På biblioteket. Thea tar på mitt ben.
 -Mamma ben!
-Ja, det är mammas ben. Thea pekar in under min (skamligt korta) klänning:
 -Mamma snippa!
-(mumlar) Mmm, mammasnippa...
(jag är så himla pryd och stiff)

Nyss:
Hon kommer springande med äggskäraren, spelar en trudilutt på strängarna:
-linka illa särna är!
Och gör sin lilla dans (dansen är den bästa någonsin, synd att ni aldrig kommer få se den)
(förutom ni som faktiskt träffar oss ibland)
Hon är allt en liten raring.

Vi har köpt ett soffbord. Nu såhär i efterhand kan man ju undra varför vi inte köpte soffan med.

I hate familjeliv. Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg och så blev det "databasfel". Databasfel my ass, det är fl som försöker censurera mig.
Dårlig stil, det fins värre männskor här som mann borde cencuera.
Jag återkommer eventuellt med det jättelånga inlägget *sur*.

För några dagar sedan fick jag veta att man inte säger öppenhjärtlig. Man säger tydligen öppenhjärtig. När man tänker på det låter det ju logiskt. Men I had no idea, vilket såklart känns lite pino. Det var min språkbegåvade syster som rättade mig. Hon är ypperligt förtjust i att påminna om ytterligare felsägningar jag har haft för mig tidigare i livet och jag är som bekant en mycket ödmjuk person så jag bjuckar på det.
-Kommissare [Karlsson, i Kalle Anka]
-Tvätta vår smutsiga buk [vi höll på att flytta och hade hela vårt bohag ute på gården]
-Belevrat [sjukt nog trodde även min bästa kompis det. Vi var typ 17 när vi fick veta sanningen]
-Tjäna storkorvan [klassiker, skulle jag tro. Jag var faktiskt bara 8-9 år]
-Omständigt [det var fan inte längesen jag fattade att det heter omständligt]
 Jag kan för närvarande inte komma på fler, men det kommer sannolikt. Om inte annat när systra mi börjar läsa den här bloggen.

Första maj. Jag blir alltid så glad av demonstrationer. Om det är mot/för någonting jag kan hålla med om, vill säga. Det är så fint med syndikalisternas svart/röda fanor och revolutionära slagord. Och kommunisternas röd-guldiga flaggor utanför möteslokalen (jag jobbar precis mittemot deras möteslokal numera. Förr om åren var jag aktiv i deras ungdomsförbund och då såg jag flaggorna från the inside).
Jag drömde för övrigt om kommunisterna. Mer bestämt om kpml(r) och RKU. De hade disco och jag ville komma in och dansa med dem. Eller om jag ville komma in och dricka billig öl...så kanske det var. Jag hade inget medlemskort med gyllene stämpel men det var en snubbe som kände igen mig och var typ: -Hon är lugn! (som i Sökarna). Det var muy creddigt och jag fick komma in och dansa till Dan Berglund-visor och dricka ljum carlsberg. As I did in the good old days! Remember kommufesterna, Mattias?
Bästa demo-ramsan är: Internationell solidaritet-arbetarklassens kampenhet!
Den har en skön rytm och I love the word solidaritet. Svenskans vackraste ord.

Åh. Det är så himla jobbigt. Jag har en tjej addad som friend på min facebook (internet ger upphov till de märkligaste meningar...). Hon gick som praktikant på mitt jobb. Hon är supertrevlig och hemskt käck. Men hon skickar ju vidare alla jävla kedjegrejer på fejjan. Alla söta kattbilder, roliga penismontage, hemska misshandelsdikter från treåriga pojkar, efterlysningar och alla allmänt roliga/söta/balla/humoristiska/snärtiga/käcka klipp hon sett i hela sitt liv. Allt trycker hon bara forward på och jag blir helt bombarderad. Min hotmail kommer snart brinna upp och min sida på facebook kommer hoppa från närmaste virtuella bro i ren protest. Jag kan ju inte heller tala om det för henne eller avadda (ord?) henne för då kommer hon ju säkert bli ledsen. Och hon har ADHD och såna är helt livsfarliga!
Det värsta är att folk som kollar på min sida säkert tror att jag är en sån som uppskattar att få sån skit. Det ÄR jag verkligen inte!
Varför ska llt ont i världen hända  mig? Jag har det så fruktansvärt jobbigt.

Thea har en skiva med Lennart Hellsing-låtar. och den här versen:
Det var så roligt jag måste skratta
det kom en trekantig gubbe in
han hade träskor och näverjacka
och hatten kantad med korvaskinn.
är så jävla sjuk.
Jag och Thor bara tittade på varandra med pur rädsla i ögonen.
Asså, vem skulle skratta om det kom in en trekantig gubbe med träskor och näverjacka? Det låter asläskigt. Och hatten kantad med korvaskinn?
Korvaskinn! Det låter som en skräckhallucination.
Sjuuuk man den där Hellsing.

...och sådär stort blir det när jag skriver i word och kopierar/klistrar in i bloggen...

Jag har alltid tänkt att Herr Gåman heter så för att det är en så käck ordvits- Här Går man. (Fram tills pinsamt nyligen trodde jag dessutom att det var en käck ordvits som min pappa hittat på. Inte att det var allmänt vedertaget). Men om man nu ska förstöra vitsigheten och göra även en Fru Gårman for the sake of jämställdhet, varför göra en som har silhuetten av en hemmafru? Skulle kännas mer jämställt om man bara behöll den gamla personen och kallade den typ Hen Gårhär. Nu blir det ju som att alla kvinns går omkring i kjol med uppnosiga tuttar och struttiga steg.

Annars gillar jag iden, faktiskt. Och allt som görs för jämställdhet är bra. Fuck alla ”det finns viktigare saker att fokusera på, typ lika lön”. Det ena utesluter inte det andra. Och allt som stör mannen som normtänkandet i samhället är bra. Sen kommer det alltid att finnas kukar som slår ner på sådana här idéer, men det är för att de är rädda och fula (för män är antifeminister för att de är fula och ointressanta och inte får knulla).

Idag fick Thea ett tyst utbrott. Hon bara la sig på vägen (gångbana alltså, inte motorväg) och vägrade ta på sig högerskon eller sitta i vagnen. Hon låg så i typ 7 minuter. Helt tyst. 
 -Är det det här som kallas trots? Frågade min storasyster.
Hahahah...ahahahah..moahahahahaa...
Om det hade varit trots hade jag kunnat överväga att skaffa ett barn till.