det känns som om hjärtat brister på Mamman. Barne är så väldigt trött men blir väckt av sin eländiga hosta hela tiden. Hon gråter av trötthet, vill inte komma upp ur sängen och försöker somna hela tiden. Hostan har övergått från trög och krupp-framkallande till lättrinnande och retlig.

Jag provar de knep jag hittar så nu är spjälsängen höjd ytterligare 4 cm (utöver de vanliga 5 Skattkammarboken-höga stapeln) och börjar stå i en ansenlig vinkel. Har bytt vatten i flaskan till ljummet/varmt men inte fått möjlighet att prova den än. Hon fick te till kvällsfikat vilket jag tror löst upp slemmet. Bara vänta och se vad som händer.

Natten till idag var tuff för alla, SL hostade med krupptendenser och skrik-/gråtattacker mellan 9 och 3, var vaken en timme och pratade med sig själv, somnade och sov till 7. Synd att N vaknade vid 4, som vanligt, och var vaken tills jag och SL gick upp vid halv 8.

Önskar att SL får sova mer inatt. För allas skull.

Eller kanske bara en lyck-träff? Mammans sista rena, presentabla tröja har av Bebis garnerats med vit spya. Tvättmaskinen är precis startad så inga mindre kladdiga alternativ finns. Familjen ska iväg och fika med vännerna. Mamman verkar inte kunna placera en kräk-duk rätt eller så är Bebis väldigt dålig på att sikta.

Pappan upptäcker fläcken, Mamman känner inte ens lukten av kräks längre. Pappan torkar bort den med en våtservett och inte ett spår syns på den svarta tröjan. Magiskt.

med ont i foten och hamnade mitt i bullbaket hemma. Egentligen inte särskilt synd om Barne. Hon mövlade i sig släta bullar, vaniljbulle och kanelbullar. En speciell relation uppstod med kanelbullsvarianten. Ett starkt tycke.

Fröken Åsa påstår att barn är drabbade av olyckor när de precis lärt sig att gå. Tror ändå att hon är lite extra drullig. Har hört om andra barn som varit värre. Sytt massa stygn och sånt innan de fyllt 2. Får väl vara glad att hon 'bara' verkar stuka saker. Och alltid ha blåmärken och bulor på huvudet.

Undrar om nr 2 blir likadan? Tänk om hon blir ett sånt där lugnt pysslarbarn som inte viker från sin mammas sida? Hur gör man då, om man inte konstant måste vara beredd att rädda/jaga/hitta sin telning? Man kanske sitter lugnt på sitt arsel och läser tidningen (som man får ha hel och ifred) med en kopp kaffe (som ingen försöker rycka ur handen).

I övrigt har vi varit på apoteket och handlat alvedon till Barne och renässans till Bebis. Sen kaskadkräktes (x2) Bebis upp all mat hon satt i sig under dagen men vänligt nog väntade hon tills Pappan kommit hem. Snäll flicka. Lite ohult förfarande med mat skulle Pappan säga.

Hungrig som en varg? Pyttsan. Testa hungrig som en bebis. Samtidigt som 1-åringens blodsocker går i botten. Pyttipannan fräser i stekpannan. VARFÖR BLIR DEN ALDRIG FÄRDIG!?!? Vem ska man prioritera? Den som skriker högst? Alla gånger trots att det resulterar i stereo-skrik under 10 minuters tid. VARFÖR SVALNAR INTE DEN J***A PYTTIPANNAN NÅNGÅNG? FÖRB****DE ÄGG!

--- Sen tystnad. Barne slevar in mat i munnen med sked (?!) och Bebis snuttar hysteriskt (tror fortfarande att hon kommer att svälta ihjäl). Det är tyst. Allt som vittnar om kaoset är en liten tår under Barnes öga.

Annars har det varit en fin dag med picnic vid lekplatsen och rutschkane-äventyr.

sa fröken Görel på dagis. 'Näe', sa Mamman, 'inte sen hon började springa...'. Vilket är sant. Jag skrev i ett mejl att hon är som pollen. Precis överallt. Och det stämmer oxå. På, i, under, bakom hyllor, stolar, bord, filtar, leksaker...

Sarah Lee är ett yrväder.

Ett babblande yrväder. Hon har börjat att prata på dagis i ungefär samma utsträckning som hemma. Hela hela tiden. Väntar på att hon ska 'prata' med samma röststyrka som hemma. HÖGT! Tror fortfarande att hennes 'bokstäver blir mindre' med tiden eftersom att varken jag eller Martin är särskilt högljudda.

Men höga ljud är en sak, det är tystnaden som är otäck. Tystnad med obekanta ljud är ännu värre. Något händer. Eller små barnhänder händer med ljuslyktor och fönsterprydnader och fjärrkontroller och lampknappar.

