Varför finns det ingen paketinslagningsservice på ställen som säljer saker man absolut inte vill skylta med? Köper du en bok eller film med tvivelaktigt innehåll, eller ett klädesplagg som du inte riktigt vill kännas vid kan du alltid be att få varan inslagen som present i kassan och därmed svära dig fri från allt otillbörligt samröre med den. "Vaddå, det är väl inte MIN latex-bh med hål för bröstvårtorna, heller! Det är ju en plojpresent till en kompis, ju!"

Men när det gäller riktigt pinsamma saker, då slår den svenska öppenheten till med full kraft. Ta Apoteket, till exempel. Där köar man i evigheter med famnen full av laxermedel, mjällschampo, ägglossningstest och intimcreme, och det finns inte ett presentpapper i sikte.

Visst, kalla mig pryd och hämmad. Sanningen är att jag faktiskt inte skulle ha några som helst problem att köpa den där latex-bh:n utan presentkartong i vilken klädbutik som helst i Stora Staden. Men att stå inne på det lilla lokala apoteket - där övriga kunder allihop är grannar, släktingar eller vänner till svärmor och kassörskan är en gammal klasskompis till Älskling - med ett graviditetstest, en tub glidmedel och en förpackning svampvagitorer, det är mer än vad min medfödda känsla för kvartersumgänge klarar av.

Djungeltrumman går med ljusets hastighet i små byhålor som den här. Men Lady N tänker inte bli veckans samtalsämne på den lokala PRO-filialen. Tack gode Gud för internet!

Nu går jag i bräschen mot diskrimineringen av oss icke-gravida! "In vain I have struggled" i hemlighet för våra rättigheter. Härmed kallar jag till allmänt upprop för vår rätt att behandlas likadant som gravida och föräldrar!

