Iih: crrly.blogspot.com/2009/09/barnbesked.html

Gravid? Foglossning? Allmänna ryggbesvär? Trötta ben?

Jag säljer min nästan helt oanvända Cefar Femina TENS-apparat! (TNS)

Min förlossning gick med rekordfart så min införskaffade TENS kom aldrig ens upp ur förpackningen. Den är bara provad två gånger under graviditeten, när jag hade lite förvärkar, alltså som ny.

Cefar Femina är den sorten som används inom sjukvården, nypriset är 1695 kr men jag säljer nu min för 1200 kr, passa på!

Den kan även användas efter förlossningen, t ex när man har fått tillbaka sin mens, till mensvärken.


Den kan hämtas/lämnas i Malmö-, Lund-, Kävlinge-, Höör-, Landskrona- eller Helsingborgsområdet eller skickas per post.

Läs om Cefar Femina på www.smartfri.se/elektrisk-smartlindring/cefar.../


Lägg ett inlägg i min gästbok eller skicka mig ett meddelande om du är intresserad!


Tipsa gärna någon i din närhet om du själv inte behöver den!

Flera har frågat mig om bra kokböcker som inspiration för att leva vegetariskt. Här har jag samlat många av de titlar jag har, och för enkelhetens skull har jag lagt in länkar till bokus.se, så att ni kan titta på hur de ser ut men även enkelt beställa dem ni vill ha. Adlibris har inte alls detta breda sortiment, tyvärr.

En bulle i ugnen (inte helt veg men superfin och inspirerande!): www.bokus.com/b/9789127355965.html?pt=search_...

Terneborgs lyckliga kokbok: www.bokus.com/b/9789185506781.html?pt=PRIVAT_...

Vegansk näringslära på vetenskaplig grund: www.bokus.com/b/9789185506798.html?pt=PRIVAT_...

Grön barnmat: www.bokus.com/b/9789172054165.html?pt=search_...

Vego Paradiso (svensk!): www.bokus.com/b/9789127356931.html?pt=search_...

-------

Böcker på engelska:

Raising vegan children in a non-vegan world: www.bokus.com/b/9780972510202.html?pt=search_...

Rose Elliott's Mother, Baby and Toddler book, A Unique Guide to Raising a Baby on a Healthy Vegetarian Diet: www.bokus.com/b/9781904038092.html?pt=search_...

Feeding your Vegan Infant with Confidence: www.bokus.com/b/9789127356931.html?pt=search_...

Baby & Child Vegetarian Recipes: www.bokus.com/b/9780091853006.html?pt=search_...

Please feed me, a Punk Vegan Cookbook: www.bokus.com/b/9781932360097.html?pt=search_...

-------

Vegolandet Veganias kokbok finns på nätet men också att beställa här: vegania.mine.nu/

-------

Slutsålda är tyvärr De gröna alternativen: www.bokus.com/b/9789186170882.html?pt=search_... och Veggiebook: www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9146202293
och Grön festmat: www.bokus.com/cgi-bin/more_book_info.cgi?ISBN...&

Samma sak gäller klassikern Cranks bästa recept/Cranks kokbok som dock finns på engelska. Svenska utgåvor kommer på bokrean då och då. Ser ut så här: www.tradera.com/Cranks_basta_recept_vegetaris...

Kolla efter dessa böcker på bibblan eller antikvariat! (Tradera! )

-------

Den här har jag inte själv och inte sett förrän nu men den är säkert bra eftersom gurun Kåre Engström har varit med och skrivit den: www.bokus.com/b/9789151848389.html?pt=search_...

-------

Sökord vegan på bokus: www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite...

Sökord veggie på bokus: www.bokus.com/cgi-bin/book_search.cgi?rewrite...

sv.wikibooks.org/wiki/Veganism

Kul artikel om namn (men lååång, och på engelska ): women.timesonline.co.uk/tol/life_and_style/wo...


Det är lite kul att se vad ett par av dem som uttalar sig heter... Även om det är efternamn... Mehrabian?! Satran?!

Hej alla och TACK för alla gratulationer till och komplimanger om vår dotter!

Hinner tyvärr inte svara alla en och en, som ni kanske förstår.

Vill i alla fall säga att vi mår jättebra och att det är så otroligt fantastiskt detta, att man undrar vad man har gjort för att förtjäna det... Bävar dock för nästa vecka när darling återgår i arbete, han är helt underbar och låter mig inte göra nåt annat än amma, så då blir det minsann andra bullar!


