(Skrivövning för kursen "Finding your writer's voice")

Task: Describe the reason why you do not dare to write fiction

I do not write because there is a dragon living under my window.  He is blue with silver scale and has this terrible rough smell, like something that just died and has started to ferment. He guards every step I take, every conversation I have and every attempt I make to try to write something real.  He makes my fears seem unreal and casts doubt on my emotions and thoughts, making it impossible to put ideas on paper.

 

There is also a witch sitting on my shoulder. She has long grey hair and evil eyes which stare me down and make me crumble. Her hair sways in the wind and falls forward in her ugly face, and into my eyes, distracting me from what I was planning to write. My mind gets empty when she looks at me her evil way, and her body odor makes me want to leave to shower. When I do my best to document a story from my life or my imagination, she puts a spell on my pen or my laptop and gets my fingers to cramp and refuse to write.

 

I just have one friend who helps me to write and that is the angel in my heart. She is this small glowing being, with soft touch and warmth spilling over into my essence. She shines on me and makes me feel alive and like myself. She never leaves me but seems to sleep when the dragon is roaring or the witch is nagging me. But then she wakes up and makes my heart soft and my mind open. It makes the dragon fall asleep and the witch fly far, far away on her nasty broom. Suddenly I have light inside. My brain and heart start working together, inspiring me and transforms my thoughts into black letters on a piece of white paper.

 

Lately, my intellect has worked hard in identifying what factors make the angel come alive and brighten my day? Is she indeed the one that scares my monsters away or does she only wake up when the dragon and witch are gone? Why have I given the dragon and the witch so much power for so long? How do I keep them away from me forever? How do I keep them from my children? My spirit is my muse, and why it is packed deep down so far under other negative powers in life, I do not know.

 

The only thing I have come to realize though is that the angel likes other angels. When I am in this room she always crawls out from her deep pocket, and looks at you with her eyes large of friendly curiosity. She is shining and glowing on all of you, making the experience of life real and rich.  This makes me comprehend that despite the wide extent of love and happiness in my life, I need more angels in my life.  Angels are special in that they make us who we are and scares away the expectations of others.

(Skrivövning för kursen "Finding your writer's voice")

Suddenly I am there. How I got there has no importance but I have been longing to come here for a very long time. The ocean folds itself out in front of me, reminding me of a woven silk fabric with shades of turquoise and blues that you only can experience in the tropics. I start walking towards the beach and kick off my worn sandals into some silvery shrubs that grow along the path I take down to the water. The sand of the path is mixed with smooth pebbles but as I get closer to the sea line, it becomes finer, velvety and sieves up between my toes. I take a deep breath and inhale the warm breeze as the sun starts to set upon that large glittery plate called ocean.

 

Peace at last. All storms left behind, and only me walking this beach. My life is turning. I am all alone, but yet I feel as if I have come home. The past is the past and left behind. The future is unknown but has no bearing in this perfect moment. I want to rest here forever although I understand that I can’t. I start walking along the beach, straddling the water line with no particular goal in mind. I admire the banana trees that grow along the beach, intersected by the occasional high palm tree that sways in the soft wind. My eyes wander towards the horizon and suddenly my vision catches something drifting in the water. A small piece of wood, it would make the perfect boat for a playful toddler. I step out into the water to grab it but loose interest when I see something white float just under the surface. I pull it up and smile when I see that it is a beautiful piece of white lace fabric, a perfect souvenir as a reminder of this moment by the sea.

 

I continue walking as my thoughts wander, dangerously close to memories of you. But I am determined not to let anything ruin this peaceful evening, and push them away by emptying my mind and instead filling it with the heavy scent of the jungle and the beach meeting. I climb some cliffs that shoot out in the ocean creating a natural pier. Where the stones meet the water, I find a small pocket drilled out by small pebbles and water over some few thousand years. To mark my new beginning, I dig down into my pocket to find the worn piece of glass that you once called your lucky rainbow stone. On another beach, and in another life. I put it in deep into the hole to never be found and maybe for the ocean to embrace. I tell myself that one journey has come to an end and a new one is beginning. I tie the wet lace cloth around my hair that is falling into my eyes and tie it so that I look like a cleaning lady. I laugh when I seem my own reflection in the water and wonder how I got this old without realising it.

 

I continue climbing the cliffs and get up higher where I see a small cave. I see a young child playing at its opening. When I get closer, I see that the child is a girl despite her short red curly hair and boyish outfit. “Who are you”, the girl asks me. “I have no name”, I answer, “Not today”. ”That’s strange” the child responds, “well, my name is Alinea” and suddenly I see that the girl is me, only so much younger. Astonished and surprised, I suddenly get the urge to warn her about life and everything bad that can happen to you, but struck by how impossible and improbable the situation is, I seem unable of speaking. “Are you OK”, the girl asks when she sees tears flooding my eyes, and frowns the way my children do, making the conversation even more difficult. “Yes, I am OK, I answer, swallowing my own pity, and wondering if I have the right to tell her about the future. The girl stands up and gives me something small and cold that she puts in my hand. I look down and am surprised to see that it is the stone you gave me, your rainbow stone, that I just hid to be forever forgotten and never found. The girl smiles ear to ear, blows me a kiss and then she’s off. Skipping down a path with unknown destination, she disappears in the jungle, leaving me wondering about destiny and folding of time.

 

I continue my stroll along the beach on this perfect but very strange evening. I thought I came here to forget my history and to live in the moment, only to find out that I am my past. Curious, and maybe obvious, when life gets in the way. 

