Jag lever. Det är bara det att när jag inte har skrivit på ett tag får jag sådan prestationsångest och måste skriva jättemycket smarta kul grejjer. Jag går dag ut och dag in och författar blogginlägg och fyndiga formuleringar. Sen blir det bara nothing at all och jag drabbas av den stora bloggdöden. Det blir inte bättre av att "folk" säger att fl-blogg inte är en riktig blogg. Hur ska jag kunna ta det här på allvar när inte andra gör det? Rude!
Jag har semester. Det kan vara en bidragande faktor till bloggbristen. Jag sitter inte timmar framför datorn och bloggar som jag gör när jag jobbar kväll. Jag sitter istället timmar framför datorn och kollar på Simma lungt Larry. Hemmet, mitt psyke och min kropp (samt mitt barn och min sambo) förfaller totalt. Vi lever i semestermisär. Men det är trevligt och lojt.
Ska försöka skriva lite oftare. Och när saknade blir för stor och ni sitter och kramar nallen med tears in the ögonvrå, tänk på att även min semester har ett slut.
Jag kommer tillbaka (mer som ett hot än ett löfte).