Hej alla! Jag har redan tjuvstartat min resa men här är en "kort" beskrivning om
VARFöR jag har bestämt mig för att vâga släppa taget och följa min passion.
FlyttenVi flyttande ner till Zürich frân Stockholm i september 2005, nygifta och livet lekte! Jag blev gravid väldigt snabbt och allt löpte pâ bra tills v. 30. Förvärkar, nâgot jag ladrig hade hört talas om sâ klart. Fick medicin men det hjälpte inte utan jag blev inlagd pâ sjukhus med värkhämmande medicin i FEM veckor, och dessuptm omvigen av tysktalande som jag inte hade hunnit lära mig sâ bra.
Ingrid föddesMen sâ i september 2006 föddes vâr första dotter Ingrid, en dag före vâr första bröllpsdag! WOW, vi var sâ lyckliga, malliga och stolta över vâr vackra, lilla bäbis.
Pâ 2-mânaderskontrollen började doktorn ana orâd, Ingrid rörde sig inte som hon skulle. Vi belv remitterade till barnsjukhuset här i Zürich, provtagning och lânga frâgeformulär fylldes i pâ knagglig engelska.
Provsvaret kom en dag innan vi skulle flyga hem till Sverige för att visa upp Ingrid, fira jul och ha barndop pâ själva nyârsafton. Ingrid hade en genetisk sjukdom som heter Spinal Muskelatrofi, typ 1, och dessa barn klarar sig i regel till 8 mânaders âlder.
CHOCK!!! Det var som att, jag vet faktiskt inte hur jag kan beskriva det, men närmas ligger "din värsta mardröm". Jag bara satt och höll om henne, vaggade fram och tillbaks och mumlade "det är inte sant, det är inte sant, det är inte sant", men det hjälpte inte.
Vi fick flyga hem och berätta för alla, alla som vi bara 3 mânader tidigare hade glatt med nyheten att Ingrid kommit till världen. En förkylning gjorde att hennes lunga kollapsade och vi fick spendera 2 veckor pâ Akademiska Barnsjukhuset, med lilla Ingrid 3 mânader i andningshjälpsmaskin (C-pap). Det var ju inte sâ det skulle bli!!!!
Vi kom som väl var hem till Zürich igen alla tre, med sjukhusvistelsen hade visat den verkligehet som kom med en dödssjuk bäbis och vi hade inte blivit erbjudan nâgot stöd, visste heller inte vad det fanns för resurser. Vi hade bara fâtt diagnosen och blivit hemskicakde med en liten lapp med telefonnummer till olika barnpsykologer och likannde IFALL vi kände för att kontakta nâgon.... D'oh!
Sâ i mars blev Ingrid sjuk igen, lungan kollapsade och vi störtade till barnsjukhuset i taxi. Läkarna trodde att det var över och började prata med oss om morfinsprutor. Vi sa att Ingrid visar oss när hon har tänkt ge upp och sâ länge vi inte har sett det sâ ger inte vi upp heller. Hon fixade lungan själv och vi blev erbjudna att natingen stanna pâ sjukhuset tills det var över (de trodde fortfarande inte pâ Ingrids kraft) eller att âka hem och dâ fâ support av ett hemsjukvârdsteam, syrgas och slemsug hemma. Vi tog självklart alt. 2 och packade och âkte hem.
Ingrid lämnar ossVi fick hela TVÂ maânder med Ingrid hemma, trots att läkarna sa max tvâ VECKOR. HA! Vi fick jättebra vârd, hjälp och stöd, men till skult var INgrid i sâ dâligt skick att jag gick med henne hemma och sa att "nu lilla vän är det inte roligt längre, du fâr det bättre hos morfar i himlen". OCh sâ fort vi började prata med henne om att det var ok att flyga upp och att vi visst vâgade skaffa syskon sâ slappnade hon av och somnade in hos sin pappa, Det var den 14 maj 2007 och mitt liv har inte varit detsamma efter det.
Min drivkraft Med en sâdan historia är det svârt att acceptera ett vanligt 9-5 jobb pâ bank och man fâr liksom en "urgency" att hinna göra allt det där man drömt om, att följa sin passion och att tiden är knapp. Jag läste just in en bok att om man inte följer sin passoin och gör det man älskar sâ kommer världen att ha gâtt miste om nâgot vackert!
Detta är alltsâ bakgrunden till det jag kommer skriva om i den här bloggen, samt även hur det är i vardagen, med tvâ smâ barn (2 & 4 âr), att bo utomlands, att bygga upp ett företag, och säkert en väldig massa frustrationer!
Jag tar tacksamt emot feedback coh kommentarer, men snälla hâll det pâ en respektfull nivâ. Det man gör mot andra gör man mot sig själv, och om den här välden ska bli vackrare för vâra barn mâste vi börja med vad vi själva anväder för tankar, ord och handlingar. KRAM!