Vanligtvis tänker jag inte på dig. Inte för att jag glömt dig. Tvärtom. Du finns med överallt, i fickan och i hjärtat, varje dag. Men att tänka på dig är att minnas och att minnas gör ont. Men idag kan jag inte låta bli. Det är en speciell dag, för dig och för oss alla som hade varit mycket mer underbar om du hade varit här. 

Trots att det vanligtvis är en förbjuden regel för mig , en av de få som jag lyckas följa med självdisciplin så leker jag med tanken på vad vi skulle ha gjort. Vi kanske hade varit i LA hos E & M? I poolen eller på stranden. Du med alla oss och alla barnen. Du hade gjort din sedvanliga dykning, tre crawltag med ett knyck runt för att flyta med fötterna i vädret och huvudet guppandes som en boj på det turkosa vattnet. Kanske en kommentar om att det här var livet på en pinne? Barnen hade haft sina flytvästar eller simdynor och plaskat runt dig. Mamma hade suttit i skuggan med ett mindre barn på knät. Du hade varit ute och shoppat, kanske någon fånig T-shirt i glada färger, eller hemska tanke, kanske en eller flera Hawaii skjortor som du säkert hade älskat att vara klädd i? Mesta tiden hade du hade legat i skuggan och läst en pocketbok du tagit med och mamma eller vi hade grälat på dig för att du inte ville umgås. Vi hade grillat och druckit vin med kaffe och tårta. En tårta med ljus. Många ljus. Ett för varje år som du levde och ett för varje år som du skulle ha levt... med oss alla.

Jag ser allt som du och mamma byggde upp men som du aldrig fick uppleva. Alla våra underbara barn som du aldrig fått leka med eller ha i knät. Alla resor som vi gjort tillsammans och som du skulle ha älskat att delta i. Allt som du oroade dig över men som fixade sig till slut. Att vi inte skulle träffa någon att dela våra liv med, att vi inte skulle utbilda oss till något vettigt (typ lärare) eller att vissa av oss kulle vara så splittrade eftersom du inte var där för att sätta ihop bitarna av oss... J. Och så ser jag det som fanns att oroa sig över som vi inte såg då. Att mamma skulle bli sjuk och att hon hade behövt din hjälp och ditt sällskap även om det sistnämnda ofta drev oss alla till vansinne.  

Ibland ser jag din blick skymta förbi i ett av mina barns ansikten. Jag ser en reaktion som tyder på en intensiv personlighet och undrar genast om det är något som liknar dig? Även om jag inte är religös så känner jag att ändå att du är närvarande genom alla smådelar av DNA som spridit sig vidare i oss tre barn och dina sju barnbarn. Sex underbara småkillar och en toppentjej som aldrig fått träffa sin farfar eller morfar. Du skulle ha varit med idag, pappa. Grattis på 70-års dagen! Fjorton år av saknad. 

Min 3-åring har börjat förskolan. Vi bor i Kanada och skolan kallas ”pre-school”. Tjugo treåringar delar två lärare i några små klassrum under två och en halv timme var förmiddag. Pedagogiska aktiviteter ska främja socialisering och fin- och grovmotorik. Thor bär sin egen skolväska och vi packar den varje morgon med frukt till mellanmålet, en stor pipmugg att dricka vatten i samt extra kläder om en olycka skulle hända. Och det gör det. Ofta. Faktiskt varje dag. Lärarna har klagat eftersom det är meningen att man ska vara helt torr när man börjar preschool.

Vi började att pott-träna Thor i juni, tre månader innan skolan skulle börja. Han visade egentligen inga tecken på att vara färdig men det kändes som om hösten låg och lurade runt hörnet och att det var hög tid att i alla fall försöka. Det gick katastrofdåligt och jag fick än en gång lära mig att man inte kan provocera fram barnsutveckling hur gärna man än vill. Thor gallskrek varje gång vi försökte sätta honom på pottan och var helt ointresserad av boken vi köpt om potträning. Han fick ångest om vi tog av honom blöjan och bad oss genast om en ny. Vi bestämde oss därför att ta en paus tills skolan började.

Tio dagar innan första skoldagen testade vi igen. Nu hade Thor kommit över sin skräck för pottan och ville i alla fall sitta på den, speciellt om vi läste böcker samtidigt. En stor hög med böcker låg vid sidan av pottan och Thor satt antingen med oss eller själv och bläddrade i sina favoritböcker om dinosaurier eller bondgårdar. Jag kände mer hopp än första gången. Under skoltid fick han ha på sig en potträningsblöja, dvs en blöja med kardborreliknande band i sidorna man ska kunna ta av lätt om man vill gå på toaletten. Hemma fick Thor gå i underbyxorna förutom när vi skulle gå i affärer eller åka bil då han också fick ha träningsblöja.  Framsteget denna gången var förutom att pottskräcken givit vika även att det ibland kom något i pottan. Men nio gånger av tio kom det i byxan och tvättmaskinen gick varm.

En månad efter att Thor börjat skolan tog Madame Isabelle mig till sidan och ville prata med mig om att Thor verkade ha en förmåga att bajsa under skoltid. Hon närmade sig ämnet genom att ta tag med sina finlemmade fingrar och nypa sig över näsan med en min som man bara har när man upplever en obehaglig lukt. Det var klart efter vårt samtal att hon förknippade min lille Thor med odör. Madame Isabelle bad oss intensifiera våra försök och helt sluta med träningsblöja. Vi följde hennes råd och slutade helt dagtid även om vi fortfarande använde nattblöja.

