Jag försöker äta oftare, men kroppen liksom protesterar, med magknip, illamående och rysningar. Den verkar liksom inte vilja ta emot maten...men det går kanske över.

Funderar på att gå en liten 30-minutare sen...men det innebär att kläder måste på, jag sitter liksom i pyjamas än...jag orkar inte ens klä på mig, men går jag en sväng så måste jag iaf duscha sen så då har jag ju klarat av 2 vardagsbestyr idag, det vore ju rätt skönt....när det är över.

HUr i hela helvete kan man bli så här...apatisk men ändå medveten. Arg och sur fast jag inte vill. Obegränsad trötthet som aldrig släpper taget. Bitande smärta som får mig att vilja ge upp allt.
En nyvunnen vän sa till mig i telefonen här om dagen, att den som inte vart här kan verkligen inte förstå. Hon har rätt, för jag, som är i denna sitsen fattar ju inte ens själv.

Försöker jag mata mig mot kroppens signaler gör den tvärkast och jag blir fysiskt sjuk och psykiskt utmattad, när jag tvingar mig till vanliga bas-företeelser så vill kroppen krampa och jag får kväljningar, kroppen vill kräkas, hela mitt inre vrider sig ut och in och känslan av medveten maktlöshet är fruktansvärd.

Jag har inte ens energi nog att gråta längre, jag vill gråta, jag känner att jag skulle behöva det, men jag kan inte, kroppen har liksom stängt av den biten med.

Ibland undrar jag om det inte bara vore bättre att spärra in mig på något låst hem...iaf för alla andra. Jag måste uppfattas som den största pessimist som existerar, men jag försöker verkligen att ta en dag i taget, en sak i taget och sakta kämpa mig igenom vrje dag. Jag får iväg barnen till sina ställen, ser till att dom har mat och att läxor blir gjorda, jag håller hemmet på en flytande nivå (självfallet inte ensam, utan ihop med Jonas), men min energi då...har den flyttat för alltid?

För 10 år sedan hade jag aldrig sett mitt liv på det här sättet, då sprudlade jag fast bakom en fasad, för 5 år sedan hade jag ont men kämparglöd, då trodde jag inte det kunde bli värre än vad det var då. Idag känner jag den totala botten, men med facit i hand och med en snabb tillbakablick så kan det ju tydligen bli värre än man tror? Kanske är det tur att man inte vet...för då hade jag gett upp helt.

Kommer ni ihåg den från när man var liten. Någon har ett kärnord tex "Kaffe med dopp".

Sen satt man i en ring och orden skulle viskas vidare och sista personen (den som började) fick då höra vad han/hon påståtts ha sagt...då kunde det bli "Staffe har snopp" eller "Kaffets snopp", "Kaffe har kropp", Kaffe i kopp" osv osv.
Ungefär så är det att bo i Tibro....leken är ju ganska kul i cirkelversion...så jag väljer att asgarva åt den i live-version....

___________________________________

Här har vi käkat tacos, sett idol och nattat barnen. Nu ska jag strax krypa ner själv med. Jag ser fram emot nästa Lördag, hoppas jag kan hitta någon som vill låna Pontus över em och natten bara....annars erbjöd sig Jonas att stanna hemma...men jag hade nog velat att vi fick en chans att gå ut samtidigt igen. Vi får se.

Ser även fram emot Fredagen, då ska jag och Pontus upp till Askersund och hälsa på hos brorsan med familj, brorsan fyller år med! *KUL*

Hua mig. Kom upp i morse och fick iväg Zanna, skulla bara vila min utslagna kropp några minuter till innan jag skulle köra igång med sonen, men somnade...o sonen sov likväl. Så vi sket i allt och hade hemmadag idag.
Vi tog oss på sen eftermiddag ut till torget och fyndade termobrallor till Zanna för 60 kronor *gilla* Snygga var dom med!

Fikade på syster yster innan vi gick hem. Droppande träd av töande snö men knarr under stövlarna. Sonen jublar och är ute och härjar. Jag vill lägga mig och storgråta i flera dagar, men så kan man inte bara göra heller.

Måste (fan vad jag hatar det ordet) tvätta några maskiner idag, jag kommer aldrig ikapp annars. Dags för en ny desinfektion av toaletten som Jonas använder med skulle jag tro....får väl se vad jag orkar med.

I min makes trygga famn känner jag ro och stillhet, jag önskar jag kunde finna den stabiliteten på egna ben likväl...jag älskar den mannen, jag tror det är han som syresätter mig, jag tror att jag skulle dö utan honom.

Mina fina barn är mitt hjärtas slag...älskade små kottar.

Nu blir det tvätten då...iaf.

Hur många gånger kan man nå den tro?

Jag har en stor klump i halsen, stålband pressar ihop min bröstkorg medan någon sparkar på mina revben. Detta ovanpå det vanliga, den vanliga förbannade smärtan som håller mig i sitt våld, dag ut och dag in, aldrig helt utan, bara mer eller mindre.

