uniformen som skall tvagas. Kommer i (med betoning på KOMMER I dvs inte mycket mer i) byxorna som är storleken större än de jag hade innan graviditetskarusellerna började. Får väl vara nöjd med det och inte ha istoppade skjortor utan hängande piké-tröjor. Å andra sidan är det fortfarande en knapp vecka kvar. Och jag kör en riktig hardcore-diet i kombination med träning. Kanske kan ha skjorta och slips. Skulle vara nått. Försöker förbereda SL lite på att snart är det pappa som är hemma och att mamma jobbar. Tror inte att hon förstår eftersom att jag alltid varit hemma och begreppet 'Pappa bobbar' är just ett begrepp. Kan nog vara bra att jobba. Få lite annat perspektiv på tillvaron och inte halka in på barnspråk ibland. Det är bara så svårt att inte säga dosingdosing, åbidål, magn och ålli-är.

och likaledes min tid som heltidsnärvarande mamma. Nedräkningen har börjat, egentligen för länge sen, men nu är det så nära så nära. Snart börjar jag att jobba igen. På riktigt, oöverskådligt i tid, ingen mer ledighet planerad. Senast jag jobbade på riktigt (räknar inte mitt 8 veckor korta inhopp) var julen 2007. Nu är det snart mars 2010. Det ÄR länge.

Något annat som är länge sen är det här med mens. Endast en gång sedan juni 2007. Kom som en överraskning och förtjänade ett 'OJ!' och ett lätt panikartat letande i badrumsskåpet. Och så var allt tillbaks till vanligt igen. Jag äger min kropp. Är varken gravid eller ammande.

Går på ganska hård diet och träning för att komma i hygglig form igen men känner mig inte jättemotiverad. Bara lite. Skulle vara najs att komma i uniformsbyxorna men om jag inte gör det så är det inte hela världen heller. Finns folk som är fetare än förr utan att ha varit gravid två gånger på 2 år. Jag är ursäktad.

Betyder ju självfallet overall! Mamman är så trög så trög tycker Barne. Ibland. Men inte alltid. Mamman är oxå den som översätter, både till och från, Barniska. 'Dosingdosing' är ju tusenfoting! Men vad 17 är momimama? Muminmamman?! Näe. Men roligt är det. Ungefär som skrattordet 'Filibompa!'. Ibland när Mamman inte förstår säger Barne; 'Salali persilja!' och då är det ju bara att hålla med. Sarah Lee pratar persilja. Och Mamman med.

För flickorna att sova ihop. Mest för att Bebis inte verkar störas av Barne när hon ska sova i sin säng. Och detta trots idoga försök av Barne att dra igång lite meningsutbyten. Lite fascinerande är att Barne inte kliver ur sin säng och går runt draperiet till Bebis, det är ju bara en snabb spurt bort. Nätter som Bebis knorvar för mycket och är svårtröstad tar vi över henne till våran säng och då sover både Mamman och Bebis gott. Inte Pappan dock. Är nog rädd för att mosa henne. Tror att båda flickorna känner sig tryggare av att höra någon annan andas (eller snarka...) när de mikro-vaknar på nätterna.

Oxå undrar jag vad jag råkat ge dem att äta. I snart en vecka har jag bytt 4-6 bajsblöjor per dag för att idag bara ha bytt en endaste. Och båda har varit hemma hela dagen eftersom att Barne har ögoninflammation. Fiser gör båda nått så sanslöst. Kanske får igen det dubbelt imorgon (få se vad blir det? 8-12 stycken bajsblöjor?!?!?). Hjälp.

För ca 15 minuter sedan la vi flickorna i samma rum, samtidigt, för första gången. Bebis var über-trött, Barne också. Bebis somnade efter två knorv medan Barne tyst började nynna 'Dadidadidadidamdida... Bebis? Bebis?' sen blev även hon tyst. Barne fick instruktioner idag om att när man delar rum så måste man vara tyst. Inte ens ligga och viska skrattord. Och man vill väl inte väcka den Bebis som sover? Barne gör det bra som somnar så (tar i trä) med ny rumskompis, ommöblerat (gjorde visserligen det igår) och ny nattbelysning. Mannen är orolig för hur natten ska bli och om vi ska behöva jonglera två barn på samma gång. Mamman tycker att det är värt det. Får tillbaks eget rum och kan behålla gästrummet. Och det är bara sovrum de delar, vi har ju alla leksaker i lekhörnan. Det kommer att bli bra. Det måste bli bra!

Loppis loppis loppis. Har aldrig varit på stor-loppis förut. Blev överväldigad. Massa folk. Vana. Tränger sig och slänger sig. Lärde mig fort att försöka hänga med strömmen och själv tränga mig emellan för att få en glimt av borden. Och att inte social-prata med säljarna. De vill nog inte bli störda av någon som troligtvis inte handlar. Iallafall fyndade jag en väldigt sparsmakad och enkel ljuskrona för stearinljus som kommer bli väldigt fin i uterummet. Och fru Banans väninna fröken Äpple. Bebis blev kär. Och äntligen hände det! Bebis sov från kl halv 8 till kl 6. Hela natten. Tyst. Inte ett knyst. På mage! Det är kanske det som är grejen? Hon är nog en magsovare. När hon var liten liten Bebis och knystade och stånkade hela nätterna gick det bättre om hon fick ligga på mage. MEN Mamman sov inte så bra, var tvungen att lyssna efter andetag... Suck. På onsdag händer det. Då flyttar Bebis in till Barne. Ska sy ett draperi att avskilja rummet med eftersom att Barne är så snacksalig. Med allt och alla. Kan föreställa mig hennes lycka om hon ser att någon är i samma rum. Då finns det ju någon som lyssnar.