Skolan har ingen licens att byta blöjor (tydligen måste man ha det i Kanada för att få byta blöja på ett barn) och man praktiserar ett s.k. ’hands-off approach’. Vad detta betyder är att om ens barn bajsar på sig så byter man inte utan ringer mamma vars mobil lägger av i samma ögonblick medans barnet går in på toaletten och tar av sig de bajsiga byxorna och kletar ner innehållet på golvet varpå lärarna under protest städar upp eftersom de ju faktiskt inte han någon licens att ta hand om sådant. Sedan klagar man till au pairen som hämtar barnet och ifrågasätter vad barnet äter eftersom barnet även har knuffat andra barn under dagen som gått. Mamma får sedan ringa och ödmjukt fråga om barnet ska tas ur skolan pga av detta problem för personalen varpå personalen säger att det vore synd eftersom barnet verkar så färdigt för alla andra skolaktiviter.

Nu är det tre veckor senare och vi närmar oss ett snitt på ungfär fyra ombyten per dag (allt från inget till åtta (!) nya byxor en dag). Thor gillar att sitta på pottan och vi berömmer honom jättemycket varje gång han går på toaletten oavsett det kommer något eller ej. Jag har hållit honom hemma dagen efter stora olyckor för att unvika att han blir rädd för pottan eller toaletten igen vilket jag sett tendenser av. Jag tror att det kommer att ta mer tid innan han helt kommer på hur saker och ting fungerar men jag tror att det inte lägger alltför lång in i framtiden. Just nu sitter jag på ett fik tvärsöver vägen från skolan för att finnas till hands om Thor skulle behöva bytas på igen.

Så varför behåller en svensk välupplyst mamma sitt barn i en förskola som är så rigid och inte har utrymme för hur olika barn är i sin utveckling? Ja, det har jag undrat många gånger också. Svaret varierar men hamnar någonstans mellan att det finns få dagis och de kostar skjortan, det är svårt att få in sitt barn på en förskola och att Thor fortfarande verkar älska att gå dit. Han hade tråkigt hemma med mamma och lillebror som bara är ett år och verkade ha behov som vi inte kunde fylla. Jag har börjat titta mig om efter andra skolor men de flesta ligger längre ifrån där vi bor eller har en pedagogik som inbte helt överenstämmer med vårt synsätt. Så Thor eller ”Stinkyboy” som vi nu kallar honom får gå kvar ett tag till. 

Wilde goer foeljande:

• Kryper (sedan boerjan av juli)
• Staar sjaelv korta stunder
• Tar naagra stapplande steg fraan en leksak till mamma
• Saeger "aoouhh" med liten soet trutmun samt maa-maa i gnaellig ton naer han vill upp eller med noejd ton naer man kommer in till honom paa kvaellen naer han vaknat och foersoeker amma om honom till soemns
• Har jollrat da-da, ga-da sedan samma dag som vi aakte till Europa (28 juni, tack och lov!) 
• Sov igaar foer foersta gaangen utan att amma. Har nu sovit sedan jag lade honom vid 21 tiden (detta efter att ha vaknat och velat amma var 40:e minut hela natten de sista maanaderna)
• Pussar (med oeppen mun) naer man ber om det
• Skrattar hejdloest att Thor naer han skaemtar med Wilde
• Har faatt 4 taender (foersta nere den 3 maj, den andra i mitten nere den 10 maj, den foersta uppe i 23/7 och den 10/8.)
• Dansar vid musiktbordet genom att vagga fraan sida till sida medans han uppfordrande tittar paa en, eller paa knae med head banging roerelser med armarna naer vi spelar haarrick paa favvislastbilen
• Ger saker till en och vill att man ska ge dem tillbaka (leker aeven saa med andra bebisar)
• Slaenger ut krocketkulorna paa koeksgolvet med stor foertjusning och mycket ovaesen
• Aer vaerldens charmtroll och gnaeller saa mycket mindre aen vad ha har gjort tidigare. Mamma aer HELT foeraelskad!

Thor goer foeljande:

• Pratar svenska och engelska separat (vaexlar naer han pratar med mamma och pappa). Meningarna bestaar av 3-4 ord. Han kan vissa possessiva pronomen som "min, din och hans" men sager fortfarande inte "jag, du eller han". Istaeller saeger han "mamma, fiska taaget (fixa taagraelsen som aldrig ligger daer han vill)
• Springer snabbt
• Hoppar och slaenger sig i soffan eller saengen
• Staar paa huvudet i soffan
• Slaar kullerbytta med olika framgaang i saengen
• Har tappat lite intresse foer TV aeven om han fortfarande tittar ibland.
• Aer helt besatt av taag och lever ut en del agressioner paa raelsen och taagdelarna som han graelar paa med spelat upproerd roest ibland.
• Kramar och pussar Wilde
• Tar judogrepp och kastar Wilde som landar paa huvudet
• Foersoeker lyfta Wilde genom att greppa om huvudet
• Simmar helt oraedd med flytvaest i sjoe eller pool daer han inte bottnar. Hoppar aeven gaerna i fraan poolkanten och aer inte raedd om huvudet hamnar under vatten.
• Foersoekte haeromveckan att inte graata naer pappa kom hem men sedan var tvungen at gaa direkt. Han svalde och foersoekte svaela ner graaten... undrar varfoer han tror att det inte aer OK att graata?
• Gaar paa pre-school och aer helt OK med att mamma saeger hejdaa och att han maaste stanna sjaelv. Laegger sin frukt i fruktkorgen och gaar sedan snaellt in och saetter sig paa baenken och lyssnar paa Madame Isabelle
• Kissar paa pottan ibland men oftast i bloeja eller i byxorna.
• Aer mamma stora kille som mamma aer saa stolt oever!
  
