när Aston var nyfödd flydde Tristan och Jimi till övervåningen för att maximera sömnen för ala inblandade. sen kom Jimi tillbaka, och när Aston börjat sova hela nätter även Tristan. på senaste tiden har han velat somna i vår säng, något som är hellt nytt för oss, och sen har det varit okej att man lyfter över honom till nallesängen som står i vårt rum. men de senaste nätterna har han gråtit på natten och velat sova bredvid mig så Jimi har ååterigen fått fly upp till övervåningen. det känns väl inte helt rätt att han ska sova där uppe men när lille-killen är så ledsen så kan man ju inte göra annat. han minns aldrig att han har drömt något speciellt även om jag tydligt kan se på honom när han sover att han drömmer. massor. ibland pratar han i sömnen också och det låter inte positivt dt han säger. man vill ju skydda sina barn mot allt och då gäller det även mot onda drömmar. han är väldigt mammig och vill ha uppmärksamhet hela tiden,och när han inte riktigt får det så blir det friktioner. då ska det trotsas och testas till max. men det hör väl till?


Minna

han är tillbaka! min underbara son är tillbaka. faran över. alla lever. ingen är såld till cirkus. livet går vidare.

Minna

ps. han var aldrig borta. innerst inne visste jag att innerst inne hos den här hemska trotsungen finns min son. det gäller bara att locka ut honom.

tre gånger förra veckan fick jag beröm för min snälla son. min underbara snälla fyraåring som tålmodigt väntade, hittade på underbara historier, skrattade och busade. jag var så stolt och glad att äntligen!! äntligen visade han även andra hur fantastisk han kan vara. ooooså vände det. som på en femöring över en natt. han har varit helt omöjlig i ett par dagar nu och mitt tålamod har nått sitt slut. jag får ju aldrig något tillfälle att jobba upp det igen, utan så fort vi är tillsammans så trycker han på varenda knapp om och om igen tills det brister för mig. och så blir jag arg och han blir ledsen och jag vrålar och skriker tills jag kommer på mig själv och sen skäms jag. jag vill inte vara den skrikande arga mamman. jag vill ha tålamod för allt han kan tänkas hitta på och förståndigt förklara för honom varför det han gör eller säger är fel,och jag vill att han ska lyssna och förstå. som han brukar. inte som nu. han skrattar och fortsätter så länge jag har tålamod kvar. ofta fortsätter han även när det brustit. snälla låt det gå över fort!

Minna

visst kan han verkligen promenera på ens nerver. visst kan han trycka på alla knappar så länge att den mest tålodiga till slut brister. visst kan han bete sig riktigt illa så fort folk ser. men visst kan han även vara helt fantastiskt söt. som häromdagen när jag hämtade honom på dagis,och han satt med tjejerna och tisslade som vanligt istöllet för att härja med killarna,och jag frågade vad de lekte,om de lekte mamma-pappa-barn som de brukar,och han svarade att
 "nej,det blev inte så"
"nähe, hur blev det då?"
"det blev prinsessor istället"
"okej,vem var du då?"
" jag var bara askungen" inte prinsen eller draken eller ens hunden. Askungen. den ungen är tamigfan fantastisk.

och han är min- (och lite sin pappas)
Minna

känns som en never ending story... mot lillebror är han hur söt som helst och verkar fortfarande tycka att det är roligt med en bebis i huset,men han promenerar på mina och Jimis  nerver,och gör det med flit! och när man blir riktigt arg så antingen skrattar han eller så grået-skriker han jättéhögt och vägrar sluta. oavsett vilket så blir man ju ännu argare och vet inte riktigt var man ska ta vägen. det känns så onödigt då det ofta händer just när man tänkt att nu ska vi ha lite extra trevligt och snart snart när Aston somnat så ska jag och Tristan leka nåt. man har ju lagom lust att göra nånting alls med honom när han är på det humöret. och andra stunder är han hur söt och snäll som helst och hjälper till med matvarorna eller hämtar blöjor. det är väl något utvecklingsfas just nu, liten som blir stor kanske. hur som helst så får det gärna ta och passera, fort.

Minna

min stora kille har kommit in i nån utvecklingsfas just nu. han är supersöt för det mesta och kommer med de roligaste påhitten om dagarna! men att äta är inte kul och det leder oftast till tjafs, och även sovandet är fortfarande en issue. nu har det gått så långt att han har flyttat ner till oss igen. han har börjat drömma så mycket och verkar ha en del mardrömmar med gny och gråt som resultat så det känns att om han behöver extra trygghet så är det klart att han ska få det. så länge han får sin sömn dvs. han är fortfarande väldigt mammig och helst skulle vi ha en hel dag tillsammans bara jag och han. jag önskar verkligen att jag kunde ge honom det då jag inte vill att han känner sig undanskuffad,men det får vänta ett tag till. tills lillebror börjat äta annat än bröstmjölk. vi var på bio häromdagen iaf och han var superglad över det. hans ögon  har ändrat färg och börjar skifta mot grönt. jättefint! oavsett vad han säger så är han fortfarande min bebis. min lite större bebis, och Aston är lilla bebisen.

