Har upptäckt en fantastiskt rolig grej här på Familylife (familjeliv på engelska). Barnkammaren. Nu kan jag helt hejdlöst lägga upp allt fantastiskt som min smarta, vackra och verbala dotter tar sig för. Och dessutom inbilla mig att andra läser det meed största intresse.
-Undrar just vad den där Thea har hittat på sen igår?! Måste logga in på FL och läsa om underbarnet! tänker säkert folk.
Det tog oss prick 3 månader att lista att Thea hette just Thea. Innan det lystrade hon till det fashionabla Fb H. Flickebarnet Hermansson. Ett tag verkade det som hon skulle få heta det resten av livet. Vi funderade på vad som skulle hända om man inte skickade ion de där papprena i tid. Min gissning var att Göra Persson skulle komma och tvångsdöpa ungen till valfritt ministernamn, så vi kom överens om att Leif Pagrotsky Hermansson Singh skulle passa vår lilla bulle.
Sen upplyste nån tråkig fantasilös människa oss om att man fick ett par varningar och sedan böter. Kanske lika bra, i den nya regeringen finns inga fina namn.
Över och ut, nu vaknade Leif.

Det är fruktansvärt jobbigt med människor som inte kan stava. Det finns SÅ många sådana människor här på la familielif. Nästan värre är de som skriver typ "Ja e en tjejja på 20 som längtar efter n bebbe i maggen. De e min höksta dröm å få bebis". Ja ni fattar. Jag har alltså ingenting emot folk som vill ha barn, det är inte det. Men man skriver inte "ja" när man menar "jag" eller "e" när man menar "är" osv. Sen är det liiite perverst att ha som högsta dröm att ha barn. Man är tjugi-nånting och hänger på babyboom och spanar bugaboo-urban-stainless-terräng-fantastic-vagnar och amningskuddar med kafferepande igelkottar på.

Julen förlöpte annars som väntat med en pms-Terryleene och stora hunden. Jag är inte så förtjust i djur. Det skulle väl vara en och annan katt kanske. Djurbarn är värre än vuxna djur. De spelar på sin gullighet och sånt tål jag icke! Inte så att jag vill plåga alla djur till döds och bygga maskiner som flår dem levande. Jag har bara kommit på att jag har svårt för djur som jag inte har en djup personlig kontakt med. Som mammas kissekatt Tösen, min syster fick henne när hon fyllde elva (systern fyllde, inte kissekatten) vilket innebär att fanskapet är...hmmm...11-12-13-14...17 bast! Det är koolt. Lushi-moshi-koo som vi kallar henne (jag talar nu om katten och inte systern) är ett fantastiskt exempel på djur jag har en djup personlig kontakt med, så henne diggar jag skarpt.
Jag skulle av olika anledningar ta hand om Moshi för några år sen. Mamma kommer hem till mig med katten och tillbehör såsom sandlåda och mat. Hon visar en påse från ost-delikatessen och säger: Jag köpte lite ost till henne, den där danska som hon tycker om.
Jag fnissar fortfarande när jag tänker på det. Hon förtjänar det bästa (katten, alltså, inte mutti).

Gud vad jag hatar västtrafik. Pga spårhalka körde inte vagnen till min (den är min, jag äger den) hållplats. Jag fick snällt hoppa av och vänta på en annan vagn. hur den kunde stanna på min hållplats trots den fruktansvärda spårhalka som rådde var det nog ingen som visste. När så en annan vagn kom var den av gammal modell så barnvagnen gick inte att få på. Då grät jag en skvätt och skällde lite på den spårvagnschaufför som jag hade åkt med först (han som inte kunde stanna pga ovan nämnda halka) och han var så deltagande och vänlig att jag nästan övervägde att inte skicka dödsmail till västtrafik. Sen kom det en åtta och räddade mig. Jag gillar åttorna, de är alltid låggolv (jag menar nu naturligtvis spårvagn #8 och inte åttondeklassare- de hatar jag och dessutom har de inga golv). Det är tur att jag har en sån fin bebi som inte bröt ihop när mamman gjorde det. Det var också tur att jag hade choklad hemma. Det var tanken på den som fick mig att kämpa på. Nu ska jag julstäda. Hahahaha, nä allvarligt, jag ska äta choklad och polkagrisar och umgås med min raring som just kom hem från jobbet. ta ta!