  
  

Loerdagen den 24 maj saag ut saa haer:

4.30 Jag vaknar av att Thor graater efter pappa. Naer det paagaatt ett tag maaste jag gaa upp och kika. Thors bloeja laecker och R letar runt efter payamas eftersom alla verkar vara borta. Hjaelper honom leta och krama en troett och ledsen Thor medans R byter paa honom. Gaar och laegger mig och kan naturligtvis inte somna om. Ammar Wilde som jag lyckas vaecka naer jag gaar tillbaka och laegger mig.
6.00 Somnar om.
6.30. Wilde vaknar. Mutar honom med amning eftersom jag aer foer troett att gaa upp.
7.30 Wilde vaknar igen. Mutar honom med amning eftersom jag fortfarande aer foer troett att gaa upp.
8.00 Vi vaknar baada och gaar upp. R aer redan nere i koeket och goer groet till Thor och matar (!) honom (Thor vaegrar aeta frukost sjaelv utan vill matas.... vi tror att han vill vara bebis igen saa vi laater honom haallas paa morgonen. Jag aeter mina vanliga mackor + the. Matar Wilde med lite banangroet men han aer inte speciellt intresserad efter all morgonamning.
8.30-9.30 Jag pratar i telefon medans Wilde sitter paa golvet och leker och Thor tittar paa DVD. R aaker till kontoret foer att boerja foerbereda de 6 foerelaesningar som han ska haalla de naersmat maanderna.
9.30 Wilde somnar i vagnen nere i svala moerka kaellaren medans jag dricker dagens foersta kopp kaffe paa verandan och surfar paa datorn medans Thor leker. Varvar med att soela boll och titta paa insekter tillsammans.
11-12 Wilde vaknar efter en tupplur som aer laengre aen vanlig... jaetteskoent. Bloejbyte paa baada pch sedan tillbaka i traedgaarden.  
12-13. Lunch till Thor som bestaar av macka med laxpastek fraan IKEA samt mjoelk. Lunch till Wilde som bestaar av hemlagad fankaals, potatis och kyckling pure + lite aeppelmos efteraat som dessert. Lunch till mamma som bestaar av tonfisk och pasta sallad (viktvaektar igen foer att bli av med min runda mage).
13-13.30 Barnen leker i familjerummet medans jag tittar paa nyheterna.
13.30-14 R kommer hem och leker med pojkarna i traedgaarden.
14.30-16.30. Vi gaar laangpromenad i vackra vaedret. Baada pojkarna somnar bums och R och jag smyger paa grannar som har pool foer att se hur de har designat den.... vi ska kanske ha en sjaelv men aer osaeker paa hur mycket betong vi vill ha.  Gaar och handlar paa Babiesr'us och jag graelar paa R som koer paa 4 maenniskor med barnvagnen foer att de inte flyttar sig alls eller fort nog!
16.30. R gaar tillbaka till kontoret foer att fortsaetta jobba. Mataer Wilde lite rester av middagen fraan igaar. Sedan saetter jag Wilde paa en filt i traedgaarden. Thor springer runt. Gaar in foer att haemta min bok "the 100-mile diet". Naer jag kommer tillbaka ut har Thor tagit fram alla sin lastbilar runt Wilde och sitter brevid honom och foerklarar ngt paa sitt hemmagjorda svenskengelska babbelspraak som jag inte foerstaar. Vi leker med bilarna ett tag. Sedan byter Thor lek och springer runt runt oss baada och goer apljud. Wilde skrattar saa att han kiknar varpaa Thor tycker att det aer aennu roligare att vara apa! Sedan tittar vi paa ekorrar och efter mycket spring ligger aeven Thor paa filten, dagdroemmer och tittar paa himlen medans jag ammar Wilde. Vi stannar ute tills 18.30 daa vi gaar in och jag fixar middag till Thor (= kycklingnuggets, paprika som han vaegrar smaka, + mackor som han slukar).
19.30. R kommer hem, oeppnar en flaska Bourgogne, jag laegger Wilde som aer jaettetroeet och somnar bums. Vi aeter rester (grillad lax med spenatsallad) och dricker ett glas vin medans vi mutar Thor med torkade tranbaer som godis foer att faa aete ifred.
20.00-21 Wilde vaknar och vill inte somna om. R staeder upp medans jag ger baada pojkarna ett bad tillsammans. Sveper alltid baada och laegger dem paa dubbelsaengen brevid varandra daer de faar titta paa "Harry in dinosaur land" medans jag saetter paa bloeja, smoerjar baada med Miniderm fraan topp till taa + tar paa kortison paa Thor eksem + pyamas paa baada. R kommer upp och eftersom Wilde aer jaettetroett och gnaeller saa gaar jag och laegger honom.
21-21.50 Ammar Wilde ett tag och ligger sedan brevid honom. Han har svaart att komma till ro och somnar saekert in 3 ggr men spraetter alltid till efter ett tag och vaecker sig sjaelv. Ammar igen foer att hans ka lugna ner sig. Till slut vill han inte amma och vaender bort huvudet och foersoeker somna paa egen hand. Faar inte helt till det saa han ta tutten i munnen men suger inte.... vill bara ligga naera. Stannar tills han har somnat in helt.
21.50. Gaar in till R som ligger och tittar paa Hannibal med Thor.... grrrr..... skaeller paa R, borstar taenderna paa Thor och gaar sedan ner och haemtar DVD speklaren. Thor ser jaettetroett ut men jag antar att det aer skoenare att somna till Baby Einstein aen till en skraeckfilm.... sjaelv orkar jag inte ligga brevid ett barn till foer att det ska somna utan gaar ner foer att koka en kopp the och skriva det haer inlaegget! Fast innan jag gjorde det saa surfade jag H & Ms hemsida eftersom de precis har oeppnat en aeffar haer i Vancouver! Hurra!

