetat det skulle jag utforskat mitt inre betydligt tidigare!

 Jeremie och maken var ute o tränade med cykeln varje gång maken var ledig och det gav resultat. Gissa om Jeremie var stolt när han kunde cykla på två hjul!

 När vi var på Ikea för att inhandla bla säng och garderob drabbades jag av proppar i tårna… tja det visste jag ju inte då utan det fick jag bekräftat senare av läkaren, men jag fick så ont att jag inte kunde stödja på benet. Det blev en pärs att försöka ta sig med alla möblerna till kassorna… hoppandes på ett ben.

Makens födelsedag roddes iland med minsta möjliga marginal, då jag hade mått så dåligt att jag knappt orkat städa eller handla och maken jobbade lång period innan födelsedagen. Han tröstade mig med att han skulle vara långledig efter den dagen… som om det hjälpte mig veckan innan!!! 

Om jag inte trott på turen innan så gör jag väl det efter att jag blev beviljad havandeskapspenning. INGEN med mitt yrke brukar bli beviljad det men av någon anledning så blev jag det Vet inte hur jag skulle klarat resten av graviditeten annars. Det känns som jag bara klagar men det var en jobbig graviditet – och värd varenda dag – eftersom man vet att i slutändan får man en sådan enorm belöning! Men under tiden var det ganska jobbigt och oroligt då jag inte visste om jag mådde dåligt för att något var fel.

 November

 Skönt att få gå hemma och bara göra så mycket som jag orkade. Kände att jag inte var en så värst bra mamma, då jag inte orkade med Jeremie. Hans mormor fick rycka in jämt. Det kändes så konstigt att jag skulle lämna honom flera dagar på förskolan när maken var ledig medan han skulle vara hemma med mig när maken jobbade…. Reglerna är inte speciellt flexibla… Det värsta av allt var att Jeremie blev så beskyddande. Han vägrade lämna min sida för att leka, och ville hela tiden bekräfta sig över att jag mådde bra. Tur för mig får jag väl erkänna då jag en dag svimmade i hans rum och han hade då hämtat ett glas vatten till mig sedan hämtat min mobiltelefon och ringt kortnumret till maken. Detta var som tur var en dag då maken var ledig och befann sig hemma i garaget men det hade ju löst sig ändå, bara maken fick veta det. Jeremie satt lugnt och målade akvarell intill mig när maken kom in. Jag vaknade till efter en liten stund. 

Som ni vet började vintern redan i november i år… så det har blivit mycket utelek. Snögrotta och snögubbe fanns tidigt i trädgården. Jeremie hjälper stolt maken att skotta vid varje nytt snöfall och sedan gör de samma sak hos farmor som behöver hjälp med skottningen hemma hos sig. Jeremie älskar att hjälpa till. Inne är favoritsysselsättningen att laga mat tillsammans med maken. Får Jeremie bestämma blir det raggmunk, stekt fläsk och lingon till middag.

 Jeremie började i simskola. Egentligen för fem-sexåringar men då Jeremie blir fem i mars, så gick de med på att han skulle börja. Han är väldigt vattenrädd och jag befarar att han kommer att behöva gå i många omgångar innan han kommer att kunna simma. Första gången vart det en framgång bara att komma i bassängen… men det går bättre och bättre för varje gång och en stolt son kom hem en dag o hade doppat huvudet!!!  

Det ”vanliga” tjejgänget har träffats regelbundet under året men i slutet av november blev det för mycket för mig. Hade en tjejträff med det vanliga gänget och julbord med ”isoleringsgänget” inplanerat samma vecka. Jag valde att gå på julbordet – för vi ses så sällan, men hoppade över den andra tjejträffen. Förlåt, men just då orkade jag inte med allt.  

December

 Ja, vi trodde nog att vi skulle varit tvåbarnsföräldrar när vi kom in i december månad. Jag hade värkar helgen innan månadsskiftet men något mer hände inte. Den 8 december var jag hos barnmorskan och då fick hon samma mått på bebisen – som hon fått de senaste två mätningarna och beslutade att vi skulle ner till Halmstad för koll. Jag fick tid i Halmstad den 10:e. De två dagarna kändes som evigheter. Den 10.e var vi uppe tidigt för Jeremie skulle gå luciatåg på förskolan – avslutningen firas utomhus och det var jättekallt!!

Jeremie stannade hos mormor sedan när jag och maken åkte ner till Halmstad för kontrollen. Det bestämdes att det var dags för bebisen att komma ut.

Jag sattes igång och tyckte allt var toppen. Behövde inte oroa mig över vem som skulle skjutsa mig till bb eller om maken skulle hinna dit i tid. Och nu var jag på plats i tid så att jag skulle hinna få smärtlindring vilket inte hanns med då jag födde Jeremie, men icke. Sattes igång strax efter kl. 13 och värkarna startade direkt. Det var redan för sent med bedövning. Kl.14.40 var hon ute – vår tösabit Joline.

 Jeremie lussade i kyrkan den 12.e men det missade ju jag då jag var kvar på bb med Joline. Trodde inte han skulle våga detta inför så många människor, men det gjorde han. Maken var med honom och så kom de till bb den 13.e för att hämta hem oss. 

Naturligt följde en lugn jul. Vi åt julmat hos mina föräldrar o hemma kom tomten till Jeremie. Vi fick ordnat tomte i sista minuten, det var inte så lätt. Det är tur facebook finns… Till nästkommande år efterlyser vi redan nu en tomte! För säkerhets skull…

 Nyåret firar vi också lugnt hemma i år antagligen utan gäster.

 Ja, sammanfattningvis så handlade väl mest året om graviditeten o dess krämpor men vilken skatt det resulterade i! Jag kommer att minnas året lika lyckligt som 2006 då vi fick Jeremie.

Och att detta varit ett osocialt år har jag kompencerat med att vara överdrivet aktiv på facebook. Enormt viktigt sätt för mig att hålla kontakter levande.

Gott Nytt 2011!

 

 

Året som gått 2009

 

Januari

Nyåret firades in hos L och barnen. H, S, L och D var också med.  Jeremie höll sig vaken men vi fick gå in vid tolvslaget för han skrämdes så av alla smällare. Han gillar verkligen inte höga ljud!!

Jag fortsatte mina resor till Löddeköpinge och fick behandlingar hos Oli… en dyr kiropraktor men mitt sista hopp – kändes det som. Mycket pengar har gått till behandlingar och resor – för att inte förlora för mycket inkomst har jag dessutom försökt att jobba igen tiden jag varit iväg… Det har varit en tuff period. Dessutom blir man oerhört trött och får ont av behandlingarna. Tre gånger i veckan har jag kört till Löddeköpinge… i alla väder och väglag… I slutet av januari trappade jag ner till 2 turer i veckan.

Som vanligt var vi på Falkenbergsrevyn med makens jobb. Detta år blev det mat i Varberg istället för Falkenberg. Kändes väl lite bakvänt för oss som bor i Falkenberg, men naturligt för dem som bor i Varberg… Alltid lika trevligt men den här gången fick jag sitta jämte dem som nyss blivit uppsagda – lite dålig stämning med rätta – inte kul för dem att bli bjudna på en massa av dem som säger att de inte har råd att ha kvar dem…

I hemmet var det tvättstugan som fick sig en uppfräschning.  Ska bli skönt den dagen då vi kan börja torka tvätten där och slipper ha den i vardagsrummet. Den sista januari installerades äntligen vår kamin i uterummet! Så underbart härligt och vilken glädje vi fått av den under detta år!

Februari

Bestod mycket av förkylningar och vabbande. Min andliga utveckling började ta lite mer fart med meditationer och drömmar som ledde mig vidare. Jag blev kontaktad av några personer på facebook som jag kände skulle komma att betyda mycket för mig – vilket jag hade rätt i. Där har jag träffat på många som har samma upplevelser som jag. 

Jag började känna en liten fysisk förbättring efter behandlingarna i februari.

Starkare mentalt och också fysiskt gjorde att jag klarade rättegången mycket bättre denna gång. Inte så starka reaktioner efteråt åtminstone. Men jag kan inte påstå att hovrätten är något jag kan rekommendera någon – inte många trevliga energier där inte!!!  Äntligen har det satts punkt för den storyn. Jag vet faktiskt inte ens vad rätten beslutade och jag skiter faktiskt i det! Råkade bara vara på fel plats vid fel tillfälle och har fått utstå så mycket pga det! Nu ska jag glömma alltihop!

Mars

Jag började i kommunens må bra grupp – det blev ytterligare en grupp som kommit att betyda mycket för mig – jag är nog mycket för grupper   Vi har motionerat en del men också tränat mycket mindfulness och att ändra tänkesätt.

Min magkatarr blev värre och värre och jag har hela tiden vetat orsaken – negativ stress på jobbet – vet bara inte vad jag ska göra för att komma ifrån det.

 

Mina andliga upplevelser eskalerade – jag insåg att jag måste lära mig stänga av men det är inte så lätt när man inte mår bra.

Vi planerade klart det nya köket. Började röja ur köksskåpen.

 

April

April verkar våra liv bara bestått av infektioner. Vi fick beställt köket och jag tycker vi fick en bra deal i slutändan, vi valde att rita köket själva (eller jag då ) och då blir det lite billigare och man kan välja det som man verkligen vill ha… Det blir ett vitt lantligt kök från epoq – genom den beställningen fick vi  7000 kr att handla vitvaror för på Elgiganten så klart valde vi våra vitvaror där Den notan var väl på ungefär samma slutsumma som köksinredningen… sedan tillkommer allt byggmaterial, fönstret, rörmokare, elektriker… ja, några gånger har vi nog tänkt att undra om vi ror i land detta men än så länge har vi inte gått under

Problemen på jobbet eskalerade och jag kände mig oerhört ensam att försöka hantera dessa. Undrar hur länge jag klarar att vara kvar…

 

Maj

Inledde maj med att hoppa över min födelsedag – skönt för vi hade ju börjat rensa ur köket och alla som renoverat vet hur det känns att få hem folk i den röran…

Jag halkade in på ett bananskal på en utbildning i pendling, meditation och psykometri. Hade då ingen aning om att det var verkligen det jag behövde! Vilka insikter jag fick den helgen och den startade upp en mängd av upplevelser som följd. Det har minst sagt varit ett spännande år – jag tror jag har totalt förändrat min egen bild av mig själv, min egen bild av andra och min egen bild av världen – och allt bara till det bättre! Jag vet nu att vi inte bara lever här och nu – detta är ett liv av många. Det är så häftigt – vi är bara en liten liten del i detta universum. 

Jag avslutade mina behandlingar i Löddeköpinge efter åtta veckor då jag trappat ner till en behandling i veckan. Det känns verkligen som det gjort skillnad och min fibrovärk existerar knappt längre. Ryggvärken finns kvar men som sagt – det är ju i ryggen allting började.

Våra nya fönster skulle sättas in på övervåningen. Jag tänkte jag skulle vara smart och åka hemifrån så att jag och Jeremie inte skulle vara i vägen. Kom hem till lunchen för jag tänkte att arbetarna kanske behövde lite mat… det första jag ser är ett nyinsatt fönster – men det var FEL fönster!!! Visade sig att vi fått fel-leverans och då var våra gamla fönster redan uttagna och isärsågade… Bara ett att göra – sätta in felaktiga fönster och hoppas på någon slags lösning. Detta var på Pingst afton och det gick ju inte att nå någon på företaget…

Slutet av maj blev intensivt. Jag började drömma samma dröm om och om igen, sanndröm visade det sig vara och det tog mycket av min tid och energi. Ledde inte till önskade resultat – jag kunde inte förhindra eller förebygga men jag lärde mig mycket kring hur den här ”förmågan” fungerar. Som ett pussel eller ett detektivarbete och man måste vara oerhört uppmärksam med alla sina sinnen för att inte missa något.

