izasblog.mine.nu/


Äntligen är den här, bloggen och galleriet jo
sicka gärna och beräta vad du tyckte

en titt på framtiden Idag 21:20
- 2 veckor kvar av plugget med många lediga eftermidagar och en ledigt tisdag o torsdag denna veckan
- förlovnings rings beställningen ska kompleteras
- den 17och 18 passar vi sambos brors dotter och då ska vi jul stöcka ,köpa o klä granen
njuta av livet få gå som en röd tråd genom jul lovet här
-24/12 frukost på sängen till tecknad =) förlovningen sker hoss oss tyst o privat =)
kvällen hos mamma med massa mat och julklappar
-25 hos "svärmor" ella har säkert saknad bonzo
en vecka av njutning till
-31 bli det litet o privat med någr anära vänner hemma hos oss
sen följer en vecka av njutbar lathet i hemmets tysta vrå
-9/1 börja skolan igen
ja det ser ut som om vi få en trevligt avslutning på ett långt o jobbigt år och en lat o trevligt börja på nästa år

jag älskar er Igår 22:40
med långa tassar , smått klumpigt men aldrigt elak
med en blött stor nos och pigga ögon , så nära ett vacker leende man faktisk kan komma
med varm ,rund mage och mjuka gossiga öron..alltid glad alltid full med kärlek , aldrigt grinig och arg ..snällheten själv ... min fyrbenta lilla flicka...

en mjuk boll som man bli öm i kroppen av , varm och ömsint
aldrigt elak hon heller , smula blyg när du ligger backom gardinen i vinter solen och åstakommer det mjukaste ljudet huset känner till... min andra fyrbenta flicka

stor, stark , trygg , vettebulle på morgonen
händigt och passionerad ...mannen i mitt liv

detta är min familj =)

man kan fan jo undra.... Idag 23:12
ibland vill man bara lyfta upp armarna o prisa gud (ateist som jag egentligen är )
ibland vill man bara ge upp, lägga ner ,skita i allt ,precis allt
men nåstans inom mig så finns det ett ljus...en gnista...hopp om ett ljusare framtid...styrka som håller mitt trötta huvud uppe dag efter dag ... ibland undrar jag varför bry sig ... inget man gör duger jo , allt bli så jävla fel ... är det så det ska vara ? mitt liv ? kamp efter kamp dag efter dag ....men då känner jag värmen från gnistan, som en sång sprida hopp i mina trötta lemar ...ännu en dag gå förbi ännu en natt utan demoner som fyller tomheten med sitt ylande...
hur kommer det sig att jag ännu vandrar på den arma jorden ? vad är meningen med mitt trasiga liv ? och vad kommer gnistan i mig ifrån ?
man kan jo fan undra....

Vissa kännslor mattas av med tiden.
Som ilskan när man blir arg, den går över efter ett tag.
Och glädjen över att det äntligen är helg, är som bortblåst när söndagen kommer.
Men andra blir bara starkare och starkare, ju längre tiden går.
Jag har en sån kännsla, och jag har hört...att dom kallar den för kärlek.

[ Ta inte mina vingar, jag har ju inte kunnat använda dem än. ]
[ För det är skillnad på att flyga, och att falla. ]
[ Använd dina också i stället, och flyg du med. ]

jag skulle vilja ge dig en ros... en stor doftande blomma
men jag stack mig på dess vassa tagg när jag streckte handen efter den
jag skulle vilja ge dig ..ja ..så mycket ...framför allt , året 2002..., den första sommaren,den första julen ... tiden då allt låg framför oss och vi ovetande log mot framtiden
ja, jag ville så mycket
men orken löstes upp efter ett tag
det blev svårare att andas, svårare att hoppas och omöjligt att hålla drömarna vid liv
rosen blev till grus... drömen till stoft och jag blev grå ,trist, tjatigt, gnattig och trött
mest besviken på mig själv , på att jag tappade kontrollen , tappade hoppet och slutade bry mig....
på att jag hamnade här ,där jag är...i höst mörkret där glädjens skrat sällan når
jag ville ge dig en ros, det ville jag verkligen ,det måste du tro på
jag ville inte såra dig eller mig eller nån annan ...jag ville bara så mycket ,alldeles för mycket
jag trodde på oss... för mycket , jag trodde att vi skulle klara ...JA...ALLT

