..bröllopsklockor, finns det något sånt uttryck?? Om inte, så myntar jag väl det själv nu då! Ligger allt mer ofta i smyg och planerar ett framtida bröllop. Känner mig som en alldeles pirrigt kär liten flicka som bara väntar på att drömprinsen ska fråga... När jag ser ut genom köksfönstret så ser jag Han, men ser nog inte ut som han går i frieritankar inte, mer mecka med bilentankar :) Well well, kanske mina hintar snart, snart, snart får honom att gå i samma tankebanor som jag. Hm, jag myser inombords, tihii..
Vi har klarat så mycket tillsammans, verkligen gått genom eld och vatten, kämpat på som få. Jag känner, att få bekräfta för världen att det ÄR och kommer FÖRBLI vi vore underbart! Att göra OSS till ETT! 

Ahh, tar ett lättande andetag... skönt att erkänna sina innersta tankar!

Om han kommer få läsa?? OM! Oj då, "råkade" visst lägga kvar sidan uppe så den inte går att missa... :)

Älskar Dig hjärtat så enormt mycket!

Började dagen med att bada ungarna sen fika med mamma på Pelles lusthus. En liten stadstripp, den ena gullungen somnade i vagnen. Hemma igen så fixades det mat  åt oss och våra goda vänner. Maria, Anders, Nora och Wilmer kom och myste med oss lite. Vid 22.30 somnade barnen som små griskultingar utan protester. Jocke och jag fortsatte kvällen med bowling, pilbåge och basket på Wii:t, utklassning från min sida i bowling, det andra behöver vi inte tala mer om :)
Nu tror jag nog att sängen kallar, iallafall snart.

En superperfekt da helt enkelt!

Jocke fick barnen att somna själva i sina sängar!!
 Jag la mig och "vilade middag" när dem andra satte sig framför bompa för att orka umgås med älsklingen ikväll. Vaknade till och hörde att det protesterades lite från deras rum och skulle gå in för att hjälpa till, då låg tjejerna i sina sängar och nattades av sin fina pappa. Cornelia försökte en enda gång med att jag skulle komma och sova med henne men accepterade sen att hon skulle få somna själv. Clara var lite ledsen ett tag men det funkade med henne med till slut, så kvart över åtta satt Jocke och jag och tittad på tv tillsammans, har väl inte hänt på år och dar. Även om barnen lyckats somna vid den tiden så har någon av oss också däckat bredvid dem.
Vilken känsla att bara få sitta i soffan uppkrupen med sin kära och bara vara två vuxna, ett par!

Helgen har varit MAGISK, som bruden och brudgummen så ofta uttrycker det. Vi var på Fia & Andreas bröllop i Hudiksvall. Jag fick äran att vara brudtärna till min så fina älskade vän och hennes prins. På fredagen sov jag med Fia på Hotell Hudik, vi bubblade och bastade i deras lilla relax. Drack smirnoff ice och åt choklad och jordgubbar. Efter ganska många nervösa vridningar och vändningar så somnade vi. Vaknade alldeles för tidigt av all nervositet, så vi slog på bompa på tv:n för att lugna oss lite, Tack Nicke Nyfiken! :)
Efter lite mysig hotellfrukost på rummet så gick vi ner på stan och hämtade den vackra brudbuketten och även min fina bukett, handlade lite smågrejer som vi glömt och gick sen tillbaka och satte igång med förvandlingen. Från två likbleka stissiga, illamående (i allafall bruden) och toknervösa tjejer förvandlades vi med hjälp av lite smink och hårstyling till två ÄNNU MER stissiga och nervösa tjejer men OJ så vackra! Bruden, Fia, hon är så vacker och det som är så MAGISKT är att hon är det även på insidan. Är så tacksam för henne i mitt liv!
 Bröllopet var fantastiskt, vackert i kyrkan, vacker musik och sång och inte ett öga torrt.
Väl på festen bjöds det på 3 rätters med vin och öl och en massa bus och vackra tal. Sen blev det dans. Vi röjde ända tills taxin stod utanför, alldeles svettiga men så nöjda och tacksamma för en underbar kväll!
Stort tack också till Lena V och Mats för grym gästvänlighet, mumsig mat och mysig natur!

