Åkte ner till Barnmottagningen strax efter 9 och läget ser något bättre än i fredags, nu sjunker han bara ner till 75% vid  ansträngning och ligger strax under 80% innan inhalation. Efter Na klorid inhalation stiger han till 82, helt accaptabelt. Om han fortsätter så här behöver vi inte kolla förren på Torsdag då vi ska till Umeå. Jätteskönt! det har varit en hel del turer till "lassa" sista veckan.

Oliver har börjat gå runt bord och dyligt och är jättekaxig över det. Han släpper taget med ena handen och står och vinglar.
Så söt så! 

Han har även börjat på att gå med läragåvagnen och så styr han en ikea pall (plastsits med metallben) framför sig. Och ler som en liten sol!

Kom dit i god tid i morse. Satte sat-klämman på stortån medan lilleman fortfarande sov. Mätaren pinnade upp på helt otroliga 83%! Men glädjen blev tyvärr kortvarig, när vi väckt den lille så dalade "saten" ner på 78-79% och när han började på att "väsa" och krypa omkring sjönk han ner på 67%. Och inget syntes på ungen mer än att han flåsade mer, inga blåa läppar eller blekare färg, snacka om att han verkar tåla en hel del.

Efter konsultation med Umeå blev det bestämt att han skulle inhalera först koksalt och sen adrenalin. Han steg till 80% direkt efter koksaltet. (Snacka om en kanonbehandling, som inte ger några biverkningar och kan repeteras om och om igen! 
För att inte tala om hur billig den är!) 

Det blev ingen ytterligare förbättring med adrenalin (det enda som hände var att -rytmen ökade) så det blev bestämt att vi ska utöka koksalts inhalationerna till var tredje timme och trots att det låter tätare i lungorna så är allmäntillståndet mkt bättre, därför får vi åka hem och komma tillbaka på måndag för ny saturations koll. Och naturligtvis åka in vid försämring. Vi har också fått tid på torsdag på barn♥mottagningen. I och med att han just slutat med waran vill dom kolla upp honom så sat↓ inte beror på det.

Min mysiga helg i haparanda har bokstavligen lagts på is (snö). Det snöar nått kopiöst här uppe och att köra 40 mil i snömodd känns bara idiotiskt. 
 att lilleman inte är frisk, det känns som om helgen skulle tappa sin mening (att ha trevligt, slappna av och mysa i trevligt sällskap utan att oroa sig för hemma situationen) Det får tyvärr bli en annan gång.

Snöiga hälsningar/Linda

Vi har inhalerat koksalt minst var fjärde timma nu i 2 dagar och det blir faktiskt lite lättare för lilleman att hosta upp. För att inte tala om snoret som bara forsar, det märks att koksaltet löser upp slemmet. Oliver har sovit riktigt bra nu i två nätter, bara vaknat ett par ggr och velat ha vatten, så det känns som om han är på bättringsvägen även om saturationen fortfarande bara ligger kring 78-80%. Vi har tid på barnmottagningen i morgon fm och har inte "saten" stigit blir det nog aktuellt att åka ner till Umeå På barnhjärt vill dom att han ska ligga över 80 hela tiden.

Det känns jobbigt att Oliver är sjuk, framförallt när det är planerat att jag ska åka på hjärtebarnsträff för mammor till Haparanda på lördag. Jag har verkligen sett fram emot denna helg och har vi otur får vi tillbringa helgen i Umeå istället. Men man ska ju inte ta ut något i förskott, vi kan ju ha ett helt annat läge i morgon. Maken är fortsatt hängig och tar sig mest mellan sängen och soffan och till råga på allt så örjar jag på att känna av bihålorna(hoppas det bara är inbillning!)

Ha en fortsatt trevlig vinterdag!

Efter 8 timmars bilåkande/körande i snömodd. Ett under att vi klarade oss helskinnade. Oliver klarade resan riktigt bra trots hostkräkning till frukost och nedsatt allmän tillstånd. Lite tråkigt bara att sitta stilla så länge. Tur att bröderna är duktiga på att sysselsätta och distrahera en liten uttråkad herre.

Väl hemma packade vi bara upp det nödvändigaste, ungarna packade skolväskor och tog fram täckbyxor och handskar. Det är ca. 10 cm snö som kommit när vi varit borta. Till ungarnas glädje, jag tycker det kunde fått vara höst ett tag till 
Ingen protesterade när det var dags för sänggående. killarna somnade en efter en och gubben blev hängigare och hängigare. Han hade känt av bihålor och hals i ett par dar men det blev än värre vid hemkomst. Han började frysa och fick knall-skallebank. Han satt antagligen och spände sig hela vägen(56 mil i dåligt före, inte undra på).

Natten blev relativt lugn, Oliver hostade lite men det kändes som det var på bättringsvägen. Jag vaknade med migrän, Roger med hosta och ont i hals & bihålor. Roger gick upp och gjorde välling till lilleman och ringde in sjuk. Jag fick lov att kliva upp med killarna och få iväg dom til skolan. Efter dom farit stupade jag i säng och sov till 11!!! Vaknade som en ny människa och även gubben mådde betydligt bättre när han kom ner vid tolvsnåret. Tänk vad lite sömn kan göra!