vi kom nyss hem o jag är helt skakigt forfarande... vi gick sista runda med Ella nyss o som vanligt släppte vi henne på gräsplätten vid skolan då vi såg en pittbull rusa mot oss..vi kopplade Ella o jag skulle just lyfta henne i famnen (hon är nämligen livrädd för andra hundar o vi försöker bearbeta det sakta med säkert )
hunden jagade våran som gnällde o försökte komma undan och pittbulls ägarina brydde sig inte ens om att kala in honom ....
till slut lyckades sambo få upp Ella i famnen medan kvinnan drog undan hunden ... jag förklarade att Ella var liten och räd av sig och att jag tycker att det e fel att låta honom springa så här fram till folk o hundar de inte kände, även om han nu inet var farligt kanske önskade man sig inte att han kom fram så här... men hon verkade inte förstå mig alls....
hon hon sa bara ,han är inte farligt, han är valp också ,alla känner "pappi" osv
till slut ...för att släta över det hela som började bli obehagligt böjde jag mig ner o skulle klappa hennes hund då det plötsligt hoppade rätt i ansiket på mig o träffade mig med nosen på framtänderna...
det började blöda
läppen svulnade o jag blev yr
väl hemma märkte jag att det inet var läpparna blodet kom ifrån men tandkötet ..nu sitter jag här... ont som fan och tanden lös...

1juli fick vi tillbaks våran ägg
den 9 åkte jag in akut till KK med överstimulering och 10 kg viktuppgång på 7 dagar

medan läkaren tittade på hu rmycket vätska jag had ei unerlivet ,konstanterade hon att mina äggstockar var 10 ggr större än vanligt vilket inte är ovanligt vid IVF men oxå att livmoder

var svulen o blodfylld, när jag frågade vad det betyde, sa hon att ägget förmodligen hade fest sig o därför oxå blev jag överstimulerad ( ägget sickar signaler till hjärnan o kroppen börja producera samma hormon som jag fick via sprutor o piller ,det bli helt enklet fö rmycket av det goda o man bli över stimulerad )

så när jag 5 dagar senar ekom hem ,had ejag verkligen börjad hoppas på att vi skulle testa positivt
föreställ er min reaktion när grav testet var så negativ den bara kunde... jag slutad emed hormon tillskotet samma dag o dagen där på kom mensen... tydligt såg jag hu rmin kropp rensade det som skulle bli vårat barn ....

10 dagar senare fick jag svarta ,illaluktand eflyttningar dock var det inte alls mycket o efter 2 dagar slutade det ...

för 4 dagar sen pratad jag me dkliniken som ännu idag ej bergipper hur det kommer sig att jag inet blev med barn ,o varför livmoder såg ut som den gjorde trots att den var tom .alla kliar sig i huvet ... o jag själv köpte igår ett grav test ... på måndag sk ajag få min mens men så rubbar jo ivf medicinen ens cykel o det kan dröj aupp till BIM + 20 dagar innan man få den

det duma är att på nåt sätt så vägrra jag förstå att jag är tom ... allt jag har hört ..allt jag har sett ... inga grav symptom ..had ejag varit gravid hade det varit v.5+5 o nog hade jag känt nåt men icke sa nicke så varför i hela världen vill jag inte fatta att jag int eär med barn ...
finns det nån som har ett br atips hu rman få sig själv att förstå ,kansk eborde jag ta ett grav test o sen det negativa men jag eså himmla trött på att se nagativ agrav tester usch .... jag mår pyttom ... envist klänger jag mig fst vig hopp om at tvara låghormonell osv ,svampinfektionen jag har nu kanman jo oxå om man vill ta som grav symptom ... tj anog har ni int eså mång aråd att ge o jag behövde nog skriv aav mig lite