Saa inte saa mycket braak idag. Vi har vaerre dagar men just nu aer det ganska lugnt. Tor och jag braakar mindre nu aen vad vi gjorde foerut. Vi hade en tuff period naer Wilde foeddes men jag tycker att Thor har vaext till sig sedan dess och lyssnar mer och testar mindre. Han aer kanske svartsjuk paa Wilde men det visar sig nog mer paa indirekta saett och han ger sig aldrig paa Wilde utan aer jaettefoersiktig med honom. Daeremot ser man syskonkaerleken vaexa fram nu vilket aer underbart eftersom Thor fullstaendigt ignorerade Wilde de foersta 5 maanaderna. Nu pratar han med honom och leker med honom men detta aer nytt sedan 6 veckor tillbaka.

Nu goer Wilde foeljande:

* Blaaser bubblor, saeger aaaa, aeooo, mmmm (mycket av det sista i klagande tion......)
* Sitter korta perioder utan stoed (5-10 sekunder)
* Lyfter huvudet naer han ligger paa mage samt stoedjer sig paa armarna. Det brukar sluta med att han rullar oever paa rygg dock (han vaende detta haallet foersta gaangen naer han var ca 3 maanader)
* Staar upp i sin "Baby Einstein saucer" och slaar och drar haart i alla leksakerna. Favoritleksaken just nu, helt klart!
* Oeppnar och staenger luckor i en FP leksak med olika sorts knappar paa
*Aeter med stor aptit groensakspureer men med mindre aptit frukpureer ?? Konstigt!

Thor goer gaerna foeljande:
* Hoppar jamfota
* Kramar mamma och saeger aahhh, eller mmmmm
* Leker koncentrerat med en ny leksak fraan FP som aer en minidjungel med vilda djur i
* Jagas
*Aeter mackor med kaviar men saeger ploetsligt "pickles" eller "more cookies" med fraagande tonfall varpaa vi skattar hejdloest allesammans  
* Fraagar vart mossan/pappa tog vaegen genom att saega "where's the moessan/pappa go?"
Fraagar om pappa aer paa jobbet naer R gaar ut med soporna genom att saega "Pappa joubbet?" med jaettesorgsen roest.
*Sjunger Blinka lilla stjaerna genom att sjunga "twickle, twickle" i helt fel tonfall men jaettegulligt. Vi maerker aeven att han sjungre med viss klassisk musik som avslutar Baby Einstein DVDrna
* Han aer helt besatt av dinosaurier och monster och kallar alla djur som ser lite foerhistoriska eller aeckliga ut foer endera

Aelskade pojkar.... 

 

Hjälp! Fem månader har gått och det är först nu som jag skriver förlossningsberättelsen. Om det är du lille Wilde som ngnsin läser detta så får du förlåta din mamma för att hon inte har tagit tag i detta tidigare. Man glömmer fort och en verklig berättelse beskrivs bäst när man gör det snart efter själva händelsen. Du förstår, vi har haft otroligt mycket att göra under tiden. Vi förberedde vårt hus för försäljning månaderna innan du föddes, satte huset till försäljning samma vecka som du föddes, åkte till Europa när du var tre veckor, sålde huset kvällen innan vi flög tillbaka till Kanada när du var ca 2 månader, packade vårt gamla hus, letade efter ett nytt hus, hittade ett nytt hus, köpte det, flyttade in (du var då 3 månader) och sedan dess har jag packat upp alla våra miljoner saker. Puh! När jag läser detta så förstår jag varför jag börjat gnissla tänder på nätterna igen. 

Och så var det där med vilken typ av barn man får. För även om du är världens gulligaste och charmigaste så skrek du jättemycket i början och vägrade att låta mig lägga dig ner. Istället ammade, ammade och ammade jag dig när jag inte bar dig eller sov tätt intill dig. Min lille Wilde, om du bara visste hur allas vår värld hamnade upp och ner när du föddes!  

Nu bor vi tillsammans alla fyra i det hus som vi hoppas att du och Thor ska växa upp i. Det känns som om jag utmanar ödet när jag skriver detta, därför skriver jag “hoppas” och inte “räknar med”. Just nu ligger du där uppe och sover med täppt näsa och rosslande hosta eftersom Thor kom hem med världens förkylning som alla har fått, inklusive du, mitt lilla hjärta.  

Men det var din födelse jag skulle beskriva. Efter att ha fött din bror med akut kejsarsnitt som skrämde slag både på din pappa och mig själv så fick jag välja om även du skulle födas med kejsarsnitt eller om jag ville testa vaginal födsel igen. Jag funderade länge och väl på detta men tog till slut beslutet att föda dig med ett planerat snitt eftersom jag är hela 38 år, alltså inte purung och att det med min ålder rent statistiskt är fler komplikationer vid födslar än om man är yngre. Dessutom ville jag slippa ett till urakutsnitt eftersom jag ville vara med när du kom ut. 

Din födelsedag den 16 oktober 2007 var en tisdag. Din pappa hade avbokat sina patienter på eftermiddagen eftersom du eg skulle födas runt ett-tiden. Men så ändrade de tiden i sista minuten och eftersom det var så sent så var det en patient som inte kunde avbokas. Så medans jag blev förberedd för snittet så skar dina pappa bort hudcancer på ngn stackars människa. Vi körde in till sjukhuset tillsammans på morgonen och mötte Wally Unger, min läkare och Rs gamle kollega sedan Shaughnessy tiden i korridoren. Vi pratade bara kort eftersom Wally skulle gå på ett skolsamtal med sin fru och hennes son som eventuellt skulle relegeras för dåligt uppförande.

