www.terreleene.blogg.se
 av så många anledningar.

Jag är så smart och så duktig. Jag reggade ju en ny blogg på blogg.se (klimp alltså). Mitt lilla misstag var att jag använde mig av samma mail och lösenord som till min gamla rosa blogg som ligger kvar och skräpar on the worl wide web. Så nu när jag försöker logga in på klimp-bloggen, får jag ett meddelande att min blagg (alltså den gamla rosa) har blivit "flaggad för flytt"- åh, det där internet! Jag förstår mig inte på!
Har mailat kundtjänst och hoppas snart kunna börja använda min klimpblogg. Until then, hold on.

Fy fan vad ledsen jag blir av vissas människosyn.
www.familjeliv.se/Forum-5-98/m37368431.html

klimp.blogg.se/

Jag skulle skriva en lång lista med saker jag stör ihjäl mig på här på familjeliv. Jag var på god väg, hade liksom skrivit ingress och allt. Sen tänkte jag att, vafan! det är så gjort och förra året att skriva hur sjuka i huvudet folk är på familjeliv. Det är till och med så att jag funderar på att starta en annan blogg, så jag inte blir så förknippad med familjeliv

Hehe, en kompis har en anslagstavla som han av okänd anledning fotade och lade ut på en sällan uppdaterad blogg.
Det tog ett tag att se den, men fångad i flykten finns min förstföddas numera rätt så omtalade Evil Eye. På bilden är hon blott ett par månader gammal, fatta att jag blir skraj när hon spänner dessa bruningar i mig och säger "Ajjabajjadig! Dumheter".

"Stubba alla kalhyggen", jag fattar inte. Är inte kalhyggen stubbade per se?
I övrigt ser jag jävligt märklig ut idag. Jag har en utväxt på ca två cm, håret i en hög princessan Vicky-tofs och luggen liksom helt bakdragen med två pastellrosa kammar. Sådana där kammar som damer har i håruppsättningar. Utöver det har jag en vit jobbklänning på mig. Klänningen är till för folk som väger 10-15 kg mer än mig och helt saknar midja så den hänger slappt längs med min nätta kropp. Svart/vit-randiga strumbyxor tillför en lätt touch av emo. Märkligt alltså.
Vå dator har saktad ner sig med ca 200% sedan vi skaffade ett antivirusprogram värdig FBI och Pentagon. Det är bland annat därför jag bloggar så sällan (det och att jag lever ett händelselöst liv utan fyndiga vardagsbetraktelser). Jag får helt enkelt passa på att blogga på jobbet. I och med min utbildning är jag dock mer sällan på jobbet. Det blir en ond cirkel.
I know you miss me like crazy.

Harriet, Harry, Sanel

I rest my case.

(Reserverar mig för totalt felaktig rubrik, läste franska två terminer för 14 år sedan. Å andra sidan är det min blogg, så om jag vill peppra den full med hemsnickrade franska uttryck är det ju mitt val)

Det bästa med att gå utbildningen jag går på är att två dagar i veckan vara på jobbet i privata kläder. Jag har snygga kläder och är sminkad och...ja, snygg. Så går jag en trappa ner till avdelningen jag jobbar och prancar omkring. Och de släpar omkring i sina fula jobbkläder och foppatofflor alt. foträta sandaler från ecco. Moahahaa. (förlåt men jag har verkligen ingenting att skriva om. Jag är så tråååkig.)

Jag klarar inte av det här med namnsdagar. Det är så sjuka namn. Idag har Jimmy och Bror namnsdag. Det har ju typ alltid varit namn som är lite släkt med varandra som har namnsdag samtidigt. Mikael/Mikaela, Silvia/sylvia etc. Men nu har riksdagen (eller vem det nu är som bestämmer sånt) gått bananas och kastat in namn hur som haver. Och nu ser jag att Jimmy inte finns med i en annan kalender jag tittar i. Vafan, det finns no rime or reson bakon detta. Namnsdagar är dessutom för riktiga torrisar.
Om man rannsakar almanackan (vilket man gör en söndageftermiddag på jobbet) är det ju fortfarande så att de flesta namn hör ihop. Men ändå. Sen hatar när gamla fenomen, typ namnsdagar och matteböcker ska hålla på och vara multikulti och slänga in lite nysvenska namn. "Pelle, Anna och Muhammed skulle måla ett staket". Ta bort namnsdagarna istället.
Fan vad jag hakar upp mig, men seriöst.

-Hej Robert! Heej! Jag har pengar och allt, Robert! Jag måste sitta här. Kom Roobert!

Vad fan försegår i hennes lilla, lilla hjärna?