Kom igen tjejer, vi måste höja våra röster för att höras! Gå med i RFIGR - Riksföreningen För Icke-Gravidas Rättigheter!

~~~~~ Det stora maguppropet ~~~~~~

RFIGR kräver:

*Samma rättigheter som gravida inom arbetslivet.
- Områden där vi diskrimineras tydligast är bland annat modelljobb i segregerad media (som till exempel gravid-tidningar och föräldramagasin) och vid vanliga anställningssituationer, där vi löper en oerhört mycket högre risk att faktiskt anställas och därmed tvingas till arbete.

*Samma rättigheter vid inköp och användande av kläder.
- Detta gäller både vuxenkläder, där vi till exempel är sorgligt eftersatta vad gäller söta snickarbyxor och bekväma mjukisbyxor som accepterade basplagg, och barnkläder. I det senare fallet kräver vi bland annat rätten att inhandla pyttesmå sockor till löjligt höga priser "bara för att de är såååå söta".

*Samma rättigheter till humörsvängningar.
- Även icke-gravida kvinnor har rätt att gråta hysteriskt framför dvd-filmer som "Den galne professorn 2" och vartenda avsnitt av "Lilla Huset på prärien". Vi har också rätt att bli upprörda utan anledning och att få raseriutbrott för att osten ligger på fel hylla i kylen.

*Samma rättigheter till respekt för förändrad kroppsform.
- Även som icke-gravida har vi rätt att öka upp till 40 kilo i vikt inom en niomånadersperiod utan att behöva hånas. Vi har dessutom rätt att behålla övervikten i ett antal år framöver med motiveringen
a) "Jag har inte hunnit gå ner ännu" eller
b) "Jag planerar ju ändå att bli tjock igen inom en närliggande framtid".

*Samma rättigheter till sjukskrivning.
- Även icke-gravida som känner sig trötta eller illamående på arbetet skall ha rätt att sjukskriva sig. Det är förvisso ingen sjukdom att inte vara gravid, men vi kräver att våra symptom tas på allvar! Den som vill kräkas på chefen har rätt att gå hem.

*Rätt att ta ut föräldraledighet med full ersättning vid införskaffande av hund eller katt.
- Dessutom kräver vi möjligheten att anmäla arbetsfrånvaro för "vård av sjuk katt" och rätt till föräldradagar på hunddagiset.

*Samma rättigheter till ul och vul.
- Vi kräver möjligheten till vul vid blödning (dvs. mens) och till ul var 18:e vecka ungefär. Vi kräver också att vi i alla dessa fall får tillgång till fina bilder på äggstockar, livmoder och diverse andra inälvor som vi vill visa upp för familjen.

*Samma rättigheter till cravings.
- Även icke-gravida kvinnor har rätt att bli extremt sugna på till exempel choklad, hummer eller färska jordgubbar (i januari) och att få dessa varor levererade omgående oavsett tid på dygnet.

*Samma rättigheter till större bröst.
- Även icke-gravida kvinnor har rätt att öka ett par-tre kupstorlekar lite då och då, utan att den övriga kroppsformen förändras nämnvärt. Vi kräver rätten till bröstförstoring utan kirurgiska ingrepp!

Och slutligen:

*Samma rättigheter att stoltsera med våra magar.
- Vi kräver att magar utan bebisar i skall tillerkännas samma status som gravidmagar, bland annat som presentationsbilder på FL.

Sluta diskriminera icke-gravida kvinnor NU!!

***



***

22.12

Gosemamman påminde mig om att icke-gravida också har rätt att gå som ankor och att få bärhjälp av karlar. Dessa självklarheter skall genast infogas i RFIGR:s stadgar!

***

Och egentligen borde jag väl erkänna att min högsta önskan är att det faktiskt skall vara en liten bebis i den där magen på bilden. Men vågar man ens hoppas?

Jag visste det. Förskolebarn är värre än äspingar. Små giftormar som sprider sina läskiga bakterier på allt och alla. Och jag - som en gång arbetat upp en riktigt schysst immunitet efter att ha jobbat med äspingarnas äldre syskon i två år - klarar efter en termin med bara studier inte av mer än TRE dagar på avdelningen F-3 innan jag ligger däckad i tidernas förkylning. Jag är så sjuhuhuuuk!!!

Näsan rinner, huvudet värker, öronen spränger, halsen bränner och varenda muskel protesterar mot den enorma ansträngning det innebär att trycka ned tangenterna. Precis just nu skulle jag egentligen ha skakat loss till orientaliska toner med en pingelsjal om höfterna. Istället sitter jag här i en osexig flanellpyjamas och skakar i feberfrossa. Gnäller gör jag också. Men det tycker jag att hag har rätt till, för någon sadistisk j*kel på företaget som tillverkar "New Comfort" pappersnäsdukar har präglat näsdukarnas kanter till förrädiska, sandpappersliknande ytor. Det gör ju ONT!!

