Sitter hemma och vantar pa flyttladsleveransen idag. Hade mycket hellre velat vara pa biblioteket sa jag hoppas att de kommer snart. Hatar att vanta pa leveranser. Jag ger hela min dag at att de skall behaga komma hit i 10 minuter. Hatar att det ar stokigt i lagenheten med alla kladpasar som skall till valgorenhet och alla bocker som C rensat ut, men det kanns inte som om det ar nagon vits med att stada. Vi skall ju flytta snart. Kanns som jag har sagt det sa manga ganger under de senaste veckorna: "ingen ide att kopa svartpeppar, vi skall ju flytta snart", "behover inte stada ordentligt forrran vi skall flytta". Pa lordag ar det tre veckor. Hade lika garna kunnat gora det nu. Som nar man har pluggat till en tenta och det ar tva dagar kvar och man bara ar sa trott pa det. Trott pa spanningen och vill bara komma till andra sidan.
Det kanns overkligt. Kommer inte ihag om det kandes lika overkligt nar jag flyttade hit. Formodligen. Da visste jag ju inte ens hur lang tid jag skulle vara har.
Saker jag ar radd for:
-Att vi inte kommer trivas
-Att C inte kommer klara/gilla jobbet
-Att vi inte far nagra vanner
-Att jag kommer trivas men att C kommer langta hem
-Att jag inte kommer fa nagot jobb
-Att vi inte kommer fa nagot lan
Vi har ju tankt pa alternativ. om vi skulle stanna i England sa skulle vi inte bo den har staden anda. Och det ar ju har vi har vara (fa) kompisar. Bristen pa natur ar lite jobbig att komma undan. C:s jobb ar nog battre i Sverige. Barnomsorg battre. Sa summerar vi och inser att, jo, det ar battre att vi flyttar. Men vi har ju bott har sa lange nu och det ar svart att forsta hur livet kommer bli pa ett nytt stalle. For det ar ju faktiskt nytt. Jag tror att saker har forandrats en hel del sedan jag flyttade. Och da var jag student (nastan), nu skall jag forestalla nagon sorts vuxen.
Spannande.
kommentarer