SEAWORLD,
Redan i förväg hade vi köpt biljetter till Seaworld och bokat in oss på middag med späckhuggarna och delfinsimning. Så när vi vaknade på första dag i San Diego så skulle vi först lämna tillbaka hyrbilen och sedan så skulle vi åka iväg till SeaWorld. Bilen skulle lämnas igen på flygplatsen i San Diego som låg 8 minuter ifrån vårt hotell. Snål och lat som vi var så orkade vi inte tanka trots att bensintankslampan säkert hade lyst i en halvtimme dagen innan. Till saken hörde att när vi hyrde bilen så ingick en tank bensin gratis, så därav vår ovilja att tanka. By the way så kan jag varmt rekommendera ebilyra om ni ska hyra bil i USA. Väldigt billigt och jättebra. Vi hyrde en chrysler 300 touring (en större bil i lyxklassen), med GPS, bilbarnstol, en tank bensin, alla försäkringar + att man fick vara två förare för 585 kr för ett dygn. Med tanke på vad man är van att betala för något bensinpris i Sverige så kan jag säga att det kändes som om den bilhyran var gratis..... Jajaj nu tillbaka till San Diego. När vi åkte ut ifrån hotellet så började lampan visa NE, den hade visat SE innan så började vi klura på vad det började betyda. Efter lite funderingar så kom vi fram till att SE måste betyda Soon Empty och att NE måste betyda Near Empty... När vi hade kört någon kilometer så lyste lampan E... PANIK! Med tre barn i bilen så vill man inte bli stående vid något rött lyse kan jag säga. Så jag kan säga att vi blev lite svettiga i handflatorna. Dessutom så dök det inte upp någon bensinmack heller... Men precis när vi började ge upp hoppet så såg vi en skylt om car rental...Phu, vi andades ut. Men när vi svängde in där så var det bara AVIS och Hertz som hade sin biluthyrning där. När vi gick in och frågade så skulle vi lämna tillbaka vår bil på andra sidan flygfältet, usch vad vi var nervösa. Men vi tog oss dit också, det var inte mer än 2 minuters körning. Så när vi väl kom fram dit så var vi nöjda. Därifrån tog vi taxi till Seaworld och hängde på låset när dom öppnade. När vi väl kom in så gjorde vi en snabb översikt på kartan för att få en uppfattning om hur stort det var. Det var rätt så stort kan jag lova, dessutom var det massor med föreställningar som vi ville se. Det fanns även karuseller och berg och dalbanor. Barnen var helt till sig i byxorna och sprang runt som yra höns. Troy ville också springa, men han fick mest sitta i vagnen och spana. Första dagen så hann vi förutom att gå igenom hela parken se på shower med späckhuggarna, delfinerna och sjölejonen. Det var en himla massa folk kan jag lova, det var en söndag. Vid fyratiden så hade vi bokat in middag med späckhuggarna. Det gick helt enkelt till så att man fick äta världens största middagsbuffé vid poolkanten till späckhuggarnas träningsbassäng. Medans man åt så plockade tränarna in späckhuggarna och pratade om dom och träningen osv. Dom gjorde lite trix, men det häftigaste av allt var att dom gled upp på avsatser alldeles intill borden vilket gjorde att man fick se hur ofantligt stora dom djuren är. Den största dom hade på Seaworld i San diego vägde 9 ton. Men den var bara en liten plutt i jämförelse med vad dom riktigt stora bjässarna väger. Den största i fångenskap har blivit 14 ton, men i sen verkliga miljö kan dom väga upp mot 20 ton..... Det är som en lastbil. Helt sjukt!

Efter den öppningsdagen så tog vi buss till hotellet. Det visade sig att det bara var ca 5 minuter med buss innan vi skulle kliva av, sedan fick vi gå 5 minuter så det var verkligen nära. Väl vid hotellet blev det lite bad och sol innan vi somnade ovaggade vid halv tio tiden. Nästa dag så var det dags för ännu en tur till SeaWorld för nu skulle jag, Dea och Liam få simma och göra konster med delfiner. Vi begav oss iväg igen till Seaworld och väl där fick vi en liten teorilektion + våtdräkter som vi skulle ta på oss. Efter vi väl hade ålat in i dom fodralen så begav vi oss till en bassäng som hade fyra "vikar" där vi blev uppdelade i grupper och 3 eller 4. Sedan så kom det in fyra delfiner så varje "vik" hade sin egen delfin som man fick göra konster med och klappa osv. Liam var lite rädd från början för det enda han hade snappat upp under teori passet var att delfiner hade ca 100 tänder. Men han gick till sig efter några minuter. Så i en halvtimmes tid så fick vi vår delfin att hoppa, spela död, klappa "händerna" simma på rygg medan vi fick gå och hålla i fenan osv. Det var verkligen en annorlunda upplevelse. När vi var klara där så gick vi och såg på två shower vi inte hade hunnit dagen innan. Dessutom var det så lite folk där så vi kunde åka berg och dalbanorna utan att behöva vänta. Vi var inte hemma förrän klockan fyra så efter ett snabbt bad så gick vi ut för att äta middag.