Minna

det var länge sen jag var på bvc med den stora killen, ändå kom han ihåg vilka leksaker de har i väntrummet. det var ju tur det så att jag hade nånting att locka med då han inte ville gå dit. han har blivit lite morgontrött på sistone, antagligen har vi vänt fel på hans dygnsrytm...
kontrollen gick bra iaf. han är 109,5 cm lång och väger runt 17kg. han vägrade ta av sig kläderna och det är inget man tvingar honom till. tur det, det hade nog känts som övergrepp.
han ritade en huvudfoting och härmade ett kors. men det var inte i första taget. han är ju inte ett barn som oftast gör som man säger direkt. så efter att ha ritat en massa annat gick han till slut med på att göra det sköterskan ville, med mutan att han efteråt skulle få rita en regnbåge med så många pennor han vill. han visste även vad som fanns på bilderna som visades för honom, räknade lätt som en plätt till tre och rabblade upp färgerna galant. det trodde jag faktiskt inte då han brukar blanda ihop dem, antagligen när jag rör till det med finska färger.:-P synen och hörseln var det inte heller något fel på,men även här behövdes lite lirkande då han absolut inte skulle ha ögonlapp på sig så jag fick hålla för ena ögat åt gången,och av någon anledning blev han blyg precis när hörseltestet skulle tas så han vågade inte lägga klossen på plats som han skulle. efter några förklaringar funkade dock även det och de kunde föra resultatet till protokollet.
efteråt skulle vi till dagis men det ville han inte alls var med på. han har börjat bråka emot när det gäller dagislämning och sovande på kvällen. jag antar att det är bristen på rutiner som gjort att det blivit så,så nu ska vi jobba in rutinerna igen. jobbigt att behöva vara osams när han ska sova eller lämnas.
det kanske är jobbigare att bli stor än jag trott.

Minna

min fantastiska irriterande underbara förjäkliga vackra ungjäkel har blivit fyra år gammal. och det i raketfart. samtidigt som vi hunnit med en massa bus,skratt och gråt under dessa år. just nu är han i en konstig fas där han ska bestämma. ingen får göra nånting förutom han som får göra precis allt. han kör den inte med mig men med alla andra. inklusive sin stackars far...han älskar sin lillebror ,men man får hålla lite koll då han inte alltid är på det klara med vad man kan och inte kan göra med en bebis. men att overallen ska öppnas när man kommer in så att han inte blir för varm har han lärt sig och hjälper stolt en upptagen mamma. han sover i sin egen säng uppe i sitt eget rum,inga problem där. och det var länge sen han vätte sängen.*peppar peppar*. hans fantasi räcker till månen och tillbaka och det är aldrig tråkigt med honom. häromdagen förklarade han att när han är stor så ska han köpa en stor bil, en skåpbil. jag får sköta radion och han styr. pappa och Aston får sitta bak. det är såna små saker som berättar att man gör något rätt. att jag ska få sitta bredvid honom och sköta radion får mig löjligt nog att känna mig utvald. jag hoppas att det håller i sig. jag vill fortsätta känna mig utvald av denna underbara pojke.
just nu är det de nya leksakerna som är favoriter,men i övrigt är det mycket puzzel och lego som gäller. småpill och skapande.

grattis min son!

Minna

min stora pojke ritar de mest fantastiska vackra huvudfotingar! de finaste jag sett i hela mitt liv!

minna

helt plötsligt blev min lilla prins så stor så stor. helt plötsligt var han storebror och inte familjens bebis längre. de första dagarna gjorde han allt för att driva oss till vansinne,men bebisen hade han inget ont att säga om eller till. det är ju hans bebis som jag ibland matar. han har vuxit ytterligare på lägnden. jag skulle gissa på att han är runt 106 cm nu,men är inte helt säker. fortfarande lång för sin ålder är han iaf. han har börjat rita huvudfotingar,världens sötaste såna! att man kan bli så glad och rörd av ett barns ritande är konstigt men det visar ju att han utvecklas. kiss o bajs åldern har landat hos oss och allt är antingen det ena eller det andra. småjobbigt att lyssna på men det går väl över tills han ska gifta sig? munnen går i ett och fantasin har inga gränser. molnen är giraffer och hästar och super mario och man vet aldrig hur mycket som är sant av saker han berättar om dagis,man får använda sitt sunda förnuft helt enkelt. men han är fortfarande min underbara unge som passar på att gosa med mamma när lillebror släpper taget en stund. böcker är kul och tv och youtube så klart. på youtube tittar han på kul-banor för tillfället.