Maken bestämde sig för att inte fortsätta på sitt jobb efter semestern utan att börja jobba hos sin bonuspappa. Han ska börja med att vara anställd och hans gamla arbetsgivare gick med på att ge honom tjänstledigt året ut.

Juni

Maken hade sin semester men inte jag. Han började röja ur köket – så gott det går med en treåring hemma. Jag fick ta ledigt lite då och då så att det skulle hända något. Jeremie utbrast en morgon – Men pappa! Har du slarvat bort hela köket?!

J

Ja, det var trist att inte ha någon gemensam semester. Det fortsatte vara jobbigt på mitt jobb. Skolavslutningen var blöt – det ösregnade hela tiden! Men det var skönt att den kom och på fritids har jag trivts bra att jobba.

Jag o Jeremie har försökt att hålla oss hemifrån så mycket som möjligt för det är smutsigt och slipdamm överallt. Vi fick lite motgångar när vi hade rivit alla väggar, tak och golv – vi trodde att vi skulle börja bygga ett kök men insåg att syllen var fuktig och behövde bytas – det var ett jobb som maken inte fixade att göra själv. Och vem skulle kunna mitt i semestertider? Och vad skulle det kosta? Ja, det var många frågetecken och där stod vi utan kök – bara ett hål så vi kunde titta rakt ner i källaren…

Vi fick under tiden leverans… av köksinredning och alla vitvaror – det var bara att börja packa ihop allt inne i garaget och där har det fått stå… ett bra tag…

Midsommar firade vi i Lerdala – trevligt var det och en lycklig kille hade vi! Han fick köra en batteridriven Jeep – gissa vem som körde körde körde och körde – tills batteriet tog slut.

Dubbla regnbågar över gården blev som pricken över i:et på den festen!

Juli

Jag minns dåligt vad som hände när men jag tror att vi fick ihop lite träffar med ”Isoleringsgänget” i juli.

Maken började sitt nya jobb och jag började min semester. Det var ju trist – att vara ensam hemma. Men tur för att kunna ro i land allt själv. Inget kök gör att allt blir lite mer omständigt…  Att vara ensam med en treåring kan också vara ganska tålamodprövande och sedan har man en hund och ett hus som kräver sitt.

Så jag har inte hunnit sakna maken så mycket – för det är verkligen fullt upp att vara ensam men det märks på Jeremie. Han blir på väldigt dåligt humör när han saknar sin pappa. Maken jobbar fyra dygn är hemma och sover mestadels ett dygn och är iväg fyra dygn till. Efter det är han hemma fem dagar.

Vi fick tajmat in lite nöjen när han var hemma – Vinbergsfestivalen och Rhapsody in Rock då vi firade svågerns 40 årsdag. Jag och Jeremie försökte ha en bra semester med lite dagsutflykter… men jag hade en riktigt jobbig period med värk – jag tror att det orsakades av att jag var ensam, det blev för tungt helt enkelt.  Vi kom iväg till Fun City en heldag och fick sällskap av P, E och E.

Någon enstaka dag kunde vi ta oss till stranden. Det gick bara om jag fick sällskap för jag orkade inte bära sakerna själv. Gjorde det vid ett tillfälle, då skadade Jeremie sig och jag fick försöka bära en skrikande och blödande son samtidigt som jag skulle få med mig alla saker inkl. solstol tillbaka till bilen. Flera reagerade och gav förslag om sjukstugan (jo jag hade redan försökt det men de hade inte ens ett plåster… ) inte en enda människa på en fullsatt strand frågade om de kunde hjälpa mig att bära… och då rann det blod ner på sanden så alla såg hur skadad han var! … Grr – sedan åkte vi inte mer till stranden den här sommaren.

När maken var ledig kom vi iväg till Borås djurpark och vi fick G och AL  med oss! Det var en supertrevlig dag men det öste ner regn. 

Förutom de små utflykterna bestod hela sommaren av att måla huset! Det är tråkigt! Men man känner sig väldigt nöjd när det är klart.

Augusti

Jag började träffa mina ”ljussystrar” som jag utbildat mig tillsammans med och vi mediterar tillsammans. Det går mycket lättare då. Har också testat att ge healing –det var en häftig upplevelse, men inget jag kommer att göra på egen hand innan jag har utbildat mig- för en utbildning lär det bli längre fram.

Fick veta att det också blir en fortsättning med må bra gruppen för det blev en mycket jobbig avslutning innan sommaren. Känns skönt att få ”jobba färdigt!”

Maken jobbade på köket – all sin lediga tid.

September

Nu började det verkligen gå upp för mig vad de här energierna påverkar mig. Jag har dock mått väldigt mycket bättre fysiskt sedan jag insåg det. Jag tar in allt med kroppen och måste sortera vad som är min egen smärta och vad som är andras. En stor uppgift lades på mina axlar och jag vet ännu inte om jag ror det i land – men jag ska försöka.  Varsel är inte alltid så roligt att få till sig men jag har vari t med om mycket roligt också så man får hoppas att det överväger i slutändan.

Makens knä hoppade ur led och han blev sjukskriven i sex veckor! Skönt att ha honom hemma – men jag hade ju behövt en frisk man hemma!

Det blev jag som fick fortsätta på köket. Men jag har lärt mig mycket på det. Maken har varit arbetsledare och det har väl gått lite si och så att ge order till mig …. Jag är nog inte så lätt Vill göra på mitt eget sätt… J

Hade träff med Hälsokrafttjejerna. Samma sak som med alla andra gäng – man vill träffas men det tar ofta lång tid innan man får till det.

 

 

Oktober

Mycket jobb för min del och sjukskrivning för makens del. Jag har verkligen haft fullt upp men skönt att ha haft honom hemma. Jag hade hoppats på att han skulle gå tillbaka till sitt gamla jobb men han valde att säga upp sig där. L Men bara han blir lyckligare J av det.

Vi ställde in makens födelsedag pga renoveringskaoset. Han var i Lund för att träffa professorn som opererat honom. Det bestämdes att det inte blir någon ytterligare operation. Han kan inte garantera ett bättre resultat så nu blir det hörapparat. Skönt att få sätta punkt.

Vi var på Stiftelsens jubileumsfest –det var kul!

November

Maken har börjat jobba igen och köket börjar ta form – men färdigt till jul tror jag inte det blir. Men vi ska nog ha en spis att laga mat på i alla fall. Det blir bra i slutändan. Har blivit bjuden på 40 års fest vilket är välkommet! Känns som det varit för lite fester detta år!

Min mosters man H dog hastigt efter ett fall. Ledsamt men tyvärr livets gång.

December

Jag fick åka på H begravning utan maken– det kändes lite konstigt, men han var iväg på jobb.

Ytterligare en 40årsfest blev vi bjudna på och vid midnatt förvandlades den festen till en vigsel!  Vilken överraskning. Önskar G o M all lycka!

Har hunnit med lite festligheter med arbetskamrater också och julavslutningen med eleverna resulterade i år med en cirkusföreställning. Eleverna imponerade både på oss pedagoger och på sina anhöriga. Det var superduktiga!

Jeremie lussade på sin förskola och hade lärt sig massor av Lucia sånger utantill – det hade jag hört här hemma – men väl på plats sjöng han väl bara lite då och då och det var mest rop och inte så mycket sång… hehe. Jeremie har främst lekt med sin förskolekompis E – och så grannen M som också är en favorit. Kompisen A och H är killar som Jeremie också gärna umgås med. Det märks att han börjar behöva kompisarna på fritiden.

Vi var och åt julmat på Brasseriet med makens familj och vi firar jul hemma hos oss med mina föräldrar. Köket är så pass klart att vi kan använda det. Resten av inredningen levereraras vecka 5 är det sagt.

Nyåret firar vi också hos oss! Samma gäng som vanligt! J

 

Vi önskar alla vi känner ett gott 2010! Tänk på att leva i nuet och njut av tillvaron! Strunta i måsten och nyårslöften – lova er själva att njuta av det kommande året istället!

Julbrev 2008
Ja, förra året firade vi ju en stillsam jul eftersom maken var nyopererad. Hela månaden han var sjukskriven var ett tungt lass för mig att dra, då han inte fick göra något alls med Jeremie, hemmet eller hunden. Jag fick ta ut min semester för att orka med. Jag fick gå ensam med på julbordet tillsammans med makens familj eftersom han inte kunde utsätta sin hörsel för ljuden på Strandbaden. Visst hade jag jättetrevligt men det kändes oerhört konstigt att gå dit utan make.
Januari
Nyåret kunde vi inte tillbringa med våra vänner enligt traditionen och här gick gränsen – jag går inte bort på fest med Jeremie och lämnar maken hemma! Men tråkigt tyckte jag ju att det var att inte kunna gå. Vi fick dock en så mysig kväll eftersom svägerskan och hennes son kom o gjorde oss sällskap vid middagen! Mycket trevligt!
I början av året var det mycket sjukdom och infektionerna avlöste varandra. Så är det väl att vara småbarnsförälder. Men min hälsa har i stort sett blivit värre och värre. Framför allt ställer ryggen och värken som kommer med ryggproblemen till det enormt för mig.
Februari
Jag o svägerskan fick en rolig dag i Halmstad i februari då vi shoppade och inredde svågerns nya lägenhet. Jag tror han blev ganska nöjd även om vi var lite jobbiga….
När jag tänker tillbaka på Februari månad så blir jag nedstämd. CENSUR…..
Mars
Klappade ihop men tog mig ganska snabbt tillbaka igen. Kände stort stöd från arbetsgivaren vilket pushade mig mycket. Det blev inte så mycket frånvaro från jobbet i vilket fall. Var på brandutbildning, vilket var det roligaste jag gjort på länge. Och lärorikt. CENSUR….

