Tamejtusan om jag inte lyckats bli gravid på första försöket utan att ens försöka. Receptet verkar vara:

* Undvik ÄL
* Ät inte Pergotime (som behövdes för att få till Elliot)
* Nära förestående möhippa med folk jag inte nödvändigtvis vill yppa en tidig graviditet
* Bröllop om 6-7 veckor, med kroppsnära brudklänning

Jahap. Shit. Jag är helt skakis.

Överlycklig så klart. Och skräckslagen.

Men det lär ju skita sig ändå. Version 1 brukar ju av egen erfarenhet gå fel.

Jahap. så var man här igen. Hur länge sen är det nu? Inte fullt två år sen, i september 2005 bröjade jag hoppas då jag äntligen hade fått igång min ägglossning mha Pergon. Nu har jag haft en ägglossning helt på egen hand (enligt teststickorna och ÄL-flytningarna i alla fall) för en vecka sen och befinner mig nu alltså på BIM-8 på ett ungefär.

Det var ju inte riktigt meningen att vi skulle sätta igång med syskonförsöken men ja...när man väl tänkt tanken så blir man så himla sugen. Och efter att det tog relativt länge att bli gravid första gången så vågar man inte riktigt chansa på att det ska ta sig på första försöket. Men som sagt, det är väl inte direkt optimalt nu; vi gifter oss ju nämligen om lite mindre än två månader! Och planen har på nåt sätt varit hela tiden att kunna dricka till maten och så och partaja på vår stora dag. Men i valet mellan en Mikrolo på bakning i magen eller en fylla väljer jag alla gånger en Mikro, så nu kör vi järnet!

Status för denna månaden är dock inte det bästa, vi sexade bara på 4 och 2 dagar innan ÄL så chansen är rätt liten. Och hur var det nu...tar det sig nu blir det nog en tösabit enligt alla "experter" . Inte helt fel. Även om M och jag så självklart sett en eventuell framtida Mikro som en liten lillebror till vår Mini, Elliot. Vi får la se hur det går framöver.

Symptom:
*Svullnad över magen
*Ilningar över äggstockarna igår och idag (6 och 7 DPO)

Jag lovar rapportera!

Telefonrådgivning för sjuka barn
Telefon:    031-343 47 00   
Telefontid:    Måndag-fredag kl 16.30-08.00
Lördag/söndag/helgdag dygnet runt

Drottning Silvias Barn- och ungdomssjukhus
SU/Östra Telefonväxel 031 - 343 40 00

Akutmottagningarna nås genom sjukhusets centrala växel, tel 031-342 00 00

Sjukvårdsupplysningen ger dig rådgivning,
hjälp och hänvisning om du är sjuk
Telefon:    031-703 15 00
Texttelefon:    020-33 00 00
Telefontid:    Dygnet runt

telnr: 0771-801801 till sjukvårdsupplysning i BORÅS
033-6161756 till barnakuten på sjukhuset med läkarteam

Länge sen jag skrev. Inte bara här, utan överhuvudtaget. Förr var skrivandet min ventil när jag behövde släppa på trycket. Vad gör jag nu? Blir det aldrig övertryck? Känner mig ibland så sjukt slätstruken och utsuddad. Är jag verkligen jag fortfarande? Är jag nåt mer än Elliots mamma? Vem är jag? Vad hände med mina intressen? Visst ändras livet när man får barn, men jag förstod inte att min identitet skulle försvinna så till den graden. Får man nånsin tillbaka den?

Trampar vatten nu. Känner mest för att bara ta ett djupt andetag och sjunka ner till botten en stund. Får man det? Släppa allt? Bara....vara. Nej, för jag håller ju Elliot flytande också. Och allt. Allt allt allt. Planerar kring bröllopet, måste få ut inbjudningar. Måste gå ner i vikt så att jag kan känna mig fin. Så att min älskling kan tycka att jag är fin. Måste månste måste. Borde. Borde träna imorgon, men orkar inte. Borde handla, men orkar inte. Följer inte med på festen imorgon. Sambon fick säga att jag är sjuk. Känner igen det här. Flyr, stänger in mig, blundar. Bara det att jag inte kan/får blunda eller fly, Elliot sitter där.Ser på mig med sina stora ögon och förstår inte varför jag svär och skriker rakt ut när jag innan bara varit ett stort leende och en trygg famn. Vill vara hans trygghet, vill inte skrämma honom med otillräcklighet, vill vara allt han behöver. Men jag fattas. Fattas energi. Fattas gnistan.