En underbar helg med andra ord! Nu väntar karln och kudden på mig i sängen ;)

Nass nass!

Kom hem igår morse till min fina familj, alla var så glada och förväntansfulla för Jocke skulle ta med barnen till badhuset. Efter ett par timmar ringer en skärrad Jocke och ber mig inte få panik... Clara hade snubblat på ett trappsteg upp i rutchbanan och slagit upp en tand rakt upp i tandköttet. Älsklingen hade såna skuldkänslor. Jag hörde barnen i bakrunden och jag trodde faktiskt ett tag att han lurades, för den  som lät mest och verkade gladast var just Clara... Tokungen, numera kallad pansarvagnen!
Jocke åkte akut till tandläkarn som såklart inte fick till nån undersökning då lilla fröken vägrade öppna munnen. Men vi ska komma tillbaka  på onsdag och blir hon hysterisk då med får man väl ge henne nåt lugnande.
När dom väl kom hem så sov hon i bilen, alldeles blodig runt munnen, fy det såg inte roligt ut... Tanden har alltså åkt upp i tandköttet och även fått ett slag utåt så när hon ler ser man inte ens tanden, bara en stor glugg. Men hon verkar inte ha ont för hon äter och använder nappen, skrattar och håller på som hon alltid gör.
Nu ska vi badda med tops och munskjölj 2 gånger om dagen så får vi se vad dom säger imorgon.
Trots att det slutade lite knas så var vi nog ändå rätt glada på kvällen, barnen lekte som tusan och Clara verkar inte lida, nu är hon till och med på dagis.

 

Så var det dags igen, var ute på en promenad i morse. Visserligen med en klump i magen och en känsla av ilska och frustration. På grund av vad?? Ja, om man det visste. Efter halva rundan vände jag om och gick med raska okontrollerade steg hemmåt och andningen blev tyngre och tyngre och tillslut så pep det i bröstet på mig. Tårarna ville tränga ur mina ögon men andnöden höll dem kvar. Kom hem och bara brast i gråt, helt hysteriskt. Jocke höll om mig länge och hårt.
 Jag kände att jag måste bort, bort så jag kan få andas och sortera mina tankar. Så flykten bar av till stugan och älskade mamma. Så skönt att komma hit och bara gråta och känna att andan kommer tillbaka. Men fortfarande har jag en knut i magen. Och en svag skuldkänsla för att jag lämnade familjen i sticket. Jocke tyckte att jag skulle stanna här i natt för att få sova ostört, älsklingen min Du är fantastisk!
Under min promenad fick jag en känsla av att bara vilja dö, komma bort från all ångest. Men genast börjar jag tänka på barnen och Jocke och ångesten att lämna dem ensamma blir jättestark. Så summa kardemumma,, ångest av ångesten (??) Vill inte dö, men skulle ändå vara skönt att vara på gränsen till döden så jag slapp kämpa med grubblingen av "VARFÖR?" o bara bli omhändertagen, kanske det skulle bli lättare för min omgivning att förstå.
 Jag är ju på så god väg åt rätt håll i livet, har ju foten inne på min drömarbetsplats och en underbart fin familj. Blir så ledsen att livet spelar mig spratt gång på gång.
 Jag har verktygen för att klara det här, måste bara använda dem flitigt. Jag ska klara det här!

Nu ska jag mysa med mamma och Leif framför brasan och tv:n och sen lägga mig i en skön säng och sova hela natten.

Har helt tappat motivationen till att äta bra mat. Vill vill vill!! Imorgon tänker jag vakna med ny motivation till att äta bra mat för min kropp och själ och träna bra för min kropp och själ. Tänker börja gå promenader igen varje dag oavsett om jag ska träna på gymmet eller inte. Måste vara snäll mot mig själv och det är enda sättet.
Nu är jag så trött att jag nästan mår illa, har proppat i mig choklad och glass ikväll, trots att jag långt innan det tog slut tyckte det smakade så där. Skärpning! Har klarat det förr och ska banne mig klara det igen!

 Med dom orden säger jag nattinatt!