Det trista med att vara förkyld samtidigt som man befinner sig just mellan äl och bum är att möjligheterna till sjävmedicinering är löjligt små. Kan Jang är uteslutet, eftersom det inte rekommenderas att användas under eller ens inför en graviditet. Gamla pålitliga Esberitox går bort av samma anledning. Jag skulle gärna ta lite Bisolvon för att lösa upp snorgelbollarna i luftvägarna, men ajaj - Bisolvon just nu kan göra det svårare för ägget att fästa. En handfull Ipren för att ta ned febern och minska muskelvärken, kanske? Bara att glömma. Med alla dessa alternativ uttömda är det nästan så att man längtar efter en liten whiskey för halsen - men alkohol och graviditet? Nej, nej, nej.

Så här hinkas det citronvatten och te med honung, vilket i kombination gett mig magkatarr och halsbränna som omöjliggör varje försök till att inta en halstablett. I skafferiet står en påse Bockhornsklöver och vinkar förföriskt, men lita på att jag skall vara nära döden innan jag hänfaller till det snusket frivilligt.

Till råga på allt är det ju fruktlöst, löjligt och helt onödigt att fundera över sådana här saker. Jag menar, hade jag vetat säkert att det fanns en liten bebis därinne hade det inte varit några problem att avstå från vad som helst. Men om åtta dagar kommer mensen att dyka upp som ett brev på posten, och Murphy´s Law kommer att räcka lång näsa åt mig för att jag gick igenom den här förkylningspärsen helt utan lindring - helt i onödan.

Åh, screw it. Jag lägger mig och sover en stund till.

Host och snörvel på er.

Det finns en tråd härinne som ger mig utslag. Jag kan för mitt liv inte begripa hur vissa människor resonerar, och alla argument från "vår" sida görs för döva öron.

www.familjeliv.se/Forum-3-28/m187961.html

Eftersom jag precis börjat jobba hinner jag inte skriva ett vettigt dagboksinlägg om detta. Bara för att påminna mig själv om att göra det när jag får tid lägger jag in mina inlägg från tråden här.

***
Onsdag 18/2 (s. 30)

Herregud, vi talar verkligen förbi varandra i den här tråden! TigerLily: JA! Det ÄR skillnad biologiskt sett på män och kvinnor. Män har till exempel penis och kvinnor har till exempel äggstockar. Det är inte det jag vänder mig emot i den här tråden. Vad jag, och fler med mig, försöker få fram är att de biologiska könen tillskrivs egenskaper genom det sociala könet (genus). Pojkar och flickor förväntas bete sig på vissa sätt, och detta påverkar hur vi (dvs. omvärlden) bemöter dem. Vi bedömer dem (och bedöms själva) som pojkar och flickor, män och kvinnor istället för som individer. Genus är en social konstruktion som hänger samman med samhällets förväntningar på personer tillhörande ett visst kön, och dessa förväntningar har bland annat ursprung i vår historiska kontext - därav referenserna till äldre tidsperioder. Jag tänker inte gå in på en diskussion om det patriarkala samhället här, men att hävda att alla människor spontant agerar helt fritt från sin historiska och sociala kontext är enligt mig trångsynt strutsmentalitet.

Vad jag och flera andra argumenterar för är att vi aktivt måste arbeta för att bryta de ojämlika genusmönster som vårt samhälle på så många sätt ger uttryck för. Och ja, det måste börja redan när barnen är små. Det råder till exempel ren könsapartheid i leksakslandet, ett faktum som vilken leksakskatalog eller reklamfilm som helst kan ge exempel på. Flickor som vårdar babydockor "precis som mamma" och pojkar som kör grävmaskin "precis som pappa" - det är våra barns omedelbara och oomstridda förebilder i leksaksvärlden. Det är fantastiskt bra om du leker med bilar med din dotter när hon vill göra det - poängen är att det inte räcker när hela världen skriker ut budskapet att det är "flickigt" att leka med dockor. Och det räcker definitivt inte när du förnekar att världen gör just det.

Medvetenheten om genus och jämställdhet är särskilt viktig för oss som arbetar inom skola och barnomsorg. Trots att jag anser mig vara oerhört medveten om problematiken skulle det ALDRIG falla mig in att påstå att jag alltid bemöter pojkar och flickor på samma sätt. Jag arbetar aktivt för att göra det, och jag är ständigt medveten om vikten av att göra det - men i samma stund som jag anser mig vara perfekt i detta avseende har jag förlorat perspektivet, och då bryter jag mot mitt förtroendeuppdrag som förebild för eleverna.

