Idag har jag haft en mastig dag på jobbet. Det blir inte bättre av att jag är trött. Jobbade kväll igår, la mig nån gång efter 23 och låg vaken en stund, det är aldrig lätt att somna efter ett kvällspass när man ska upp och jobba på morgonen. I natt ville Alicia sova hos oss i vanlig ordning och efter att hon kommit över hade jag svårt att somna om, jag blir inte klok, ligger och funderar på jobb, barn och vad jag vill och inte vill här i livet. Imorse fick jag ta bussen, -20 grader var det så det var för kallt för att cykla. Var på jobbet 06.45 och det var gnäll så fort jag kom dit, varför vi hade flyttat en patient från ett rum till ett annat, sen var det jobb som hopade sig eftersom en patient blev dålig och jag fick koncentrera mig på denne, hann inte samla ihop mig innan rond så jag kände mig som en idiot när jag inte hade full koll på mina nya patienter... Dessutom blev en patient asdålig på em och det var svårt att släppa när jag gick hem.
Det är bara att inse att jag behöver ett lugnare tempo. Att ofta räkna med att bli avbruten/inte göra färdigt i lugn och ro och vara rädd för att missa något är ingen optimal arbetsmiljö. Jag kan gnälla hur mycket som helst, känner mig gråtfärdig. Tur att man har såna underbara kollegor och att långt ifrån alla dagar ser ut så här :)
Det är bra när man får distans, nu sitter jag här framför brasan, min goa dotter ligger bredvid och har precis somnat.
kommentarer