Fick precis ett mail från en mycket mycket kär föredetta granne. Hon saknade oss skrev hon. Och jag vill bara gråta.........

Hur kunde vi flytta där i från?? Varför hade vi inte is i magen och stod ut?? Hur kunde vi ta ifrån barnen friheten att gå ut precis när dom ville, till lekparken precis utanför köksfönstret?? För några hundralappar, som vi nog hade betalat flera gånger om, om vi visste hur vi skulle få det här. Och vilka grannar vi hade, den ena efter den andra erbjöd oss sitt stöd på ett eller annat sätt, barnvakt, hjälp med trädgården, umgås. Vi var verkligen omtyckta där uppe. Och vi tyckte om många vi med.
Man ska ju inte ångra sina val man gjort, det kommer man ju ingen vart med, men jag kände sån sorg när jag läste hennes mail. Fick en stor klump i bröstet. Fy!
Vad jag ska göra i morgon är att fixa en träff med henne och åka dit och andas in luften där uppe på höjden. Och låtsas att jag hör hemma där...

Godnatt...

Äsch, det är inte så allvarligt men så himla typiskt. Tränade som en galning förra veckan och skötte mig med matintag  och allt, så går man och blir fjantsjuk... Ont i halsen och trött som få. Det är så där på gränsen så jag ena stunden känner för att traska iväg till jobbet och nästa bara lägga mig och sova. Kanske lika bra och vara hemma och inte leka fröken duktig. Är livrädd för sån där halsfluss jag fick lagom tills vi skulle åka till Spanien. Och på söndag ska jag ju åka till Göteborgs skärgård, Brännö. Då vill jag inte vara sjuk!
Igår var en riktig moffdag, allt jag kom på att göra var sova och äta. Om jag bara hade ätit frukt och sånt men det var mackor och ostskivor och choklad som föll mig i smaken igår, jaja, kroppen kanske behöver chockas lite tänker jag... Men idag har det gått bättre, blev tonfisksallad till lunch idag, t om Clara smaskade i sig en hel del. Ungen är så frän, henne skulle inte vara några problem att få i bönor och linser och annat nyttigt. Hon älskar fetaost och avokadon slank ner rätt bra i dag från lunchen :) Tokunge!
Nähe, om man skulle göra nåt vettigt idag, kanske ta en dusch till och börja med...

Kram på er alla!

Känns härligt att få starta morgonen efter en mysig frukost med familjen genom att skriva i min nya blogg!

Hade hoppats på lite bättre väder idag då jag hade tänkt gå ut och röja på tomten, plocka in grejer i förrådet och rensa upp bland sånt som kan slängas. Men vad sjutton det är väl bara att klä på sig och ungarna lite extra och gå ut. Hjärtat mitt hade lust att åka runt och kolla in lite elektronik idag så det får väl han sysselsätta sig med.
I eftermiddag kommer min kära farmor och faster hit och passar barnen medans Jocke och jag går och tränar. Ska äntligen få inviga kusin Elins första riktiga cykel och rygg/magepass. Längtar!
Nu ska jag fylla i min mat och mina steg från igår på "Kost & viktklubben". Kom faktiskt upp i 12.000 steg igår. Gav mig ut på en timmes promenad igår kväll för att hjälpa till det hela lite. Men somnade som en gris i soffan såklart så orkade inte fylla i det igår.
Ha en skön söndag alla människor! Ta gärna en härlig promenad idag!

Döper bloggen till det för det är vad det kommer handla om, tänkte först att den skulle heta något med träning och hälsa fast jag vet att den kommer innehålla så mycket mer. Visserligen upptas mitt liv väldigt mycket av träning och hälsa just nu och jag hoppas såklart att det kommer bli en helt naturlig del i mitt liv. Men det tar tid att lära sig träning och hälsa som en livstil, vilket är mitt mål. Ett mål som innebär att träning och hälsa är lika naturligt som att borsta tänderna (vilket jag i och för sig är kass på...) eller som att byta trosor!
Jag vill gå till nästa level i mitt livsspel och anse mig som en frisk och stark person. Som njuter av att livet är vad det är för utan det hade inte jag varit vad jag är!

Välkommen till mitt nya liv och min nya blogg!