Det är inget fel i att en flicka tycker om "flicksaker". Felet ligger - i den här tråden och på många andra ställen - i oviljan och oförmågan att acceptera att flickan är påverkad utifrån i sitt val och att det är samhället, inte generna, som definierar vad som är flick- respektive pojksaker.

Jämställdhet handlar inte om ultravåldsfeminism och ett könslöst samhälle där alla bär grå kläder. Jämställdhet handlar om individens rätt att bemötas som just individ, oavsett könsorgan, hudfärg eller religiös tillhörighet. Det handlar om individens rätt att ägna sig åt vilka aktiviteter som helst utan att stämplas som orepresentabel för sitt kön. Det handlar om allas vårt ansvar att byta ut de förlegade könsroller som ligger till grund för hur vi bemöter andra individer.

***
Torsdag 26/2 (s. 45)

Yes, ett varv till! *bugar och bockar för Florentina, Ejnie och Isolde*

Tiger Lily, Det verkar fortfarande som om vi talar förbi varandra. Du skriver (jag kopierar rakt av):

"De är väl för sjutton lika älskade för det... så jag förstår liksom inte varför det ska tjatas så mycket om att vi bl a klär våra barn efter könet...
för det tror jag att ALLA mer eller mindre gör."

Där har du poängen i ett nötskal. Vår poäng handlar om de negativa aspekterna av att det inte bara är möjligt, utan faktiskt förväntas att man "klär sina barn efter könet". För, återigen, det är kulturella och samhälleliga faktorer som avgör vilka kläder som passar vilket kön - INTE biologiska. Föräldrar väljer dessa kläder till sina barn antingen oreflekterat - för att de själva inte är medvetna om hur de påverkas av den rådande genusmentaliteten, eller reflekterat - för att de inte vill att barnen skall utsättas för samhällets ogillande genom att bryta mot de implicita regler som samhället definierat. Detta gäller givetvis inte bara kläder, utan påverkar allt vi gör.

Det är den rådande genusstrukturen som får människor att höja på ögonbrynen när de träffar en kvinnlig grävmaskinist eller en manlig konstsimmare. Människor som väljer att bryta normen på detta sätt slåss hela livet mot de fördomar som vårt samhälle och vår kultur genererar. Hur tror du att termer som "okvinnlig" och "omanlig" uppstår?

Låt mig dra ett par exempel på hur hela omvärlden påverkar vår inställning i dessa frågor:

1. Igår fick jag hem en gardinkatalog från Jysk Bäddlager. På sidan 12 och 13 presenteras påslakan och kläder för barn. Sidan 12 går helt i rosa och har överskriften "'Barbie of Swan Lake' och hennes magiska värld". Samtliga varor är rosafärgade med bilder av Barbie poserande i prinsessklänning. Flicka på bilden (iförd rosa Barbiepyjamas) bär på en frukostbricka och ler milt. Sidan 13 går helt i blått och har överskriften "'Spiderman' spinner spännande drömmar". Samtliga varor pryds av Spindelmannen i full action. pojken på bilden (iförd blå Spindelmannenpyjamas) är suddig eftersom han var i rörelse när bilden togs. Han har armarna uppsträckta och den öppna munnen ger intryck av att han ropar något.

Vad förmedlar dessa bilder till mig, dig och våra barn? Jo, en av de saker som tydligast kommer fram är att flickor skall identifiera sig med "prinsessidealet" (dekorativ och passiv med en omvårdande touch) medan pojkar skall identifiera sig med "hjälteidealet" (häftig, aktiv och utåtagerande). JAG ser detta budskap och reagerar över det. DU väljer som jag förstår det att bortse ifrån det. Hur tror du att våra barn kommer att reagera? Budskapet har givetvis inte med färgerna att göra egentligen, men när det passiva alltid förmedlas i rosa och det aktiva i blått blir dessa egenskaper så småningom synonyma med färgerna.

2. Igår började jag ett avsnitt om forntiden med den 2-3 där jag just nu vikarierar. Genomgående i läroboken (och då menar jag ÖVERALLT) förmedlades en genusstereotyp bild som fick mig att må illa. På alla bilder var männen aktiva, höll i vapen och jagade medan kvinnorna lagade mat eller tvättade. I texten beskrevs på så gott som varje sida hur männen dödade djur, utförde handel och tog viktiga beslut medan kvinnorna tuggade sentråd att sy kläder med, kammade sig med benkammar och tog hand om barnen.

