Det är seriösa vuxenpoäng på att ha ostkupa.

Man trodde ju liksom att det här med att bli förälder skulle innebära att man blev vuxen. För det första är det en rätt stor grej att inte längre tillhöra den yngsta generationen. ”Ni får många julklappar i år, för nästa år är det inte ni som är ”barnen” längre!” skojade Svärmor i julas. Ett hårt slag för den själviska generation som växt upp med curlingföräldrar innan begreppet ens var uppfunnet. För det andra uppstod en hel del tvångstankar om vilka vanor och traditioner man skulle inpränta i barnet. Det fanns så mycket som vi behövde förändra för att kunna kliva in i den magiska rollen som Föräldrar.

Vi måste sluta äta framför TV:n och sluta dricka läsk till maten. Vi måste laga storkok av nyttig mat och äta mer kokt potatis. Vi måste städa bättre och hålla ordning, lära oss att sätta viktiga papper i pärmar och att det finns fler kategorier än ”mörkt” och ”ljust” att sortera tvätten i. Vi måste titta slaviskt på Aktuellt, skaffa julgran, köpa kombi och börja umgås med grannarna. Kort sagt: Det var dags att börja samla vuxenpoäng.

Men allt sånt där kommer väl naturligt när man får barn? Det blir automatiskt familjemiddagar klockan fem, det finns hemliga föräldraavdelningar på bilfirmorna där en Volvo kombi är nästan gratis och i samband med förlossningen utlöses det där latenta mammasinnet som alla är födda med och som gör att man kan köpa julklappar, charma försäkringskassan och hålla reda på var samtliga familjemedlemmars udda strumpor har sina makar – samtidigt. Så fort man kommer hem från BB fungerar allt detta av sig själv. Väl?

Jo, tjena.

Att komma hem från BB innebär noll rutiner, skiftgång vid matbordet (eller ja, matbordet är ju ockuperat av en babysitter, 14 pärmar som BORDE fyllas med viktiga papper och en aningen förbannad katt, så maten intas som vanligt framför TV:n – det går bara lite snabbare nu) och den bistra insikten att man varken har råd med större bil eller större boende just nu.

Och inte fan känner man sig vuxen. Var är det självklara och allvetande som ens egna föräldrar utstrålade när man var barn? För de kan inte ha känt sig så här osäkra och hjälplösa. Hur skulle vi då ha överlevt – de hade ju för 17 inte ens Internet att söka information på om prickar, pip och panik som uppstår. Inte behandlar de oss som vuxna idag heller. De tror fortfarande att vi inte klarar av vare sig gräsklippning eller toalettstädning. Däremot verkar de helt säkra på att vi klarar av att ta hand om en bebis alldeles själva. Är de inte riktigt kloka?

Det är i det här läget det är gudomligt skönt att inhandla en ostkupa i plast på ICA Maxi. Det är bara vuxna människor som har ostkupa. Till skillnad från sunkiga plastpåsar är ostkupan något man faktiskt ställer fram på bordet. Den är ett löfte om att vi också en dag kommer att ha tid att duka bordet.

Annars är det väl bara att inse att vi blir tvungna att omdefiniera föräldrarollen så att den passar vår egen generation. Våra vuxenattribut kanske inte blir just eftermiddagskaffet och adventsljusstaken. Jag kanske får lov att vara Mamma på mina egna villkor?

Det är ju en rätt skön tanke. Fast jag behåller nog ostkupan ändå, bara utifall.


***

Barnmorskan har höga tankar om Älskling, minsann. Jag var (äntligen) på efterkontroll idag och fick ett gratispaket kondomer - av största storleken. Himla tur att det inte var Smurfkondomer, för då hade jag förmodligen skrattat ihjäl mig.