Våra infektioner fortsatte, och ett tag kändes det som att jag alltid var hemma, var jag inte sjuk själv så var Jeremie sjuk. Riktigt illa blev det under påskhelgen. Då hade vi planerat en resa till Stockholm, bokat lägenheten, skulle gå på fest osv…. men ingenting blev det med det. Jag låg med 40 graders feber den dagen vi skulle åka. Maken var lika dålig han så Jeremie fick faktiskt åka till sina kusiner – så vi fick lite avlastning. Ingen av oss orkade med honom. Tacksamma är vi för all hjälp vi fått!
Jeremie blev nöjd över sitt tvåårskalas, men det var på håret att jag rodde det i land för jag mådde verkligen dåligt och hade ju så varit i flera dagar innan. Hade inte haft ork att förbereda något alls.
CENSUR…
April
Denna månad förvandlades vi till ”monsterfamiljen ”. Vi fick ögoninflammation – hela familjen och vi såg minst sagt annorlunda ut…. När jag tittar tillbaka i min blogg-dagbok så har jag bara skrivit om halsont – värk- infektioner – vård av barn etc. under denna månad…. Inte mycket annat att tillägga.
Maj
Min 33års dag blev oerhört lyckad. Många gäster och jag fick verkligen ALLT jag önskat mig. Sedan kom vi iväg på resan till Stockholm även om det var över en månad för sent. Jag fick överlämnat presenten i vilket fall.
Var på en minitripp i Göteborg med mina kollegor, studiebesök, show, trerätters och övernattning på hotell. Det behövde vi verkligen!
Det har och är fortfarande ganska kämpigt klimat på jobbet, men resan i maj var verkligen ett andhål för oss.
CENSUR….
Juni
Jag tog mig tillbaka till verkligheten, främst genom andliga resor. Det gav mig mycket styrka.
Mycket stress inför skolavslutningen men sedan var det skönt att bara jobba på fritids.
CENSUR…
Var på min kusins möhippa vilket var väldigt kul. Inte så ofta man festar ihop med sina släktingar (med undantag av D då ). Man önskar att man kunde umgås lite mer. Blir mest bröllop o begravningar känns det som.
Det blev vår lott att bjuda till midsommarfest. 21 pers tryckte vi in i uterummet …. Hmm undrar om vi byggde för litet….? Maken skulle säga att det är för mycket möbler och prylar istället. Det blev en lyckad fest med både solsken och åska! Grannarna fick rycka in o passa Jeremie precis innan festen (ja, de skulle ju också komma) eftersom jag fick bråttom att koka nya ägg…. Jeremie tog nämligen i ett obevakat ögonblick – ett bett i varje ägghalva! Som jag hade dukat fram….
CENSUR….
Ja, uterumsprojektet är väl så gott som avslutat – så i juni blev vi tvingade in i nästa renoveringsprojekt. Det regnade in i garaget – något enormt. Så hela semestern spenderade Patrik med att laga det. Suck.
När jag ser tillbaka verkar jag haft mycket mer värk denna månaden än tidigare.
Hade änglavakt då jag med några millimeter undvik att krocka med en lastbil. Jag trodde verkligen att det var så mitt liv skulle sluta….
Juli
Semestermånad – så underbart skönt att vara långledig.
Jag var på bio för första gången på flera år – utan att få ont. Det var helt fantastiskt för mig.
Kusinens bröllop var något utöver det vanliga – 240 gäster! Hade oerhört roligt till bordet!
Maken spenderade väl mesta tiden på garagetaket medan jag gjorde en del dagsturer. Bla åkte jag och svägerskan på en trevlig shoppingdag i Borås.
Vi hade gäster från Stockholm, då hann vi med buskis på Vallarna och en härlig dag på Wheels and Wings.
När vi fick gäster från Trollhättan hade Patrik börjat jobba, men jag och gästerna hade en skön dag på funcity och Patrik fick vara social på kvällstid.
Hahaha – jag läste i min blogg att jag köpt färg till trösklarna i juli månad – jag har fortfarande inte målat dem!!! Tur att jag fick lite påminnelse.
Rhapsody in Rock på hemmaplan, den traditionsenliga grillningen i Varberg samt en shoppingtur i Helsingborg hann vi också med. Maken var på grannens svensexa och sedan precis i slutet av månaden kom strandvädret! Äntligen!
Även denna månad bestod av många värkattacker….
Augusti
Grannarnas bröllop inledde månaden. Kul!!
Under slutet av min semester kände jag mig väldigt avslappnad så det var en väl behövlig ledighet. Dock har jag varit väldigt öppen under sommaren, och haft svårt att stå emot intryck vilket tröttat ut mig mentalt. Jag har under denna tiden lärt mig oerhört mycket – inte bara för egen del – jag har kunnat hjälpa andra också och det har känts riktigt bra.
Vi firade femårig bröllopsdag. Tyder på att tiden går så fort!!!
Uppstart på jobbet, med en övernattning. Det var intensivt.

För att orka måste man ju göra något kul, så nu började vi planera köket. Var på banken o kollade finanserna. Hade jag då vetat vad jag vet nu hade jag såklart sålt allt o satt pengarna på ett konto – då kanske vi hade haft till ett kök. Vi hann förlora en hel del i finanskrisen. Ja, värre lär det väl bli, nu har jag åtminstone säkrat en del pengar. Nu är det en kamp att hitta ett kök som vi gillar OCH som vi har råd med…. Men det är ett ganska inspirerande tidsfördriv. Tanken är att köksrenoveringen ska hända under våren.
Barndomsväninnan fick en son, det var kul… men jag har inte fått chansen att träffa honom ännu… återigen påminns man om hur fort tiden rinner iväg.
Vår tv gick sönder! Ja, det är verkligen något att skriva om, för jag har aldrig sett maken så glad! Som ett barn på julafton. Han har velat köpa en ny tv i sådär tio år och nu fick han äntligen en anledning. (tvn var 16 år)
Det var en värksam månad…
September
När jag inte trodde jag kunde må sämre, rent fysiskt då – så åkte jag på ett ryggskott. Fick åka akut till kiropraktorn bara fyra dagar innan jag hade en bokad tid. Måste man så måste man. Kiropraktorn som jag gått hos i flera år – gav mig beskedet att han ger upp. Han reder inte ut mina problem. Jag fick ett namn i Växjö, som han rekommenderade. Vad hade jag för val? JAG kan väl knappast ge upp???
Mer värk, fler infektioner och sedan började jag må illa också…. Läkaren misstänkte magkatarr så det blev till att medicinera.
Hemma började tvättstugan renoveras. Har behövts länge men har inte varit så högprioriterad… Maken spenderade mycket tid därute. Jeremie började prata om ”pappas stuga” vilket såklart innebar tvättstugan. (Haha är det kanske där han hör hemma?)
Vi beställde nya fönster till övervåningen och en kamin till uterummet, vilket har levererats men frågan är om vi hinner installera det innan året tar slut?
Oktober
Konsert på Grand, dagstur till Liseberg, besök från Kungsbacka, inflammation i ryggen – ja, det var väl en kort beskrivning av månaden?! Jag åkte till Växjö för bedömning men sändes vidare till en kiropraktor i Löddeköpinge.
Månaden avslutades med makens 35-årsdag på Halloween. Jeremie stortrivs verkligen när det är kalas!
November
Den tredje november var jag på mitt första besök i Löddeköpinge. Mamma följde med mig men vid nästa tillfälle fick maken ta ledigt. Det var ett stort beslut att ta – att påbörja denna behandling. Det är lång resa och de första 8 veckorna behöver jag komma tre dagar i veckan. Sedan blir det två ggr per vecka i 8 veckor och sedan en gång i veckan i 8 veckor. Allt som allt går kalaset på trettio tusen kronor. Men kan jag bli bättre så är det väl värt det. Jag beslöt mig för att jag måste försöka.
Så i mitten av november började jag på de här behandlingarna. Det är intensiva veckor – att hinna med tre resor till Skåne varje vecka och alla förlorad arbetstid måste jag jobba in på helgerna. Därför har jag ingen ledig dag alls, förutom måndagen då jag är föräldraledig. Men även då blir det en tur till Skåne.
December
Alltid en intensiv månad på jobbet, dessutom tog min närmsta kollega semester o drog till Thailand. Inte ett dugg avundsjuk…. Ehhh. Ja, någon måste ju jobba …
CENSUR…
Jeremie var sjuk i december och jag lyckades bli sängliggande i julveckan men hade en första feberfri dag på julaftonen.
Luciafirandet på Jeremies förskola var stämningsfullt. Alla barnen stod på rad och sjöng så fint – alla utom Jeremie som dansade break dance framför de andra….. Ja, han fick stå i centrum och synas i vilket fall!
Jag har hunnit med lite lussefirande med eleverna och jag och maken kunde båda följa med till Strandbaden och äta julmat med makens familj i år. Det var gott! Resten av helgen spenderade vi med gäster ifrån Stockholm.
Lite julfest med kompisarna har jag hunnit med och julaftonen firade vi här hemma. Mina föräldrar, makens bror, faster och farmor åt med oss och sedan kom systern med familj till julklappsutdelningen. Även tomten kom i år! Jeremie var inte ett dugg rädd utan ganska kaxig. Han fick enormt många julklappar!
På juldagen hade vi inga planer, men två av mina kusiner dök upp och det var riktigt kul att få lite sällskap! Mellandagarna blir återhämtningsdagar, förutom lördagskvällen som jag kommer att spendera med mina tjejkompisar. Kul att det blev av!
Nyåret kommer vi att fira med det ”vanliga gänget” i år hemma hos L. Ser fram emot det.

Vill tacka alla vänner för året som gått! Och hoppas på ett 2009 med bara glädje och lycka för alla!

Kram M

Året som gått 2007

Eftersom Jeremie fick öroninflammation kom vi aldrig iväg på dans under juldagen 2006. Likaså fick vi stanna hemma från nyårsfesten. Vi blev så glada att vi trots det fick besök på juldagens natt – precis som vanligt!

Inte kunde vi ana att detta år skulle inledas så tragiskt. Återigen släcktes en människas liv i vår närhet – alltför tidigt. Det är lika ofattbart varje gång något sådant händer. Jag skrev någon gång att vi påminns om vad som är viktigt i livet när sådant inträffar – men i ärlighetens namn, måste vi påminnas jämt?!

I januari var maken på återbesök på sjukhuset i Lund. Det blev en besvikelse. Resultatet från operationen var inte alls bra och det konstaterades att operationen måste göras om. Vi som trodde att vi skulle kunna sätta punkt nu…

Under året har maken hunnit med en del på huset. Jeremies rum blev ett större projekt än vad vi först tänkt, men det blev klart till sist.
Då vi började riva gamla ytterväggen i uterummet såg vi en vattenläcka. Först konstaterades det att vattnet kom från fönstren på övre våning, så de byttes ut till nya. Men fortfarande regnade det in. Det var taket. Det visade sig att hela husets tak behövde bytas och det var en utgift vi inte riktigt hade räknat med. Vi började leta snickare för detta var ett jobb maken inte kunde göra själv.
Uterummet har han dock fått någorlunda färdigt, klinkers och golvvärme, el och belysning är klar, panelen är målad och uppsatt. Gamla ytterväggen är kvar, eftersom vi avvaktat det nya taket. Tapeterna ligger dock här och väntar på att få komma upp. Först i november kom snickarna. Maken hade ett enormt arbete med att riva (två lager) gammalt tak. Det var lite läskigt att ha honom på taket måste jag säga. Två-tre snickare var sedan här i drygt två veckor och fixade ett nytt tak till oss. Det känns skönt att det är åtgärdat… (räkningen kom lagom till jul, suck!) Maken har också hunnit sätta in en ny garageport som underlättat min vardag något enormt. Jag kan säga att min kropp inte var direkt sams med den gamla porten. Man kan så här i efterhand undra varför vi bodde här så länge innan den blev utbytt? Lätt att vara efterklok.

Nu åter till början av året. Jeremie firade sin första födelsedag. Så klart kom massor av släkt och vänner med många presenter! I samma veva gick min mamma i pension. Bra tajming tycker jag.
Påskhelgen blev som vanligt fylld av festligheter, många i släkten fyller år just då. Min mamma fyllde 65 på långfredagen.
Sedan var det vår tur att ha påskfest på aftonen. Det blev riktigt lyckat och vi invigde återigen uterummet trots att det inte är riktigt klart. (På så sätt blir det flera invigningar *ler*)

I april åkte jag och tre väninnor på en weekendresa till Helsingborg. Bra hotell, god mat, mycket dryck och shopping blev det. Resan var välkommen eftersom mammaledigheten i stort sett utplånar den man är – man inser ganska snart att man ÄR ett med sitt barn och jag tror nog att man egentligen är en bättre mamma om man kan vara den man är PLUS mamma. Jag mådde i alla fall bra av att komma hemifrån ett par dagar.