Tyvärr höll inte trenden från natten i sig utan Olivers hosta bara ökade fram på dagen så till slut ringde jag sjukvårdsrådgivningen och dom ordnade tid till barnmottagningen. Dr. Eva lyssnade och hörde att han lät slemmig på lungorna, tack och lov inte som lunginflammation eller astma. Saturationen låg på mellan 78-81% vilket är lite väl lågt även för Oliver. Han var även röd i öron och i halsen vilket är typiska förkylningsvirus symtom. Efter konsultation med Dr. Annika på barnhjärt i Umeå kom dom fram till att han ska inhalera koksalt vid behov. Dom vill inte ge honom några luftrörsvidgande eftersom Bricanyl och dyl. kan påverka hjärtat negativt. Vi har nu fått en nebulisator för att kunna inhalera honom med koksalt här hemma. Dom tyckte det var lika bra att vi hade en sån hemma för det lär ju inte vara sista förkylningen med hosta han får. Nu har lilla ängelen somnat efter kvälls inhalationen. Vi hoppas att han får en bra natt.

Det känns bra att vara hemma i sverige igen och få prata med sjukvårdsfolk som känner till Oliver.
Heja Barnmottagningen, heja barnhjärt! Vad gjorde vi utan er?

Naturligtvis har han åkt dit på förkylningssmittorna. Det började för några dagar sedan med dålig mage och ingen aptit. Han kräktes även några gånger i samband med hosta. Ingen feber men jätte trött. Natten till torsdag kräkte han ner hela våran säng. Kanon, kl. 01 på natten! 
Sen stabiliserade det sig på fredagen, han hostade mindre och började på att åtminstånde äta välling. Det är jobbigt att få i ett sjukt och matvägrande barn vätska. Jag och storkillarna passade på att följa faster Anna (Rogers lillasyster) till Trondheim. Det blev en hel del shopping för Linus. Vi andra fönstershoppade mest. Tog en liten sväng förbi Rogers bror Fredrik och hans familj och tittade hur dom bor. Det blev sent innan vi kom hem igen.

Det hade varit en lugn dag på Dykambassaden utan vare sig kräkningar eller hosta. Oliver somnade i vagnen och vaknade efter ett par timmar med hosta och halsont. Han fick alvedon och han somnade inte om förrän 24. Vi vaknade 04 av att Oliver lät så konstigt. Han fick världens kruppanfall!! Det var bara att ta på honom en mössa och vira täcket om honom och ut i friska(fuktiga, blöta, kalla, regniga) luften. Det blev ngt bättre. Vi fick lov att väcka farmor för att hitta nått akut nr. Vi pratade med vårdcentralen i Leksvik men dom var inte så sugen att ta emot oss. Vi fick tid kl. 14!!?? trots att vi förklarade att han är svårt hjärtsjuk.

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen i sverige och fick prata med barnjouren i Umeå. Han tyckte att nån skulle lyssna på honom i fall att det var mer än falsk krupp och att vi skulle be om att få kortison för hostan.
Leksvik kändes inte som något alternativ så vi tog saken i egna händer - Vi tog båten över till Trondheims universitetssjukhus. Naturligtvis var han helt symtomfri väl framme men vi fick med oss betapred(kortison) om det skulle bli värre igen. Hann ju naturligtvis bara utanför sjukhusområdet så började han hosta och rossla igen, dock inte skällande (gläfsande som norske doktorn sa) utan mer slemmigt.

Resten av gårdagen gick åt till att försöka få i Oliver vätska och se att han verkligen klarade av att hosta upp slemmet. Han somnade totalt utslagen vid 10-tiden i resesängen som vi höjt upp gaveln på och sov till två. Då var han både hostig och ledsen, lite skrällhosta men mest slemhosta. Försökte trösta och bära men ingenting hjälpte. Roger fixade alvedon och en flaska välling. Oj så gott att få mat mitt i natten, han åt nästan hela flaskan - Började hosta 
och kräktes upp alltihop över mamma! Blä!!!!

Lille söte vännen satt där med vit vällingkräks över hela kroppen, i det närmaste från topp till tå, med ett stort leende på läpparna. Nu mådde han helt plötsligt kanonbra!? Dom är bra underliga dom små. Det var att hoppa in i duschen, både mamma och lilleman. Kan tilläggas att han somnade som en klubbad sedan och sov till 9,30. Försöker undvika välling idag och se om han kan behålla annan mat, men det är svårt att få i honom något. Vatten går , tack och lov!, bra än så länge. Hoppas att då det håller i sig och förkylningen klingar av.

PS. Det blir ingen hemfärd idag, man kan inte ha en sjuk kräkande unge ibilen i 60 mil DS.

Nu är vi på ferie som dom säger här i Norge. Vi tar det så lugnt som möjligt och laddar batterierna.

Oliver har börjat vända på dygnet vilket börjar medföra problem. Kvällarna blir längre och längre och sovstunderna på dagen blir fler. Vi får ta tag i det när vi kommer hem igen.

