Tant röd börjar ge sig till känna i form av de vanliga symptomen. Har vita flytingar, ont i höger äggstock (för omväxlingsskull) samt ngt känsliga bröstvårtor. Detta har jag varje månad så det verkar inte vara ngt annat på gång. Skälet till att jag skriver ner det är att jag märker att jag inte har varit speciellt systematisk när jag jag tidigare har skrivit ner symptom på menssmärtor. Inte för att jag vet om det är viktigt, men ngt måste man ju sysselsätta sig med.

Min älskade man undrar nog vad jag håller på med på internet hela tiden. FL för mig har blivit min hemliga värld där jag hittar mycket tröst och stöd i andras historier (både positiva och trista). Jag kan inte diskutera detta med honom hela tiden eftersom jag inte vill lägga mer press på honom än vad jag redan gjort. Jämfört med många andra ting här i världen så har jag fasligt lätt att tappa min vanligtvis starkt positiva attityd när det gäller barnagörandet.

Min lillasyster frågade mig under jul hur många barn jag ville ha. Jag svarade att det inte kändes som om jag ens kunde tänka den tanken just nu eftersom jag inte ens lyckats bli gravid en enda gång i den här omgången. Antar att det var tanklöshet men hon sade också till mamma att hon gärna ville bli med nr 2 så fort som möjligt eftersom riskerna ökade så mycket efter 35.... jag kände mig lastgammal och hopplöst infertil när hon sade detta. Jag vet hur väl hon vill mig och hur otroligt överkänslig jag kan vara men just nu föredrar jag att vara i ett virtuellt rum för att reflektera dystra tankar och aspirererande hopp om att slutligen få bli förälder och helt undvika diskussioner med familj och vänner om våra försök att få till en befruktning. Usch vad jobbigt detta är!

Har precis lämnat av min familj på Seattles flygplats efter 2.5 intensa veckor tillsammans. Älskar min familj över allt annat men får erkänna att det var ganska skönt att komma hem till ett relativt tyst hus. Det är bara min käre make som för oväsen pga av både hosta och snuva som han nu lider av efter att ha varit inkuberad tillsammans med 4 andra sjuka familjemedlemmar hela julen.

Mina äggstockar börjar ömma lite eller rättare sagt den vänstra. Det är alltid den som jag känner av. Ganska märkligt. Väntar nu bara på den dystra dagen då tant röd kommer på besök igen. Fast denna gången måste jag erkänna att jag var ganska glad över att jag i alla fall lyckades få till ÄL när jag trodde. Konstigt att man kan snurra till sin cykel så totalt under en månad för att nästa ha en nästan normal (den med en dag tidig ÄL jfrt med var som är vanligt för mig).

Idag ringde golvläggaren som fixar till govet hemma i vårt sommartorp i Sverige. Först ringde han kl 05.00 eftersom han snurrat till tidsskillnaden på 9 timmar. Denna man som nog är den skickligaste jag sett har ett ganska segt tempo (typisk värmlänning). Men så idag ringde han och berättade att nu t.o.m. trappen är färdigslipad + oljad samt att metalllisterna som ska fungera som halkskydd är inmonterade! Dessutom hade han förstärkt hallgolvet och installerat golvvärmen. Så nu ville han bara veta vilka klinkers jag ville ha. Valde röd och cremefärgad sjösten som ska ligga diagonalt varannan platta med en ram runt hela golvet. Underbara man, jag längtar redan tills jag får komma hem nästa gång för att se mitt söta lilla hus hemmavid!

Gott Nytt År på er!

Själv känner jag mig ganska så utvilad trots diverse förkylningar och maginfluensor under julen. Nästan hela familjen blev sjuk så skidåkningen blev lidande. Fast det är ju alltid skönt att ha ledigt.

Testade med Clearblue ÄL test den 25/12 för första gången (trodde att jag skulle ha ÄL 27/12) och fick starkt utslag på stickan. Myste samma kväll och hade planerat att mysa dagen efter också men vaknade med magsjuka. Känner mig nu helt ogravid så det blev nog inte tillräckligt med mys.

Som många andra har nämnt här på FL så känns ens egna små problem så himla mycket mindre i skugga av allt som hänt i Asien. Så fruktansvärt att man knappt kan förstå. Trots att jag är långt från Sverige så har de kanadeniska och amerikanska nyhterna samt CNN varit fulla av historier om svenskar. Sätter det hela i perspektiv på ngt sätt. Mitt hjärta värker för alla de som har mist en eller flera människor i sin familj.

Mensen kom äntligen i morse!!!