Mitt sociala liv under mammaledigheten var främst andra föräldrar som jag träffade i mammagruppen eller på kyrkans öppet hus. Även om jag försökt känna efter vilka personer jag behöver i mitt liv – för min egen skull. E... o C.... är väl de väninnor jag umgåtts mest med under detta år. En hel del promenader har det blivit tillsammans med C2... Sedan har man ju en massa vänner som man tänkt umgås med men man undrar var tiden tar vägen? Bara hoppas att alla vännerna finns kvar när livet lugnat ner sig igen.

Vi blev först bortbjudna på pingstafton men eftersom festen ställdes in så ordnade vi en egen. Kul att så många kunde komma med så kort varsel.

Jag fick ryggskott lagom till valborgsfest och födelsedag. Ett litet tag tvekade jag om jag skulle orka på grannarnas födelsedagsfest på Valborg. Men den festen ångrar jag inte! I så fall hade jag missat överraskningen… och faktiskt blev jag av med ryggskottet under kvällen också. Kiropraktorn kommenterade min lösning så här;
-ja, alkohol och bugg skulle jag kunna rekommendera till alla – liksom bästa medicinen – men då hade jag väl förlorat allt jobb… så håll lite tyst om det. *ler*
Dagen därpå fyllde jag så mycket som 32 år. Maken fixade en rejäl nostalgitripp för mig då han hade ordnat filmen – ”Trolltyg i tomteskogen”. Min favoritfilm som barn.

Midsommarafton firade vi hos min kusin. Eftersom vänner åkt till Las Vegas och gift sig passade vi på att uppmärksamma dem då. Sedan blev det dock en mer ordentlig fruhippa och svensexa senare under sommaren.

Hela familjen åkte på en kort semester i Stockholm där vi träffade släktingar och shoppade loss rejält. Två incidenter råkade vi ut för, först blev nummerplåtarna stulna. Vad mycket onödigt det drog med sig. Sedan krockade vi med ett rådjur på hemvägen…. Vi konstaterade att vi troligtvis tar tåget nästa gång.

Jag har varit ute och festat mer än maken den här sommaren känns det som, men det är väl för att jag varit på mer partyhumör och kanske något isolerad under veckorna då jag inte arbetat. E.. och H.. bjöd med oss till Vallarna, så oväntat och trevligt! Vi tog med S.. o H.. som sällskap när vi åkte till Båstad på Rhapsody in Rock. Sedan hade jag och C... en tjejdag i Borås också. Jag och E... och hennes mamma tog en tripp till skåne, hela min familj åkte på studentuppvaktning i Helsingborg, P.. och C... bjöd på bröllopsfest och dagen efter var vi på R... traditionella grillfest.

Inför arbetet hade jag mycket pappersarbete – allt det jag tänkt fixa under min mammaledighet väntade jag så klart med till sista månaden. Sedan började jag jobba heltid den 6 augusti. Det var en enorm omställning. Kul – men jag var väldigt orolig över hur min kropp skulle må. Det var mycket nytt – trots att jag skulle tillbaka till samma arbetsplats så fick jag inte komma tillbaka till mitt gamla arbetslag. Så nya kollegor, nya elever och nya föräldrar att lära känna. På ett sätt har det underlättat att arbeta heltid för att hinna få koll på allt. För koll är något som jag vill ha!

Maken som tänkt vara helt pappaledig fick veta att han någon gång under hösten skulle opereras igen. Därför valde han att arbeta tre dagar i veckan istället och Jeremie skolades in på Montessoriförskolan. Maken följde med honom på inskolningen och det var ett bra sätt för maken att få lite inblick i Montessoriverksamheten. Jag har väl tillräckligt av den biten.

Jeremie stortrivs på förskolan! Det enda som påverkat oss negativt är alla dagis-smittorna. Även jag har väl plockat upp en del smittor på min arbetsplats, så jag och Jeremie har varit förkylda i stort sett hela hösten.

Pga heltidsjobb i kombination med Jeremie så har jag varit ännu mindre social sedan augusti. Energin har inte räckt till, inte tiden heller. De festligheter jag hunnit med har varit med jobbet, eller åtminstone med kollegor. Sedan var vi på kräftskiva hos S... och H... – en mycket intressant kväll.

Det här året har gått i rekordfart, jag kan sammanfatta det som ett andligt år – många spirituella upplevelser men samtidigt känns det inte som ett år då jag har hunnit utveckla mig speciellt mycket.
Det är svårt att hinna med så mycket inre utveckling då livet kör på i 200 km/timmen och knappast är det tid för eftertanke. Kanske ett år då jag samlat på mig information som jag någon gång i framtiden ska bearbeta?

Ja, det är fullt upp med en 21månaders ska jag säga. Idag har han varit väldigt envis – bestämt skulle han koka kaffe. Så sa han – koka kaffe och så drog han fram en stol till kaffebryggaren. Inte ville han att det skulle bli kaffe men han ville bara stå där och ösa kaffe med kaffemåttet – sätta i kaffefilter ösa i – och hälla tillbaka (gissa hur mycket som spilldes runt om…) detta sysselsatte han sig med i ca 45 min, sedan satte jag stopp för aktiviteten eftersom det var dags för välling och läggning. Helt vansinnig blev han såklart för att jag störde denna väldiga koncentration.

Maken har nu i början av december återigen varit i Lund och opererat örat. Nu är det bara att hålla tummarna att resultatet blir bättre denna gång. Pga operationen och för bästa läk-resultat kommer vi att ta det oerhört lugnt under jul och nyår då maken är sjukskriven, han får inte anstränga sig och inte utsätta sig för en massa ljud. Det blir inget julfirande, varken julfester eller nyårsfest. Fast å andra sidan kommer kanske vi få den där tiden vi behöver för eftertanke. Allt har väl sin tid och det kommer fler jular att fira.

Önskar alla en god jul och ett gott nytt år 2008!

Kram Misan med familj
(censurerat namnen på nätet)

Julbrev 2006

Det blev en annorlunda känsla för mig då nyåret firades in. Med stor mage, satt jag och såg på när alla andra (småbarnsföräldrar) sprang omkring – föräldrarpar som åt i omgångar. Tanken slog mig då att det var sista festen som jag antagligen bara satt där och njöt av maten. *ler*

Jag kom upp till halvtid på jobbet, innan det var dags att föda barn. Jobbade in i det sista, var fullt inställd på att gå över tiden, men lilleman hade bråttom och kom dagen före beräknad födelse. Den 27 mars kl. 06.19 föddes vår solstråle! (Vilken tur att jag hade tagit kompledigt den dagen…). Jeremie har numera en egen hemsida på libero, där har han en egen dagbok. Det är bara att höra av sig med mailadress om man vill ha en inbjudan till hans sida.

Det tog tre veckor för mig att läka ihop, det var en hemsk tid som jag inte var förberedd på. Trodde nog att det värsta skulle vara över efter förlossningen…. Ingen som ville berätta tro??
Ja, det är väl glömt nu. Resultatet blev ju bra, så glädjen tar helt klart överhand. Vi är båda oerhört stolta över vår son, han får oss att skratta varje dag och så var han ju så efterlängtad.

Dagen efter Jeremies födelse åkte maken till Lund för återbesök, pga sina skador från olyckan. Det blev klartecken för operation av örat, men maken protesterade dock, ville ju inte ligga på operationsbordet när han precis blivit pappa. Operationen sköts fram till hösten.

Vi hade av naturliga skäl väldigt många besök under april och maj månad. Jeremie blev överöst av presenter! Vissa kläder hann han bara använda en enda gång! Han har mått väl hela tiden och har haft god matlust. Kinkigt och jobbigt har det varit att få tänder, första kom när han var fyra månader och nu vid nio månader har han åtta stycken! April är ju som vanligt fylld av massor av födelsedagar i vårt umgänge så Jeremie var på fest flera gånger i veckan i början av sitt liv. Påskafton firades i Lerdala, precis som föregående år.

Den sjunde maj hade vi barndop och namnet blev Hans Jeremie. Faster och farbror S & H ställde upp som faddrar. Eftersom det var fullt upp hoppade jag över min födelsedag tidigare den veckan. Det var skönt att min önskan äntligen respekterades!

På påskafton gifte sig min väninna C och hennes J – i hemlighet. Vilken överraskning! Fest fick vi komma på senare – på midsommardagen. Jag följde med på den ena möhippan (med kompisarna) men hoppade över den med jobbet…. Man kan ju inte orka allt.

Sedan kom den härliga sommaren. Varmt och skönt. Jag hade inte mått så bra dittills, mycket värk, men med det stadiga vädret blev jag allt bättre. Vi blev bjudna på studentuppvaktning i Helsingborg. Midsommarafton firade vi här hemma med goda vänner i det ofärdiga uterummet, det gick bra ändå! Dagen efter – som sagt – var det bröllopsfest i brudparets trädgård på Slätten.

När maken började sin semester mådde jag bättre än jag gjort på många, många år. Hade två veckor då jag var helt smärtfri! Det har aldrig hänt tidigare! Jag fick sådan energi – tanken slog mig – hade man mått så här bra jämt då hade man ju fått gjort massor.
Jag åkte till gymet innan maken och Jeremie vaknade på morgonen och jag klarade till och med av att springa motionsslingan två gånger, vilket jag inte klarat på tio år! Hunden gillade det kan jag tillägga. Efter de två veckorna kom ett åskväder och min kropp svarade som att gå in i en vägg, mycket värk kom på en gång och det kändes värre än någonsin – men det kändes ju bara så i förhållande till den bra perioden. Det som peppat mig är dock, att kan det hända en gång så kan det hända igen. Det är bara att hålla tummarna. Jag kom som sagt igång med träning på gymet och vattengympan har jag hållit igång hela tiden, så nu är det minst tre pass i veckan som gäller. Allt för att bli tillräckligt stark för att orka jobba nästa höst. Det som hindrar ett optimalt tillfrisknande är ekonomin just nu. Självvalt är det ju dock att gå hemma med Jeremie så länge som möjligt. Men några behandlingar har jag knappast råd med och de skulle behövas för att få må bättre.

Sensommaren innehöll möhippa o svensexa för våra vänner E & H. Därefter följde ett underbart utomhus bröllop. De hade minst sagt vädrets makter på sin sida den dagen. Det regnade före ceremonin och efter, men under var det strålande solsken.

Fler fester blev det, 35-årsfest i Kungsbacka, svärfars 60-årsfirande på restaurang, grillfest i Varberg, kräftskiva hos S & H, jobbfester, Lisebergsbesök med Jeremies kusiner och kvartersfest som vi ordnade – blev jättelyckad!