Minna

under sommaren har min lilla prins verkligen utvecklats,och nu finns det inte ens uns bebis kvar i honom. förutom när han sover så sött. han är drygt 104 cm lång, tunnis som småpojkar brukar vara i den åldern och igång konstant. han suger i sig nya ord som en svamp och använder dem sen glatt till sin mammas förstret. det brukar inte vara de snälla orden som fastnar. han har börjat lyssna mer,kanske för att jag åter blivit hårdare med diciplinen, och han berättar saker som vad han gjort under dagen och vad han vill göra. det stora intresset just nu är bergodalbanor,men inte att åka dem utan titta på dem. allt är en bergodalbana! i veckan har han börjat på storabarnens avdelning på dagis och han trivs jättebra. det finns ju så mycket småplock där! jag har förvarnat fröknarna att dessa småsaker kan hamna lite varsomhelst nu när min skatt går hos dem. han har ju en förmåga att testa om saker får plats...han har börjat se fram emot att bebisen kommer och berättar glatt för folk att vi ska få en egen bebis. och han ska själv ha en stor mage som mamma när han blir stor. och två stora snoppar som pappa.

Minna

lill-killen har då äntligen blivit smittad av denna förjäkliga sjukdom. visserligen skänt att det blev just nu då vi ändå inte ska göra nåt speciellt,och sen har man det gjort liksom. vi hade börjat fundera på att vaccinera honom mot eländet men nu slipper vi fatta det beslutet. prickarna börjar bli rätt många nu och täcker från hjässan ner till lårenmi övrigt är han pigg som en mört vilket kan göra det svårt att hålla honom sysselsatt. det hade varit enklare om han kände sig sjuk, då vore han ju lite lugnare. men försöka att förklara för en pigg liten prickigkorv att han inte får gå till affären för att köpa lördagsgodis. men det går över tills han ska gifta sig.

 

frulledags!

Minna

vi var på utvecklingssamtal på dagis häromdagen. killen utvecklas som han ska, han är glad och social och tar egna initiativ. trygg helt enkelt och vågar.frågan ifall han pratar i meningar innehållande 2-3 ord fick mig att fnissa. hans meningar har nog 20-30 ibland. det sa de också. han pratar massor! att han gillar att dansa visste vi sen förr och att han är intresserad av vattenlek. sen var det ganska kul när de sa att han kan vara rätt egoistisk och att han ibland slår andra barn när han inte får sin vilja igenom. ja det är alltså inte kul att han slår andra barn,jag hoppas mer att de slår tillbaka när han gör det,men att de för en gångs skull tog upp något som inte är enbart positivt. jag vet ju hur han kan vara och kan inte tänka mig att han skulle bete sig mycket bättre på dagis. det känns skönt att de också ser detta som lite av ett problem som behöver lösas istället för att bara vifta bort det. det kan ju inte vara kul för de andra att aldrig veta när det smäller,även om fröken var väldigt noga med att tillägga att han alltid ber om ursäkt och ångrar sig efteråt,och att de andra verkar acceptera det. jag frösöker att lära honom att det inte altid räcker att säga förlåt om man se gör samma sak igen. vi får fortsätta jobba på saken och hoppas att han börjar fatta snart. fröknarna var iallafall väldigt positiva till att han ska få ett småsyskon så att han får lite konkurrens. kanske empatin växer samtiidigt?

när det gäller att bli storebror har han kommit på en fördel med det hela. och det är allt han kommer att få göra som bebisen inte får göra. som att äta godis och cykla. han börjar redan känna sig stor även om bebisen inte ens är född ännu. det är iaf skönt att han inte vägrar acceptera läget längre utan försöker hitta andra infallsvinklar.

 

stor är han verkligen. ibland.,

 

Minna

det verkar som att Trisses laktosintolerans gått över! finally! vi märke det i Grekland när han ibland fick vanlig glass och inte blev dålig så vi fortsatte helt enkelt att testa med mer mjölk till och från. och det har fungerat kanon. nu har han druckit mjölk sen resan och magen mår finemang. det är verkligen skönt,även om den sortens allergi inte är livshotande på något sätt,men det har varit omständigt att alltid leta efter något som han kan äta. bara en sån sak som att gå och fika har varit ett projekt vi oftast undvikit då det mesta innehåller mjölk och det inte alltid är så lätt att förklara för honom varför han inte kan få allt det goda alla andra får. men nu hoppas vi att det håller i sig och att han ska få fortsätta att njuta av riktig glass i stora lass i sommaR!!!

 

Minna

imorse sov han längre än till fem,utan napp. han vaknade till vid fem men var inte redo att gå upp. tur det för det var inte vi heller. idag fick haninte sova middag,vilket han inte brukar göra när vi är hemma,och när det väl var dags att sova så somnade han innan Jimi hann in  för att säga godnatt. jag har hört hur han frågat Jimi ett par gånger efter nappen idag,men han har bara svarat att det inte finns några då de är hos kaninerna,och då har han accepterat det. det är helt fantastiskt hur anpassningsbara de är. även om han absolut inte skulle tveka om han nu fick en napp i handen. lyckan skulle vara enorm. men nu är det slut med sånt tjafs,och vi ska hitta en liten barnsäng att ställa i vårat sovrum då han fortfarande envisas med att sova i spjälsängen. jag tror inte att min lilla son vill bli stor.

 

Minna