Denna cykeln blev rekordlång, hela 44 dagar. Men optimist som man är nu när man äntligen slipper att gå och vänta på att den ska komma igång så har jag redan räknat ut att om allt inte strular till sig igen så ska nästa ÄL komma ngn gång mellan jul och nyår...... och vi som ska ha semester!!!! Här ska det bli MYS!!!!

Hade en jätteskön helg i stugan med snö (!!!)

.... för första gången i höst…eller vinter kanske man ska säga. Vi förberedde för julen eftersom nedräkningen har börjat till det att hela min familj kommer hit. Mamma, lillebror, svägerska, deras snart 1-årige son, min svägerskas son från ett tidigare äktenskap som är 9 år, min syster, hennes man och deras snart 1-årige dotter kommer alla hit den 16 december. Mina syskons barn är födda med två veckors mellanrum och är världens sötaste kusiner. De är som natt och dag personlighetsmässigt så det ska bli spännande att se om de kan bli kompisar när de växer upp. Jag drömmer om somrar på lantstället i Sverige med mina syskonbarn i framtiden. Just nu känns det lite för optimistiskt att tänka på fler kusiner från den här sidan av familjen också men det kanske blir….?

Helgens kvällar var lite hektiska. Fredagskväll gick vi på julfest som Rs kollegor ordnar varje år. De har en annan klinik som arbetar med att ta bort hudcancer och samarbetar med R med vissa fall när patienten behöver en stor del eller en helt ny näsa konstruerad. Ni ska se vad de kan göra tillsammans, helt otroligt. När man hör om hudcancer så har de flesta en uppfattning om att man bara skär bort själva cancern vi behandling. Vad de flesta inte förstår är att man kan mista en ganska stor del av ansiktet också. R har en egen filosofi för det det hela. Eftersom patienten aldrig kan se helt lika ut som innan så fixar han gärna till lite annat också (ögonlock som hänger, räta ut en krokig näsa etc) så att det ska bli nöjda och inte känna sig handikappade för hur de ser ut. De riktigt gamla patienterna bryr sig vangligtvis inte, kvinnor som män, men för dem som är mellan 20 och 60 så kan den lilla extra förbättringen betyda mycket psykiskt.

OK, kom lite ur spår där när det gällde helgens kvällar.

Lördagen spenderade vi hos grannar i Whistler. Helt hemskt eftersom det slutade med att värdinnan skällde ut en av gästerna som kom med ett skämt som hon missförstod. Trots att personen som hade skämtat blev helt ifrån sig så och bad om ursäkt otaliga gånger så fortsatte värdinnan att skrika och gorma. Det andra paret bestamde sig då för att gå hem vilket vi också gjorde. Vi var hemma kl 21 efter 2 timmars middag!!! När R och jag gick och lade oss så låg vi länge och diskuterade det. Jag tog illa vid mig eftersom jag tyckte att det hela var så hemskt aggressivt och onödigt. Varken R eller jag har någonsin varit med om ngt liknande. Dagen efter hade jag fortfarande inte släppt det hela och var tvungen att prata med bade min syster och bror om det innan jag hade smält det lite mer.

Söndag gick vi på middag till andra vänner i Vancouver…. (Karen och Larry … jag är så glada att vi har lärt känna er. Innan jag mötte er så trodde jag alla i Vancouver bara hade helt materalistiska värderingar och bara pratade goja på fester)… Ett annat par var också där som vi ska resa till Sydafrika med I februari. De skrattade alla gott och länge åt vår historia om festen dagen innan som R hade förbättrat dagen till ära och i den här versionen så blev även vi utslängda för att vi hade skratta åt skämtet (som var jättekul och vi skrattade massor innan vi förstod att ngn hade blivit arg)…. Man får väl försöka se det komiska i situationen antar jag, men det som berörde mig mest illa var att allt skedde inför ögonen på fyra barn i åldrarna 4-8 år som inte alls förstod varför en mamman skrek livet ut sig och den andra mamman blev utslängd… hjälp vilka bra exempel på föräldraskap!

Jag börjar tro att jag har ÄL...? Funderar på testa senare men har alla fysiska tecken på det. Kanske allting blev galet förra månaden och både ÄL och mens hoppade över men att jag nu har fått en sen ÄL istället. Jag känner nästan för att strunta i testet eftersom det har blivit lite väl mycket testande på sistone. Hade varit skönt att åka upp till stugan i Whistler och slappa lite istället och bara mysa för att man vill och inte för att man måste. Har slutat helt att prata med min man om när vi måste till eftersom han får prestationsångest. Det tar gärna glädjen ur det och vi har redan problem med att hitta lust att vara med varandra.... inte pga av för lite kärlek, jag tror bara att vi jobbar för mycket och alltid är for upptagna för att få tid med varandra (och jag jobbar mest så jag kan inte skylla på honom).

