Ni ser mig gå, skratta och le, men jag är inte hel. Snälla låt mig få vara ledsen, glad och likgiltig om vartannat. Låt mig få känna förlusten av min son, låt mig få sörja. Låt mig få vara arg och förbannad. Jag kommer inte bli hel annars.

Ni ser mig gråta och skrika, för jag är inte hel. Men snälla skratta och gläds med mig och låt mig få minnas min son, glädjas över att han kom till just oss och för att han var världens finaste barn. Låt mig få le och skratta. Jag kommer inte bli hel annars.

Jag kommer för alltid att prata om min son och minnas honom. Jag älskar honom över allt annat och det är det minsta jag kan göra för honom, och mig själv.

Kommer jag någonsin bli hel igen? Jag vet inte. Men jag måste försöka.