Fattas ork.

Sockersalt lösning:
1 liter vatten (behöver ej kokas)
½ tesked salt
8 teskedar socker eller 6 tsk dextropur
Smaksätt gärna lösningen med saft. Vätska ges med fördel som sockersalt lösning enligt recept eller köpa färdigt pulver på apoteket. Ett barn som ammar fortsätter med fördel med detta, men behöver oftast sockersaltlösning som tillägg. Ge all vätska i små mängder åt gången, teskedsvis eller vid amning var 3-5:e minut. Vätskan kan då rinna ner i tarmen utan att magsäcken retas till kräkningar. Öka vätskemängden med 1 tsk var 15:e minut.
Om barnet börjar kräkas på nytt, vänta i 10 minuter och börja sedan om enligt ovan. Skriv upp hur mycket vätska barnet fått i sig.

Jag tror jag börjat föstå först nu. Det är ingen hund vi skaffar, inget husdjur. Det som spänner ut huden i min mage är inte tarmar, inte gaser. Det är en människa, en individ, en varelse av kött och blod. Med egen hud som täcker rumpa och ben, små små tår, ögon som öppnas och stängs och en mun som gapar och övar på skrik på andetag, på att leva. En människa. Vad har vi gett oss in på, klarra vi det här? Som jag, som vi längtat, har vi förstått vad vi längtat efter? Kan man någonsin förstå detta oerhörda, att ge en ny människa liv, innan det livet ligger i ens famn?

Jag vet att vi kommer älska dig, så mycket mer än denna odefinierade kärlek vi känner nu. Känslan nu är mer av en längtande natur, vi tror vi vet vad som väntar, vi tror att vi kan likställa känslan av dina rörelser genom min mages köttlager med känslan av ditt lår i min handflata eller din nacke mot mina läppar. Du är där inne, på insidan. Vad händer när du är hos oss på utsidan? När du öppnar ögonen och synar vår bluff; klart som tusan att vi nite känner dig, klart som tusan att vi inte kan föreställa oss vem du är. Än är du bara rörelsen under huden mot din pappas handflata och stångande huvudet mot din mammas urinblåsa. Vi längtar så ofattbart men vet inte vad vi längtar efter. Jag har en aning om att du kommer klubba oss totalt. Inget kommer bli sig likt när du finns hos oss.

Mail från min älskade fästman:

"Helt fantastiskt är det, att vi skall få ett eget barn (egentligen får vi bara honom/henne till låns i några år, för att lära honom/henne att hitta mat, hur man beter sig mot gamla och hästar samt hur man gör för att skratta mycket. Sedan kommer han/hon att vara sin egen. Man äger ju aldrig någon. "

Är det hormoner eller moderskänslor? Vad det än är så blev jag ordentligt uppskrämd imorse när vi nästan blev påkörda på passagerarsidan (där jag satt). En idiot svängde ut på vägen utan att se sig för samtidigt som vi höll på med ett filbyte. Det var låg hastighet, en smäll hade mest repat bilen, men jag blev ändå rädd. Tänkte på Mini i magen som blev lite omskakad av tvärniten. Tänkte på vad som hade kunnat hända. I en annan situation. Inget FÅR hända. Inte mig, inte M och inte Mini. Bara tanken får mig att börja gråta igen.

Ingen skada skedd i övrigt, bara ett något mosat bröst som ömmar mer än nånsin nu.

_____________________________

~ Bra att ha den allra första tiden:
(källa: Vi Föräldrar - Vänta barn.)