Loppis loppis loppis. Har aldrig varit på stor-loppis förut. Blev överväldigad. Massa folk. Vana. Tränger sig och slänger sig. Lärde mig fort att försöka hänga med strömmen och själv tränga mig emellan för att få en glimt av borden. Och att inte social-prata med säljarna. De vill nog inte bli störda av någon som troligtvis inte handlar. Iallafall fyndade jag en väldigt sparsmakad och enkel ljuskrona för stearinljus som kommer bli väldigt fin i uterummet. Och fru Banans väninna fröken Äpple. Bebis blev kär. Och äntligen hände det! Bebis sov från kl halv 8 till kl 6. Hela natten. Tyst. Inte ett knyst. På mage! Det är kanske det som är grejen? Hon är nog en magsovare. När hon var liten liten Bebis och knystade och stånkade hela nätterna gick det bättre om hon fick ligga på mage. MEN Mamman sov inte så bra, var tvungen att lyssna efter andetag... Suck. På onsdag händer det. Då flyttar Bebis in till Barne. Ska sy ett draperi att avskilja rummet med eftersom att Barne är så snacksalig. Med allt och alla. Kan föreställa mig hennes lycka om hon ser att någon är i samma rum. Då finns det ju någon som lyssnar.

Loppis loppis loppis. Har aldrig varit på stor-loppis förut. Blev överväldigad. Massa folk. Vana. Tränger sig och slänger sig. Lärde mig fort att försöka hänga med strömmen och själv tränga mig emellan för att få en glimt av borden. Och att inte social-prata med säljarna. De vill nog inte bli störda av någon som troligtvis inte handlar. Iallafall fyndade jag en väldigt sparsmakad och enkel ljuskrona för stearinljus som kommer bli väldigt fin i uterummet. Och fru Banans väninna fröken Äpple. Bebis blev kär. Och äntligen hände det! Bebis sov från kl halv 8 till kl 6. Hela natten. Tyst. Inte ett knyst. På mage! Det är kanske det som är grejen? Hon är nog en magsovare. När hon var liten liten Bebis och knystade och stånkade hela nätterna gick det bättre om hon fick ligga på mage. MEN Mamman sov inte så bra, var tvungen att lyssna efter andetag... Suck. På onsdag händer det. Då flyttar Bebis in till Barne. Ska sy ett draperi att avskilja rummet med eftersom att Barne är så snacksalig. Med allt och alla. Kan föreställa mig hennes lycka om hon ser att någon är i samma rum. Då finns det ju någon som lyssnar.

barn. Utan något barn överhuvudtaget. Pappan ska vara med ungarna och Mamman ska på storloppis med Maria. Känns lite märkligt. Har knappt gjort något överhuvudtaget utan barn på evigheter. Eller utan att ha en tidsgräns. Bebis ammas inte överhuvudtaget på dagarna sen nån dryg vecka tillbaks och har haft en helt snuttfri natt. Pappan fick jobba hårt. Mycket upp och ner ur sängen och serva med snuttefilt. Snuttefilten börjar få en allt viktigare funktion för Bebis. Den koncentrerade tryggheten i bit tyg börjar sätta sig. Härligt.

Mamman tittar ibland på Bebis, och Barne, och får ett hugg i hjärtat. Jag lämnar dem och börjar jobba! Hur kan jag?! Vill bara vara hemma med mina kelgrisar. Försöker se det som att jag ger Bebis en present genom att hon får vara heltid med ännu en vuxen och därför får två väldigt viktiga och trygga personer att hänga med.

Nu hög tid att släpa mig i säng.

Mamman reser sig upp ur soffan och går in. Tittar tyst på Barne, som varit tyst i 10 minuter, som nu sitter upp och säger frågande 'Såba Mammans säng?!'. 'Näe' svarar Mamman, 'inte nu, imorgon'. Helt plötsligt har sova blivit stora grejen, som en bakfylla efter att vi tog bort långsidan på spjälsängen. Ikväll blev det tyst i vardagsrummet där Barne huserade i sitt lekhörn. Barne hade valt en CD-skiva ('Siba! Gula! Dä! Dä! med ivrigt pekande petfinger') vilket råkade vara Counting Crows och tack och lov inte nån dödsmetall. Anyhow, Mamman smyger in i vardagsrummet men kan inte lokalisera Barne. Var är hon? Jo i soffan, nedbäddad med en kudde under huvudet, en stor över magen och sin snuttefilt. Ligger och myser och lyssnar på musik. Ser Mamman och förklarar 'Salali såba soffan!'

Sova is the shit. Tänk om Mamman oxå fick sova? Tänk om Bebis insåg att sova är bäst? Eller om hon kanske blev frisk och förkylningsastman släppte. Soba soba säng säng säng...