Sarah Lee är ett klåfinger. Med ljudstyrka. Och snabbhet som en tornado. Med liknande kaos lämnat efter sig. Men hon är oxå 'Oj så söt' och alldeles bedårande. Mitt lilla lilla troll.

och det har varit precis som vanligt. Lite gnäll från Barne. Lite gräl från Mamman. Hunger-pip från Bebis. Massa bus för Barne och Mamman. Lite gråt från Barne. Allt är precis som vanligt förutom att Bebis är här. Mamman tror att Barne är van att inte få all uppmärksamhet hela tiden och tolererar att vänta ibland.

Barne trodde oxå att Mamman inte kunde ha koll i andra rum medan hon ammade Bebis. Barne hade fel och har lärt sig en läxa. Mamman kan röra sig (ganska fort) och amma samtidigt och plocka ner Barne från bord på samma gång. En form av Mamma-magi. Eller kvintessensen av evolutionens inverkan på kvinnans förmåga till simultankapacitet.

Det känns lite som om jag fått tillbaka en smula egentid men det är nog mest inbillning. Färgade faktiskt håret igår och har hunnit sitta vid datorn idag. Härligt men märkligt. Som att ha Sarah Lee på dagis. Härligt men märkligt (tomt).

fick vända 5 minuter från Coop eftersom jag glömt lillasysters skötväska där jag packat plånboken. Lyckades dock få alla nybytta, i fräscha kläder med mat i magen in i bilen och ut och in i bilen igen vid dagis innan vända-om-dabacklet. Det var bara knappt 30 förlorade minuter som gick åt för att hämta väsk-eländet.
Nu handlat, dammsugit och tagit kontroll över den värsta röran hemma. Hunnit vila lite och tagit hand om lite tvätt. Om det är så här det kommer att vara så kommer jag mest att mysa runt. Har en teori om att det är Sarah Lee's humör och dagsform som kommer att styra hur trevliga dagarna blir. Men eftersom att hon för det mesta (tar stenhårt i trä) är en skojig liten tös så kommer det här bli underbart.

Annars har vi vår första dagis-förkylning. Flickorna snorar, Barne har hosta (inte kruppig), Pappan är sjuk och Mamman verkar klara sig med lite torra bihålor.

speciellt när det är tandlöst snett och alldeles alldeles genuint och ärligt. Har glömt hur fina tandlösa bebisgommar är och har precis blivit påmind. Noelle börjar ta form men formen är förvillande lik en Barbapapas och framhävs med en gedigen dubbelhaka.

Sarah Lee är alldeles underbar trots att hon är förkyld (influensan?) och sover alldeles för lite. Hon är verkligen 'Oj så söt' (hon brukar svara A-A om jag frågar henne) och charmade farfar och främmande damer på Willys idag. Farfar körde kundvagnen med flickorna i och busade med Sarah Lee som skrattade så att Mamman (längst inne i mejeri-delen) hörde henne borta från brödet. Ett riktigt tokskratt.

Dagens utflykt har lärt mig att storhandling inte är något att göra själv med båda barnen. Har ingenstans att göra av maten i affären utan är tvungen att köra flickorna i vagn (kund- eller barnvagn) och bära matvarorna i korg. Men det var kul att pröva.

Läste att Jamie Oliver glömt hur trött man är som spädbarnsförälder. Tror att det skiljer 5 eller 6 år mellan yngst och mittenbarn. Jag har glömt på 14 månader. Jamie-man är nog mindre glömsk än mig. Eller så har Jools en nanny till hjälp medan Jamie räddar Englands (och världens) barn från I-landsfetma och ohälsosamma skolluncher och halvfabrikat.

Det som gör mig trött är egentligen inte Bebis-bebis utan att Barne vaknar och har ont i munnen flera gånger per natt (det fullkomligt exploderar tänder inne i hennes mun) och att hon dessutom vaknar för dagen mellan kl 05.10 och 06.05. Natten till idag körde flickorna intervall-vakenhet.

Nu är det läggdags för Mamman.

Kanske alldeles alldeles underbart eller helt förgängligt. Bägge Föräldrarna har fått dra ner på antalet duschningar. Ett giltigt skäl för bonusdusch är när Bebis kräks en stooor men stilla flod nedför ryggen på Mamman och floden rinner in i trosorna. Inte mysigt men lite lyxigt.

Och vad är det för inbillsk dumhet att försöka lägga sig tidigt på kvällen för att plocka in nån extratimme sömn? Man får ändå inte tillräckligt. Ett skäl så gott som något att vara oförnuftig och försöka titta på Morse ikväll. Det skulle som vara trevligt.

Undrar hur vardagen kommer att se ut när Martin börjar jobba igen? Han börjar på måndag men jag har sällskap av svärmor och svärfar en bit in i veckan. Tror inte att vardagen kommer att bli grå, möjligtvis lite mer fylld av hundhår på golvet och förseningar (små- och spädbarnstillägg). Första stora prövningen blir om ett par veckor när båda flickorna ska till läkaren samtidigt för vaccineringar. Vem ska stickas först? Liten eller minst?

Äh. Allt blir väl bra, eller åtminstone tillräckligt bra. Eller inte jättedåligt. Vart ska ribban ligga?