Idag har jag intervjuat hudvårdsspecialister för en anställning på min mans kontor. Den tunga plikten för en plastikkirurgs hustru antar jag.... vem hade trott att jag överhuvudtaget skulle kunna tycka att det var OK att hjälpa till på en sådant arbetsställe för några år sedan. Men kärlek gör mycket och nu börjar jag nästan tycka att det är kul. Det verkar som om attityden till plastikkirugi på denna sidan Atlanten är lite öppnare än hemma. Jag hade själv enorma problem att acceptera vad R jobbade med när jag träffade honom. Först ville jag bara tro att han fixade ihop folk efter bilolyckor och liknande. I alla fall var det vad jag sade till folk eftersom jag inte helt kunde med det själv. Men nu har jag vant mig. Fast jag har lite svårt med när människor behandlar oss som ett kliché par, ni vet, 1 antal plastikkirurg som inte är så fager (men jättesmart, kul och jättesnäll!!!) + 1 antal x år yngre svensk fru. Här är det jättevanligt att tjejer gifter sig för pengar och det är svårt att få folk att förstå att man har gift sig med en man för att han är lika fåning som min bror eller mamma och att han påminner så himla mycket om alla i min familj.

Jag tänkte på det idag när jag promenerade till mottagningen hur nöjd jag er med livet. Jag tror aldrig att jag kommer att hitta total frid och balans någonstans eftersom jag är en sådan rastlös själ men R är den ende mannen som har lyckats hålla uppe mitt intresse så här länge. Och ju mer jag lär känna honom desto bättre tycker jag om honom.... Jag blir ledsen när folk hintar att jag gifte mig med honom för att kunna bo i ett stort hus och köra en stor bil. Han är ju så fantastisk att folk borde kunna se att han har ett lika stort värde utan alla yttre attiraljer.

Dag 39... ....det bidde minus i morse.

Suck, men det är väl bara att se framåt antar jag. Idag har jag känt mig bättre och tror bara att jag har början till en förkylning som spökar....och en ivrig fantasi. Måste försöka fokusera på annat istället såsom julbak, min familj som äntligen kommer hit för att fira jul, allt jag måste gora färdigt på jobbet innan jul etc.

Vi ska till Sydafrika två veckor i februari. Jag hade hoppats att jag skulle bli med barn innan det för att slippa åka. Var i Botswana förra året och höll då på att bli uppäten av ett lejon under en safari (bokstavligen talat!!). Efter att jag åkte hem var min man med om en bilolycka mitt ute i buschen och lyckades som tur var overleva... därför så längtar jag inte dit, men min kära make vill så gärna tillbaka. Eftersom jag inte vill förstöra för honom så sade jag ja i ett svagt ögonblick men jag kan inte säga att jag ser fram emot det speciellt mycket. Nästa semester ska jag bestämma!

Hmmm, mycket gnäll blev det idag. Vanligtvis så är jag himla positiv men detta att inte bli med barn tär lite.

Dag 38...

...fortfarande ingen mens.....men vem räknar dagarna .... ...

I morse var jag så säker på att mensen var på G. Kände mig alldeles illamående och mensig när jag vaknade upp. Min mage var alldeles spänd och det kändes nästan som om jag var på gång att få magkatarr. Vanligtvis börjar jag alltid blöda precis när jag mår på det sättet. Jag lade t.o.m. in en binda bara för att vara säker. Men efter mina säkert 40 toalettbesök under dagen så kom det fortfarande ingenting (mina kollegor tror säkert att jag har fått blåskatarr). Jag mådde illa på ett sätt som jag inte gjort förut och hoppet brinner nu igen inom mig att det ska vara ngt litet levande som växer i mig.

Tror dock fortfarande att min kropp spelar mig ett spratt eftersom jag testade hela tiden med äl test och aldrig lyckades får ett utslag. Köpte i alla fall med mig två G-test nu i eftermiddags men fegade ur när jag kom hem. Får se om jag törs i morgon bitti. Hade egentligen tänkt testa på fredag så jag får se om jag kan hålla mig!!

Dag 37 av 32-35..?

Tappat räkningen….

Nejdå ingen mens än. Då och då känner jag av ngt som verkar vara misstänkt likt begynnande mensvärk så det verkar onödigt att testa sig. Om den inte har kommit på fredag så ska jag testa. Fast det gör den ju innan det så klart!!