Den nya tiden för snitten var 10.00 men jag var inne på sjukhuset redan runt 7-tiden. Jag fick klä av alla mina kläder, hoppa i en av de sexiga rockarna som knyts ihop i ryggen. Sedan togs det puls och blodtryck och jag fick träffa narkosläkaren som skulle sätta spinal bedövning. Vi var flera som väntade på operation, några var där av andra skäl än jag. Det kändes mycket overkligt att veta att du snart skulle ligga på min arm och amma. Så närmade sig klockan 10 men din pappa hade fortfarande inte dykt upp. Detta är som du säkert vet vid detta laget mycket olikt din pappa som alltid brukar vara där han säger att han ska vara. En sköterska förde in mig i operationsalen och som jag minns så vaggade jag fram eftersom min mage var enorm! Narkosläkaren var en ung, jättesöt kines som såg ut som han hade tagit läkarexamen i går ungefär. Jag var nervös för operationen och bedövningen och hade gärna hållit R i handen men han hade fortfarande inte dykt upp.

Det var flera människor i salen. Perinatologisten (eng ord?), hennes  AT-läkare, Grace Yu (vår barnläkare), narkosläkaren, en sköterska samt en AT läkare i obstetrik som skulle följa vad som gjordes under snittet. Universitetsjuklhus är sociala ställen. Spinal bedövningen sattes, det gick snabbt och gjorde inte alls ont eftersom de hade bedövat mig lite innan. Mina ben blev tunga och varma nästan direkt och de fick hjälpa mig att lägga mig ner på britsen och lyfta upp benen åt mig. Märklig känsla. Fortfarande ingen R. Och ingen Wally som skulle göra snittet! Nu hade alla börjat undra varför båda var sena? Jag trodde faktiskt ett tag att R inte skulle hinna dit innan du var ute. Men så kom plötsligt Grace in och sade att hon hade träffat R i korridoren och att han bara skulle byta om till sterila kläder. I samma ögonblick kom Wally in, svärandes över att det hade varit omöjligt att hitta parkering. Minuten efter kom din pappa och och förklarade att han hade varit tvungen att parkera olagligt på Safeway eftersom det inte fanns en ledig parkeringsplats på Women’s.

Därefter så var skynket uppe mellan mig och dig, din pappa satt vid huvudänden och höll mig i handen. Vi var som två fnissiga tonåringar, alldeles spända över det faktum att du snart skulle vara ute och hos oss. Det kändes som om det tog lång tid att öppna mig. Wally hade sagt att hela ingreppet skulle ta ca 5 minuter men det tog en kvart. Kanske för att han undervisade an AT läkare samtidigt, eller kanske för att de var det sjätte kejsnarnsittet han utförde under de sista 24 timmarna.  Det sträckte och spände när de bände runt i magen på mig. R tittade över skynket ett flertal gånger och jag förfasar mig att han kanske vet hur jag ser ut på insidan nu. Plöstligt sade Wally,”OK, here he comes” varpå vi horde ditt illvrål. Och hjälp vad du kunde skrika fastän du var så liten. Eftersom jag var sövd när Thor föddes så hade jag inget att jämföra med, men hjälp vad häftigt det lät. Wally lyfte dig över skynket och visade upp dig under ett par sekunder innan Grace tog hand om dig. Du var illröd, och jag tyckte att du hade en stor platt näsa. Du såg inte alls ut som jag hade tänkt mig, men vem vet hur en bebis kommer att se ut?

Efter några minuters omhändertagande av Grace som kom fram med dig och försäkrade att allt såg bra ut så fick du ligga på mitt bröst och plira på dina föräldrar. Jag tror faktiskt att du somnade nästan direkt, inlindad som du var. Eftersom det var en märklig obekväm ställning och jag fick kramp opch var rädd för att tappa dig så fick din pappa sitta med dig i famnen medans de sydde ihop mig. Du var 54 cm lång och vägde 3510 g och var världens sötaste bebis! Nu var vi plötsligt 4 i familjen!  

Har taenkt saa laenge att jag skulle skriva ner en lista paa vad Thor saeger nu med 18 maanader paa nacken.

Bok (1a ord som senare har blivit bik och böki = böcker?), car (eng), bil, brmm (ocksaa bil), katt (ibland), jau (mjau), ko, raaou (lejon som ryter), ehehehe (haestgnaegg), kocka (klocka), bick (fisk som ibland laater som fick), bike (eng), mamma, pappa, To (Thor), ma (mat), mk (mjölk), kaka (favoritord!), tacktock (traktor), ko (sko), badda (bada, ibland), nej (foerstaass!, hela tiden), tåg, tututut (tågljud), bååt (med jättebetoning på både å och t, jaettegulligt!).

Grammatiskt.... han saeger "a ko"... a bick... etc. Män/man heter pappa, naestan alla djur kallas ko.

Beteende: Pussar raett paa munnen, kramas jaettemycket, kan haalla koppen/flaskan och dricka sjaelv, aeter kakor sjaelv men ingenting annat, samsover fortfarande med oss, aelskar att bada, tåg och båtar, att vara ute och pappa mest av allt!

Fick inte jobbet och var foerkrossad i flera dagar efteraat. Sedan insaag jag att det antagligen var det baesta eftersom jag vill ha tid med NyttKnytt som liten bebis ocksaa.

