Jag kan köpa resan tur och retur nu och då kostar den 326kr. Skulle något hända så brinner pengarna inne.
Väljer jag en resa som går att boka om så kostar den 516kr. Åker jag som tänkt så har jag då förlorat 190kr som "försäkringen" kostat mig.
Väljer jag att ta en resa där pengarna betalas tillbaka ifall jag ångrar mig så kostar den 1393kr.
Om jag ändå åker som jag tänkt ifrån början så har den "försäkringen" kostat mig 1067kr.
Vilket är värst? Att låta de 326kr brinna inne eller betala de 1067kr extra för att få pengarna tillbaka ifall jag ev. blir sjuk.

Vad är det som gör att sj har en kostnad på 1067kr för att sätta tillbaka pengarna på mitt konto?
Hur många minuter kan det ta? Eller anställer de en person en halv dag enbart för min skull för att betala tillbaka mina pengar?

Avbeställningsskyddet på en charterresa kostar några hundringar och då kostar resan i sig flera tusen mer en en tågresa...

Jaha, vad ska jag säga? Eeehh... Jo, jag älskar att grotta ned mig i prognostisering. Är en strukturerad person som älskar att styra upp saker och få ordning och reda. I LOVE beräkningar.
Visst, låter skitbra.
Om ni kom hit en dag så skulle ni se att det är detta som jag redan sysslar med om dagarna. Och jag är världsbäst på det. Faktiskt! (Som Snurran säger)

Hmm...
Jag SKA åka bort. Det har jag bestämt. Utan barn och utan make. För att koppla av och bara få vara ifred.
Då kommer nästa problem och stressmoment. Vart sjutton ska jag åka? Och med vem?
Hur roligt är det att åka iväg själv, men den som inga vänner har den får semestra själv.

Kommer alltså bara komma hem deppigare eftersom jag förmodligen kommer känna mig så ensam hela tiden och grubbla över allt som hänt.
Bättre att stanna hemma och stressa vidare och sura ned sig av den anledningen...

Suck!

Varför ska det alltid hamna på mig att det ska hända saker?
Är jag någon j-kla festfixare eller? Ska jag jobba som problemlösare i alla lägen så vill jag ha betalt för det.

Jag är innerligt trött på att handla mat, laga mat, städa, duka, diska osv. Varför får jag så sällan komma bort och inte behöva vara delaktig i denna process? För nog sjutton kan man ge sig den på att om man någon gång ska någon annan stans än vara hemma så ska man minsann vara med och handla, laga maten osv. WHY?

Ibland blir jag bara så.... Stolt över mig själv eller hur jag ska utrtrycka det.

Sitt ni där och gadda ihop er och tro att ni är bättre än mig. Tro kan visserligen försätta berg sägs det, men i verkliga livet är det verkligheten som är det avgörande och inte tron.

Lek ni struts och stoppa era huvuden i sanden för vad ni själva har gjort. Ni är inte ett dugg bättre själva, men det är tydligen svårt att inse.

Jag står ensam, men ensam är stark. Jag behöver inte andra och lögner för att vara något.
Jag kommer dit jag vill för att jag är ärlig och är mig själv. Inte genom spel och lögner.

Jag klarar mig själv och står med mina egna fötter på jorden. Jag ligger ingen annan till last och kostar inte samhället en massa pengar. Jag bidrar till er försörjning. Har ni tänkt på det? Ni är beroende av mig medans jag inte är beroende av er.

Hur känns det när ni inte kommer åt mig med era lögner och ert förtal? Har ni inte lärt er att man ska se till att ha rent mjöl i sin egen påse först innan man försöker att ge sig på andra? Det kan ju inte ha kommit som en överraskning att ni inte lyckades sätta dit mig.
Mår ni bättre när ni försöker att förstöra för mig?

Jag är i alla fall stol över att jag inte sjunkigt till samma låga nivå som ni har gjort. Jag sprider inte ens fakta vidare utan behåller det för mig själv. För inte mår jag bättre, eller ni eller den som jag berättar det för om allt elakt ni sagt om de människorna.