Stressen som jag försöker kontrollera, men även den påverkas av min smärta. Balansen jag verkligen går in för att finna, men livet fungerar inte riktigt som mina tänkta planer ser ut. jag kalkylerar inte in genominfekterad kropp eller salmonellasmittad make i mitt balanserande.

Energibristen som nu åtskilliga specialister talat om för mig är extrem och allvarlig, den är total, kroppen orkar inte ens värma sig själv utan stänger av bitar av det yttersta kretsloppet.

Matkampen...orkar inte ens ta tag i detta med att äta så som jag behöver. Det är inte så att jag medvetet svälter mig, kroppen skiter i att singnalera hunger och jag har inte ork att klocka mig...så när ingen är hemma så skippar jag väl att äta då...

Jag hade lagt för mycket hopp till den läkaren jag träffade idag, jag borde ha sett det komma men hoppet är det sista som överger människan och jag la stort hopp till henne.

Men mina skador är mer omfattande än vad ortopeden i Skövde gjort klart för mig. Jag fick själv läsa mina röntgenrapporter (inte remiss-svaren alltså) och herregud vad fel man kan ha på en och samma ryggrad. Det var alltså inte avsaknad av provsvar eller problem med att hitta felen som gjorde att hon ville ha nya plåtar och sen att Spine-center i Gbg ska ta över. Det var det faktum att alla dessa diskbråck är ett kraftig orosmoment. Dessutom trycker minst ett, förmodligen flera av dom på märgen, något som orsakar smärta, men det är inte det största problemet, det kan leda till förlamning i förlängningen, från bröstkorg och neråt.

Spine-center opererar tydligen komplicerade ryggar, men det måste väl ändå finnas kotor att placera tex stag i? Nåväl, tiden får utvisa.
Under tiden lovade jag att försöka börja koncentrera mig på att äta och att äta regelbundet. Min kropp har tydligen stängt av allt vad energiupptag heter och i protest beslutat sig för att bara behålla fettceller, utan minsta plan på att göra sig av med dom, motion eller ej (facinerande vad blodprov kan skvallra), så för att väcka energiupptaget och fettavsläpp så måste jag äta...och det ganska ofta tydligen alltså.

Nu har jag satt det på print, hur denna dagen har sett ut för mig. Men jag har inte tagit in det ordentligt än så jag får väl ta en dag eller två o låta allt sjunka in...sen så.

Nu skiter jag i denna bloggning..hej hopp.

Fan.
Tillbaka på ruta ett igen.
Att jag är så jävla komplex att ingen vågar ta första steget mot en lösning.

Jaja ny magnetröntgen, egenremiss till spinecentrum efter det...sen får vi se. Jag har tydligen påverkan på märgen enligt förra röntgen. "Lustigt" att det inte kommit fram från ortopeden som tyckte reumatologen skulle ta tag i mig.

Fan vad less jag är på allt just nu....*hata*

Min nya specialistutredning alltså...ska strax köra in till Falköping där en första planering nu ska göras utifrån röntgenplåtar, gamla diagnoser, nya blodprov och nya intyg.

Det är med glädje och rädsla jag tar tag i detta igen...jag hoppas på tydligare svar och därmed också en mer tydlig behandlingsplan, rehabliteringsplan, habliteringsplan och svar på hur mycket man kan tänkas det själigt att jag en dag återgår i jobb. Här hoppas jag på 100% men vet redan att det är orimligt och jag måste jobba på min acceptans i det fallet. Jag ska hålla på flera plan, inte bara ett.

Dags att röra så sakterliga på mig.

Idag tog jag första turen med de nya skorna som simulerar obalans för att varenda liten muskel ska få sin del i promenaden.

Jag har utlovat ett litet "tycke" så här kommer mitt förstaintryck.

För mig som har en skadad fotled sedan många omgångar är denna skon optimal då fotleden får omedelbar träning bara man fått på sig skon, det känns snabbt i min skadade led och den blir därmed också lätt trött.

På plan mark känner man hur insida av knä och lår jobbar, man känner också av magmuskelns jobbande direkt under revbenen, coremuskeln alltså.

I uppförsbacke får man börja jobba för sig, häcken, hela låren, ryggmuskler och magen känns av.
På ojämn mark (gräs och grus) får man sig en extra utmaning då man får balansera kroppen och därmed spänner små muskler som då jobbar effektivt.

Efter 25 minuter så gav jag upp idag, detta på inrådan av många användare att man ska börja med försiktighet. När skon togs av kände jag av en mindre variant av mjölksyreliknande känsla i hela bener och övre magmuskeln.

Mitt första samlade intryck är alltså positivt. Ta i betänksamhet att jag är mycket otränad och detta var första promenaden.

__________________________________________________

Sen då? Mina MC-stövlar kom idag OCH dom passade...jag ÄLSKAR dom. Skaftet var fan i mig precis MEN det är skinn så viss tänjning är att vänta så det är ok.

Jag har vart på möte idag på AF och Fk var med också...jösses, alla dessa papper, o regler och turordningar, man blir ju alldeles snurrig i pallet.
Summan av dagens möte blev iaf att jag ska ringa och sjukskriva mig den 3 November, sen får vi se om mitt intyg går igenom....ny utredning även från dom alltså, även om det är precis samma problem som för 12 veckor sen...o denna gången är det inte säkert att det går igenom, skumma regler kan man tycka, men så är det!