Aer idag i vecka 16+4 och maar faktiskt baettre denna graviditeten. I alla fall i den haer trimestern. Den foersta var inte lika kul men jaemfoert med foerra gaangen saa maar jag baettre i andra trimestern eftersom jag inte har ont i svanskota samt hoefter (peppar, peppar...). Jaetteskoent faktiskt. Hoppas nu paa att handvaerk samt diabetes haaller sig borta ocksaa. Vaentar spaent paa att faa reda paa om det aer en pojk eller flicka som snurrar runt i magen.... faar reda paa svaret inom 2 veckor och det ska bli saa himla spaennande att se vem det aer som aer paa tur att komma ut!

Idag aer mors dag i Kanada vilket firades med att min man serververade frukost paa saengen. Vi hade en jaetteglad Thor som hoppade mellan tallrikarna med omelett och birchermuseli med faerska jordgubbar och aepple och pistagenoetter. Fick en ny fin kamera i preent vilket jag oenskat mig laenge. En liten Exilim Z700 vilken jag varmt kan rekommendera eftersom den aer snabb och verkar ta bra kort. Eftersom jag saa gaerna vill ta mer bilder paa Thor men hittills bara anvaent videokameran saa blir det saellan... orkar inte alltid ta med den eftersom den aer foer stor. Den haer kameran tom tar smaa korta videosnuttar.... om jag nu kan fatta hur man goer det.... maaste laesa paa mer tydligen. 

Dagen avslutades med att vi insaag att Thor precis faatt sin foersta kindtand (nedre kaeken paa hoeger sida), hur vi nu kunnat missa det??? Jaetteont hade han saa middag blev bara vaelling med en stor dos Advil i. Han stupade i saeng vid 7-tiden, saekert jaettetroett efterr Maltes 5-aars kalas som hoells paa Go Bananas i North Van.  Kan foerstaa varfoer det heter Go Bananas... det var laenge senda jag hoert en saadan ljudnivaa paa ett staelle.... alla barn sprang runt, pratade i falsett och var helsvetta. Thor ville naturlugtvis upp och klaettra paa allt som var foer barn oever 3 aar och blev helarg paa mig som inte tillaet det (detta eftersom foeraeldrarna var tvungna att oevervaka och jag inte kaende foer att klaettra i linor  och dylikt sjaelv). Det finns graenser foer vad en 18-maanaders pojk klarar av....eller en 4 maanaders gravid 38-aaring, kanske jag skulle skriva.

 Har mått ganska illa den här graviditeten. Är nu i vecka 9+0. Min Sverige resa tillbringades på soffan hemma hos mamma som fick ta hand om Thor eftersom jag mådde för dåligt. Det är mest magsmältningen som krånglar så jag räknar med att det lugnar sig efter hand som förra gången. Det går hyfsat bra om jag tar det lugnt och inte äter för mycket. Har fortfarande inte gått upp, snarare ner eftersom jag inte kunnat äta som vanligt.

Har berättat för familj och en del vänner. Har inte haft några mellanblödningar vilket får mig att tro att jag inte är i riskzonen, speciellt som jag mått pyton också, vilket de ju säger är bra.  Peppar, peppar….

Ska på intervju på för ett jobb nästa vecka. Tänk om jag får det och får säga “good news, bad news, guys”! Jag vill ha jobbet men jag är med barn och måste vara ledig ett tag. Vågar inte ens tänka på hur kort mammaledighet det blir då. Men den dagen den sorgen. Får jag inte jobbet så behover jag inte tänka på det.   

Den 13/2 står jag i köket och inser att jag snart ska iväg och röngta min fot och att det inte är helt optimalt att utsätta eventuella foster för röngtenstrålar. Går därför in och tar ett Clearblues digitala g-test. Behöver inte vänta mer än ngn minut innan ett fett plus visar sig. Herregud, jag är gravid!!! Glädjen bubblar i mig men jag är så himla förvånad. Innan jag tar testet tänker jag på att det säkert inte har tagit denna månaden och att det hela säkert kommer att ta lång tid eftersom jag är äldre denna gången. Jag sätter mig på vardagsrumsgolvet med Thor och berättar för honom att han ska få en lillasyster eller lillebror. Thor fattar naturligtvis ingenting men vetskapen om att han antagligen, om allt går bra, inte behöver vara ensam i framtiden känns underbar!!!

Inga symptom…. Har haft geléliknande, vita flytningar igår och idag men det har jag kanske alltid sådär en veckan innan mens? HUrsomhaver så är det kanske tecken på att kroppen börjar rätta till sig även om jag inte lyckas få plus. 

Stressar som en tokig på nya jobbet och oroar mig över vad jag ska göra med Thor om jag inte får en nanny??? Kan bara dela nuvarande nanny med min väninna ett tag så det stressar enormt! Hoppas på att ha löst det innan jag kommer tillbaka från Sverige. Har den där agenturen som jag kan använda mig av även om förmedlingsavgiften kostar multum. 

Längar hem….

För att först rapportera från syskonresan..... just denna månaden fick jag faktiskt utslag på ÄL testet... undrar just om det betyder att jag har ÄL? Anledningen till att jag fortfarande undrar är att det finns en möjlighet att ha ett plus och ändå inte ha ÄL trots LH stegring. Men kanske jag verkligen hade ÄL? Det är så mycket som är annorlunda nu jämfört med för ett par år sedan... tidigare hade jag ÄL flytningar men dessa är nästan obefintliga efter att Thor kom. Hursomhaver, ett tydligt plus fick jag den 31/1 med mys 10 minuter efteråt... hahahaha... stackars R men han är faktiskt himla samarbetsvillig denna gången... asg*.... BIM den 14-15/2 alltså. Nåväl, jag har ställt in mig på flera månader till eftersom det tog längre tid förra gången. Min lillebror påminde mig faktiskt om det idag.... kändes skönt att förstå att vissa i omivningen inte förväntar sig att det ska ta direkt... det räcker med att man sliter med detta själv av och till.