Jeremie har följt med på mycket men vi är också väldigt tacksamma för alla snälla barnvakter! Vi är väldigt bortskämda med att ha dem. Grannen C och grannen G har ställt upp jättemycket när jag varit på träning o behandling. Familjen S (såklart *ler*), mamma o pappa, gammelfaster och K o D. Fler har erbjudit sig så vi har inte utnyttjat alla ännu. *s*

Maken opererades så i slutet av oktober. Operationen gick bra, men det var en pärs. Han var rastlös över att inte få lov att göra något under lång tid och jag gick nästintill på knäna för att ro i land allt ensam. Tur vi har en snäll son. Jag hade inte orkat några motgångar under de veckorna. I januari ska maken åter till Lund för att göra hörselkontroll så då får vi ett bekräftat resultat, men vi vet i nuläget att han åtminstone fått tillbaka lite hörsel på höger öra. Tinnitusen verkar finnas kvar så det fortsätter nog vara ett problem för honom att vara i stora folksamlingar. Hans födelsedag hoppade vi också över, pga att han behövde ta det lugnt och orkade inte med kalas efter operationen.

Väldigt många nya människor har jag lärt känna under detta året. Föräldrargrupp på BVC, föräldrargrupp på kyrkans öppet hus, babysimgrupp, föräldrar som jag lärt känna via familjeliv etc. Känns också som jag lärt känna mina grannar mycket bättre under tiden som jag gått hemma. Goda grannar är bra att ha! Känns som det har fötts många barn under året också, men det kanske beror på att man har bättre koll på vilka som får barn samma år som vi… Maken har fått två kusinbarn, jag har fått två kusinbarn, Jeremie har fått en kusin, och tre av våra kompispar har fått barn, samt två av våra kollegor. Som vi vet i nuläget har vi tre gravida i vår bekantskapskrets.

Renoveringen fortsätter. Uterummet är nu helt klart utvändigt, men pga vattenläcka inreder vi inte innan det är fixat. I vinter är det Jeremies rum som ska renoveras från grunden. Jag började på med att måla taket när maken låg på sjukhus och han ska fortsätta efter jul. Pga den stora sängen som jag fått låna till Jeremie från hjälpmedelscentralen så bestämde vi oss för att göra ett större jobb och bygga in garderober i väggen, för att rummets yta skulle bli lite större. Därmed tog planering/ekonomin till rummet lite längre tid än beräknat.

Julen firar vi hemma hos oss för första gången. Vet inte riktigt vilka traditioner vi vill skapa för Jeremie men i år blir det hos oss. Jag är lite nervös över att fixa all julmat och att orka med allt julstök, men det får bli som det blir. Nu håller jag bara tummarna att jag blir frisk i tid. Det har varit en febrig vecka.
Mina föräldrar och Jeremies gammelfaster och gammelfarmor kommer hit på julafton. Det blir nog ungefär vad jag klarar av att laga mat till.
Juldagens traditioner tror vi fortgår om det inte dyker upp något oförutsett. I vilket fall så är traditionen (nattakaffe) hos oss oförändrad, så alla som vill svänga förbi oss på natten är hjärtligt välkomna!

Jag är lycklig att kunna summera året som ett lyckligt år i våra liv, till skillnad från förra året.
Jag vill dock avsluta med att skänka en tanke till E, en släkting som gått bort under året….Livets gång….

God jul och gott nytt 2007 önskar familjen S genom M

Julbrev 2005

Nyårsaftonen firades hos S & H. Stämningen var väl annorlunda mot andra år, säkert hos de flesta med tanke på tsunamin som precis inträffat. Jag hade vid nyårsafton fortfarande inte fått besked om vad som hänt mina vänner som firat jul i Thailand. De visade sig att alla var oskadda men hade kommit ifrån varandra.

För egen del började detta året bra! Mådde bättre än på länge och såg fram emot att få må ännu bättre när jag äntligen fick bli inlagd på Spenshult. Min fms finns kvar, sömnproblemen, värken osv men det kändes ändå som att jag funnit en balans där jag kunde hantera det hela, vilket jag inte känt tidigare. Ett år av trettioårsfirande skulle börja. Jag trodde nog verkligen att hela året bara skulle bestå av en massa roliga fester!

I januari bjöds vi på den årliga traditionen av makens arbetsgivare. Först Falkenbergsrevyn och sedan middag på Grand. Alltid lika lyckat, men vad vi inte hade räknat med var orkanen Gudrun, så det blev lite trassel att ta sig hem den natten. Som tur var fann vi en taxichaufför från vårt samhälle som skjutsade oss hem, ingen annan körde utanför stan.

Spenshultvistelsen blev bra för mig på alla sätt och vis. Träffade underbara människor där, både personal som jag fick förtroende för och andra personer i liknande situationer. Alla hade de något att förmedla. Jag fick insikt om att jag kommit väldigt långt i min rehabilitering när jag jämförde mig med alla andra. Det kändes skönt, även om vägen fortfarande är krokig och lång.

Min rumskamrat och jag fann varandra direkt, vilket gjorde att vistelsen blev extra givande. När hon åkte hem två dagar före mig, kändes det tråkigt att ligga ensam på rummet så jag sökte mig ut i allrummet på kvällen. Då träffade jag en tjej som precis blivit inlagd. På bara ett par minuter visste vi mer om varandra än vad många i vår närmsta omgivning vet om oss, vad konstigt det där med personkemi är….

I kommunens hälsokraftgrupp fortsatte jag att träffa en ”tjeja” och fick med mig henne till gymet, vad mycket lättare allt blir när man är två! Allt löpte på och tillvaron kändes harmonisk. Störst behållning hade jag av Qigongen som jag kom igång med varje dag.

Påsken firades med inflyttningsfest hos P & C, attans vad vissa människor är duktiga. De hade flyttat in – börjat renovera och dessutom ordnat trevlig fest på bara ett par dagar!

Bara ett par dagar efter påsk så vändes vår värld upp och ned. Lördagen den 2 april inträffade makens allvarliga mc-olycka och den verkade sätta igång en period av den ena ofattbara händelsen efter den andra. Dödsfall på dödsfall drabbade min omgivning, vänner, grannar… tills sist undrade man bara vad som skulle hända härnäst, det kändes inte som att det fanns ett slut på allt elände. Man blev omedvetet avtrubbad – man bara konstaterade fakta, och förundrades nästan varje dag då det inte hände något tråkigt. När jag tänker tillbaka på april och maj så känns det som våra liv bara bestod av sjukhusbesök och begravningar.

Många tankar kring livet och dess mening har snurrat i mitt huvud. Det finns inget bra svar, möjligtvis kan man bli visare och komma framåt i sin utveckling, men något annan mening tror jag inte finns. Sånt är livet, kan ju låta som en kliché men sant är det. Ingenting vet vi om morgondagen och tur är väl det.

Makens olycka kom i alla dessa händelser att kännas något lättare, eftersom han hade turen att återhämta sig snabbt. Visst har både han och jag fått men, både fysiska och psykiska, men ingenting som förändrar vårt liv tillsammans nämnvärt. Jag kan ju bara tala för mig själv, men nog tror jag att händelsen har påverkat mig till att njuta av nuet och glädjas över de små tingen i livet. Som B säger – sätt guldkant på tillvaron! Ta fram finporslinet en tisdagslunch och ta ett glas vin en måndagkväll, gör det som känns lyxigt och njut! Det är rådet som jag vill dela med mig till alla jag känner!

Min 30-årsdag ville jag helst inte fira efter allt som hänt och det kändes som en tung uppgift att ro allt i land utan hjälp, så den tänkte jag hoppa över. Men då reagerade maken och sa att om jag inte firar så känner han att det är hans fel eftersom han var skadad och inte kunde hjälpa till som tänkt. Så det blev öppet hus ändå. Min väninna var snäll och hjälpte mig att baka tårtor och mamma och moster hjälpte till med smörgåstårtor. Det blev en minnesrik dag med massor!! av gäster och fina presenter. Pengarna som jag fick resulterade i ett piano, finns väl bara jag som impulsköper piano och sedan börjar fundera på hur jag ska få hem det, när jag hade en make som inte fick lyfta tyngre än ett mjölkpaket pga att han var nyopererad…. D och R räddade mig dock och jag hoppas att deras ryggar inte tagit allt för mycket skada…

I present av maken fick jag en weekend i Göteborg tillsammans med honom, så det blev lyxig vistelse där under pingsten. Shopping, universeum, hotellfrukost och trerätters på grekisk restaurang, vad kan man mer önska sig?

Möhippa och svensexa blev det för M och K, vilket alltid är lika kul. Särskilt kul blir det när det var årets enda bröllop. Pga att bröllopet var på midsommardagen så blev det en lugn midsommarafton för vår del. K & D kom och höll oss sällskap.

Ett 25-årsfirande hos I samt en massa 30-årsfester avlöste varandra under året. En del av dem krockade med annat – man kan tyvärr inte alltid hinna allt man vill. Vi har också varit på G´s 60-årsfest och på konfirmation.

Mitt under sommaren hände väl det största – även om vi inte visste om det just då, då jag blev gravid. Hoppas att det äntligen ska gå vägen. De första fem månaderna höll min värk sig i schack och det är jag oerhört tacksam för. Sedan har den kommit smygande i samband med att jag började jobba igen. Nu under jullovet ökar jag lite mer i arbetstid men sedan tror jag det blir till att avvakta där, andra minskar i arbetstid när de är gravida – jag gör tvärtom, men jag har aldrig påstått att jag är som andra *ler* Min hälsa får väl avgöra hur jag gör framöver. Beräknad födelse för barnet är den 28 mars.

Sommaren innehöll också lite nöjen, allt eftersom maken blev starkare. Från sjukhussängen (med skallskada o hjärnskakning) hade maken beställt biljetter till Rhapsody in rock. D & K följde med oss dit och det blev en bokstavligt blöt och åskfylld kväll. J och A tog med oss på friluftsteatern på Vallarna och även då öste regnet ner! När vi var på party på landet hade P och C vädrets makter med sig men regnet öste åter ner när det var dags för kräftskiva/ inflyttningsfest hos D och K. Som tur är har de köpt ett stort hus med tak över altanen så då höll vi oss torra åtminstone.
J och M hälsade vi på i Spannarp och P och M i Trollhättan. Besöket i Trollhättan blev minst sagt lite ”spännande” då jag låste in hunden och bilnyckeln i bilen… Det hade kunnat gå illa…men ibland har man lite tur också. En weekend i höst åkte jag hemifrån för att bara relaxa. Följde med M och hennes barn till Oslo och tog det lugnt. Något som både jag och bebisen behövde just då. Har också unnat mig en dag på kurorten i Varberg.

På gatan har vi fått två nya grannar, båda pojkar (alltså nyfödda). Båda har äldre syskon så snart lär det bli fullt ös med alla barn på Kastanjevägen.

Julen firades i Kungsbacka tillsammans med mina föräldrar, moster, morbror och kusiner. Även Hockey tyckte julaftonen var lyckad, istället för att sitta i bilen som vanligt fick han vara med och dessutom umgås med en liten söt tik som heter Emma. Det var sista julen vi firade i Kungsbacka - det kändes lite dystert.

Nyåret firar vi åter hos S och H, det blir premiär i deras uterum som under byggets gång förvandlades till ett nytt vardagsrum! När det gäller vårt bygge så står det lite stilla just nu. Makens planer förändrades lite i och med olyckan. Väggar, tak och fönster finns på plats i alla fall. Sedan har maken renoverat vårt gästrum på övervåningen, så det är bara att komma och hälsa på – den som vill!!



Vi önskar er ett riktigt gott nytt år 2006!!