Ska försöka uppdatera bloggen och galleriet lite då och då, även om jag kommer att vara dålig på att skriva i gästböcker och trådar.

Måste bara lägga in en sån himla bra text som fina Teälskare la ut för ett tag sen i Curatråden:


"Att vara ofrivilligt barnlös är att ständigt slitas emellan hopp och förtvivlan, emellan glädje, ilska, hat mot sig själv och sin kropp. Att vara ofrivilligt barnlös är på sätt och vis att sätta upp sitt liv 'på vänt'... 'Ska vi köpa hus, är det någon idé?', 'Kan jag köpa den där tajta tröjan eller kommer jag snart att få den där runda och efterlängtade bebismagen...cdå kommer den ju inte att passa', 'Kommer jag att vara gravid nästa gång jag fyller år?', 'Jaha då har vännerna fått sitt andra barn och här går jag fortfarande med platt (nåja) mage och ingen bebis...'

Att vara ofrivilligt barnlös så här i 'väntans tider' innebär mycket sorg och smärta. Man kan träffa på folk som inte förstår hur det är att vara ofrivilligt barnlös och genomgå en IVF behandling... 'Ja du såg på oss...det tog 1,5 år innan Pelle kom till världen men det löste sig till slut som du ser så vänta bara' eller folk som kommer med hemska sanningar, sådana som man inte alltid orkar höra 'Det finns ju faktist dom som aldrig lyckas med IVF'... detta gör ont och skär i hjärtat... När detta inträffar brukar jag försöka tänka att de människor som säger så inte vet eller förstår. Jag brukar försöka ge det en axelryckning och gå vidare och tänka att det är okunskap som på ett eller annat sätt gör att de säger så. För att bespara mig svart och geggig smärta så har jag/vi valt att ligga lågt med att berätta om vad vi håller på med...

Att vara ofrivilligt barnlös är att inte få vara med i den efterlängtade "mammaklubben", att inte bli bjuden på klädpartyn eller att sitta på fest efter fest och lyssna till andras prat om barn, blöjor, bajs och sömnlösa nätter. Tack och lov så arbetar jag med barn...annars vet jag inte om jag hade orkat med alla dessa diskussioner. Då det blir barnsnack så vet jag i alla fall vad 'dom' pratar om.

Att vara ofrivilligt barnlös är att ibland vilja dra täcket över huvudet och att inte vilja se dagens ljus då det går mot ännu en ofrivillig barnlös dag och man blir ännu en dag äldre. Att vara ofrivilligt barnlös är att se andra runt omkring sig, gång på gång, uppleva lyckan över att ha blivit gravida, att ta på sig det falska lilla leendet och säga 'Grattis va' roligt!' undertiden hjärtat gråter. Inte av avundsjuka eller bitterhet utan mer för att man är ledsen för sin egen skull.

Men... att vara ofrivilligt barnlös kan också vara att bli mer ödmjuk inför livet, att känna att man har oerhört starka band till sin man som man älskar mer än allt annat på jorden och att inse att man har fina och underbara vänner och en fantastisk familj. Man kan också trotsa 'lagen' om att man bara kan köpa hus till en växande familj och köpa ett i alla fall... det har vi gjort och att fixa med hus och rabatter för sin egen skull är fantastisk terapi kan jag lova."

För ett par dagar sen kom jag på att jag har gjort så jävla fel under hela det här illamåendet. Jag har helt fel inställning till det. Jag har kämpat emot det. Till vad nytta? Det har medfört att jag ramlade ner i en depression light med självmordstankar etc. Jag orkade inte glädjas för fem öre. Jag blev extremt provocerad av dem som tyckt att jag skulle vara _glad_ (det var ungefär som att säga "Ryck upp dig nu!" till någon som är sjukligt deprimerad...) och även av dem som _gillade_ sitt illamående.

Så jävla olikt mig.

Jag blev rädd också, för var fanns den glada, galna Knase? Vem fan var det här vraket som tog min kropp i besittning?

Jag lät illamåendet vinna, men felet var att jag kämpade emot. Jag greps av panik varenda gång jag kände att det kom smygande, jag blev otrevlig och fick riktigt otäcka vansinnesutbrott och gråtattacker. Varför? Jag har ju inte ens spyfobi.


Nu har jag tänkt om, som sagt. Jag hade redan märkt att illamåendet blir värre av stress, av sömnbrist och av bråk. Men vad gjorde jag med mig själv? Jo, jag stressade upp mig och jag behandlade inte mig själv väl.