Dagen har tillbringats på konferens fokuserad på all ny forskning inom HIV. Pallade doch inte med eftermiddagen eftersom min koncentrationsförmåga inte räcker långt bortom 4 timmar. Gick istället tillbaka till mitt lilla kontor och fortsatte med skrivandet. Älskar att skriva även om det bara blir medicinska artiklar. Man försvinner helt in I sin egen lilla värld. Det enda som är synd är att jag redan har tappat mycket svensk grammatik. Därför är det så bra att skriva här eftersom jag kan rätta mig själv samt reflektera över hur det egentligen ska heta.

Dagboksanteckningar Sep-Nov 2004

Kopierade fraan niomanader.se (jaettefin lite mer privat sida)

9/24/2004 3:44:02 AM

Hej kära likasinnade "vill-så-gärna-bli-med-barn" vänner,

Jag är en barnlös 35 åring som alltid trodde att hon skulle ha 4 barn innan hon var 30! Men så blev ingenting annat som jag trodde heller, även om mitt liv har varit toppen för det mesta och faktiskt helt härligt just nu.

Jag trodde alltid att jag skulle leva livet ganska likt mina föräldrar som var lärare och stannade på sitt första jobb resten av sina yrkesliv. Jag utbildade mig tom till ett barnvänligt yrke som är lätt att ha deltid om man skulle ha lyckan att ha stor familj. Men så gick åren med diverse förhållanden där det ena var ganska likt det andra. Trots gulliga män så tyckte jag alltid att jag var så redo men att de inte var mogna. Så här i efterhand kan jag se att det egentligen var jag som inte var det.

Så gick det några år, jag flyttade till Frankrike för att jobba och där blev jag mycket nyfiken på internet (definitivt framprovocerat av att jag inte tyckte så mycket om franska män som var hemskt jobbiga). Istället gav jag mig ut på vift i den elektroniska världen. För att göra en lång historia kort så träffade jag min man som är kanadensare och världens gulligaste man. Även om vägen till hans famn var lång och mycket krokig så är jag glad över alla gamla trassliga förhållanden eftersom jag i slutändan mötte min Mr. Right. Nu så är vi även efter ett år som gifta och 4 år som par äntligen mogna för att försöka oss på med att få familj.

Hursomhaver så har jag läst flera dagböcker här och har varit tvungen att le när jag ser att min skengraviditet den sista månaden inte är så unik som jag trodde. Trots frustration över att jag inte blev med barn första gången vi försökte (åh så arrogant av mig: jag förstår det nu när jag har läst vilka problem många har i långa tider innan deras dröm blir till verklighet) så är hoppet fortfarande på topp trots begynnade mensverk för andra gången. Den här gången köpte jag ÄL stickor och vi lyckades tajma barnamakandet till samma dag som var rekommenderad. Men så var det där med alla faktorer som tydligen måste stämma för att man ska kunna bli med barn. BIM är imorgon eller på lördag så det ska bli spännade att se vad som händer.

10/18/2004 6:05:02 PM

Äntligen återvänt efter ha spenderat 10 dagar i Frankrike samt överlevt påföljande jetlag. Just nu jobbar jag som en liten idiot eftersom jag ska åka till Washington nästa vecka på möte och har miljoners mijlioner saker som måste bli färdiga innan. I helgen läste jag en bok (till!) om stresshantering. Den var ganska bra även om man kände igen vissa saker. Nytt var kategorisering av stress i intern samt extern stress. Jag tycker hela tiden att jag är stressad av allt som sker runt mig med deadines, möten, resor, en aktiv man som bara vill umgås med folk och laga mat och dricka vin (fast det vill ju jag också), samt diverse styrelseuppdrag etc. Fast när jag läst boken så insåg jag det som jag tänkt på innan att det är jag själv som sätter många av mina deadlines vilket stressar mig helt i onödan. Författaren nämnde att typ A människor driver på och vill vidare hela tiden medan perfektionister vill att det ska vara hög kvalitet på saker (vilket verkar givet) men också att typ A-perfektionister inte bara gör sig själv men hela omgivningen galen inbland. Min syster och jag har diskuterat mycket varför hon och jag har blivit sådana helt otroligt överpresterande ibland med påföljande samvetskval om vi inte gör saker jättebäst. Ibland när jag ser hur min livsstil har utvecklats så undrar jag var det finns plats för ett eller flera barn? Och vad jag ska göra om jag blir med barn? Min karriär är inte jättefantastisk men om jag ska fortsätta den bana som jag har valt (akademisk forskning) så förstår jag inte hur jag ska organisera mitt liv för att kunna vara den mamma som jag vill vara. Det är enklare i Sverige där man inte hela tiden få höra att man är en kass mamma om man arbetar. Även mammor i Kanada jobbar för att de som på alla andra platser måste, men om man har en man som tjänar bra så är det annorlunda. Alla fester jag går på och träffar nya människor så frågar männen, " och vad gör du då, jobbar du?".... den frågan skulle man ens aldrig få i Sverige men här får man den stup i kvarten. En vännina till mig är advokat med två små barn och alltid när hon ska hämta sina barn i skolan och pratar med andra föräldrar och lärare så säger alla, " Emma är ett mycklet självständigt barn" vilket indirekt betyder att hon måste vara det eftersom hennes mamma jobbar heltid. Ibland så tänker jag att det är kanske tur om jag inte blir barn, inte för mig, men eventuella barn somhelt säkerligen alltid kommer att ha en mamma som kommer att arbeta för mycket bara för att hon tycker att det är så kul. Det verkar snurrigt att planera för en graviditet och samtigt spendera mycket tid på att oroa sig for hur man ska få tag på en bra nanny (om ni visste vad den biten är underbar i Sverige där det finns dagis).