M och P genom M

Snart ett år har gått sedan sist jag skrev, jag lovar, årets brev blir inte riktigt lika långt.. Året 2003 var så händelserikt att det inte gick att skriva kortare, medan år 2004 har varit betydligt lugnare. Det kändes först som ett år då mitt liv stått på paus, men det är nog inte hela sanningen. En stor inre utveckling har skett och det har hänt en del under året också…

Valpköp
Min sjukskrivning fortsatte in på året och pga det så blev våra funderingar på att skaffa hund allt mer allvarliga. Visst skulle det vara lämpligt att ha en valp när jag ändå var hemma. Sagt och gjort, vi började leta på nätet efter en liten samojedvalp. Av vilken anledning det blev samojed vet jag faktiskt inte, visste väl egentligen bara att maken ville ha en stor hund, och jag ville ha en sällskaplig hund. Samojeden föll sig naturlig, och så gillade jag hundens trevliga utseende.

Vi fick först tag på en hanvalp, och vi var tvungna att bestämma oss snabbt. Vi reserverade honom utan att ens ha sett honom, för vi ville ju så gärna, och var det något fel så skulle vi ju ha chans att dra oss ur, vid hämtningstillfället. Vi skulle hämta honom lördagen den 26 januari. På onsdagen ringde uppfödaren och meddelade att hon hade sålt honom till någon annan! Vad är meningen med att reservera en valp, kan man undra?!
Jag blev jätteledsen, trots att jag aldrig sett hunden i verkligheten så kändes det som en stor förlust, besvikelsen var stor. Jag började ringa runt till andra uppfödare och de blev minst sagt upprörda över hur vi blivit behandlade. Jag tänkte ställa mig i kö inför kommande valpkullar under våren, när jag till sist fick beskedet från en uppfödare, att hon hört att det fanns valpar kvar hos en uppfödare i Uddevalla! En hane, som var 10 veckor och en tik som var 8 veckor, var fortfarande otingade. Vi hade ju hela tiden varit inställd på en hane, så vi tingade honom.
På lördagen körde vi alltså till Uddevalla. Vi tog pengar med oss – för säkerhets skull.

Bjellakis Hador af Romulus, kom springande fram och mötte oss. Han var väldigt sällskaplig – och söt, vi kände lätt igen honom bland de andra tretton valparna (!) för hans ena öra hade inte ställt sig upp ännu. Uppfödaren hade två kullar, som det skilde två veckor på. Vi drack kaffe och sedan visste vi inte var ”Hador” var någonstans. Titta i hörnet bakom hörnsoffan, sa uppfödaren. Hador brukar lägga sig där när han vill vara i fred – han tycker det är jobbigt med alla busfrön runt omkring. Hador låg mycket riktigt där och sov. Hador var uppfödarens favorit och därför var han den hunden som sov i husses säng på nätterna. (Hmm, vi undrade om den hunden redan fått ovanor…) Vi hade ju redan smält ,så Hador åkte hem med oss. Han gnydde de första fem minuterna sedan sov han resten av vägen.

Väl hemma, fick vi göra miljön lämplig för en valp. Första natten försökte han hoppa upp i våra sängar, vi nekade honom, och han har faktiskt aldrig försökt igen. Han har varit lätt att lära. Han har inte heller varit olydig eller bitit sönder en massa saker – det är faktiskt nu, vid ett års ålder det börjar hända sådant hemma hos oss. Antar att det är trotsålder nu.

Hador som var en valp från H- kullen fick smeknamnet Hockey av oss – eftersom han halkade omkring som en Hockeypuck på våra parkettgolv.

Efter två veckor hos oss började vi på hundkurs, och efter tre veckor var han rumsren. Ett underbart sällskap är han för mig på dagarna. Faktiskt så saknar jag honom när han inte är hemma, det händer att han åker med husse i lastbilen.

Valpträff
I april var det dags för valpträff, det var en händelserik dag i Uddevalla. Hockey sprang direkt fram till mamma Dreama när han kom dit, trots att hundgårdarna var fulla med hundar så visste han vem hans mamma var. Det var fullt ös, minst sagt, när sex stycken fem-månadersvalpar for runt (plus några vuxna hundar).

Besök i Trollhättan
Samma dag som valpträffen passade vi på att köra vidare till Trollhättan och hälsa på vänner. De hade precis köpt hus, och skulle vara där och renovera. Vi skulle ringa dem på mobilen när vi kom. Tyvärr hade vi fel mobilnummer med oss så vi fick ju inte tag på dem. Ingen var hemma i deras lägenhet. Vi körde runt i Trollhättan på måfå… hade ingen gatuadress, visste inte ens vilken stadsdel, bara att det var ett lite äldre tegelhus. Helt plötsligt ser vi vår vän på en altan!! Jösses, vilken tur vi hade!

Kalas
I april firade vi också min kusins 30-årsdag. Han har ofta klagat över att han inte kan bjuda hem så många eftersom han inte har så stort… pyttsan, finns det hjärterum så finns det stjärterum, jag räknade inte, men vi fick plats många.

Påsken i år firades i Vessigebro hos familjen Carlsson. Vi hade det mysigt och fick faktiskt syn på en påskeld, på lite avstånd.

Vi firade min födelsedag som vanligt, trots mina protester. Jag tyckte verkligen inte att 29-årsdagen var något speciellt att fira. Dessutom har jag svårt att ordna födelsedagskalas när jag mår som jag gör… men allt går, även om man får betala priset efteråt. Min kära svägerska hade skrapat ihop släktens slantar och köpt en magnetmadrass till mig! Så oerhört omtänksamt då jag beklagat mig för att de är alldeles för dyra. Jag tror att det är denna som har gett mig bättre sömn.

Köpenhamnsresor
I maj åkte vi, jag och maken, tillsammans med min kusin och hans sambo på en dagstur till Köpenhamn. Det var riktigt trevligt och vi hann med att besöka både butiker och pubar. Kommunens personalförening ordnar dessa resor och eftersom det är ett smidigt sätt att ta sig någonstans så gjorde jag en repris nu i slutet av november då jag tog med mig mamma och besökte julmarknaden i Köpenhamn.

Bröllop
Sommaren bjöd på tre bröllop. Makens syster och svåger, Makens kusin samt min väninna. Tre bröllop som vart och ett hade sin stil. Det var mycket att pyssla med både inför bröllop och möhippor, hoppas alla blev nöjda!
Allt går ju inte att planera, men av någon anledning så valde jag att klä om precis innan vi skulle åka till makens kusins bröllop. Jag kände att jag inte skulle ha den lime-gröna klänningen utan den andra – rosa. När vi kom till bröllopet hade tärnan exakt samma klänning som jag precis hade bytt ut… jag bar den på väninnans bröllop istället. Positivt var att jag mådde bra på två av dessa tre bröllop. Fick till och med dansat lite!

Mer fester
Midsommar firade vi hos kompisar i Vinbergs kyrkby. Det var lagom promenad hem med Hockey på natten. Kusinen fick sin ”silla-lampa” (internt skämt) och det blev en lyckad kväll. Många vuxna och många barn.

Kräftskivan ägde rum hemma med goda vänner, alla fick vi plats under hängalmen. Tur med vädret hade vi . Under dagen hade vi också besök av vänner från Helsingborg så det var en hektisk dag.

Makens födelsedag firades, sista oktober – men pga min hälsa så blev det maken som stod för tårtbakningen. Jag visste att han skulle klara det galant.

Konserter
Jag och maken var på Gyllene Tiders konsert på Örjans vall. Det var en av de bästa konserterna jag har varit på men även här fick jag betala ett dyrt pris efteråt, då min hälsa försämrades mycket.
Även när vi åkte till Båstad på Rhapsody in Rock, tillsammans med D & K, så mådde jag väldigt dåligt. Men eftersom det var en riktigt skön kväll och vi hade de absolut bästa platserna så gick det över förväntan. Föreställningen var bra.

Socialt
Jag har varit dålig på att hålla kontakten med många – även i år. Jag måste skylla på min hälsa, men jag vet att hade det inte varit det, hade jag säkert fått skylla på för mycket jobb.
Alla har olika saker som fyller deras liv. Att man aldrig lär sig att prioritera, att ta tag i saker när man tänker på det, för oftast stannar det vi tanken. Jag passade i alla fall på att ”få tummen ur” när min vän L fyllde 30 år. (Tur att det finns födelsedagar!)
Så kan jag åtminstone erkänna att jag är likadan mot alla, det är nog framför allt de som mailar till mig som jag får bäst kontakt med. Jag kollar mina mail flera gånger om dagen och det känns som det är där mitt sociala liv fungerar bäst.

Har umgåtts en del med mina arbetskamrater – det känns viktigt när man inte jobbar – att åtminstone hålla den sociala kontakten. Därför har jag försökt att vara med på både resor och fester tillsammans med mina underbara kollegor. Tur att man har ett jobb att längta tillbaka till.

Tjejträffarna fungerar också bra, eftersom vi vid varje tillfälle bestämmer ett nytt datum. Det är tur att något fungerar *s*
Även ”gymnasiegänget” har blivit bättre på att träffas, åtminstone de som kunnat vid de impulsivt planerade träffarna, mest på dagtid, vi som har lite ”ledigt”. A har varit en bra initiativtagare!

En riktigt kul grej, tog väninnan, med mig på, nämligen en hel dag med Westernridning. Det var första gången jag kollade på det och det var riktig kul. Träffade min vän K också som var där och tävlade.

Hemmet
Maken har som vanligt jobbat mycket här hemma, på fritiden. Han har hjälpt till med Hockey när han kommit hem.
Vi väntade ett tag på bygglovet efter det att arkitekten var klar med sitt jobb. Medan vi väntade började jag måla fönsterna. Pga vädret och min långsamma takt pga värken så kom jag inte så långt som jag hoppats men det kommer väl en ny vår och sommar? Maken hjälpte mig dock med övervåningens fönster utvändigt för alla som känner mig vet hur mycket höjder jag klarar av (inte).
Maken byggde en ordentlig hundgård runt min gamla lekstuga och så fort vi fick bygglovet så började han gräva. Han har grävt och grävt och grävt. I somras under semestern bad jag Hockey leta efter husse (husse var på övervåningen)- men Hockey sprang in i Tv-rummet, satte tassarna på fönsterbrädan och tittade ut i hålet. Så maken spenderade nog tillräckligt med tid i det hålet… Många olika moment ska till vid nybygge. Jag har glömt hälften, men när hösten kom hade vi en färdiggjuten platta till uterum och förråd, en altandörr och nya dörrar på uthuset. Förhoppningsvis blir förrådet klart i år… Resten av uterumsprojektet kommer att ta ett par år till – har vi räknat med.

Vi får tacka alla som hittills hjälpt till eller lånat ut sina grejer, (censurerar namnen).

Mer firande
Vi blev bjudna på 25-årsfest hos J och gick senare till Grand. Enda gången jag varit ute och festat under hela detta året. Det var kul, och vi mådde bra även efter att vi kommit hem, värre var det väl för värden R, som skrämde oss rejält med att skada sig – alldeles på egen hand. Nästa gång ska vi stanna längre och se till att alla kommer hem helskinnade…

I november firade mina föräldrar 40-årig bröllopsdag och då var vi hos dem och åt middag. Som vanligt är de svåra att köpa presenter till så det fick bli ett bullbak och blommor.

