Först hände det ingenting, och ingenting, och ingenting... JAG tyckte att jag var tjock, och svankade på magbilderna så att folk kom med gliringar och retsamma tillmälen när jag visade upp dem. Herregud, jag kände ju hur det sparkade därinne och var sedan länge förvisad till de två par mjuka träningsbyxor från Ellos som jag i ett infall av ren genialitet införskaffade i höstas. Nog måste väl folk SE att jag var gravid? Men icke...

Och så *plopp* så dök det upp en riktig kula på magen någon gång mellan vecka 21 och 24. Inte jättestor från början, men stadigt växande. Äntligen kunde jag med gott samvete investera i de efterlängtade snickarbyxorna. Sedan travade jag till jobbet i dem, och struntade högaktningsfullt i att byxbaken hängde och slängde som en gammal potatissäck bakom mig.

Snickarbyxorna är dock det enda riktiga inköpet av mammkläder jag gjort. Det FINNS helt enkelt inte mammakläder för folk som jag - inte ens nu när jag fått rejäl mage! Jag kommer att vara förvisad till mjukisbyxor och hemsytt hela vägen upp på BB. Inte mig emot, förresten, mammakläder är i mångt och mycket både fula och dyra.

Så här ca två tredjedelar in i graviditeten börjar det dyka upp lite krämpor också. De värsta för tillfället är kraftiga sammandragningar och förkortad livmodertapp, vilket har gjort att jag nu är sjukskriven från jobbet en månad. Mindre allvarlliga komplikationer dyker ju också upp här och var. Jag har till exempel ganska svårt att vänja mig vid mina nya yttermått. Bara att röra sig normalt är ungefär lika komplicerat som att fickparkera pappas Volvo när man är van vid en liten Hyundai.

Ett annat problem är nämnda yttermåtts fördelning. Graviditeten är ju bara mage, så trots att jag helt plötsligt rakar bikinilinjen i uppförsbacke är det inte mycket som hänt med resten av kroppen. Jag kan fortfarande ha mina vanliga underkläder - billigt och bra! Problem uppstår dock i situationer där man är van vid att det är brösten som putar mest. Jag kan till exempel inte glida runt i bara badhanduk efter duschen längre, eftersom magen ofelbart förhindrar en säker fastsättning av handduken. Nåja, jag får väl gå halvnäck, då.

"Shit, vad gravid du är!" kan Älskling säga med ett förundrat leende när jag gör just det och magen putar värre än vanligt efter den varma duschen, och så knuffar vi på magen och får en retsam spark tillbaka av det lilla sprattlet därinne. Sedan dansar busungen träskopolska på blåsan så att jag får springa tillbaka in på toaletten.

"Shit, vad gravid du är!"

Ja, jag är faktiskt det!


*****

v. 27 (26+0) - 97 dagar till bf!