... önskejobb. Ett längre vik. Jag har redan fått börja, utan varsel, bara pang bom så där på en gång. Igår. Men jag måste söka vikariatet när det läggs ut. Jag vill vill vill ha det. Eller så är jag galen. Det är så mycket att göra, man får så mycket skit och skäll, man har tryck underifrån och uppifrån. Det kan bli hur kul som helst eller hur jobbigt som helst. :) Fru tillförordnad klienthandläggare. Yeah! :D

Börjar jobba, slutar blogga. Synd att säga att jag inte hinner men vad ska jag skriva om? Sekretess smekretess... Min lilla sötfis kröp lite stapplande idag. Några steg framåt tills händer trasslade ihop sig och hon stöp med näsan först. Ledsen. Men superdupersöt. Sätter sig även upp för egen maskin om underlaget är det rätta. Och motivationen är på topp. Glatta parkettgolv går bort. Ska vara matta. Hon har varit sjuk. I feber och TJOCKsnor. Nu frisk men då blev pappan sjuk. Barne är frisk. Jag är frisk. Jag blir snart ensam då Pappan tar mina barn och åker till sina föräldrar långt långt borta. Är inte överförtjust. Inte alls. Vill inte vara ensam. Utan min familj. Kommer jobba alla dagar utom en. Omgiven av folk, men ensam. Och, träsktrollsprinsessan, med ditt namn är det svårt att bli hittad på fejjan. :)

Och; 'Man hinner bara vända sig bort en sekund så är hon borta! Hon är så snabb!' Och ja, jag vet. Men det absolut märkligaste med min Barne är att när hon går i sömnen så SPRINGER hon. Då oxå. Mamman och Pappan pysslade på i köket vid halv tio-tiden när man hör snabba springande fötter kila över golvet på övervåningen. Pappan skyndar sig upp, får tag i det sovande barnet och lägger henne igen. Fem minuter senare samma visa. Det känns bra att ha grind både uppe och nere i trappen. Igår satte vi ut pyntat påskris för att visa för påskharen att här, i det här huset, finns det snälla barn som behöver påskägg. Idag hittade Barne påskägg i soffan. Med en grön Teletubbie i! Jättelycklig! I eftermiddag kommer hon att hitta ett påskägg med godis i. Lyckliga flicka. Glad påsk!

jag ser att SL KOMMER att ramla. Trodde jag... Men nu vet jag att jag är rädd på riktigt när...

Jo, när Martin börjar träna för första gången någonsin sen vi träffades. Tänk om han dör?!? På riktigt! Pang bara så där. Först trycker han i sig en näve smågodis. Sen hoppar han upp på min (MIN!) crosstrainer och springer i 20 minuter medan han låter som ett ånglok. Märkligt. Myyyycket märkligt. Sen flämtar han efter luft en tio femton minuter för att sedan dra av några plågsamma situps. Jag fattar ingenting. Och nej. Jag är inte orolig för att han ska försöka impa på nån yngre modell av fru. Men han pratar om att magen sitter löst och hoppar upp och ner på ett olustigt sätt när han skuttar nerför trappen. Retades lite igår, efter situpsen (som tydligen var det tråkigaste i världen) att vi skulle köpa Paolo och Lenas bok om parträning. Martin högg direkt och kollade genast vad det var på nätet. Blev peppad.

Men jag ställer mig frågan: Vem är mannen som är mitt vardagsrum? Det är inte möjligt att det är min Martin. Märkligt.

Det är läggdags. Två trötta töser. Bebis läggs först, somnar som en stock. Barne läggs en kvart senare. Mamman väntar utanför ifall stora tjejen tar en springare. Och det gör hon en gång. Sen somnar hon. Friden lägger sig? Näpp. Liten knorvar och fiser. Vaknar till slut och vill inte vara ensam. Gråter hjärtskärande. Blir tröstad och läggs. Mamman hinner gå ut ur rummet och sätta sig med sin bok. Sen börjar det om igen. Och igen och igen igen igen. Ger upp. Sitter med nu hysterisk bebis och HÅLLER henne i famnen. Däckar till slut och nu är det tyst. Tog 1 timma och 40 minuter att lägga barnen ikväll. Här är det ett ganska extremt rekord. Brukar ta 3 minuter. Eller som mest 25 om Barne är riktigt i gasen.

Sak samma. Boken! Som jag läste ut nu var Dödergök av Katarina Wennstam. Hon är så bra. Boken var så bra! Vill läsa igen. Och se filmatisering. Näe. Skulle aldrig våga se en film av den här boken. Usch vad läskigt. Nu trött. Behöver antingen tejp eller tändstickor för att hålla gluggarna öppna. G'natt!