efter 45 min i luren me dkliniken konstanterades det att jag få göra ett uppehål från allt ett tag nu o låt akroppen vila efter allt det varit me dom i förebyggande syfte ....
så utgåande från september mensen sk ajag höra av mig till de o 21 dagar dä rpå få jag börja spraya ingen
det gick alltså bra att gör aen fullbordat försök trots ägg i frysen ,bra fö ross =)
så början på nov bli det ägg puntering och åretföring ...
men fram till först aveckan på october är jag som vanligt då... icke hormonell häxa =)
jag ska passa på att ta en nubbe eller 2 till kräftorna...
drick aupp vinet i skafferiet =)
njuta av de ännu varm adagarna, kanske åka o tälta över en natt vid sjön som jag saknar så...
skolan börjar den 15 och då få jag annat att tänka på ett tag framöver ... och med massa tur och mycket annat kan avslutningen på detta lång aoch jobbiga året bli fantastiskt .... kanske kan vi få våran jul mer magiskt än den brukar =)
o när kräftorna sjunger så osm nu år 2006 kanske vi kan hålla våran underverk i famnen ... men fram till dess ska mycket vatten rinna ut i bäckarna ....

idag var vi på zoo i Köpenhamn ,gissa hur många barn fanns det icke där... vangar , barnskrat, nappar till då med de felsta djuren hade en bebys och där stog jag... misslyckad och tom ,längtande... aporna håll sina ungar i famnen man såg de små rosa händerna,de såg så mänskliga ut ... varg ungarna var lite äldre och mer nyfikna på omgivningen ... lemulernas bebysar satt tätintill andra i flocken ,lurviga o sötta och där stog jag ...suckande, tom och hopplös.... vangarna kom rullande, barn skrat ekade, glassen flödade o solen bröt genom de tunga molnen och där stog vi ,hand i hand...vi log sorgset till varandra ,mycket väl visste den andra vad vi stog o tänkte på...nån av vår avänner skämtade att näst agång komme rvi hitt med familjerna o jag tänkte "måtte gud låta oss göra det " sen åt vi glass i lasst ,satt på bänken vid elefanterna.... gick en sista runda förbi flamingon in i shopings butiken ,där hitta vi inget vi ville ha .... barnen kom o gick ,solen sken starkare nu än för en kvar sen ,vi började bli trötta o det blev dags att åk a hem , så där exakt 14 dagar efter misslyckandet försökte vi ha det roligt , kanske inte på hel rätt plats ,kanske sken inte solen när vi kom ditt men den gjorde det när vi var på väg hem näst agång åker vi ditt med familjen och d emennar jag inte kissarna

Patient 9:4 är tillbaks usch ..ett tag såg det dock förfärdigt ut ...det blev 10 kg på några dagar o buken var öm så när vi på lördag kom hem efter stranden skrek jag av smärtan ...vi hade inget val helt enkelt än att genast köra till KK till akuten där...

efter många timmar o många sprukna kärl i händerna blev jag inllagt på gyn avdelningen 1 i rum 9 säng 4 ...
där låg jag med massvis med dropp o annat trams ,svårstucken som jag var såg jag ut som cykleverksta. midjan hade 40 ck extra o vatten i hela kroppen men mest i buken ... äggstockarna 10 ggr större än vanligt o vatten även där i hela underlivet, låg blodtryck ,hög feber ....
men sa såg vi en tjock o svulen livmoder o det e det enda positiva med et hela....(det KAN betyda att loppan sitter där o ruvar =)
dagarna gick ,långsamt ,nätterna ännu slöare ,smärtan var under kontroll o cm efter cm ,kg efter kg började det ser ut som om jag trots allt slipper bli tömd på ett kirurgiskt sätt ...

nyss kom vi hem ...jag är långt ifrån mig själv men vikten har minskad med 8 kg o buken med 10 cm så det gå på rätt håll ,tack o lov ..
hur vid loppan är kvar ,tja det hoppas vi verkligen men eftersom jag var så dåligt som jag var hade jag inte mycket tid att leta symptom ,vi hade dock långa samtal oss i mellan alla de där ensamna timmar i sängen sk ani veta...
tack för all omtanke alla ni som bry er ...
ruva dag 13 idag på söndag är det dags, ja gud ja nu ska jag njuta av att vara hemma, kramas med min man som jag saknat så ,ta en dusch för att bli kvitt sjukhus doffterna ...plåga katterna o bara vara lite friskare än på länge