Vi har också varit på kalaaaas. 50-årskalas då min kusin fyllde år. Då vi tillhör olika generationer så umgås vi väldigt sällan och det var riktigt kul att träffa kusiner och kusinbarn som jag inte träffat på evigheter.

Min rehabilitering
Läkarens försök att lindra min smärta har varit många men trots det känns det som att den lokala sjukvården inte kan speciellt mycket om fms. Riktigt besviken (nej förbannad) blev jag då en sjukgymnast sa att jag inte hörde hemma inom vården. Detta utan att ens fråga vad jag hade för problem eller diagnos. Hon tog visserligen tillbaka det hon sagt, men min reaktion ledde i alla fall till att läkaren tog mina påståenden på allvar – att jag kan mer än vårdpersonalen om min sjukdom.
I maj skickade så läkaren remiss till Spenshult och jag har gått och väntat på besked därifrån nästan resten av året. Nu i december fick jag datum för inläggning – den 3:e februari. Jag tycker det är skönt att ha fått ett datum, samtidigt som det känns lite nervöst att ligga på sjukhus.

Hälsokraft är kommunens satsning på långtidssjukskrivna och det har varit skönt att ha en grupptillhörighet. Vi är tolv stycken sjukskrivna som träffats. Vi har lärt oss mycket om kost, motion, hälsa och stresshantering. Till våren kom vi själva att starta en studiecirkel som gör det möjligt för oss att fortsätta träffas på ett aktivt sätt, det är lätt att det hela rinner ut i sanden annars.
Har också tränat en del yoga och ai-chi genom hälsokraft som jag känner fungerar för mig. På ”fritiden” har jag tränat vattengympa och vattenaerobics tre gånger per vecka men jag har lagt ner styrketräningen då det påverkade mina muskler negativt. Kroppskännedomsträningen hos sjukgymnasten har gett mig nya kunskaper om hur kroppen fungerar. Dessutom har Feng Shui – läran lärt mig att prioritera på ett nytt sätt.

För övrigt har jag fortsatt med mina vanliga behandlingar, zonterapi och massage. Kiropraktorn har jag besökt en gång i veckan och han har försökt få ordning på mina ryggskador, osteopaten har för närvarande tagit över och det går framåt, även om det går långsamt. Healingen började jag med nu i höst och för första gången har jag känt smärtlindring under en längre period (flera dagar) så det har varit riktigt positivt. Jag har därigenom börjat med mental träning.

(censur)
men skriver gör jag gärna, så det är vad jag har sysslat med på energiska stunder. En artikel har jag också fått publicerat på smärtguiden.

Jag har lärt mig mycket under detta året. Flera har frågat hur jag får tiden att gå när jag går hemma. Jag undrar – hur får man tiden att räcka till? Men det klart, vi har olika utgångspunkter. Av min vakna tid så går en stor del till att lindra smärta, gå på behandlingar, att träna, promenader med Hockey och att vila. Däremellan ska jag passa på att göra det jag ska eller det jag vill. Det blir inte så mycket tid över till det. Dessutom har jag skov då jag inte klarar av att göra någonting alls – men detta ser ingen för då är jag totalt isolerad och ligger ofta nedbäddad.

Julen 2004
På julafton blir det lite flängande i år, vi kommer att äta julmat med mina föräldrar och sedan åker vi till makens syster på julklappsutdelning.
Juldagen blir det traditionsenligt firande på Björkgården.

Nyåret firar vi in på Varbergsvägen. Vi ser fram emot det! God jul och gott nytt år, önskar M

Då var det dags att skriva julbrev igen. Förra årets brev avslutades ju med våra planer för jul och nyår. Det som jag inte visste när jag skrev brevet var ju att sambon skulle hinna fria också.

Frieriet skedde som alla vet den 25:e december 2002, på vår 10 – årsdag. Gissa om det var svårt att hålla tyst då alla vänner kom hit traditionsenligt och fikade på juldagens natt….

Bröllopsförberedelser

Hela första delen av året 2003 känns som i en dimma. Tror bara att det fanns bröllopsförberedelser i mitt huvud då. Min kära tärna följde mig och försökte stötta mig i alla de val och beslut som skulle fattas. Försökte jag få sambons åsikt fick jag alltid samma svar –Det blir nog bra, bestäm du! Samtidigt så var det mycket som behövde planeras när det gällde min och tärnas klädsel. Sambon och hans best man hyrde sina jacketter på Festgarderoben i Varberg, vilket var lite smidigare.
En del problem fick säkert för stora proportioner i mitt huvud. Sambon kallade mig för ”Bridezilla”. Lämpligtvis gick detta program på Tv5, och sambon tyckte att jag skulle platsa i Tv-programmet.

Tärnan följde bl a med mig på Bröllopsmässan i Halmstad. Aldrig har jag tvingats ljuga så många gånger. Vi träffade på känt folk på mässan, utanför mässan och till och med på jobbet visste några att jag varit på mässan. Nödlögnerna avlöste varandra.

Första problemet som uppstod var brudklänningen. Jag skulle åka till bröllopsbutiken och prova för att känna efter vad jag passade i….. jag provade inte en enda! (Snacka om kräsen…*s*). Det kändes som tårtbakelser alltihop, det ville jag inte ens ta på mig. Jag bestämde mig för att försöka hitta ett mönster och få tag på någon som kunde sy en klänning till mig. Jag hade fått veta att jobbets sömmerska tagit ett sabbatsår för sömnaden, men jag hade tur. När hon hörde att jag ville ha sytt upp en brudklänning så gjorde hon ett undantag. Jag letade mönster men hittade inget jag tycke om. Hon sa, leta efter bilder i tidningar så kan vi hitta ett mönster som passar till det sedan. Jag hittade inget jag tyckte om. Till sist gjorde jag en skiss på hur jag önskade mig min klänning, men trodde inte det var möjligt att hitta ett mönster som passade. Då sa hon (!)– strunta i mönstret, jag syr ändå. Så hon sydde efter min skiss och när jag inte hittade ett sådant tyg, som jag ville ha, så sa hon – asch, jag kan sy på pärlor på livet så ser det ut som du vill. Hon spenderade all sin tid till att sy på alla pärlor en och en …

Nästa problem som uppstod var spetsbandet till mitt släp. Jag hittade precis det jag sökte, och beställde det. Fick sedan beskedet att det utgått ur sortimentet. Jag åkte runt till alla butiker jag kunde hitta i Falkenberg, Varberg, Halmstad, Göteborg och Borås för att finna något liknande, men utan resultat. Jag gav upp, men var lite besviken. Sömmerskan löste det också…. – vi kan sy färska rosor på släpet istället, det har jag aldrig gjort förut! Hon sydde alltså fast rosorna på bröllopsdagens förmiddag och levererade släpet själv till frisörsalongen. Slöjan lånade jag av svärmor.

Problemen som vi stötte på känns ganska små nu så här efteråt, men stressigt var det just när de inträffade.
Tärnans klänning köpte vi färdig för att spara tid…. vilket resulterade i att klänningen hon fick var söndrig, och det fanns inte fler i samma storlek hos leverantören. Klänningen skickades till butikens sömmerska och såg ännu värre ut när den kom därifrån. Pga semestertider så drog det ut på tiden. Vi blev inte nöjda med resultatet och skulle då få rabatt. I annat fall hade vi kanske nöjt oss med detta men ingen kan väl nöja sig med en halvtrasig klänning när man ska vara tärna på ett bröllop. Det slutade med att tärnan fick ta en klänning i storleken större.

Hos floristen på Gödastorp fick vi många förslag på blomster arrangemang. Jag hittade ett som jag tyckte mycket om till dukningen. Naturligtvis var detta redan uthyrt just detta datum. De andra tyckte jag inte alls om (lika kräsen där.) Istället hittade jag glasvaser på rea i Halmstad och tog med dem tillsammans med mina idéer till Gödastorp. De lyckades precis att skapa mina visioner, jag blev väldigt nöjd.

Nervositeten var det inget större fel på hos mig inför bröllopet. Sambon var som vanligt ko-lugn. Egna bröllopslöften skrevs och jag hade sparat mitt löfte på min bärbara dator, för att sambon inte skulle få läsa det innan vigseln.
Två veckor innan bröllopet, blev det åskoväder. Helt utan förvarning slog blixten ner och vår telefon slogs ut och vi var utan telefon i drygt ett dygn. Jag insåg dock snart att problem uppstått. Min dator var döööööddd! Mitt vigsel-löfte var borta, vishäfte, gästpresentationer osv. osv. Då hade jag panik.
Tur i oturen hade jag precis lagt över ett utkast av vishäftet på diskett och lämnat över det till vårt värdpar, som skulle arbeta vidare på det. Det arbetet var räddat. Däremot hade jag ansvar för gästpresentationerna så de hade jag dessvärre inte lämnat över. Jag fick skriva om dem, vilket tog tid.
Vigsellöftet var jag mest ledsen över att ha förstört. Det kändes inte rätt när jag skulle försöka skriva nytt… det blev inte bra. Grannarna undrade nog om de såg mig när jag sprang ut till soptunnan och rev upp alla gamla sop-påsar. Jag kom på att jag skrivit en kladd för hand innan jag skrev på datorn. Lappen måste ligga i soporna!

Det gjorde den, jag gick glad in och tog en varm dusch. Grannarna har aldrig nämnt eller frågat över händelsen, men de vågar kanske inte.

Sommaren

Ja, vår sommar bestod mest av arbete och bröllopsförberedelser. Jag jobbade hela sommaren på fritids och hjälpte även till i resten av området under kommunens stängningsveckor. Det var kul att åter få arbeta lite med yngre barn på förskolorna, men min värk förvärrades avsevärt och jag insåg att detta är något jag inte kan göra framöver. Jag hade semester i två veckor, veckorna innan bröllopet och då var det ju fullt upp.

Möhippor & Svensexa

Pga min värk och oron över att inte orka allt så hade jag nämnt ganska tydligt för mina närmaste att jag önskar en stooor möhippa istället för flera små. Kanske skulle jag inte ha något att säga till om, men kände att alla kanske inte är medvetna om vilka begränsningar min sjukdom ställer till med.

Jag överraskades ändå, jag fick tre möhippor, riktigt stora! Den första anordnades av mina arbetskamrater på Montessoriskolan. Jag kom på dem i deras förberedelser, men måste säga att de var urusla på att ljuga!!!! Det slutade med att de alla skulle på fest, men ingen hade sagt till mig….. Dessutom hade en kollega kommit med pengar till mig, jag förstod först ingenting, - hoppsan, sa hon, det var ju inte till dig, det var ju för dig… sedan gick hon. Inte så smart kanske…*s* Jag hade i alla fall kul veckan innan, eftersom jag listat ut deras överraskning och flera pinsamma räddningar gjordes av kollegor som försade sig.

Möhippan skedde på skolavslutningens kväll. Det var riktigt oväder, regnet öste ner och det åskade hela kvällen. Jag kidnappades hemma av två kollegor och kläddes i en brudklänning och blomsterkrans. Klänningen var en aning för liten… Kollegan sade åt mig att dra in magen… men det var inte magen som tog emot, det var revbenen…*s*
Jag fick bindel för ögonen och fick åka på en rundtur, men flera stopp, vid stoppen fick jag drinkar och små hälsningar. Vi stannade en stund hemma hos en annan kollega och vid ett tillfälle befann jag mig vi parkeringen på Stafsinge Strand. Slutligen hamnade vi hemma hos en tredje kollega i Skogstorp. Där väntade ytterligare 12 kvinnliga kollegor. Tre manliga kollegor mötte också upp. Första möhippan för deras del??