Thor och sovandehistorien fortsätter. Nu kan han i alla fall sova själv på eftermiddagen vilket han gör – länge!! Just nu 2-3 timmar i sträck de flesta dagar. På kvällarna får han får sova själv i spjälsängen den första omgången vilket vanligtvis är 45-60 minuter. Sedan får han sova brevid pappa i soffan eller i sängen medan han tittar på TV. Jag pallar inte och R verkar vara mycker mer tålmodig än jag just nu.

Började mitt nya jobb denna veckan som projektledare för er studie. Det är bara deltid men det är så himla skönt att ha kommit igång att använda hjärnan igen!!

Har nu läst massor om hormoner och hur de påverkar mensblödningar eftersom jag har haft hemska blödningar sedan jag fick tillbaka min mens i augusti. Det verkar som om om sk mennorhagia beror på anovulatoriska cykler (dvs utan ÄL) samt relative progesterone brist (i jämförelse med östrogen). Min första mens blödde jag 8 dagar och jag blödde igenom ALLT vilket verkligen är en ny upplevelse efter att tidigare ha haft mycket lindrig mens (mätt en gång till ca 20 mL per gång. Nu hade jag alltså ca 10 ggr den mängden. Förutom att jag börjar oroa mig för järnbrist så påverkar det kanske mina chanser att bli gravid? 

Minnesanteckningar

• Cykel 1 (började i augusti, 9 månader efter att Thor föddes): 41 dagar med 8 dagars blödande
• Cykel 2 (började i september): 56 dagar med 8 dagars blödande
• Cykel 3 (började i november): 31 dagar med 7 dagars blödande
• Cykel 4 (började i december): 31 dagar med 5 dagars blödande

Det verkar gå åt rätt håll i alla fall. Ska nog testa med ÄL tester den här månaden för att verifiera om jag får en LH stegring. Har bett R om en remiss till Dr. U för en liten discussion.

Är nu 37 år och fyller 38 i april så tiden finns ju inte längre på samma sätt längre….. varför började vi inte tidigare med första barnet???? Vill ju egentligen ha tid med 3 st.... nu får vi vara tacksamma om det blir en till.

Tant röd kom på besök igår. Ngt överraskande måste jag säga eftersom jag trodde att min cykel var 33 dagar och inte 31 dagar. Historien upprepar sig från förra gången. Minns att när vi försökte få barn i första omgången så trodde jag också första gången vi försökte att nu minsann, hade vi lyckats. Men det hade vi ju inte. Inte den här gången heller. Men tur i oturen är det eftersom jag ska röngtas på fredag. Dr. K ska undersöka om min fot här läkt. Hoppas, hoppas, hoppas… är så trött på att inte gå ut och promenera eller kunna träna! Vill komma igång snart eftersom jag känner att min kropp bara förfaller mer och mer. Bara tanken att gå igenom en graviditet till när jag är i så otroligt dålig fysisk form får mig att undra vilka fysiska men/krämpor jag kommer att få denna gången (om det nu blir ngn ny gång)?

Min väninna R ringde idag och berättade att det finns ett jobb som jag kan söka. Ska dit I morgon och prata med dem men det låter som ett intressant jobb.

Testade med ett tidigt kaensligare test paa BIM-5 och det blev ett minus! Trist nog blev det antagligen ingenting denna maanaden. Kaenner fortfarande av mina aeggstockar men det aer nog bara jag som vill vara gravid igen. Ja vael, vi faar vael kaempa paa. Det har vi ju gjort tidigare, saa foerhoppningsvis gaar det nog igen! 

Så har det börjat… mitt psyke spelar mig ett spratt och låter mig tro att jag kanske är med ett syskon till Thor. Har mensvärk och är hungrig och illamående om vartannat. Minns förra gången vi försökte bli gravida. Då hade jag massor av symptom den första gången vi försökte utan att det stämde alls (mensen kom t.o.m. 5 dagar tidigare den gången). Nu verkar historien upprepa sig eftersom jag inte känner mig helt OK. Fast jag har hela veckan trott att jag skulle bli sjuk så kanske är det en förkylning som spökar. Har i alla fall köpt ett test som man kan ta tidigt och tänker använda det imorgon eller på fredag.  

Efter att vi plockat upp Thor igår kväll efter 1.5 h skrikande lade R honom brevid sig i dubbelsängen. Det tog 12 sekunder innan han sov djupt! Suck. Jag tog med mig honom över i gästrummet där vi sedan sov tills 7.30 i morse (eftersom R opererade hela dagen). Idag har Thor varit på toppenhumör så han verkar inte lida av några större men. Pratade med min syster om metoden och vi tror nog båda att den fungerar bättre för envetna människor som verkligen behöver rutiner. Jag gillar de sistnämnda mer än E men kan inte påstå att vi lever speciellt inrutat. Vi åker till stugan varje helg och reser massor under året. Thor har redan hunnit med 2 Europa resor samt 3 USA resor under sitt första levnadsår. Pratade massor med R hur vi skulle göra med hans sovande. Vi har nu kommit fram till att vi kapitulerar och tar av sängbotten på vår gästsäng och lägger madrassen på golvet så att vi kan ligga brevid honom när han somnar utan att vi behöver flytta honom ngnstans. Då kan man ändå få det mesta av kvällen för sig själv utan att han ska må dåligt. Vi får se hur det går.