sargades hjärtas hopp...
den fjärde ruvningsdagen gå rmot sitt slut ....
jag känner mig mer pigg o smärfri för varje dag och nu ska jag bara försöka hålla mig lungt ...så mitt sargade hjärta inte blöder mer än vad den behöver ...
men själen sjunger med fåglarna om morgonen ... den sjunger om en dröm ..så välbakant men så främande...du tittar på mig o jag ser hur dina ögon glimmar ...det lyser om mig går det rykte om :)
jag är gudomlig gravid ...förhoppningsvist i 9 mån till... min kropp har blivit min vän ,det tog oss ett tag efter alla strider vi utkämpad under åren ...
jag gungar på hoppets lungna vågor...jag ser änglar i varje hörn..jag ler mot toma intet ... tiden ...ja den eviga....förra ruvningen var jag så oroligt i själen ..som en storm ...förhoppningarnas rusning förblindade mig ....
nu är det ,jag ,själen o min kropp och du älskling så klart ..det e jo ditt barn jag bär på kraften är fokuserad inåt,all kraft vi har ...allt kraft som växte under den hårda tiden vi varit nyss om ...men vi stog där med sargade hjärta o blodsprängda ögon ...men vi står där ännu ,hand i hand och nu ler vi mot varan...fokuserade mot vårans liv underverk...gestalten av våran kärlek , gestalten av våran styrka....evighetens tid är oss nödigt...

jag har läggat till sängs hela dagen igår o denna gången var det riktigt illa ska jag säga dig
den lungnande pilleret som inan satte mig i himmlen ,gjorde mig bara lagom avslappnad denna gången med i mixtur med resten jag fick i kanylen under ingreppet gjorde tack o lov att jag inget minns men det gör nozz o han berättade att jag skrek duktigt denna gången ... jag hade ett antal cyster på grund av behandlingen med hormoner o han var tvungen puntera de...i slutändan blev det 11 ägg ,det e jo super bra o redan på kliniken innan bedövningen släppte helt kunnde jag inet sova på grund av smärtan ... så vi kom hem vid 2 tiden o jag sov ett tag på smärstillande jag hade här hemma sen resten av kvällen låg jag o hade ont ,fick låna en varme dyna av kliniken ..på kvällen strax innan vi skulle lägga oss bröt helvetet löst ,jag svulnade o kunnde verken andas eller resa mig från soffan, gråtande mig bar nozz mig till sängen o med varme kudde på magen sömnade jag utmatad av smärta för att mitt i natten väcka honom med smärtfulla ylande... o så har vi hållt på ... imorsen hade jag ont så in i helvete men inte helvten så mycket som igår jag e otroligt öm o svulen o matlusten finns bara inte ...imorgon ska vi få tillbaks knodden o jg undrar hur det kommer att gå med tanken på att jag mår så jävla dåligt just nu ... jag fick ett par extra sprutor igår o lite annat medicin som vi ej fått förra gången för att göra det så gynsamt för ägget så möjligt,unda varför de ej gör det redan första gången men men ... allt som allt ser det ut som det bli säng för mig idag ändå ,kan jo knappt gå o sen få vi se ...

japp,det var det igår... magiskt underbart gick den lågsamt under horisonten o vi såg på när den färgade den klara vatten ytan bebys rosa o bebys blå..en stor gladda seglade över buskarna o jagade väl sin midsommar käk medan vi torkade i solen efter doppet i väntan på att börja äta våran sill =)
det bussades med jorgubbar o vatten melon ,doften av gräslök o dill håll sig ännu i luften ett tag när vi började samla ved till kvälls brasan där de smaskiga korvarna skulle bränas knaprigt svart för att sedan konsumeras med stark ketchup o dejong senap... det dofftade massor då de första stjärnorna dök upp på den ännu rosa himmlen... solbrända o mygbitna satt vi runt elden o lätt skratten eka runt i skogen ... vid midnatt började mörkret lägga sig över trädkronorna o nattljuden kröp närmare glöden i våran brasa... korven var uppäten o liksom jorgubbarna o det började bli dag satt ge sig hem till sängen för att låta de trötta o soldofftande lemarna vila under natten ... det var en bra kväll... de flesta problem o bekymer lämnades i stan o här lekte vi som barn ett tag innan vardags betong gråa färg hann oss ifatt... men ett tag fick våra själ vara fria bland vombs vita sand... en kväll man vill minnas....dra sig tillbaks till när stans damm börja täcka porrarna i huden o bekymer känns allt för tunga... midsommar 2005...

