Det var inte riktigt som vi hade tänkt oss när vi landade. Solen lös med sin frånvaro. Svalt, mörkt och regnet som öste ner. Vi var trötta och bussen fanns Ingenstans. Apollo låg längst ner på vår favoritlista.
Efter en timme byttes vår besvikelse ut. Lägenhetshotellet var mycket fint. Lyxigt. Vi lade oss i lena, rena lakan. Toppen.
Nästa dag var det lite kyligt. Hur var det möjligt? Charter till Bulgarien i Juli? Ingenting stämde. Då träffade vi brorsan med familj som övertygade oss att de haft en toppenvecka innan vi kom. Lät inte troligt när vi kände på temperaturen. Det var nästan kallt att bada. Nu i efterhand har vi fått höra att det kan vara lite småkyligt i luften efter ett lågtryck som passerat. Resten av veckan blev varmare och varmare för varje dag. Sista dagen låg temperaturen på långt över 30. Det gick inte att göra någonting annat än att bada.
Stället vi bodde på hette Obzor Beach Resort. Mycket bra ordnat. Hög standard. Vi hade det vi önskade oss. Och lite till. Området runt om bestod av massor av pooler. Stora och små. Vid en del pooler fanns det barer och restauranger. Mycket god mat och trevlig personal. Ölen var god och oförskämt billig. Ca 7 kr för en halv liter. Det gick inte att motstå. Det fanns även tennis, minigolf och spelhallar som man kunde roa sig med. Dottern slog oss i minigolf. Stolt var hon minsann.
Stranden var härlig. Svarta Havet. Har aldrig badat där. En upplevelse. Varmt vatten. Salt. Ibland var vågorna riktigt höga. Det gillade alla barnen. Då satt de och spanade på oss vuxna som kastade oss ut i det okända. Spännande. Ville man ha mer spänning fanns det möjlighet till alla vattensporter du kan tänka dig. Grabbarna körde vattenscooter. Min man och jag hade precis bestämt oss för att pröva parasailing då de sa att det var för dåligt med vind. Synd.
Kvällarna tillbringade vi ofta i staden Obzor. En kvarts promenad. Där var det shopping, nöjesfält och restauranger. Barer och nattliv prövade vi inte på i och med att småbarnen var med. Att ta sig hem var alltid lite knepigare. Dottern var alltid för trött för att promenera hem. Sonen sov i vagnen. Bussen tog gärna med oss Om vi fällde ihop vagnen. Vi förklarade snällt att sonen sover mycket bra i sin vagn. Då skakade han på huvudet och sa något argt på Bulgariska. Vi gick snällt av och hittade ett annat alternativ. Häst och vagn. 75 kr. Vagnen rullade vi på vagnen. Såg nog ganska roligt ut. Nej, det var inte säkert och jag var rädd. Första gången. Men det kändes som vi inte hade några alternativ. Dottern lös i nattens mörker. Av glädje. Det var det roligaste hon hade gjort, deklarerade hon om och om igen. Så det blev en favorit i repris.
Det var en del saker som kändes väldigt annorlunda i Bulgarien. Att inte alla får mat samtidigt var en sak som alltid var lika förvånande. Ja, inte kan man få precis samtidigt, men nära på iallafall. Inte när alla har ätit upp.
Språket var alltid en utmaning. Många gånger log de jättefint åt en när man pratade. Fast allt blev tokfel iallafall. Sen har vi det där med tider. Ska man hålla den? Det är ju så viktigt i Sverige. Att passa tiden. Komma i tid. En solig dag stod vi där och skulle ta sista bussen innnan Siestan. 12 skulle den gå. Ingen buss. Svetten rann ner på oss alla. Dottern trampade i gruset. “Mamma, när kooooommer bussen?” Kvart över 12 tog brorsan och jag ett beslut. Vi går till staden. Fast det är 33 grader. Kom igen barn! Alla suckade. Vi hann inte gå mer än några minuter så kom bussen. Gaahh! Vänta. Vi sprang tillbaka. Svetten rann ännu mer. Puh. Vi hann. In i bussen. Kom igen. Busschauffören sa inget. Han släppte bara på oss. Körde. Sen stannade han helt plötsligt. Försvann. Poff. Vi väntade troget. Inga besked. Ingenting. 10 minuter senare dök han upp. Kaffepaus? Rökpaus? Svaret får vi aldrig. Vi visste bara att vi var mer än 30 minuter försenade.
Semestern var verkligen en upplevelse. Underbart att äntligen vara i ett land där allt är så billigt. Det var kul att handla. Dessutom kändes det skönt att vara i en lugn stad. En dag tog vi en resa till Sunny Beach. Det orkade vi inte mer än ett par timmar. Sen var vi redo att åka hem till Obzor. För mycket av allting. Visst åker man utan barn är det säkert kul. Men det är en helt annan resa. Vi ville ha lugnet. Att åka hem från Sunny Beach blev oxå en upplevelse. Vi kom kvart över fyra. Till bussterminalen. Alla var helt slut. Massa shopping och en värme som inte går att beskriva. Tanten i biljettluckan pratade lika dålig engelska som jag pratar bulgariska. Men hon fick fram att bussen skulle gå kl fem. Så vi parkerade oss. I skuggan. Klockan blev fem. Ingen buss kom. Inga ord räckte till. Vi ville hem nu. Och svalka oss I poolen. När klockan blev arton hade vi blivit lovade att en stor buss skulle komma. Ingen buss kom. Däremot dök en minibuss upp. Som fylldes direkt. Sådär stod vi. Igen. Då dök en gubbe upp som såg våra arga och trötta ansikten. Han sa något vackert på Bulgariska. Pekade hit och dit. Försvann. Kom sen tillbaka med en likadan minibuss. Vi gapade av förvåning. Från att fått vänta i över 2 timmar och inga bussar dyker upp, till att få en egen buss. För samma pris. Ja. Landet som alltid förvånar en.
Det var nog allt jag får plats med. Resan gör vi gärna om när Bulgarien har vuxit lite mer som turistland. Men kanske är det för mycket av turister då. Nåja. Det blir en senare fråga. Nu är jag hemma och ska njuta av det. Ska du till Bulgarien får du gärna fråga mig om du undrar över något. Kram på er. Bye!