Och för att citera Hulda "Var tog tiden vägen?". Men det känns så. Det har gått fort. Jättefort. Idag var åkte bara vi två iväg till coop och kappahl och myrornas. Avslutade med lunch på mcdonalds. SL fick en 'pipin' i sin papplåda. En pingvin alltså. Däckade i bilen och fick ligga kvar där när vi kom hem. Sen har vi byggt lego, pratat om födelsedagar, bakat bröd och badat badkar. Lillflickan har haft en toppendag. Och mamman med. När båda småfisarna somnat monterade jag och pappan ihop en sex-lagrig princesstårta med chokladgarnityr. Roligt. Imorgon är det kalas!

säger Mamman till Barne. Barne rynkar ögonbrynen och tänker till. Säger till slut 'Salali älsk-ar...   ...russin!'. Sötnosen. Hon krossar mitt hjärta. Och mitt humör. Även mammor behöver sömn. Men den blir billig när man väcks av stampande barnfötter som springer snabbt över golvet. Tvärnit vid Mammans nattduksbord och ett 'HEJ MAMMAN!!!', mamman drar in Barne under täcket. Försöker förgäves mysa henne till sömns igen. 'Salali sobit gott!' deklarerar Barne. Sen en lång harang persilja...
Samtidigt bakom Mammans rygg är Bebis vaken. Hon vaknar på natten, KNORVAR högljutt, blir hämtad av Pappan, somnar i mitten av våran säng. Vaknar och sparkar, alternativt luggar, Mamman. Jag är så trött. Barne är så trött. Pappan är jäääättetrött.
Pappan är less på att Mamman frågar om han inte vill byta. Så att han jobbar och jag tar hand om barnen (och hemmet (som han inte verkar hinna med...)).

Men nu börjar det faktiskt bli roligt att jobba. Även om tiden inte räcker till.

Idag sa Barne, till Pappan och Fia, att: 'Mamman tycker om Salali'. 'Salali tycker om Mamman'. Men Mamman missade det eftersom att hon jobbar. Hela tiden. Antingen kväll eller helg. Imorgon ska jag jobba mitt första dagpass sen jag började jobba förra måndagen. Dåligt schema. Är missnöjd. Är missnöjd med att jobba oxå. Vill inte. Vill vara hemma. Och städa. Laga mat. Kanske till och med baka. Men nån måste jobba oxå. Och det är jag.

... igen. Pussade Barne farväl med en tår i ögonvrån när hon glatt åkte iväg i sin lime-iga 'magn' till dagis med Pappan som motor. På väg mot nya äventyr med små kompisar, fröknar och kanske kanske favorit-vikarien fröken Rikard. Kramades extra med Bebis inatt när Pappan hämtade in henne. Har legat som två sillar och bara myst. Hennes stubbiga huvud på arm alldeles under min näsa. Luktar barnängenschampo och Bebis. Alldeles underbart. Börjar bli lite lite nervös. En insekt fladdrade till i hjärtgropen. Mår en smula illa. Tog på mig uniformen för en stund sen för att känna in lite. Men nej. Mamman vill inte! Mamman vill vara hemma. Äsch.

... i över en timme. ÄR så LESS på snö. Och gissa vad som händer när man parkerar skoveln i snödrivan? Jo, himmlen (himlen?) öppnar sig och ner kommer mer snö. In your face lilla fåniga människa som står där och sliter. Får se det som ett träningspass.

Imorgon händer det. Pappan tar över barnen. Märkligt. Sorgligt. Tråkigt. MAMMAN BILL INTE! Men Pappan är glad. Och Barne. Bebis fattar förstås inte nått.

Ska ta tillvara på dagen så gott jag kan. Bara leka och mysa med mina små kelgrisar. Och ta en promenad med Dogge i snöfallet.

insjuknandet i magsjukan. Först Mamman, som träffade smittobäraren Barne först vid hämtningen på dagis, sedan Bebis som säkert delade leksak eller munsbit och slutligen Pappan som träffade smittbäraren sist. Men nu är vi igenom. Och kan man gissa vem som blev sjukast? Pappan förstås. Alltid Pappan. Är det inte märkligt, så säg?

Mamman tvingades bli frisk när Pappan insjuknade. Men när Pappan fortfarande var soff-liggande-sjuk idag vid 14-tiden övergav Mamman huset och gick på lång hundpromenad. Då blev Pappan frisk och kunde äta fetaost-hamburgare med rå rödlök till middag. Det var bra.

Nu vrålar Bebis och Barne härjar. Ska gå och ge härjade Pappan en hand. 

Barne 'kjäks'. Och gråter. Måste byta pyjamas. Är blöt och kall. Illamående och rädd. Smakar dåligt och surt i munnen. Trött. Mamman bäddar på golvet. Hinner precis somna lite lite mellan kräkningarna. Byter byter byter byter örngott. Stryker över pannan, tröstar och säger; 'Du är bara magsjuk, det gör inget, försök att slappna av, det är inte farligt.'. Magsjukan håller i i 7 timmar. Det här var natten till torsdag. Vi är fortfarande trötta. Mamman är fortfarande orolig för att Bebis ska börja kräkas. Eller Mamman själv. Eller Pappan. Eller ve och fasa; Alla på en gång. Sista helgen som föräldraledig hägrar. Och luktar magsjuka.

hämtade Barne på dagis. Sista gången som föräldraledig. Barne vill inte hem. 'SALALI BILL INTE!!! LEKA TILL!!???' med hysteriskt sprattlande armar och ben. Mamman är redan varm efter snabb promenad i -20. Nu är Mamman svettig. Snälla fröken distraherar Barne, påklädningen går bättre. Barne har inte sovit middag. Mamman lovar Pingu för att Barne ska få vila lite och orka kvällen. Mamman är ledsen för att det här är sista onsdagen tillsammans. För Barne är så mysig även om hon helst av allt vill vara med sina kompisar på dagis. Och hon tycker ändå att det är mysigt att vara hemma med Mamman.