Det är så kul för Rogers alla syskon är på plats och alla 10 kusinerna. Vi måste se till att ordna gruppfoto.

Stackars lilla Oliver är livrädd för kusinerna. Aleksander som är två vill bara kramas och pussas och det blir gärna lite hårdhänt, då ylar Oliver. Niklas som är 10 dagar yngre än Olle skriker gärna högt och jällt, då gråter Oliver. Lukas som blir tre och Adam som är 2,5 år leker och stojjar och då gråter Oliver i förtvivlan. Vi måste nog träna upp Olivers sociala färdigheter. Han är ju inte så van vid flera små på en gång. Han är oftast minst och alla tar hänsyn till honom.

Vi får hoppas att Oliver inte blir smittad av kusinerna eller farbror Henrik. Aleksander och Niklas är ordentligt förkylda med grönsnoret hängande och Henke har fått åka in på sjukan med nån form av infektion, vi hoppas det inte är något allvarligt.
Tack ock lov för Olivers PC, hoppas det hindrar några av bakt/virusarna som florerar

Ha de!!

Jag har äntligen tagit mig i kragen och uppdaterat barnkammaren - på alla barnen!!!!
Känner mig jätteduktig!

Trött och hostig, konstig i magen och snor, snor, snor.Tanduslingen har inte heller rört på sig något mer, stackars liten Oliver. Men jag får trösta mig med det tandläkaren sa att hans tänder antagligen blivit försenade pga operationerna. När det är jobbigt(tex vid operationer och dyl.) sparar kroppen energi genom att hämma tex. tandutveckling. Hon kände i hans mun och sa att det står många tänder och väntar, antagligen kommer han att få flera samtidigt.

Vi har haft en riktigt lugn hemma vecka, superskönt! Nu är det färdig packat och undanstädat inför helgens resa. Hoppas bara lilleman piggar på sig så blir det kanon.

Ha en härlig helg och en mysig lov-vecka/Linda

Nu är lilleman förkyld igen. Snoret rinner och han hostar med hård klang, nästan lite krupp varning. Man får ju verkligen hoppas att han då slipper det. (krupp alltså) Undrar hur mycket i hull han ska tappa nu då, han har ju inte hämtat sig i vikt sedan tredagarsfebern. Han väger fortfarande 8900g och är 73,5 lång.

I övrigt är det full fart på grabben, han kryper obehindrat och försöker dra sig upp mot allt. Lägre saker tar han sig upp mot men bord och dyl. har han inte riktigt fått kläm på. Just nu försöker han plocka isär en fjärrkontroll till Tv:n, han har lyckats fått upp luckan och tagit ut batterierna. Verkar vara tekniskt lagd!

Oliver har börjat på att "prata" mer och mer, men det blir mest öhhh, åhhh, mmmm och när man försöker få honom att härma skrattar han bara. Lilla busungen min

Nu ska vi börja röja här hemma och packa inför Norge trippen till helgen. Ska bli jättekul att träffa gubbens familj, det är över ett år sedan vi sågs. Det har kommit en hel del annat i vägen.

//Linda

Lilla älskade Oliver, nöjd och glad för det mesta, skrattade sig igenom alla undersökningar och låg nästan helt stilla vid EKG och BT mätning. Det var lite värre med saturationsmätningen, den ser ju så god ut (proben alltså) så vi fick lov att göra ett medelvärde på dom hoppiga kurvorna som landade på 83%. Inte så tokigt ändå. UL gick också jättebra, lite jobbigt var det ju förståss att måsta ligga stilla men Antti var snabb. Hjärtat arbetar jättebra efter hans förutsättningar och inget nytt har tillkommit. Jätteskönt! 

Han fick även höstens första vaccin, mot influensa, och onte ett pip sa han denna fantastiska unge, han kostade till och med på sig ett leende till syster Mona som stack, hoppas denna "oräddhet" håller i sig när han blir större.

Det bästa av allt med denna umeåresa är: att nu är waranet utsatt, jippie! Inga fler PK provtagningar! 
Han kommer nog att äta waran ett tag efter sista operationen men den dan, den sorgen.

Vi ska fortsätta med vätskedrivande i nuvarande dos, han ska få växa ur den. Även Amimoxen ska ges i oförändrad dos. Fenemalet blir nästa medicin som ska omvärderas. Antti skickade omgående remissen till neurologen som missats från Umeå. Förhoppningsvis får vi snart komma och träffa Dr.Eva i Lycksele för en neurologisk utredning och se om fenemalet ska sättas ut. Det ska bli skönt att kunna lägga kramperna bakom oss.

Har fixat tid på Barnmottagningen här i LSE för RS vaccinering. Hämtade ut 2 vaccin-ampuller, sammanlagt 150 mg, totalkostnad 13500kr!!!! Man undrar ju om det är guld i dom!?

Idag är både jag och Oliver dagen efter, helt färdiga efter gårdagens bravader. Roger fick lov att åka till jobbet trots att han kände som oss. Vi hade ändå jättetur för en kompis och hennes 15 åriga tjej följde med till stor stan och fick agera "nannys" både i bilen och under shopping.

Ha en härlig helg/Linda