Jag är så oerhört glad! Fånigt, må så vara, men jag är verkligen glad!


Jag har läst ALLA böcker av Marian Keyes. MÅNGA gånger. Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar hennes böcker så mycket. Kanske är det hennes glada, enkla och gripande sätt att skriva om otäcka, svåra och jobbiga saker. Många avfärdar M. Keyes som chiclit och ren smörja - men jag kan inte hålla med. Inte alls.


Sättet som hon skildrar våldtäktsutsatta kvinnor (Oväntat besök på Star Street) Våldsamma pojkvänner (This Charming Man), Alkoholism, Barnlöshet, Att bli lämnad av sin partner, att gå vidare när ens partner dör, att genomgå en abort, att vara gravid i katolska Irland,  att kämpa mot cancer är bara några av de ämnen som hon berör.Och att hon har en sådan stor portion humor. Att hon skildrar det enkla i det svåra.

Marian har varit sjuk under flera års tid och har inte kunnat ge ut några böcker på grund av detta förstås. Men igår! Då hade jag fått ett newsletter från Marian till min inbox. Och inte bara är hon på bättringsvägen. Utan även skriver hon där att hon i princip är färdig med en ny bok. Den femte om systrarna Walsh: (Urklippt ur Marian Keyes' Nyewletter:)

Also – and I find this amazing – I’m almost finished a novel. Well, I am actually finished, I’m doing the editing and I can’t tell you how incredible this is because for months and months and months in the past 2 and a quarter years I’ve been unable to get out of bed or concentrate on a sentence or motivate myself to do anything. But somehow, in pockets of time, when I felt less terrified and terrible than usual, I managed to write this book and the strangest thing about it is that it’s really funny. It’s about Helen Walsh of the Walsh family that I’ve written about in Watermelon, Rachel’s Holiday, Angels and Anybody Out There. Helen is the youngest sister, the ‘bold’ one and she’s a private detective and she’s on a missing person’s case. She’s looking for Wayne Diffney, who used to be in Laddz (they’ve a boy-band, they’ve popped up in other books, Sushi for Beginners, The Other Side of the Story and The Brightest Star in the Sky.) I’ve my friend AnneMarie Scanlon to thank for the plot, she was always a fan of Wayne’s and said he needed a book of his own and I had no idea how to go about it, but it’s worked! It actually really does function as a thriller. But it’s also a love story – 2 love stories in fact. And it’s dark, quite a bit dark. But honest to god, really funny. It’s taken me an appallingly long time to write because I’ve been hors de combat for long periods, so often I’ve forgotten what I’ve written, then I stumble over a bit and think, ‘but that’s HILARIOUS’ and I’m sorry if some nasty journos (and we all know who you are and you have my compassion) will lift this quote and headline it, ‘Boastful boozy author’ etc, but that’s the truth of the matter. It’ll be out sometime in the autumn and it doesn’t have a name yet, but I’m working on it.


Så till hösten! Till hösten får jag veta hur det går för Helen.


Så glad!   


      

Just idag är det 15 (FEMTON!!!) år sedan jag flyttade hemifrån.

Det är även ganska exakt 15 år sedan jag träffade min man första gången.

Hur har tiden kunnat gå så himla fort. Har jag verkligen blivit så mycket äldre.

Men å andra sidan har mycket hänt.  Och jag är tacksam. Så tacksam att jag träffade världens bästa man när jag var så pass ung. Även om jag då tyckte att jag hade väntat alldeles för länge och trodde att jag för evigt hade prenumererat på en plats högt uppe på glasberget.

Och jag är tacksam över att jag flyttade i rätt tidpunkt, till rätt stad och rätt ställe. Annars hade livet sett annorlunda ut. 

Men det vore jag då ovetande om.              

Med bla Harrison Ford och Daniel Craig.

En man (Craig) vaknar upp i "Vilda Västern" och har helt tappat minnet. Han minns inte vad han har gjort, var han kommer ifrån eller vad han heter. Runt ena armen har han dock ett underligt armband gjort i metall.

Craig tar sig till närmsta lilla samhälle bland annat för att plåstra om de mystiska sår han har ådragit sig. Samhället styrs utav den rika mannen Dollarhyde (Ford) som styr och ställer. Hans son, Percy, drar gärna fördel utav sin mäktige far, men han är en riktig besvikelse till son och för Dollarhyde.

Sheriffen i samhället ser sedan att Craig inte är någon annan än Jake Lonergan, en efterlyst bankrånare.

En natt inträffar någonting annorlunda. Ett mystiskt ljus framträder och en massa konstiga fartyg tar med sig fler av samhällets invånare, däribland Percy. Under attacken visar det sig att det mystiska armbandet har oväntade egenskaper.

Ett gäng invånare bestämmer sig för att försöka rädda de tillfångatagna människorna och slå ned angriparna.    

