Bröstmjölken är en fantastisk naturresurs som vi vill värna om.
Men naturresurs var väl ändå att ta i?!

det bor nog en liten liten kråka i min mage. En liten kråka med hicka.
Den ligger där helt tyst med hicka. Hick hick, det känns som ett litet kråk-hjärta som pickar. Hick hick och alltid på samma sida.

Min lilla kråka älskar socker, då dansar den, min lilla kråka tycker om schlager då blir den knasig. Men mamma kråka ska låta lill-kråkan lyssna på riktig musik när den blir en stor-kråka



(ho ho nu höll jag på att skriva när den blir en snorkråka)

å, det är tråkigt att vara på tjocken
inte går det knulla pga åderbråck på pullan (hela den är som ett enda stort blåmärke)
inte får man dricka öl och bli så där mysigt luddig i huvudet som Bengt pratar om.
Men kära nån när ska det bli vanligt igen?

Allt verkar ha ordnat sig till det bästa. Jag har ringt runt och kollat massa småsamtal och det verkar som jag inte behöver vara orolig något mera.

mammablues
jag vill inte bli mamma ngt mer. det är bara massa ansvar. nu är jag snart vuxen på riktigt. ingen återvändo. ensam och vuxen. Bengt vill (kan?) inte vara pappaledig säger han för att han har ingen arbetslivserfarenhet. men shit hallå jag kommer tappa i ranking som vikarie oxå. det är bara dumt dumt dumt. fast jag har många dagar men vad hjälper det, nån annan lär ju få fler dagar än mig lätt som en pannkaksplätt..

men tur att vi inte hamnade i a-jaur. Där hade jag verkligen blivit ensam, mkt övertid för bengt, känner inte en käft- här i stan håller vi ju iallafall på att arbeta upp ett kontaktnät av ngt slag...


surPnilla kan ni kalla mig

Varför är det så fånigt här? Kan man inte kalla saker vid sina rätt namn. Mens Livmoder Ägglossning hit och ägglossning dit. Stickor och gullegull.
Jag blir tokig i huvudet. tokig I tell u tokig.

Så, nu har jag äntligen förstått hur den här bloggen fungerar. Först blev det pannkaka av alltsammans eftersom jag inte riktigt greppade vart man skulle skriva texten. Nå, det var ju i själva verket lättare än vad det verkade.

Jag sitter här och okynnes skriver lite grann, egentligen har jag massa saker jag borde göra. Jag har lovat att hålla tal på en av mina bästa vänners bröllop och har inte skrivit en rad på talet. Glömde jag att säga att nu är det bara två veckor kvar tills eländet går av stapeln? Elände eftersom jag har skjutit upp det i typ två månanders tid nu.
Den största anledningen till att jag inte skriver på det just nu är att allt sammans stannade av när jag fick reda på att min yngsta syster har cancer. Lymfcancer.
Jävla henne som går och blir sjuk så här på sommaren. jävla cancer som går och smittar ner nån bara så där, eller smittar kanske är fel ord? Ge mig då ett som passa bättre. Drabbar kanske?
Men säg mig vad man säger när orden tar slut när vägen till telefonen är hundra mil lång?
DUMMA jävla lilla syster som får cancer å bor så sepelångt bort.
Fast innerst inne är det cancern jag svär åt. Det vet både du och jag. Innerst inne är jag rädd och ledsen men just nu vill jag bara skrika på henne fast hon inte rår för det. Inte har hon gjort något för att få det.

Kakka bajs på alltsammans.

Det här året kommer gå till historien som året som kom bort eller året då allt blev svart.

Folk runt omkring mig har dött som flugor och sen det här ovan på allt annat