~ Bilbarnstol
~ Barnvagn med tillbehör
~ Skötbord och skötunderlägg
~ Blöjor
~ Papperskorg
~ Tvättlappar i frotté, IKEA 29kr/10st
~ Torklappar, engångs, Euroshopper, bra både torra och blöta
~ Små & större frottéhanddukar; på skötbord och att torka med. (gamla urtvättade är mjuka o sköna)
~ Badbalja
~ Bärsele eller bärsjal
~ AmningsBH, 3-4 st, & inlägg (Kolla Carefix på Apoteket eller Minimundus)
~ Bröstpump

Bra basgarderob:
~ 3 par mjuka bomullsbyxor
~ 3 kortärmade body
~ 3 långärmade body
~ 3 par bomullssockor
~ hjälmmössa av bomull (ev varmare mössa utanpå till vinterbebisar)
~ Varm tröja
~ Skön uteoverall (t.ex. fleece)
~ vantar & tossor om det inte finns på overallen
~ 3 bomullspyjamasar
_____________________________

Sitter här med dubbelsidig bihåleinflammation och återhämtar mig så smått efter vår semester i USA. Tänkte ge en liten kortare reseberättelse.

Resan började med flyg till San Fransisco via Frankfurt. Foglossningen var då på en rätt kass nivå och jag fick använda bältet när jag satt ner för att hålla ihop knäna. Halva Atlant-flygningen spenderades ståendes bakom våra stolar, vi satt längst bak i planet. Bortsett från fogarna så var det en snabb och smidig resa och vi kom fram inte alltför trötta till ett SF med ca 17-18 grader varmt och växlande molnighet. Min kompis Jonas mötte oss. Vi lyckades vrida om dygnet rätt bra första kvällen med god mat (=fet amerikansk pan pizza) och bad i en utomhusbubbelpool . De kommande två dagarna utfroskade vi området, dag 1 med en bilresa söderut längs Highway 1 med en nätt liten omväg inåt landet när vägen var avstängd pga ras. Sen åkte vi genom en maffig redwood-skog och tog de obligatoriska trädkramarbilderna. Dag 2 spenderade vi inne i SF. Vi började med en förmiddag uppe i Haight-Ashbury med besök på ett ekologiskt café med underbara bagels och sen lite shopping i alternativa butiker. Efter det ställde vi bilen i China town och efter en god lunch på en slumpvis vald kinakrog tog vi oss stapplandes (min foglossning kändes av) nedåt Union square med diverse mellanlandningar i butiker. För att skona mig tog vi till slut bussen tillbaka upp till bilen innan vi åkte tillbaka hem till vår värd där vi grillade och umgicks, sista kvällen i SF.

Efter ca 3 dygn i SF flög vi sedan till Phoenix, Arizona där sambons bror med fru och två barn (4 och 2 år) bor. Där var det omkrinhg 30 grader varmt och strålande sol i princip hela de två veckorna vi var där. Vi var där i tre dagar innan det bar vidare till Las Vegas för en övernattning och sightseeing. Vegas var...intressant. Men ett dygn räckte. Vi bodde på MGM, ett tjusigt hotell med en fin svit. En av sakerna jag reagerade på var att alla kasinon var mil från de tjusiga hak jag fått för mig, istället var det heltäckningmatteklädda fotbollsplan-stora rum med enarmade banditer och roulette/poker/blackjack-bord uppställda på rad. Vi spelade väl bort sammanlagt två dollar, så vårt fokus låg mer på att se stan, äta gott och rå om varandra. På natten kom dock min förkylning smygande, den som jag nu knaprar pencillin för (två veckor senare), så jag var rätt knäckt när vi åkte tillbaka mot Phoenix.

Phoenixdagarna var underbara, de flyter dock redan ihop trots att det bara var förra veckan...Vi slappade och umgicks med sambons familj. Följde med på baseballmatch med fyraåringen, baby-gympa med tvååringen. Vi var på hockey (vuxenhockey), åkte på bilresa längs Apache Trail, shoppade, badade i poolen, åkte på retreat på ett Hilton-hotell med hyrd cabana, såg en massa filmer...två veckor går fort, men det kändes som att vi var där längre tid. Foglossningen blev bättre, kanske tack vare värmen, eller min sjukgymnastik eller helt enkelt tack vare bristen på trappor.

Efter två och en halv vecka på resan fot flög vi hem igen via Chicago och Frankfurt. Foglossningen plågade mig inte det minsta, däremot fick jag varva nässpray med halstabletter och berg av snytpapper. Har senhemkomsten legat däckad men ska nog snart vara på benen igen. Jag har ju ca 500 kort från semester att sortera igenom .