Jag gillade filmen förutom att jag tyckte att det var lite väl mycket pang-pang och action. Men det ligger väl i genrens natur att det ska vara mycket av den varan.    

Med bla Angela Kovacs, Lasse Brandeby, Reuben Sallmander och Josefine Bornebusch.

Den andra filmen om Irene Huss börjar med att liket av en rik affärsman ramlar ned på taket på en taxibil där hans fru sitter.

Mannen har skador som tyder på att han har blivit ihjälslagen innan han blev nedkastad och Irene Huss och hennes team sätts på fallet. 

Mannens son och arvtagare blir hotad utav mc-gäng och kort efter faderns död sprängs även faderns kontor i luften. Tror man. Det visar sig att det är ett kontor under faderns som har blivit sprängt. Kontoret ifråga tillhörde en fd knarklangare, numera fotograf.

Har händelerna en koppling till varandra och i så fall hur?

Irenes yngsta dotter har till mammans stora skräck  träffat en pojkvän som umgås i kretsar med nynazister.  

Lyckas hon att lösa fallet och samtidigt få dottern att inse att inte umgås i fel kretsar?


Denna film var inte lika bra som den första om Irene Huss. Helt ok att se på dock.
 

Den nya serien av LOST- skaparna, Once upon a time, sändes idag.

Oj, vad bra den var! Spännande och mystisk.


OCH med Robert Carlyle. Kan knappast vänta till nästa avsnitt!    

Med: Kate Hudson, Gael Garcia Bernal, Whoopi Goldberg och Kathy Bates.

Detta är en romantisk komedi, men som har en litet annorlunda twist än andra filmer i samma genre.

Marley är en framgångsrik affärskvinna som ser till att ta det hon vill har. Hon har en massa olika killar, men hon låter inte någon av dem komma henne nära. Hon har en mängd vänner som hon umgås med, men hon har ett kompicerat förhållande till sina föräldrar.

En dag får hon veta att hon lider av långt framskriden cancer. Hon börjar då ifrågasätta sitt liv, om hon har gjort de rätta valen.

En ganska ok, men annorlunda, romcom!

The closer är ett program som jag tycker har blivit bortskuffat in i skymundan trots att det är mycket spännande och bra. Det är synd inte fler har möjlighet att se det pga att den har så dålig sändningstid. (Söndagar klockan 22:00 på tv 8)

The closer är en deckarserie som utspelas i L.A och huvudrollen har Brenda Leigh Johnson (Kyra Sedgewick) som är polischef i en väldigt mansdominerad kår. Till en början hade hon svårt att vinna männens förtroende som chef, men emd sån pondus som hon har tog det inte lång tid för henne att övertyga alla att hon är rätt kvinna på rätt plats.

Hennes arbetsgupp består av riktigt härliga karaktärer och humorn och gliringarna varandra i teamet emellan, trots ett mycket tufft arbete är viktigt.

Prevenza, Sanchez, Tao, Gabriel och Flynn är alla riktigt roliga karaktärer och har sitt eget sätt att lösa brotten på.

Något som är lite märkligt kan jag tycka är att Fritz, Brendas man som är FBI agent tycks vara hemma mycket mer och arbeta betydligt mindre än sin fru. Men det kanske är lite slappt att arbeta inom FBI? :)

Kan man förvänta sig ett samtal från förskolan någon av dessa dagar då dottern börjar gå på förskolan igen?


Hon säger, så fort man kommer in i badrummet. SPRIT; vill ha SPRIT.


Förskollärarna kommer nog att sätta i halsen om de får höra detta. Och kanske ställer de sig mycket frågande till hur barnet har spenderat sitt jullov.


Jag hoppas på att dottern lägger till - på händerna någon gång, då låter det inte fullt lika makabert. Och så går det när man spenderar julen med magsjuka.         

Igår såg jag för första gången en av filmerna i deckarserien om Irene Huss.


En styckad kroppsdel - en tatuerad torso dyker upp dumpad i en sopsäck vid kusten. Efter att ha sökt efter liknande händelser märker man att ett liknande fall har ägt rum i Danmark.

Irene Huss som är polis i Sverige kontaktas en dag av en kvinna vars dotter har åkt iväg till London via Danmark för att bli fotomodell. Dottern har inte hörts av på 4 veckor och mamman ber Irene att kolla upp modellagenturen i Danmark och se om hon kan få reda på vad dottern är.

Passande nog kan alltså Irene resa till Danmark för att slåt flugor i en smäll. Höra om styckmordet och även kolla upp information om modellagenturen.

Jag tycker att filmen var ok, lite som Beck-filmerna eller Wallander-filmerna. Inget mästerverk, men ett lagom spännande tidsfördriv.


Film nr 2 i serien sänds nästa fredag och jag ska se den också!