Vad tror du att det faktum att en (för övrigt ganska nyproducerad) lärobok i skolan ger uttryck för dessa mentala föreställningar av manligt och kvinnligt förmedlar för värderingar till eleverna? Vi har i själva verket ingen aning om hur könsmaktstrukturerna såg ut under stenåldern, ändå väljer förlaget som ger ut denna lärobok att befästa de fördomar som finns. Jag kommer inte att använda den här boken i mitt arbete med barnen. Hur hade du gjort?

Med dessa två exempel försöker jag visa hur vi och våra barn varje dag utsätts för intryck som påverkar våra undermedvetna föreställningar om hur det "skall" vara. Jag hävdar att vi inte bara kan utgå ifrån att våra barn aktivt kan välja att bortse från dessa strukturer, som helt genomsyrar vårt samhälle. Ingen människa är en ö, allra minst den människa som aldrig fått lära sig att ifrågasätta.

Majyra, vad är det för fel med att ta del av den forskning som finns inom området? Jag tycker snarare att det är nödvändigt för att kunna föra en seriös debatt. Att du väljer att kalla rosa kläder och prinsessaker för "flickigt" illustrerar min poäng ganska bra, inte sant?

Pärla, tja, tills det går fram vad vi menar, skulle jag tro..

***

Jag fick ett underbart tips av Skruntan:
Fanny Ambjörnssons avhandling
I EN KLASS FÖR SIG -
Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer
Ordfront förlag

Jag tänker definitvt läsa den så snart som möjligt!

VG! VG!! Hur kan två små tecken vara så tjusiga ihop på ett papper? Jag säger det igen - inte för att på något sätt framhålla mig själv, utan för att bokstavskombinationen ligger så väldigt bra i munnen - VeeeeGeeeee...!!!!

***

Fast så här framemot kvällen har ändå luften gått ur mig. Det stenhårda jobbet med uppsatsen och vaknätterna inför ventileringen börjar ta ut sin rätt, och det bara sköljer över mig hur mycket jag längtar efter barn och hur högt jag önskar att det vore vår tur snart. För vad betyder alla VG:n i världen när man på allvar börjar bli rädd för att man aldrig kommer att få hålla sitt eget barn i famnen?

Stora ord från en betygsperfektionist med prestationsnoja. Små ord från ett hjärta som gråter och ett hopp som dör ännu litegrann varje månad.

Älskade bebis, var är du?

***

Fuck. Det lilla, fladdrande hoppet höll i tre dagar, sedan tvärdog det på en gästgiveritoalett i de norrländska skogarna. Fan. Om mensen nu måste komma kan den väl vara så vänlig att komma i tid?

Vilket drömscenario, att brutalt påminnas om sin egen otillräcklighet när Älskling befinner sig 15 mil bort och man måste gå in till familjefrukosten och vara pigg och glad, eftersom det är mormors 85-årsdag. Och sedan genomlida en heldag i en inavl... förlåt, något umgängesmässigt begränsad byhåla där var och varannan invånare (inklusive min egen ömma moder) kommenterar "Oj, oj, TRE generationer tillsammans... Men det var ju bröllop i somras, så det blir väl en fjärde när som helst..." och ogenerat granskar min mage. Jag har ingenting emot att de spekulerar. Bara idag, när jag helst av allt vill krypa ihop i ett hörn och tycka synd om mig själv.

Nåja, det finns inget som botar the bloody blues som ett restaurangkök fyllt av brieost och 64%-ig choklad i tvåkilosblock. Och en lång kram från en tröstande Älskling när man kommer hem igen.

Det fanns en tid när min cykel var den där gulröda, femväxlade saken i garaget. Nuförtiden verkar den mest se ut så här:

Dag 1:
F****N!! *Gråt, snyft* Ge mig ipren och choklaaaad!!!

Dag 2:
Vi kommer aldrig att bli föräldrar!

Dag 3:
Man kanske skulle beställa ägglossningsstickor?

Dag 5:
Kommer inte de där dj*kla ägglossningsstickorna snart?

Dag 8:
Vaddå "inget utslag"? Billiga skräpstickor!

Dag 10:
Yääääck! Nice slembro!

Dag 11:
Utslag!!! Äääälskling....

Dag 12-18:
Hemma från skolan med telefonen avslagen.

Dag 19:
Fäst då, äggskrälle! Är en liiiiten nidblödning alldeles för mycket begärt?

Dag 20:
Vart kunde man köpa RFSU:s test, sade du?

Dag 21:
Om jag klämmer rktigt hårt på bröstet ömmar det faktiskt...

Dag 22:
Gaaaah! Varför går dagarna så långsamt?

Dag 23:
Usch vad illa jag mår (efter att ha ätit två semlor till frukost). Jag är säkert gravid!

Dag 24:
Vaddå "inget utslag"? Billiga skräptest!

Dag 25:
Oj, vad det molvärker. Jag är bara SÅ gravid! Hahaha, jag kan likabra beställa vagn på en gång!

Dag 26:
Mens? Jag? Hallå! det har blivit något fel här! Jag är ju för tusan gravid!!!!

F****N!! *Gråt, snyft* Ge mig ipren och choklaaaaaaad!!!!!