Idag har jag varit hos min mamma och gjort julegodis. Och sytt lite. Mamma har flera hundar, en av dom skulle jag vilja göra mig av med. Eller iallafall krympa till en råttas storlek. En stor kloakråtta, så han inte blir för liten. Jag är helt för stora hundar, men den här vovsingen skäller och hoppar lite också och det är det jag inte godkänner. Egentligen är det bara för att Thea blir så fasligt rädd. Annars gillar jag ju som sagt stora hundar. Små hundar ger mig ångest och jag tänker på Maggan Krooks rollkaraktär i Morrhår och ärtor.
Jag har på senare tid upptäckt en mindre charmant egenskap hos mig själv. När jag är hemma hos Mutti (som jag och min syster kallar vår ömma moder) blir jag som en obstinat 15-åring. Jag var inte obstinat när jag var 15. Jag kanske tar ut det nu. Jag mumlar och grymtar och beter mig faktisk rätt tyket (göteborgska, ung: omotiverat elak, allmänt störig). Jag skyller på hunden. Fast inte så mamma hör. Vi, eller mest min syster jag surade, gjorde delikatesser såsom limekola, chokladkola, mozartkulor och choklad med nötflagor. Nu börjar jag få lite julstämning i min arma kropp. Det är fint.
Den här bloggningen har även fått äran att pryda min Riktiga Blogg. Det ni!
Goodbye my Sweethearts! (Hahaha, som om någon läser den här bloggen när den ligger under Ni-Vet-Vilken-Kategorin. Heh)

Idag har jag varit hos min mamma och gjort julegodis. Och sytt lite. Mamma har flera hundar, en av dom skulle jag vilja göra mig av med. Eller iallafall krympa till en råttas storlek. En stor kloakråtta, så han inte blir för liten. Jag är helt för stora hundar, men den här vovsingen skäller och hoppar lite också och det är det jag inte godkänner. Egentligen är det bara för att Thea blir så fasligt rädd. Annars gillar jag ju som sagt stora hundar. Små hundar ger mig ångest och jag tänker på Maggan Krooks rollkaraktär i Morrhår och ärtor.
Jag har på senare tid upptäckt en mindre charmant egenskap hos mig själv. När jag är hemma hos Mutti (som jag och min syster kallar vår ömma moder) blir jag som en obstinat 15-åring. Jag var inte obstinat när jag var 15. Jag kanske tar ut det nu. Jag mumlar och grymtar och beter mig faktisk rätt tyket (göteborgska, ung: omotiverat elak, allmänt störig). Jag skyller på hunden. Fast inte så mamma hör. Vi, eller mest min syster jag surade, gjorde delikatesser såsom limekola, chokladkola, mozartkulor och choklad med nötflagor. Nu börjar jag få lite julstämning i min arma kropp. Det är fint.
Den här bloggningen har även fått äran att pryda min Riktiga Blogg. Det ni!
Goodbye my Sweethearts! (Hahaha, som om någon läser den här bloggen när den ligger under Ni-Vet-Vilken-Kategorin. Heh)

Det första som stör mig är blogg.kategorin jag valt. Det är så himla töntigt med Carpe Diem. Folk som säger det borde fängslas. Därför har jag valt att publicera mig under just den kategorin, så att folk som tänker "Åh! Carpe Diem, verkligen! Fånga dagen. Måste läsa lite bloggar på FL om att fånga dagen" ska läsa det här och förstå vad jag tycker om dem.
Ha en bra kväll.

Jag har en annan blogg. En riktig blogg. Den här har jag bara för att ösa ur mig all skit jag inte vill skriva i min Andra Fina Blogg. Skaer jag stör mig på här på familjeliv, till exempel. Det är en hel del kan jag meddela och jag hoppas innerligt att folk som kommer att läsa det jag skrivet tar åt sig och ändrar sig efter hur jag vill att de ska vara.