Någon vecka innan jul provade vi för första gången på att köpa Linas matkasse. Vi var mycket nöjda med den fina kvalittén på varorna och recepten vi fick den veckan. Det var som rena rama julafton när vi fick hem kassarna (fick även en fruktkasse) och vi tittade bland varorna och recepten.

Nu fick vi ett mail igen om att prova på och vi kunde inte hålla oss. Och tro det eller ej; menyn låter till och med ännu godare denna gången än det vi fick förra gången:

Snabb:  Limeströsslad lax med thaidoftande sås och ris
Medel:  Köttfärslimpa med steklök, potatis och vitkålssallad
Tuff:  Rosmarindoftande köttgryta med apelsin och kokt potatis
Medel:  Ugnsrostade rot- och grönsaker med fetaost och kronärtskockssallad
Snabb:  Kyckling med jordnötssås och nudlar

Ska bli riktigt spännande! Jag längtar till 16/1!

En kvinna har försvunnit i ett litet samhälle i Norrland. Ett sådant samhälle där alla känner alla och alla håller varandra om ryggen.
Den lokala polisen tar in expertishjälp ifrån Stockholm, Erik, som spelas av Rolf Lassgård.

Den lokala polischefen Torsten (Peter Stormare) har gift sig med kvinnan som är mamma till Eriks brorson. Mamman har försökt att få kontakt med Erik tidigare, för sonens skulle, men Erik har vägrat att ha någon kontakt med honom - tills nu.

I samhället där de bor har poliserna i allmänhet och Torsten i synnerhet en liten vendetta mot en man av finsk härkomst, Esa. De har legat i luven på varandra länge och när den unga kvinnan försvinner är Torsten bergsäker på att det är Esa och hans tillika alkohlliserad vänner som ligger bakom försvinnandet. Och mycket riktigt -  när de gör ett tillslag emot Esas hus hittar de bland annat kvinnans handväska. Det verkar som om att fallet blir snabbt avklarat, men ännu har de inte hittat något spår av kvinnan.

Peter Stormare är verkligen lysande i sin roll. Suverän. Om man dock ska klaga på något så får jag fråga vad är det för skägg han har lagt sig till med? 

Även Lassgård är bra och gör återigen sin polisroll som trygg och omutbar polis.

Sättet som finnarna porträtteras känns dock inte så politiskt korrekt.

Jag tyckte mycket om filmen, den var spännande och det var många fina naturbilder!

med bla Alicia Vikander,  Bill Skarsgård, Tomas Von Brömsen och Björn Gustafsson.

Jag såg tv-serie varianten och inte filmen som gick på bio.

Efter första avsnittet hade jag stora förhoppningar om denna serie. Jag gillar när berättarperspektivet är lite annorlunda och det var en stämning av mystik i serien, lite som i Big Fish eller Benjamin Button.

Det börjar med att man får se att Bill Skarsgård blir skjuten och en flicka blir arresterad för mordet. Vi får sedan filmen berättad för oss genom polisförhören mellan denna flicka och polisen Tomas Von Brömssen.

Flickan och Skarsgårds öde har krockat ända sedan deras födelse. De föddes samma natt och de både fäderna väntade båda på en son. När barnmorskan kom med de båda barnen till fäderna visade det sig dock att fäderna fick fel barn. Det uppstår bråk mellan fäderna om pojken och han ramlar i golvet och får en platta inopererad i huvudet. Och han blir inte heller som andra barn.

Pojken växer upp med en rik pappa (Loa Falkman) som är hänsynslös och så fast besluten att sonen ska bli hockeyproffs att han bygger en hockeyarena åt honom.

Flickan växer upp i en fattig men kärleksfull familj. Pappan arbetar på Falkmans fabrik, men hemma experimenterar han och vill vara den första människan som kan koka guld. Pappan är överlycklig när han hans fru ska få nästa barn, Nu ska pojken komma! Och visst blir det en pojke. En pojke med Downs Syndrom.

Deras öden fortsätter att påverka varandra. Pojken är väldigt förälskad i flickan, men när Pettersson Jonsson (Björn G) flyttar till staden har flickan inte ögon för någon annan och hon tränar honom till att bli hockeyproffs, även om han själv föredrar konståkning.

So far so good. Men allfeftersom åren går drabbar sorg efter sorg de båda familjerna. Och det blir allt mer tragiskt. Blandat med en stor skopa övernaturlighet och fantasi. TIll exempel är det svårt att säga vilket land eller vilken tidsepok som filmen utspelas.

Som sagt tycker jag att filmens anslag är mycket starkt och i alla fall jag blev mycket tilltalad av fortsättningen. Men jag tycker att det sedan blev alldeles för tragiskt att se. Som förälder gör det bitvis otroligt ont att se vad som drabbar familjerna.

Filmen väcker dock mycket känslor och funderingar. Jag tror inte att någon kan låta bli att bli påverad av filmen.

På slutet av filmen dyker Jason Diakité upp och spelar en karaktär med mycket värme och hjärtat på det rätta stället.