Jag gick visserligen och la mig direkt efter jobbet och sov oftast hela natten ända till morgonen. Men jag var så oerhört sorgsen, arg och ilsken över det. Och stressad. Jag kunde ju inte göra nåt hemma:

* inte plocka i diskmaskinen
* inte diska
* inte plocka i tvättmaskinen
* inte städa
* inte ens plocka upp saker jag strödde runt mig

Jag kunde nämligen inte (kan inte) böja mig framåt, då spyr jag. Och jag kan inte göra nåt som luktar. Jag har alltså svårt att:

* ens titta in i kylen
* vistas i huset är älskling lagar mat
* gå och handla, nej, det är otänkbart


Det här med att handla är jobbigt ut en anann synpunkt också: Folk! Folk som luktar, som väsnas, som stör... Går inte! Alltså har jag de senaste månaderna isolerat mig nästan totalt från socialt liv. Bara träffat familjen och någon enstaka nära vän (och Minna72 här på FL, faktiskt, som det enda undantaget! Hej hej! Men vi kunde givetvis inte gå ut och fika...)


Ja, det här med maten är sannerligen ett eget kapitel. Jag kan inte berätta för älskling vad jag är sugen på, för dels mår jag illa vid blotta tanken på mat, dels kanske jag inte alls kan äta det sen... Det nästan enda jag åt för ett par tre veckor sen (mandariner och apelsinjuice) äcklas jag av nu. Och så vidare, och så vidare. Mycket komplicerat.

Vad hände mig då häromdagen?

Jo, insikten drabbade mig hastigt: Jag måste _acceptera_. Nu är det så här, nu mår jag illa, _och det finns inte ett dugg jag kan göra mot det_. Jag gör ju så gott jag kan, sover mycket, äter så gott som oavbrutet och bara det jag kan och så vidare. Jag får vara nöjd med det. Jag kan absolut inte stressas av att "alla andra" mår bra och lever som vanligt. _Jag_ mår inte bra, alltså kan jag inte leva som vanligt. Jag ska heller inte sträva efter det. Det kommer när det kommer. Jag försöker alltså leva mer taoistiskt, accpetera att det rä som det är och inte kämpa emot, "go with the flow" (även om det "flowet" spys ut från mig...).

Bara den insikten har faktiskt gjort att jag känner mig lite, lite piggare och lite, lite gladare och lite, lite mindre illamående.



Och nu med julstökande och allt? Jag känner bara för att göra en ny tråd: GRAVID och LAT!

Har inte uppdaterat så mycket för det känns så tjatigt.

JAG MÅR SÅ J-A ILLA, är det nån som inte har förstått det nu??!!!!


Men jag betackar mig för missunnsamma kommentarer. Det här är MIN dagbok, här skriver jag vad fan jag vill och kan du inte ta att jag är gravid så kom inte in hit och läs. Räcker det inte med kämpande på egen hand i fem år och sen fem ivf innan det tog sig, har jag inte jobbat bra nog, tycker du? Kan jag hjälpa att inte du blir gravid, är det mitt fel? Knappast va.


Ja, jag mår fortfarande illa och så länge det begränsar hela mitt liv och isolerar mig totalt så tänker jag klaga, för det är så obeskrivligt jobbigt, eller vad sägs om kronisk maginfluensa på tre månader?


Ska kolla mina värden imorgon. Plus ev ta bort en grej på bröstet, som nog inte är så skön att få tuggad av bebigom sen.

Min synkis här hemma (granne typ) berättade igår att hon har legat inne för sitt illamående och rekommenderade det (!). Nu hade hon återfått krafterna, hon sa att det var så skönt att känna sig stark igen. Ja... det låter ju som en dröm. Men jag vill inte ligga på sjukhus över julen och min födelsedag!! Ju.

Får se vad bm och läkare säger imorgon. Får liten sovmorgon. Gudomligt.

Nu har jag satt ihop 15 frågor i ett julquiz i min blogg crrly.blogspot.com/2006/12/julpyssel-tvling.h... -- välkommen dit och tävla!

Nu när jag officiellt är gravid även på min vanliga blogg så skriver jag mest där. Häromdagen skrev jag t ex en text om spyor som blev till ett slags kåseri.

Välkommen att läsa om allt och inget (tja, dvs allmänt flams, bokrecensioner, tyckanden, upplevelser etc...) i mitt liv på crrly.blogspot.com

Fick öntligen tag i barnmorskan.