Nu blir det kvällsmat!

Idag har jag legat hela dagen...inte ens tagit av mig pyjamasen. Ett bakslag modell större, trots att jag tyckte jag balanserade mig så himla bra.

Har bara stått för måltids-service idag.

Nu på kvällen gjorde jag iordning LOVE-ramen jag köpte för en evighet sen, massa kort på mig och mannen i mitt liv fick pryda den.

Barnen sover sött sedan en timma tillbaka o jag skulle vilja lägga mig jag med...men det får vänta en liten stund till.

Ja Jonas blev kvar tills i Lördags, jag hann i Lördags under dagen röja undan i trädgården, barnen var också delaktiga.

Vi fick undan alla trädgårdsmöbler, tog ner studsmattan, plockade undan sandleksaker och bollar och liknande.
Plockade undan så vinterförvaring fungerar på altan och i garaget. Sen åkte vi in och hämtade en utmattad Jonas på sjukhuset.

Väl hemma blev det lite mat i allas magar, jag fungerar lite som en husa just nu eftersom vi gärna vill undvika smitta och därmed ska Jonas låta bli att hantera pch förbereda mat som vi andra ska äta av, eftersom vi äter ihop har jag fått ett tredje barn att servera Men hellre det än att alla blir sjuka. Och han är väl värd att passa lite på min man!
På kvällen blev det finalen i dansfeber och sen var jag så himla trött så jag gick och la mig direkt när barnen var nattade....

Idag tog jag sovmorgon, barnen fixade sin egna frukost. Sen gick jag o Jonas up o jag ordnade frukost till oss.
Jag gick ut och krattade upp alla skattegårdens löv i vår trädgård och sen klippte jag gräsmattan. Sen ville inte kroppen mer för jag hostade tills jag kräktes, det gjorde jag även igår när kroppen gav upp i röjningen. Gick in och vilade en timma innan jag fixade enkel lunch.

På eftermiddagen åkte jag och älskade lilleman till actionparken, som han har längtat.
Glad i hågen ställde han sig på brädan och kastade sig ut för första brant med full kraft...och gick i betongen med full kraft, han har ju knappt stått på skateboarden ordentligt än.
Men vi trixade lite och han började få ett lite stående grepp i gung innan vi for till ICA, där emellan åkte han, lycklig som ingen annan, på rumpen ner för kullarna hehe.

På ICA postade jag den sista sålda parfymen och köpte lite dryck och yoghurt till maken.
Hemma blev det vila en timma igen innan det var dags för kvällsmat och nattning.

Nöjd son kröp ner och tackade mamma för dagen, blev superglad när jag sa att det är mamma som ska tacka, som får ha en så glad unge och ta med ut.

Zanna har haft en mindre bra helg, tacka för det i allt sjuk-kaos. Men hon är iaf nöjd nu och har lagt sig till ro.

Jag ska duscha, sen tänker även jag bädda ner mig....tröttheten är överhängande. Men jag är nöjd och stolt över mig själv som fixat till trädgården inför vintern och fått ner studsmattan och den biten, samt att jag ändå röjtundan relativt här inne, jag känner mig nöjd med det jag har presterat och ändå har jag vilat mellan varven.

...jisses vilken dag att hantera när man fortfarande är så pass nedsatt som jag ändå är. Har vart på ögonmottagningen där Pontus skulle droppa ögonen för att kolla synnerven igen, för 2 år sedan var den förstorad och det skulle såklart följas upp ... just nu

Jag fick ju ta med Zanna in, det var ju inte mycket att välja på...jag är ju själv just nu. Och att ha med henne på undersökningar där inte HON är huvudperson...jisses säger jag. Snacka om att aldrig kunna se någon annans behov. Hälsade sedan på älsklingen som ligger kvar på infektionsavdelningen, han ligger med dropp och skulle få in 2 liter till om jag fattade det hela rätt. Magen har inte gett med sig, inte stannat av och han får nog ligga kvar tills han får behålla något av det han får i sig...

(Djupandas i 10 sekunder) Barnen åkte i säng nu, övertrött son och förmodligen en överhettad hjärna hos Zanna, varenda en av hennes trygga rutiner är ju brutna iom den senaste tidens kaos...inte samma toa om morgonen, mamma o pappa bara legat utslagna, raka vägen till kss idag, inslängd hos brorsan o Emma igår när jag körde Jonas...osv osv.
Dom la sig iaf snällt, tror dom somnar rätt snart och när dom har gjort det ska jag köra 30 minuter mindfullness med andning och sen ska jag lägga mig och försöka sova.
Ångesten är smärtsam ikväll, det är väl den övergripande tröttheten ihop med stressen i kroppen pga oro och den fysiska belastningen iform av alla kraftiga infektioner...+ att jag pressade mig i panik här ikväll...skurade ju toaletten uppe och sanerade nere, har bytt allas lakan osv...nu vill jag bara sova faktiskt.

Imorgon vill jag ha massa energi när jag vaknar...godnatt.