Lies my parents told me*

Det här med att få barn är omgärdat av en massa hysteriskt vetande, och det allra mesta är fokuserat på förlossningen, som liksom ses som något slags målsnöre. Vaddå mål - detär ju EFTER förlossningen som det nya livet börjar. Men det talas det minsann tyst om. Och det som sägs är om inte lögn så i alla fall väldigt skönmålat. "Man kan ju känna sig lite öm i stjärten ett par dagar" sade barnmorskan på föräldrautbildningen. Öm i stjärten? Jaha, tack för varningen. Inte ett ord om att 10 stygn ger en svullnad i klass med en halv tennisboll i mellangården, vilket inte direkt underlättar en BB-vistelse full av stenhårda trästolar och sängar där man känner ribbotten tvärs igenom skumgummimadrassen. Rövhalt är bara förnamnet, och jag gjorde av med ett oändligt antal handdukar i mina försök att bygga improviserade sittringar för att överhuvudtaget kunna sitta upprätt.

Nästa lögn stod svart på vitt i en liten välmenande broschyr. "Du behöver inte vara orolig för att stygnen skall gå upp...". Nehej, då låter jag väl bli att vara orolig då, och nöjer mig med att konstatera att det gör förbannat ont när stygnen råkar släppa två dagar efter förlossningen. "Ja, det är ju som att ha en öppen såryta som skavs mot bindan hela tiden" sade barnmorskan tröstande, men inte f-n fanns det något annat att göra än att knapra Panodil för att stå ut med eländet.

Om barnet får gulsot måste det ligga under sollampa dygnet runt. Har ni någonsin försökt sova i samma rum som ett solarium? När vi äntligen kom hem låg jag ungefär nio dygn efter med sömnen, vilket är en kanonbra utgångspunkt för att orka mata bebis fyra gånger per natt. Hade vi hört något om det innan? Nej, jag skulle inte tro det.

En vän till mig förklarade en gång nackdelen med att bära riktiga hosor och brokor på medeltidsevent: Toalettbesöken. Tydligen är det så att när man väl ser själva toaletten inbillar sig kroppen att den inte kommer att behöva hålla sig särskilt länge till, och man blir fruktansvärt akutkissnödig. Råkar man då bära hosor och brokor med femtioelva snören att knyta upp innan man kommer åt sina vitala delar får man det tydligen lite jobbigt en stund. Det där har jag skrattat åt ett tag, men jag hade inte en aning om att man kunde råka ut för samma sak på BB. Innan man kan sätta sig måste man nämligen torka duschen (och förmodligen toalettringen, eftersom den kejsarsnittsförlösta kvinnan man delar toalett med är morfindrogad och inte har en aning om hur mycket blod hon lämnar efter sig) med bakteriedödande våtservett, trycka dit ett engångsmunstycke i plast och sedan ägna en stund åt att ställa in duschstrålen. Alla engångsmunstycken är nämligen tillverkade av synskadade sadister i Taiwan, och sprutar lite hej vilt åt olika håll. En vinkel som fungerade utmärkt förra gången kan vid ett nytt toalettbesök skicka en stenhård stråle rätt upp i tidigare nämnda tennisboll, och DET är inte särskilt trevligt. Allt detta måste man göra med benen i kors, eftersom man - förstås - blev akutkissnödig i samma ögonblick man öppnade toalettdörren. När man så äntligen kan sätta sig lyssnar man skräckslaget efter minsta ljud från sin solande bebis, som förstås är kvar inne på rummet (Gud förbjude att personalen skulle höra honom skrika och hitta honom alldeles ensam, då kanske de tar tillbaka honom?) och så skyndar man sig allt man kan. Följden av det hela blir urinvägsinfektion som vanligt penicillin inte biter på. Hipp hurra.

Amning pratas det däremot massor om. Det ÄR ju så mysigt och fantastiskt och enkelt och naturligt att amma! Och bröstmjölk är ju bara SÅ underbart. Skall man tro på alla små käcka anslag som BB tapetserats med går det banne mig att använda bröstmjölk till allting. Utslag? Använd bröstmjölk! Täppt näsa? Använd bröstmjölk! Såriga bröstvårtor? Använd bröstmjölk! Skorv eller vidbrända kastruller eller oljeläckage i bilen? Använd för helskotta bröstmjölk! Bröstmjölk är i själva verket så extremt multifunktionellt att det borde säljas som universalmedel av TV-shop.

Ja, ja, jag VET att amning och bröstmjölk är jättebra för små barn, men det var faktiskt lögn i helsicke att få det att fungera. Jag handmjölkade (och blev handmjölkad) så att jag fick blåsvarta märken på brösten och använde gång på gång den otäcka mördarmaskinen till elektrisk mjölkpump, som gjorde bröstvårtorna decimeterlånga och alldeles skinnflådda. Sammanlagda ansträngningar producerade varje gång ca 2,5 milliliter mjölk per 45 minuters arbete och vid det laget hade Caspian redan fått ersättning och somnat under lampan, där han fick tvångsmatas de dyrbara dropparna med sked. Dag fem bölade jag varje gång Caspian gjorde det, eftersom jag visste vad som väntade - och inte f-n var det något mysigt och fantastiskt. Sedan gav jag upp. Jag stammar från en lång linje av ersättningsbarn, och inte tusan är det några större fel på oss. Resultat: Mätt unge, glad (sovande) mamma och nattmatande pappa. Helt OK för mig.

Är det lögn då, det där med hur mysigt amning är? Nej, förmodligen inte, men den käcka devisen "Alla kan amma" är faktiskt det. Jag sade innan förlossningen att jag inte skulle känna mig usel om amningen inte fungerade, men jag var faktiskt oförberedd på trycket att man skall amma till varje pris. Visst, man skall absolut försöka, och inte ge upp för tidigt. Och visst, BB-personalen var helt på min sida när jag till slut sade ifrån. Men bara att gå genom korridoren var att utsättas för propaganda i klass med Nazi-Tysklands. "Brösten är huvudsaken!" "Du vill väl att ditt barn skall ha det bästa?" Och sedan jag kom hem har jag fått den förskräckta frågan "AMMAR du inte?" ett otal gånger. Och någonstans inom mig finns tyvärr ett litet gryn av dåligt samvete som får mig att gå i försvarsställning och generat svara "Nej, det gick inte". Varför gör jag så? Jag är ju nöjd med det beslut jag tagit. Nej, lägg ned. Min unge mår inte dåligt av ersättning, och det skall inte jag behöva göra heller.

Jag förmodar att vi kommer att upptäcka ytterligare fem miljoner lögner och skönmålningar om föräldraskapet. (Jag hade till exempel ingen aning om med vilken kraft en tvåveckors bebis kan projektilkräkas. Var köper jag tre meter långa haklappar?) Men en sak består: Det är trots allt underbart att vara förälder!



*"Lies My Parents Told Me" - BtVS episode 139