inland....
är jag så på att bevisa nåt för alla , jag e trött på att behöva vara stark , jag är vad jag är har denna processen lär mig o för första gången i mitt liv bry jag mig verkligen bara om vad jag tycker o vad jag vill ...utan att vara en super egoist men betydligt mer än för i tiden ...de som tycker att jag e jobbigt eller tirst ,de behöver inte umgås med mig alls o det gör att det hela känns ganska ensamt men åt andra sidan de flesta förstår ändå inget o säger bara duma saker som jag mycket väl kan klara mig utan ...
där mot har jag slutat ringa mamma..vi prata mer sällan nu än någonsin... sen har jag slutat ringa min bästa vännina som jag ändå blev jämt besviken på... många människor trillade bort o jag undrar om det någonsin kan bli som det varit mellan oss men det återstå att se helt enkelt ...
första försöker var jag utåt, kaxig o lyckligt, det bubblade i mig av glädjen som jag gärna delade med mig... det blev helt fel ...jag tror till då med folk knackade sig i huvet backom min rygg nu räcker inte orken medicinerna o tiden har tagit ut sin rätt o jag vände känslorna inåt men jag vill jo känna, jag vill jo leva ...därför i smyg luktar jag på små barn ,som en tjuv i natten försöker jag sno åt min lite näring till min svältande själ...
men denna gången behåller jag allt för mig själv ... det enda som kommer ut en käsnlorna genom pensel spetsen o genom där kan de som bry sig skada mitt inre... jag gråter inte i smyg men inte öppet heller , jag upplyser folk med dessama att idag är det en sån där jobbigt dag o när jag senare känner att jag måste gå ,vet jo de flesta varför..
jag är bara vad jag är.... hur kan jag förklara för de som inet ha en sussning om hur det känns, hur hopplöst allt kan kännas, hur svart det kan vara ..... hur kan jag ,genom att låtsas att inget är anorlunda ... hel amitt liv vändes upp o ner ... hel amitt själv gungnar i avrunden mellan hopp o helvetes brinnade lågor... varför skulle jag låtsas att allt är som det var när ingenting är länge sig likt ...jag har blivit en tom kvinna ...kämpande med blodig ahänder ..för ett liv som andr ata förgivet... jag har kämpad för mitt liv .... för våran ..som ett par eftersom processens påferstningar håll på kväva oss till döds... jag kämpar...jag hoppas...men jag är bara vad jag är....

det var ett tag sen ..du sa att du älskar mig ....
det var ett tag sen du pussade den toma magen o dina ögon lysste som ljusaste stjärna.... det var ett tag sen ..vi var vi .... vardagens gråa ton tryckte ner oss i stofft
medicinernas gryma demoner skrämde oss in i ett vrå där ljuset i dina ögon sakta slocknade.... ilskan blossar ännu på mina kinder ..ord vi sa ...hårda ,vassa..... men jag ångrar de ändå inte... ilskan brinner i mitt bröst men själen har redan börjad gråta....var är kärleken som aldrigt skulle ta slut ?
var är de små sötta lapparna du brukade lämna på bordet om morgonarna som lyste upp hela dagen redan vid frukosten mina dagar ... var är dina händer ? öma och kärleksfulla... vem är den manen som med avskyr titta på mig o kallar mig för psykopat... vem är kvinnan med mina bittra ögon , kall, iriterad ,hatiskt ...vem är det som jag ser bär mina kläder ...vem är de där människor ? som sårar varandra så... hon med hårda ord ,han med likgiltigheten o nonschalansen
mörka dagar i paradiset ... beslut som känns nu så fel ,tvivel... tysnaden ...en lång natt...
vi visste att det bli jobbigt men vi trodde väl inte att vi skulle vända oss mot varan, vi hade vi våran kärlek ..var är den när vi behöver den som mest ?
hur djupt har vi sårad varandra ?
överlever vi det här ?
tankar snurar ...ilskan blossar fofarande men inte lika vild längre....vad bli det av oss 2 ? *gråter*