Jag kan säga så här, vid det här laget var jag väldigt less på amerikansk mat. Det slutade med att vi käkade på ett mexikanskt ställe. Var helt okey mat och hur mycket som helst. Man käkade allt vad man orkade så såg det ändå bara ut som om man hade skrapat i maten. Men alla var glada och nöjda så vi la oss efter ännu en dag i San Diego.

Tredje dagen så besökte vi San Diego djurpark. Där ägnade vi hela dagen att gå och gå och gå och gå. Det var varmt, barnen blev tröttade. Men dom härdade ut bra ändå. Det var en rätt så stor djurpark, i klass med Kolmården. Men djuren hade mindre burar och inhängader. Det som var roligt att se var flodhästar. Det har jag inte sett någon annanstans. Vi tog en linbana över djurparken också och jag kan säga att det gör jag inte om. Jag är ju höjdrädd och det var öppna kanter på linbanan. Jag satt och höll i Troy jättehårt och mig själv i mitten stången. Men Liam och Dea tyckte det var jättebra. Annars var behållningen ifrån djurparken "Childrens zoo" där sprang Troy runt som en mini ligist och jagade alla getter, han hade jätteroligt. Tur att dom var van vid barn för Troy gjorde då skäl för sitt barnasinne. Det tråkiga var att vi hade glömt kameran den dagen så vi kunde inte förverkliga hans kramar på getterna.

Sista dagen vi hade kvar i San Diego så fick barnen bestämma vad vi skulle göra. Det blev SeaWorld igen. Men nu ledsnade dom vid lunchtid så vi åkte tillbaka till hotellet och badade och packade inför hemresan. Vi skulle upp klockan fyra på morgonen så vi försökte göra en tidig kväll. Alla somnade tidigt utom jag... Men jag börjar bli van att sova lite :)

Hemresan gick väl bättre än väntat förutom att jag kräktes tre gånger i planet från San Diego till Chicago. Men efter det så mådde jag bra så det måste ha varit något jag käkade.... Men jag var glad när det släppte kan jag lova.

Vi fick ett extra flygsäte hem så Troy kunde ligga där och sova, det var jätteskönt för våra ryggar. Men han kände inte för att sova speciellt mycket så han for runt som ett yrväder. Men det gjorde ingenting, han var ju glad i alla fall.

Bilresan hem ifrån Arlanda gick som smort och vi var glada att vara hemma igen!

Sådär, nu har jag fått med hela resan, även om det säkert finns miljoner fler saker att berätta.

Tess

Sådär, nu tänkte jag försöka och skriva klart om vår schysta USA resa.
1) San Diego
Bilfärden gick finemangs, det var GPS i bilen. Men det var knappt så det behövdes för det var en stor väg som gick till San Diego och den åkte man på hela tiden. Hotellet låg dessutom innan San Diego centrum på samma väg så det var bara att åka rakt på. Vi hade inte allt brytt oss om att boka något hotell med lyxvarning i San diego utan vi hade hyrt ett litet Inn. Men det var hur bra som helst. Det var det enda hotell som hade familjerum. Vi betalade 3 500 kronor för 5 nätter för alla oss fem. Då hade vi 3 queensize bäddar i två rum. Jag, Nicklas och Dea Liam delade på två av sängarna och Troy fick ligga själv i en. Vi ställde sängen mot ett hörn i rummet och så ställde vi stolar och grejer runt sängen. Så han sov som en kung :) Det som var absolut bäst med rummet var att balkonendörren öppnades rätt ut mot poolen så när Troy sov så kunde Nicklas och jag sitta och sola och bada utan att bli fast i rummet. Dea och Liam tyckte supermycket om det hotellet kan jag lova. För dom pengarna så var det suveränt. Det kan jag rekommendera, snäll städerska och fint städat blev det också. Vi hade båda ett stort kylskåp och en micro på rummet så det var verkligen kanon när man skulle fixa mat till Troy. När det gäller mat så kan jag förstå att amerikanerna kan ha lite problem med att hålla vikten. Det var verkligen mest halvfabrikat och mycket socker i alla produkter osv. Nu var vi väl inte och letade i alla affärer, men vi var in i tre mataffärer och genomgående var det väldigt svårt att hitta vettig mat, och då allra helst till Troy. Det var tur att vi hade med oss gröt hemmifrån så han fick i sig sånt på morgon och kväll i alla fall. För annars så var det mycket grejor som han definitivt inte får äta varje dag hemma. Han lär antagligen ha gått ned lite granna under tiden vi var i USA, men det går inte någon nöd på honom ändå. Jag tyckte det kändes som om jag hade gått upp flera ton i vikt. Men när jag kom hem så hade jag gått ned. Det berodde nog mest på att det kändes som om jag käkade så mycket för vi käkade så mycket onyttig mat. Men överlag så var det så varmt så man åt inte så mycket och inte så stora portioner... det var ju bra det iofs.. men den största delen av mitt blod består antagligen av flytande socker :)

