Tisdag 14.2 2006,vändagen.
Idag har jag varit registrerad effellare i två år.

Hösten är här....
En solig men mycket blåsig tisdag.
Lillen sover o flickorna leker att de är vid sandåsen o simmar,
låter som om den ena håller på drunknar nu!

Sitter o slöar vid datorn fast jag har tusen saker som måste göras,Ylva fyller år på lördag o det blir två stora kalas.Måste börja baka....

I helgen var vi till Lillgrundet o firade villaavslutning vid våra vänners sommarvilla,det var jättemysigt med facklor och raketer i höstmörkret!Vi sov över och kom hem på söndagen.

Visst är hösten lite vemodig men samtidigt väldigt mysig...

Varje årstid har sin egen tjusning som man brukar säga.

21:a maj,min gubbes födelsedag!

Vi har firat med gräddbakelser och choklad.
Fredrik tänker så kornet idag så vi har varit ute på åkern och plockat sten och nu kör han med såmaskinen för fullt.
Vincent har börjat stiga upp överallt och sliter i allt han kommer åt,han har bland annat rivit ca tjugo sidor ur en bok som jag lånat från bibban...
Mina var med pappa i "fergoosan" en stund idag men tröttnade snabbt då det hoppade så mycket.

Våren är äntligen här!
Idag har jag varit på långpromenad med Vincent i vagnen.Soligt och skönt men lite blåsigt.
Två gubbar har varit här halva dagen och gjutit nytt golv i källaren.De kom tie över sju imorse då vi låg och sov för fullt och Fredrik var i föuset.Inte så kul att vakna och ha två främmande karlar i källaren!

Efter allt regnande,äntligen en solig och skön höstdag!

Idag har jag varit med Vincent till rådgivningsbyrån på tremånaderskontroll och han fick sin första vaccination,den "elaka" PDT-sprutan.
Han blev väldigt lessen och skrek en stund,men nu sover
han så skönt i vagnen.
Ylva och Mina är vid bygget med Fredrik så jag sitter här alldeles sysslolös!Hade tänkt baka bullar idag men kom på andra tankar när jag insåg att Vincent kan få feber och vara väldigt gnällig av sprutan...Jag gör det på lördag istället.

Vid bygget rullar det på i sakta mak,Fredrik hävdar fortfarande att vi flyttar in till jul vilket jag anser att är omöjligt eftersom det fortfarande återstår mycket arbete.
Vi har fört köksluckorna och innerdörrarna till ett måleri för att målas,och skaffat en ny ytterdörr.
Innertaket till sovrummen är inhandlat men ligger på golvet än så länge och alla innerväggar är färdigt grundmålade och klara för tapetsering.
Ikväll skulle en "gubbe" dit och göra upp en plan för VVS-arbetet.
Nya fönster är beställda men levereras först i vecka 44...
Plus mycket annat som man bara inte tänker på!

Idag har det gått åtta veckor sedan vår lilla pojke föddes...
Man fattar inte att tiden kan gå så fort,dagarna bara flyger iväg!
Vincent är en nöjd och glad bebis som sällan skriker och ler med hela sitt runda ansikte när man pratar med honom.
Han äter ofta,varannan timme förutom på natten då han kan sova fyra timmar i sträck.En riktig liten tjockis har han blivit med grova lår och dubbelhaka!
Idag har jag varit till gynekologen för efterundersökning och allt såg bra ut,skönt att ha det undan.
På fredag fyller Ylva fyra år så denhär veckan går åt till att baka och ställa till kalaset som kommer att pågå så gott som hela helgen innan alla kusiner,faddrar,kompisar,mor-och farföräldrar har varit och uppvaktat...pust och stön,blir svettig vid blotta tanken.
Fredrik och flickorna är vid vårt "bygge" för tillfället så jag är ensam hemma och njuter med Vimppen.

Förlossningsberättelse

Så här gick det till när vår son föddes 7.7 2004 kl.03.21

Det hela började på tisdagen (6.7) med att slemmisen kom i omgångar.
På kvällen började jag få värkar och kl. två på natten åkte vi in till BB.Där togs vi emot av världens snällaste och gulligaste bm som konstaterade att dethär skulle inte ta nån lång tid till.Jag var öppen fem cm och fick genast byta om och gå till förlossningssalen.Där flämtade jag mig igenom några värkar stående lutad mot en rullator men insåg snart att dethär går inte längre jag måste ha nån smärtlindring.Bm erbjöd spinalbedövning och jag tackade genast ja...
Lade mig ner och började dra in lustgas,vilken känsla alltså!Det kändes som att jag flög iväg hem till min egen säng och sov djupt och skönt...Bm undersökte mig och jag var öppen 7-8cm och hon sa att vi nog inte skulle hinna med nån bedövning eftersom det skulle ta en kvart för läkaren att ta sig till sjukhuset....Vid det laget kände jag mig mera död än levande och lyckades med nöd och näppe väsa åt henne att ok,då glömmer vi det.Lustgasen var livsviktig för mig nu,jag höll ett krampaktigt tag om masken och förmådde inte ens hålla ögonen öppna...Tror att det var nu som bm sprängde hinnorna och frågade om jag kunde tänka mig att föda på förlossningspallen,jag bara nickade,ville bara att hon skulle vara tyst och låta mig sväva omkring i min egen sköna lilla värld ifred!
När hinnorna väl var borta så fick jag genast ett enormt krystbehov och bm insåg det av mina grimaser och kallade på en till bm.
Nu blev jag så illa tvungen att släppa lustgasen för att flytta mig till förlossningspallen och jag kände att nej,jag döör...
Fredrik och bm tog tag i mina armar och "lyfte" mig till pallen och Fredrik satte sig bakom mig så att jag kunde luta mig mot honom.Bm sa att nu får jag krysta så mycket jag vill,allt var klart.Och jag krystade och krystade allt vad jag orkade och det kändes som en evighet innan bm sa att hon ser håret och frågade om jag ville ta emot barnet men jag bara skrek att nej,jag vill inte....Sedan när jag efter ännu en krystvärk tittade ner såg jag barnets huvud sticka ut och först då började jag inse att dethär strax skulle vara över....och det behövdes bara en krystvärk till så kom vår underbara lilla son till världen...
Jag fick genast upp honom i famnen och han var den slemmigaste och blåaste lilla krabat vi någonsin sett!
Det är en pojke ropade jag....
Han var ganska blå och det tog en stund innan han skrek men när han väl drog sitt första andetag så blev han så skär och fin.
Jag flyttade tillbaks i sängen och fick ligga med den lilla på magen.Moderkakan lossnade ganska snabbt och jag behövdes inte sys alls.
Vi fick dricka cider och fika världens godaste smörgåsar medan vi förundrat tittade på det nya lilla livet....Fredrik måste till och med lyfta på täcket för att kolla att det säkert var en pojke!
Känslan som infann sig kan nog bara upplevas i en förlossningssal,lättnad,förundran och tacksamhet att det äntligen är över....Lyckan är fullständig!

Pojken vägde 4140g och var 50cm lång

Förlossningen tog 1h 51min.

Och precis som alla andra mammor så har jag det vackraste barnet i världen!