Hade lovat att personligen nita nästa person som säger att det är POSITIVT att må illa, men nu blev det ju hon, så jag fick ju skita i det...

Ska ta mina Lergigan comp varje morgon, även de dagar det inte känns superjätteakut. Hittills har jag bara tagit en tablett under mina allra värsta dagar, så från och med nu blir det ökad dos.

På min fråga om aku mot illamåendet rekommenderade hon min gamla akuläkare! Häftigt. Vi får se om jag hör av mig till honom. Jag kan ju egentligen stimulera punkten själv...

I mina papper jag fick efter Nuppet står det bara om risken för downs, inte ett ord om de anra kromosomfelen, som var den egentliga anledningen till att jag vill genomföra Nuppet. Frågade bm hur det var med det och hon sa att det bara är downs man kan se! Suck. Jaja...

För några år sen hade jag en konstig "extrabröstvårta" precis bredvid den ena vanliga bröstvårtan. Det visade sig vara nåt slags vårta med en liten stjälk, var på hudklinik där de enkelt skar av den. Nu har jag fått en likadan till, fast mitt PÅ vänstra bröstvårtan!! Suck. Vill gärna ha bort den innan grav går längre och innan det blir dags för amning, det gör säkert ont om nån tuggar på den, så jag fick tid till läkare nästa fredag för bedömning. Skönt.


I övrigt ingen förändring, eller det är snarare värre. Mår så dåligt så det är helt vansinnigt, och illamåendet blir mer och mer lättframkallat, känns det som. Men det blir värre om jag stressar och när jag sover för lite. Igår var en helvetesdag men det blev bättre på kvällen när jag hade sovit från 17.30 till 21-tiden.

Under adoptionskursen tidigare i veckan, där jag ju försöker vara lite diskret, var jag tvungen att gå ut och spy, massor. Lagom kul...



Sen blir man inte mindre oroad när man läser sånt här... www.9manader.nu/gravid/gravid/gkomplikat/illa...

Råkade beställa giftfria mammakläder till utförsäljning här: www.akenberg.nu/shop/index.html



Och ska bsolut handla härifrån sen: www.asfaltblomman.se/ekologiska%20barn.htm#Ekologiskt%20och%20rättvist Står så otroligt mycket klokt här!!

Hoppas ingen blir jättesårad och ledsen av mitt förra inlägg. Vill ändå inte radera det... för det är så jag känner, och det är därför jag tror det är bäst att jag håller mig borta nu ett tag.

Igår var jag riktigt rädd att jag var på väg ner i en depression, jag ville bara inte leva längre, orkade inte. Orkar inte med att må så här, orkar inte med att inte komma ihåg hur det är att vara glad, orkar inte med att känna mig värdelös för att det enda jag klarar av här hemma är att skräpa ner och strö grejer omkring mig.

Jag har så vansinnigt dåligt samvete för min mans skull, han får göra nästan allt hemma i vanliga fall också och nu är det värre än någonsin. Stackarn, det är ju han som är pedant och verkligen mår uselt av stök. Jag ... jag bara spyr, sover, surar och stökar. Vilken jävla fru va.

Ja... just nu duger jag inte mycket till, och jag orkar inte låtsas vara glad på jobbet heller. Försöker gömma mig i min egen bubbla... men hur lätt är det, när jag har tio kvinnor omkring mig nästan inom armlängds avstånd? Jag känner ju hur jag sprider misstämning och jag kan bara uppgivet åse det.

Nu ska jag på medarbetarsamtal, jippi, eller nåt...

Förlåt att jag bara klagar, idag är åtminstone en mycket bättre dag än igår, även om jag har kräkts som faan imorse. Två koppar te är ignen bra idé, nu vet jag det.

Jag är absolut inte värd alla gulliga kommentarer jag får. TACK, sötnosar, kram tillbaka.

I'll be back. (Det är ett hot, höhö...)

Idag har varit en mörk dag, i många bemärkelser.

Nästan inget att göra på jobbet, ändå har jag knappt orkat FL-surfa. Mår så jävla dåligt av det här illamåendet som fulltändigt tar knäcken på mig att jag nästan känner mig deprimerad. Och då orkar jag inte med alla klämkäcka "Å, hurra, jag mår så illa idag och jag har spytt!!" Jag önskar alla er som känner så en enda vecka i mina skor, en enda vecka. Så kan jag lova att ni håller käft sen.




Och så länge jag inte ens orkar låtsas vara trevlig kan jag lika gärna gå under jorden.