Semestern i Frankrike var bra för träning på barnagörande men jag lyckades glömma mina stickor. Jag räknade ut att jag skulle ha ägglossning ungefär när vi flög hem men vi var alltför jetlaggade för att följa upp med lite aktivitet. Så det får väl bli ett nytt försök nästa månad istället. Under tiden ska jag tänka mer på mitt karriärsval och på hur jag vill leva mitt liv. Min syster är som alltid stor inspiration som nu är hemma med sin dotter som föddes i januari. Men det är för tidigt att ändra ngt nu eftersom jag inte är med barn än.... om jag nu kommer att bli det.

10/19/2004 5:52:45 PM

Vaknade tidigt pga av jetlaggen som tydligen inte släppt än. Min man vaknar alltid när jag vaknar så vi låg och pratade i en timme innan vi gick upp. Jättemysigt, det var alldeles mörkt ute och eftersom vi har ett takfönster i badrummet så hörde man att det regnade. Och om man ska bo I Vancouver så måste man gilla regn. Det regnar 1500 mm per år här vilket ska jämföras med Sveriges 600 mm per år. Ett av våra första gräl handlande om vad man ska ha på sig när man åker skidor (vilka otroliga problem man har... :). Gammal halvrutinerad skidåkare som man är så tyckte jag att det hade jag visst koll på. Men det man har på sig i Sälen funkar inte här eftersom det regnar halva tiden när man åker skidor också. På toppen av Blacktusk är det alltid blött snöande men på botten så kan det spöregna samtidigt. Så min gamla bomullsparka som mamma brukade ha på sig på 60-talet funkar inte här med andra ord vilket jag snabbt upptäckte när jag åkte skidor för första gången. Numera lyssnar jag på vad R säger.... ibland i alla fall.....

BIM är på tisdag/onsdag nästa vecka och som den optimist jag är trots att vi myste på fel dagar denna månaden så upptäcker jag att jag ändå hoppas. Letar efter tecken som illamående och spänningar i nedre magtrakten. Men det är alldeles tyst och stilla och jag mår alldeles utmärkt. Har ju varit skengravid två gånger innan så jag litar inte på min egen kropp mer. Dessutom har jag varit så stressad på sista tiden och när jag är sådan så kan jag bli yr och illamående av det.

Jag vet inte om det är dumt eller bra att skriva den här dagboken för min egen del. Jag skrattar mycket när jag läser andras och känner igen mig själv och blir lättad över att det inte bara är jag som är helt galen av längtan. Men kanske man fokuserar för mycket på det genom att läsa den här websajten mycket. Men då har jag aldrig gjort någonting lagom i mitt liv innan heller så varför börja nu?

10/22/2004 7:41:51 PM

Stressig vecka. Har fått leta fram min specialgjorda bitskena. Min tandläkare blir så arg på mig när jag inte använder den. Har gnisslat tänder så mycket denna veckan att det nästa är löjligt. Dessutom snarkar jag med bitskenan inne. Men jag måste säga att jag föredrar att sova med den eftersom man inte är öm i tänderna när man vaknar vilket man är annars. Tur att min snälle man tycker att det är gulligt när jag småsnarkar. Själv är jag inte helt lika förstående och sätter in öronproppar när han gör det.