En trevlig kväll, trots att jag tror att vissa planer gick i stöpet pga det dåliga vädret. Vi åt exotisk planka, drack gott och sjöng mycket. Dessutom fick jag utföra stage 1, stage 2 och stage 3, med männen i sällskapet. Berättar inte mer…. *s* Jag blev rörd och tacksam över att ha sådana underbara arbetskamrater. Började jobba kl. 7.00 dagen efter. Jag och (censur) var tröttast den dagen…

Möhippa nr 2 blev en större överraskning, även om jag misstänkte att jag skulle kidnappas samma dag som sambon. Sambon hämtades ju tidigt på morgonen så väntan blev lång för mig.

När det gäller svensexan så verkar killarna haft en trevlig dag. Även om äventyren ledde till lite olyckor. Det humoristiska i sambons två veckors sjukskrivning efteråt är de rykten som florerade kring hans svensexa!
Sambon stukade handleden på svensexan ute i vildmarksövningarna, vilket inte var speciellt konstigt. Om jag uppfattat det hela rätt så berodde detta enbart på olyckshändelse, inte pga alkoholhaltiga drycker. Sambon har i efterhand dock fått veta att han varit så full på sin svensexa att han cyklat ????!!!! omkull och skadat sig. Så kan ryktet gå….*s*

Jag vet dessvärre inte vilka rykten som florerat kring möhippan. Jag hade i alla fall en minnesrik eftermiddag och kväll. Tjejerna samlades på samma ställe som sambon hämtades så naturligtvis såg jag dem där (har bildbevis). Men på så långt avstånd så var det inte lätt att urskilja vilka personerna var, detta skulle jag alltså gissa, de hade masker på sig. Just då önskade jag att vi inte bjudit så många till bröllopet, det skulle varit enklare att gissa då. Det som också ställde till det lite var att tre av de personer som jag tog för givet var med, tyvärr inte var det. Men jag fick ju veta varför senare. Tjejerna fixade till mig, så jag såg inte klok ut, men det var väl meningen.

För att inte göra brevet för långt så sammanfattar jag möhippan med att någon verkligen tänkt till! Jag fick lära mig dreja, jättekul tyckte jag och något som jag aldrig testat tidigare. Improvisationen på Wheels & Wings, jag fick åka i snygg Chevrolet Impala. Härligt bad i Åkulla passade för mina värkande muskler. God mat i Varberg och en härlig avslutning på kvällen utanför Björkgården (var annars, någon som tänkt till igen…*s*)
Tjejerna som fixat allt var väninnorna (censur på namnen men de var 19 st).
Både jag och maken vill tacka er alla för lyckad möhippa & svensexa, alla fotografier, filmen och bidraget som gick till vår bröllopsresa. Tack!!!

Möhippa nr 3, hade jag inte väntat mig alls, trodde det var slut på sån´t, men ack vad fel jag hade. En kompis från gymnasiet, kom och hämtade mig, vi åkte vidare hem till väninnan i Breared. Där väntade också fyra väninnor till. Det serverades god mat och kubbspel i solskenet. Stor överraskning väntade då kvällen avslutades vid Fästningen, på Gessle-konsert.

Bröllopsdagen

Min frisör gjorde sitt bästa att lugna ner mig under morgonen. Tärnan och jag hade trevlig där. När vi var färdigfriserade, mätta och belåtna fixades sminkning och så till sist skulle kläderna på.
Då kom Lennart, vår chaufför. Han hade tänkt att vi måste vara hungriga, så han hade hemmagjorda baguetter, läsk, öl och snaps med sig till mig och tärnan. Vi var mätta men kunde inte tacka nej, så vi åt en gång till. Vi gjorde allt för att försöka att inte spilla eller förstöra sminkningen. Snapsen fick jag avstå eftersom jag gick på starka smärtstillande den dagen. Mot nervositeten hade nog snapsen hjälp bättre tror jag.

Lennart körde oss till skogskyrkogården där sambo, bestman och fotografen väntade. Gissa om det var varmt. Vi stod i skuggan så mycket vi kunde. Vi åkte vidare en sväng i stan och sedan till kyrkan. Precis när vi skulle gå in blev jag ko-lugn och sambon började skaka. Ombytta roller alltså.
Vigseln var precis som jag tänkt mig, fast något varmare. Ett stort tack till (censur på namnen) för att ni gjorde vår vigsel så minnesrikt vacker! Blommorna och smyckningen av kyrkan överlämnades till släktingarna i Töringe, tack för hjälpen!

Värmen ställde till med en del, inte minst för stackars bilen, som protesterade efter en hel dag i solen. Men vad gjorde det, lite spänning skadar inte, och efter vigseln var all nervositet borta, vi skrattade mest åt det hela.

Festen blev också så lyckad som den kunde bli. Hoppas att alla hade trevligt. Det hade vi. Mamma & pappa, tack för hela arrangemanget! S & H gjorde ett kanonjobb som värdpar under kvällen. Alla våra visioner och drömmar uppfylldes och våra gäster bjöd på många fina överraskningar. Måste erkänna att jag blev mest rörd över väninnans fina tal (som systern skrivit *s* , undrar just om detta tal finns nedskrivet?, skulle gärna vilja ha det som minne…)

Vi smet ju från festen och blev avsläppta vid Strandbaden där vi hade bokat svit. Vi trodde att vi planerat allt i minsta detalj, jag hade speciellt kontrollerat att jag hade tillräckligt med pengar på betalkortet. Mitt i natten stod vi så vid receptionen, trötta och med onda fötter… Strandbaden tar inte vanliga betalkort, utan endast MasterCard, Visa eller kontanter. Efter lite övertalning slapp vi promenera till Hjortsberg för att ta ut pengar i Minuten, och vi fick gå upp till rummet utan att betala… Service, eller hur?! Pappa fick komma med kontanter på morgonen och lösa ut oss…. Så hur man än planerar så glömmer man alltid att kolla upp något.

Vi fick mycket av det som fanns på vår önskelista, vi tackar så mycket för detta! Vi önskade oss mycket glas eftersom vi aldrig tidigare kommit till skott och börjat samla. En rejäl start på samlingen lyckades våra gäster ge oss. Några gav oss också presentkort på Duka, de gick till vår handmålade matservis från Danmark. Vi kommer att inviga servisen på nyår. Presentkort på Elaffären gick till en Espressobryggare, som vi länge önskat oss. Övriga pengabidrag gick till vår bröllopsresa. Vi fick vackra skålar och underbara fruktfat, vi har wokat mycket mat, badat, kollat temperaturen mm. Alla gåvor kommer att ge oss minnen för resten av livet.

Veckan efter bröllopet

Vi vill också passa på att tacka ALLA som hjälpte till med Äreportar, vad vi förstår så hjälptes vänner, släktingar och grannar åt. Äreportsgille gjorde vi för de 25 personer som inte var bjudna till bröllopet.

Helgen efter vårt bröllop gifte sig våra vänner. Det var ett vackert bröllop och det var oerhört skönt att sitta på kyrkobänken. Det var liksom mer avslappnat där. Tack för senast!

Hösten

Hösten kom väldigt snabbt, det kändes inte som om vi haft någon ledighet alls, av förståeliga skäl. Jag började i en smärthabiliteringsgrupp på vårdcentralen. Jag hade själv kämpat för att komma med och efter några avslag fick jag en plats. Jag trodde jag skulle kunna sätta in vikarie under förmiddagen jag var på vårdcentralen, och i början arbetade jag både innan och efter kursen. Tyvärr blev jag så mycket sämre att jag kollapsade. Att smärtan tilltog berodde inte på att jag fick mer ont, utan att jag började slappna av och känna smärtan som jag ju egentligen har alltid, men försöker dämpa med smärtstillande och ”avstängningsknappen”, att stänga av innebär att man stänger av allt, känslor, aptit, smärta, sömn etc etc. Att göra detta för länge kan inte leda annat än till fysisk kollaps.
Rehabiliteringen känns långsam men jag måste ju kunna finna någon slags balans så att mina nära och kära inte blir allt för lidande. Tyvärr finns ingen bot i dagsläget, men jag är övertygad om att jag åtminstone kan bli bättre.
Jag vill främst tacka mina älskade kollegor, som flera av dem varit ett stort stöd för mig under den jobbiga hösten. Jag har också turen att ha en bra chef, en bra läkare och en bra handläggare på försäkringskassan, så alla förutsättningar finns för att allt ska bli bättre.

Bröllopsresan

Vi valde att resa bort då maken fyllde 30 år. Resan gick till Thailand och vi upplevde en underbar vecka där. Resan var jobbig för alla men min smärta var outhärdlig så mitt sällskap var nog en mardröm. Tur att maken är tålmodig. Väl framme i Thailand mådde vi båda gott, och för första gången på flera år var jag helt värkfri under flera dagar. Vi unnade oss många massager och mycket god mat. Rena paradiset, med vänliga människor, billigt att leva, härliga stränder och skön värme. I bokningen stod begränsad havsutsikt, vilket gjorde att vi förberedde oss på att se havet med hjälp av spegel *s* (som i Sällskapsresan). Var begränsningen fanns i verkligheten listade vi inte ut, vi hade enbart havsutsikt från hotellrummet.

Det som var svårt för min planering, var födelsedagspresenten. Inte lätt att komma på något att ta med till andra sidan jordklotet. Makens bror gav en bok som passade bra att läsa under den långa flygresan. Mina föräldrar skickade med lite pengar, vilket kom väl till pass då maken gick till skräddaren i Thailand och måttbeställde en kostym och tre skjortor. Jag passade också på att sy upp en aftonklänning. Hoppas nu att vi blir bjudna på bröllop eller någon annan fin tillställning under 2004 så vi får nytta av våra nya kläder!
Jag kände ju inte för att ge maken pengar i födelsedagspresent, men ett presentkort var ju lätt att ta med sig. Våra vänner hjälpte mig med förberedelserna. Det blev en hemlig resa till Lund och biljetter till föreställningen HIPP HIPP. Vi åkte på detta sista helgen i november och det blev en lyckad dag, jag tror maken blev nöjd! Tack M & K!

Julen 2003

Julbord har vi hunnit med varsitt på vardera arbetsplatser, jag och maken. Tjejgänget åt julmat på Minkvägen den 21:e då väninnan är hemma i Sverige över julen. Kul att träffas, fast vi saknade L som tyvärr inte kunde komma.

Som vanligt är det fullt upp hemma hos oss. Jag orkar inte med så mycket men maken jobbar på. Nu är det hallen på bottenvåningen och gästtoaletten som får sig en rejäl ansiktslyftning. Tur att ingen ska fira jul i vår röra… Förra året firade vi ju jul tillsammans med makens familj, så i år följer vi med mina föräldrar till Kungsbacka där vi firar tillsammans med min moster med familj. På juldagen åker vi traditionsenligt till Björkgården, och bjuder som vanligt på kaffe på natten för den som håller sig vaken.
Det nya året kommer att firas in på hemmaplan, samma folk och samma traditioner som vanligt! Ser fram emot detta och önskar alla som vi inte träffar innan, Ett Gott Nytt År 2004!!!

/ M