~~~~~~~~

Idag är det dag 23, och jag har lätt värk i magen. Jag vägrar tro på att det beror på något annat än träningsvärk efter magdansen.

~~~~~~~~

Muhahahahaha! Uppsatsen är inlämnad!!! YESSS!!!!!

~~~~~~~~

Vad är detta? Katten kräks och Älskling har lämnat mig med det tvivelaktiga nöjet att ta reda på genomsvettiga fightingkläder sedan Boot Camp i helgen. Nu behövs bara att mamma ringer och påpekar hur olägligt det vore att bli mormor just nu, och att kompisen B ondgör sig över någon annans barn så vet jag:

Hela världen har läst min dagbok från den 30 september och försöker berätta vilken dålig idé det är att skaffa barn! Gaaaaah!!!

Inte för att det blir något den här månaden - jag fick inte ens utslag på äl-stickorna. Och inga randiga bröst här, inte.

***

Snart är min uppsats färdig!! *dansar*

***

Folk har förstås rasat in på roliga placeringar, också:
1300: Twilight
1313: elleey
1350 (Magnus Erikssons Landslag): Eldna

***

Vad i h-ete menar I feel good-tillverkarna med att ha FLÄSK i broccolisoppan??? Som att det är NÅGON annan än vegetarianer som frivilligt skulle äta broccolisoppa? Och tack så OTROLIGT mycket för att ni skriver ut att det är kött i soppan!!! Jag förmodar att jag borde ha tänkt på att ta med ett förstoringsglas till affären.. *mummel, mummel*

***

Pust! Nu har jag och handledaren dividerat i flera timmar om ETT stycke. Jag hoppas och ber att han i nästa mail meddelar att han är helt nöjd.

Snart är det dags för magdans! *dansar på det viset*

Bara två kvar till platsen "Visby brandskattning", och sedan ser vi framåt mot den hägrande Kalmarunionen!

***

Jag trodde att Försäkringskassan var "the kassa from Hell", men min a-kassa aspirerar tydligen på platsen. *morr*

Jag får ut min examen nu, färdig lärare och - SURPRISE! - arbetslös. Det finns nämligen inga jobb, trots att det för två år sedan var sådan lärarbrist att de lät vem som helst (läs mig) undervisa. En snabbkoll på platsbanken ger alternativen träslöjdslärare (Jo, tjena! Det var 15 år sedan jag såg en rubank) eller medlevare på Hasselakollektivet (låååångt härifrån). Hmmm, låt mig tänka... Nej tack.

Nåja, man har väl jobbat ihop en schysst a-kassa! Den klarar man sig på medan man söker jobb, eller hur? Och så kan man läsa den där underbara fempoängaren i Berättardidaktik på kvartsfart samtidigt, eller hur? ELLER HUR?

Nej, du, den gubben gick inte! Kursen som jag vill läsa går alltså på kvartsfart, omfattar fem poäng den här terminen och man träffas var sjätte lördag. Jag upprepar: LÖRDAG.

Tror ni att "the wanna-be kassa from Hell" tycker att det är ok att jag läser kursen? Icke. Blankt nej. Följande konversation utspelar sig på telefon mellan mig och kassatanten (och för en gångs skull har jag lust att särskriva: "kassa tanten"):

Kassatanten: Nej, då anser vi att du har för avsikt att fortsätta studera.
Jag: Men jag får ju ut min examen nu, och vill börja jobba.
Kassatanten: Så ser inte vi på saken.
Jag: Jag är ju fortfarande tillgänglig för arbete alla vardagar.
Kassatanten: Så ser inte vi på saken.
Jag: Men OM jag jobbade heltid skulle jag faktiskt läsa den här kursen, eftersom den går på lördagar..
Kassatanten: Det kan inte vi ta någon hänsyn till.
Jag: Så man kan inte vara lite flexibel, då..?
Kassatanten: Nej.
Jag: Så ni anser att det är bättre att jag saknar sysselsättning överhuvudtaget?
Kassatanten: Ja.
Jag *börjar bli irriterad*: Nähä, men om jag skulle läsa den här kursen utan att tala om det för er så skulle ni aldrig märka det..
Den förbannat kassa tanten: Jodå, och då blir du återbetalningsskyldig!