Postrarna är gjorda för nästa veckas möte så jag kan andas ut lite nu. Ska nästan bli skönt att komma hemifrån några dagar och bo på bra hotell och slappa lite på kvällarna. Synd att jag måste jobba hela dagarna bara. Washington är helt klart en undervärderad mysig stad. Alla museum är gratis och eftersom de är helt fantastiska så kan bara gå från det ena till det andra och njuta. Men istället så blir det jobba av för att sedan komma hem och gå på nästa möte i 2 dagar. Dessutom måste jag pallra mig upp tidigt på morgonen direkt efter jag kommer tillbaka för att ge en presentation. Nuvarande ordförande för det nätverk som ordnar mötet och som jag var ordförande för förra året mejlade precis och sade att han hade fått en puck i munnen när han spelade ishockey. Han hade precis kommit hem från sjukhuset där han blivit omplåstrad och sydd (!, aj, aj, aj) i munnen och därför inte kunde prata. Stackars man….

4-5 dagar kvar till BIM… Är som vanligt helt superfokuserad på alla små tecken som händer. MEN… inga ömmade bröst även om jag känner av mina äggstockar. Fast då har jag redan lyckats gå till läkare 2 ggr för att kolla om jag har äggstocksinflammation då jag egetligen bara har haft problem med stressrelaterad IBS. Det är helt otroligt vad man misshandlar sin kropp med stress.

När jag var yngre så brukade jag vara I bra form och smalare. Inte smal, det har jag aldrig varit. Jag laddade över semesterkorten från Frankrike resan till datorn I går. Det var ett kort, jag lovar, som ledde tankarna till de “magkort” som man ser presenteras på kvinnor som är gravida. Plötsligt undrade jag om jag ngnsin skulle vilja ta magkort eftersom jag redan ser ut som jag är gravid fastän jag inte är det. Jag har stor förståelse för andras kroppar och viktproblem vilket är en välsignelse med tanke på vad jag arbetar med. Men jag har ingen förståelse för mina egna problem med att ha en hälsosam vikt. För mig som växte upp med en mycket överviktig pappa som gick bort tidigt i en massiv hjärtattack så är detta med vikt alltid väldigt laddat. Men samtidigt så har jag ärvt pappas kärlek till god mat och mycket mat. Hjälp…vem tror att inte näringsfysiologer också har problem med sin vikt? Kanske inte lika ofta som resten av befolkningen i och med att vi är så fokuserade på det men i alla fall ibland. Och just nu vill jag inte banta eftersom jag vill bli med barn. Även om jag inte har råd med det så drömmer jag ibland om att ta ledigt ett år och fokusera på min familj och min egen hälsa. Vilken härlig egotripp det skulle vara!!!

10/25/2004 1:37:34 AM

Så var helgen snart över igen. Hosten har kommit till Vancouver. Jag kom precis tillbaka efter en härlig höstpromenad i strålande kyligt solsken med löv som föll ner överallt är jag gick. Jag har varit och fikat med mina kompisar på det svenska cafét som ligger nära där jag bor. Om ni visste vilken lyx det är att kunna gå ner och ta en kaffe och äta en räkmacka gjord på Hönökaka när man bor utomlands. Det förgyller livet och kära gamla Sverige känns plötsligt närmare.

Vi hade en trevlig pratstund och samtalet kretsande naturligtvis runt diverse personers graviditeter eller försök att bli gravida. Det är skönt att prata med folk som frågar på ett icke påträngade sätt. Det är svårt att definiera hur man som vän ska närma sig ämnet att bli med barn när det dröjer. Jag tror bara att man ska låta personen i fråga ta upp det. T.o.m. när min älskade syster frågar hur det går så kan det kännas jättejobbigt. Jag har inte lust att redogöra för andra exakt när vi har sex eller när jag har ägglossning. Ibland kan jag vara på humör att diskutera det men jag känner alltid mig mer avslappnad att prata om det om jag får leda in på ämnet själv. Kanske lite dubbelmoral eftersom jag vet att familj och vänner bara vill en väl och är så himla nyfikna att de håller på att gå åt. Men antingen blir jag helt anti till barnagörande i allmänhet när de frågar om det eller så vill jag bara säga att kan vi inte prata om ngt annat? Men idag var det trevligt och när jag gick hem så kände jag att det är OK även om det inte händer denna månaden heller eller t.o.m. innan jul. Stöd är så himla underbart att få och det är det som är det bästa med tjejkompisar.

Två dagar kvar till BIM och fortfarande ivrigt räknande och observerande efter symptom. Tycker nog dock att jag börjar känna av min vanliga mensvärk lite.....

Mensen kom när jag satt på flyget till Washington. Trist att vara borta när man hade behövt vara nära sin man för lite tröst och stöttande. Men det är bara att ta nya tag. Denna gången var min cykel 32 dagar. I augusti var den 28 dagar och i september 32 så 32 verkar vara det mest tillförlitliga antalet dagar. Enligt niomånaders ägglossningsräknare så blir min nästa ÄL den 11 november. Min man hade tänkt vara i stugan eftersom vi har ledigt onsdag till söndag den veckan (härlig långhelg som gäller) men det verkar som om jag måste be honom stanna här i Vancouver…. Stackars man, jag t.o.m. tvingar honom att cykla i långkalsingar under tightsen för att hans små simmare ska vara friska, pigga och I tillräckliga antal. Vem hade trott att sex skulle bli så tekniskt och planerat?

Washington – jag satt tre dagar på hotellet och kurade på olika möten. Som tur var så var gymet underbart med en jättehärlig pool som ingen använde kvällstid. Hann därför med X antal km under mina två kvällar där. Görhärligt!

Hej igen,
Inga större nyheter här på denna sidan av Atlanten. Väntar på att jag ska få ägglossning igen. Seg väntan som vanligt alltså. Lyckades övertala en av mina bästa vänner att köpa ägglossningstest i Sverige eftersom jag tycker att de svenska ”Clearblue” testerna är så himla enkla att använda. Jag bad henne att köpa 2 paket men hon köpte 3 för säkerhets skull. Jag är så glad att hon bor här. När man bor så långt borta så är det skönt att ha ngn som känner en sedan lång tid tillbaka.

Vi får se om jag lyckas med att pricka in ÄL denna gången. Första gången jag testade missade jag ägglossningen. Testerna tog slut på fredagen och jag hade beräknat att jag skulle ÄL dagen efter. Man så fick jag mensen 4-5 dagar för tidigt vilket är mycket ovanligt. När man läser mycket om graviditeter så börjar man undra om massor av oviktiga saker, t.ex. blev ägget befruktat då men fäste det inte? Jag oroar mig fortfarande över att vi är för gamla för att bli föräldrar och spenderar mycket tid över att undra om både jag och min man är fertila. Jag är ju som sagt 35 år och min man är redan 48 år. Det är säkert ett helt själviskt beslut att vilja ha barn när man är äldre men oftast känner jag mig trotsig när jag tänker på det eftersom jag ju så gärna vill! Men så slår tankarna ner på allt mer som kan gå fel ju längre tid det tar. Just nu önskar jag att vi hade satt igång tidigare eftersom klockan tickar iväg.

Igår var det helt underbart väder här igen. Är fortfarande lite skev i tidsrymden vilket innebär att jag fortfarande vaknar kl 5 på morgonen. Igår gick jag hem tidigt från jobbet, drog på mig gympaskorna och stack ner till stranden. English Bay i Vancouver har en helt underbar strandpromenad. Man springer ut mot öppningen av fjorden som Vancouver omger. På ett ställe så öppnar plöstligt allt upp sig och man ser bergen, snön och havet samtidigt! Är alltid mentalt hög efter en joggingtur där. Känner mig som alltid så himla glad över att jag lyckades hamna här av alla ställen!

11/10/2004 4:41:58 AM

Dag 16 av 32 (?) och ingen ÄL i sikte. Jag använder Apotekets ÄL tester den här månaden vilka är bättre än de kanadensiska testerna eftersom de är lättare att använda. Men dock inget napp än och jag börjar bli orolig för att den ska komma near R har åkt till stugan. Vi kommer bara att vara på olika ställen i 36 timmar men tyvärr så kan väl det räcka för att vi inte ska komma till när det gäller. Hursomhaver så får vi väl försöka förebygga med lite mys innan han åker. Jag hoppas så att det knakar på att den här månaden ska bli vår månad.

Var med på TV nyheterna här idag. Det är så himla hemskt att se sig själv. Jag var jättenervös när jag blev intervjuad. Vet inte helt varför, eftersom det bara var journalisten, kameramannen samt jag själv men jag fick ändå en puls på 200 när jag skulle prata. Resultatet blev en ganska så ansträngd uppsyn men som tur var fick jag hyfs på det jag sade och det är ändå det viktigaste. Lät dock som “Inga from Sweden” … var tvungen att skratta åt mig själv eftersom jag ibland får för mig att jag är ganska så styv på engelska. Som tur är så kommer jag att ha gott om tid att öva på uttalet.