Man får ju bara lust att skriva ett litet brev..:

***
Kära a-kassan!

Jag är just nu arbetslös, vilket enligt er definition betyder att jag skall utnyttja systemet genom att sitta hemma och pilla mig i naveln istället för att försöka förkovra mig i något som kan leda till jobb i framtiden. Jag har den allra högsta respekt för era regler, och därför ber jag er svara på några frågor, så att jag inte gör något dumt och mister ersättningen:

*Jag har precis anmält mig till en danskurs på kvällstid. Kan jag delta, eller måste jag vara tillgänglig för eventuella vikariat på Medborgarskolans kvällskurser?

*Min förening har styrelsemöte ungefär en söndag varannan månad. Kan jag fortsätta med detta, eller är er inofficiella navelskådningsstudie viktigare?

*Jag spelar dataspelet Sims ganska ofta, och där innehar jag ett flertal sysselsättningar som förmodligen klassas som jobb (servitris, filmstjärna etc.). Bör jag sluta, eller räcker det om jag fyller i extra kassakort? Jag måste dock påpeka att den lokala närbutiken inte tar sim-dollar, varför min inkomst inte kan sägas påverka min levnadsstandard utanför spelet.

*Jag har insett att jag pillar mig i naveln på regelbunden basis på dagtid, och jag är rädd att detta kan anses som otillåten organiserad aktivitet. Vad skall jag göra?

Vänligen
Lady Näsvis

***

Ja, ja, jag förstår att det finns en poäng med att man skall vara tillgänglig för arbetsmarknaden när man går på a-kassa. Vad jag INTE förstår är varför a-kassan skall kunna bestämma över hur jag tillbringar min fritid.

För att citera Sverker: Skall det vara så?

Jag vill väl inte bli med barn heller! Kräkas och må illa och få ont i brösten och tappa sexlusten och gå upp i vikt och få blodvallningar och bli finnig och äta murbruk och få svullna fötter och bli hormonkossa på heltid och gå tre veckor över tiden. Och sedan knappt överleva en 72 timmar lång förlossning och spricka en decimeter och sy fyrtioelva stygn, eller göra akutsnitt så att magen ser ut som den haft huvudrollen i "Motorsågsmassakern 3".

Och sedan då? Amma så att bröstvårtorna blöder och vaka över kolikbarn hela nätterna och få hängbröst som man snubblar på och gå runt och lukta barnkräk och bajs och brytbönor dygnet runt. Och lära ungarna gå och prata och sitta still och hålla tyst, och skicka dem till skolan och få separationsångest och oroa sig för att de skall bli mobbade och få samtal från rektorn för att de slår sina klasskamrater och inte utvecklas normalt och man uppenbarligen är en värdelös förälder.

Och förvägra dem en moppe på 15-årsdagen för att de fått IG i alla kärnämnen och bli kallad "jävla hormonkossa" (eftersom man vid det laget är i övergångsåldern) av de små änglarna och få panik för att man hittar kondomer när man städar strumplådan och lösa ut dem hos polisen när de klottrat på allmän egendom och oroa sig för att de knarkar eller super.

Och gråta när de blir inkallade i lumpen eller drar till Thailand på tågluffarsemester och få panik när man hittar de kvarglömda kondomerna i strumplådan och gråta av lättnad när de kommer tillbaka efter sex månader och inte har hört av sig en enda gång.

Och gnata om att de skall klippa sig och skaffa jobb och tänka på sin framtid och bjuda ut den där trevliga flickan i huset bredvid, och slita sitt hår i smyg och bita ihop och hälsa vänligt på den där otrevliga flickan som blir hembjuden istället. Och oroa sig för att de skall bli gravida innan de är gifta och oroa sig för att de inte skall gifta sig och oroa sig för att de skall gifta sig och oroa sig för att de aldrig skall bli gravida överhuvudtaget trots att de är gifta.

Och sedan oroa sig för att de är gravida och för att de inte vill lyssna på alla goda råd och minnen från ens egen graviditet och för att de minsann inte förstår vad det innebär att bli föräldrar.

Och till slut bli mormor eller farmor och inse att allt precis har börjat om igen.

Nä, att få barn, det är nog dötrist, och urtråkigt, och fånigt och... och... alldeles... underbart...

Jag vill också ha en bebis!!!!!!!