11/16/2004 6:38:44 AM

Idag är det depp. Förstår mig inte på mina ÄL stickor??? Jag har som sagt bara lyckats testa positivt under den andra månaden av de fyra som vi har försökt (den första började vi för sent och förra månaden testade jag inte). Nu är jag på dag 22 av min fjärde cykel men har fortfarande inte lyckats få ett utslag. Har följt bruksanvisningen på mina Clearblue tester till punkt och pricka men har fortfarande inte sett ngt som verkade likt en mörkare färg än referensstrecket. Förra torsdagen var de nästa lika starka så jag anade att det skedde då. Men så hände ingenting dagen efter vilket gjorde att jag trodde att det var falskt alarm. Eftersom jag vanligtvis är så himla regelbunden så verkar det som jag tyvärr missade ÄL denna månaden. Eftersom vi inte är så aktiva i sänghalmen som man rekommenderas (glöm varannan dag metoden, här är vi glada ifall vi orkar få till det en gång emellanåt viket är varför ÄL test är ett måste för oss) så kan jag nog glömma att sätta ett BIM denna månaden. SUCK! Blir orolig för att jag inte har ÄL alls. Men det kanske bara är så att jag inte skulle ha testat på morgonurinen vilket jag har gjort med Clearblue testerna eftersom det står att tiden på dygnet inte skulle passa någon roll. Eftersom jag är världsbäst på att deppa ihop emellanåt men också på att komma tillbaka så vet jag att det kommer kännas bättre imorgon. Kommer att fortsätta testa till på onsdag sedan får vi se. Antingen tar jag nya tag och testar ett tag till eller så kommer jag att invänta tant röd för att lyckas eventuellt bättre nästa månad. Super SUCK!!!!

11/17/2004 7:38:32 PM

Efter att Lainen berättade att hon också har haft problem med att få utslag på ÄL test med morgonurin så slutade jag testa för denna månaden. Tänker nu försöka tänka på lite andra saker framöver så jag gör kanske en liten paus i skrivandet här. Vi får väl se om jag lyckas eftersom det alltid är ett trevligt avbrott att kika in. Jag försöker tänka att det kanske bara är fråga om några månader tills jag blir gravid. Den dagen man får ett barn så kommer de dominera ens tankar för resten av livet ändå. Därför så kanske det här är de sista månaderna av vuxen frihet innan man måste bli ansvarsfull på heltid? Om det ändå inte vore så svårt att njuta av det när man längtar så.

En sak som jag har tänkt på länge det är det där med att dricka vin till maten ibland samt frekvent kaffe och te drickande. Har lovat mig själv att försöka sluta med vin helt samt byta kaffe till decaf samt svart te till ört-te. Detta ger mig ngt annat att fokusera på. Eftersom jag är en slav under kaffet + att en middag för mig utan ett glas vin inte är ett riktigt mål så är inte detta det enklaste. Men när jag läser alla historier om kvinnor som blöder trots gravditet så låter det som det vore det smartaste att göra. Även om det kan ta länge innan jag blir gravid. Fast en friskare mage och lever skadar ju ingen. Speciellt inte en som vill bli med barn. Snart!


11/25/2004 7:47:42 AM

Dag 31 av 32 dagar. BIM är egentligen dagen efter imorgon men eftersom vi inte myste i närheten av förväntad ÄL denna månaden så har jag som sagt inga förhoppningar. Börjar igen känna av min mensvärk så tant röd kommer nog som på beställning i morgon bitti. Planerad som man är så har jag nu sett till att vi inte är bortbjudna nästa ÄL period utan får tid att stanna hemma och mysa istället. Det funkar inte för oss med hektiskt jobb + hektiskt privatliv att få lust när sig bör. Så nu ska jag försöka lära mig att planera ledig tid ... hemskt att man inte bara kan vara ledig när man vill men så är det. Ser i alla fall fram emot att försöka igen. Den här gången så ska definitivt testa på eftermiddagen med CB ÄL test. Jag har några kvar men kommer nog därefter försöka med de kanadeniska igen. Svor över dem sist men de funkade i alla fall för mig en gång förut och borde göra det igen. Nej nu ska jag roa mig med att surfa lite efter ett nytt hus för jag vill flytta! Kram på er!

11/27/2004 2:48:20 AM

BIM idag, men tyvärr tror jag ändå att jag har missat det här tillfället också. Känner ingenting men har haft mycket flytningar den här gången. Men det har jag nog också haft innan de gånger jag har varit skengravid. Det lustiga är hur hoppet fungerar. Bara det finns en liten gnista till att tro något så böjar man undra. Kanske min ÄL var försenad denna månaden och vi lyckade tajma myset ändå? Nej, nej, det kan jag bara inte tro.

Jag har surfat alldeles för mycket den här veckan. Jag vet, jag sade att jag skulle hålla mig borta från denna sidan samt liknande, men just nu så tänker jag alldeles för mycket på det igen. Det är på något sätt lättare precis efter att man har haft mens, eftersom det är ovissheten som driver mig till vansinnne. Antagligen för att man strävar så hårt för att kontrollera allt i sitt liv. Så är det detta som absolut inte kan kontrolleras.

Att försöka bli med barn är som en lång övning i ödmjukhet.