Andra dagen vi var i San Diego så lyckades vi snoka rätt på en golfbutik som var riktigt stor och hade en massa grejor.. det är ungefär 1/3 av priset jämfört med Sverige så vi hade redan innan vi åkt sagt att vi skulle köpa ett nytt järnset till Nicklas och lite andra saker och det fanns något bra, och det fanns det kan jag lova. Vi köpte golfprylar för ca 6 000 kronor vilket kanske låter mycket, men i Sverige så hade vi fått betala ca 18 000 kronor för samma grejor så det var fynd i våra ögon. Barnen hade ju fått rätt så mycket pengar var som brände i fickan på dom kan jag lova. Men i slutendan så köpte Liam ett Nintendo DS och Dea köpte en egen tillverkad mjukdjurshund. Så dom var nöjda båda två.

Nu hinner jag inte skrivan något mer igen för nu börjar snart fotbollsfinalen. Jag får skriva om Seaworld och Zoo och sånt senare.

Tess

Sådär, nu är vi hemma i Sverige igen. Vi kom hem redan igår, men man är rätt så spak efter en sån lång resa kan jag lova. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna berätta om allting så jag får nog ta det i delar.

Vi börjar helt enkelt med:
1) Resan till Vegas
Vi skulle åka klockan kvart över tio på söndags morgon. Men eftersom man måste infinna sig tre timmar innan den tiden så sov vi över hos min bror i Stockholm natten innan så vi skulle slippa sitta och köra bil halva natten. Han bor precis bredvid flygplatsen så det passade ju alldeles utmärkt. När vi vaknade på morgonen var Troy alldeles varm, dessutom var han en lite grinolle vilket han aldrig annars brukar vara... SUCK! Han som aldrig är/har varit speciellt sjuk, men lyckas då träffa in det samma dag som vi ska åka. Ja, det var inte så mycket att göra utan det var ju bara att dra iväg och hoppas på att det inte var någon smittsam barnsjukdom. Han var rätt så spak så han satt faktiskt mest still i vårt knä under flygresan, vilket var jätteskönt. Men han var jättevarm och började få lite prickar på kroppen också... det kändes inte bra kan jag säga. Men det var inte så mycket att göra. Det var rätt så varmt i flygplanet så det underlättade inte precis. Men han var faktisktinte ledsen eller så, bara lite mer klängigt en vanligt och inte så skrattig som han brukade vara. Men vi gav han lite alvedon så mellan varven så var han nästan som han brukade vara. Det fanns faktiskt inte så mycket att berätta om flygresan förutom att det var kanon att varje säte hade en egen liten TV skärm där man kunde välja bland många filmer och dessutom mellan en uppsjö av spel så Liam och Dea tyckte det var kanon. Dom var änglar hela resan och satt och spelade och tittade och grejade på helt själva.

Vi gjorde två stopp på vägen till Vegas, det var kanske lite mycket. Det hade räckt med flygplansbyte en gång. Men det funkade bra så det var inte så mycket att klaga över. När vi väl kom fram till Vegas så var vi jättetrötta, vi hade försökt att hålla oss vaken så mycket som möjligt så vi skulle hamna bra i fas när vi kom fram. Så det betydde att vi hade varit uppe 25h i sträck vilket är jättemycket. Tyvärr så tyckte inte min väska att den ville följa med oss till Vegas så där stod vi och väntade på den i onödan. Men när jag fick och anmälde att den inte kom så sa dom att den skulle komma samma kväll vilket kändes helt okey. Så med det i huvudet så åkte vi till hotellet. Men väskan kom inte på kvällen och den kom inte dagen efter heller. Då var jag inte glad kan jag säga för att i min väska så fanns allting till mig, Dea och Troy. Så det var inte riktigt rätt väska som försvann. Jag är ju dessutom allergisk mot allt som innehåller parfym (vilket är i stort sett allt) så det var inte så lätt att hitta oparfymerade solskyddsfaktorer schampon och sånt. Efter mycket om och men så kom väskan. Så glad jag blev kan jag säga, dessutom så hade vi försäkring så vi fick faktiskt handla för 2 400 kronor vilket blev en himla massa shopping kan jag säga. Allting var 1/3 av priset i Sverige så för en gångs skull tyckte jag att det var roligt kan jag säga.

2) Hotellet
När vi kom till hotellet var klockan åtta. vi hade varit vaken i drygt 25h. vi hade bokat en svit på ca 90 kvm så det var jättestort kan jag lova. Det var ett stort sovrum med TV och fåtöljer. Sedan så var det ett till rum med matbord och två soffgrupper med TV osv. Så det var verkligen jättestort, vilket passade oss utmärkt eftersom alla tre barn var med. Det som höll på att bli ett problem var sängarna till barnen. När jag bokade så ringde jag upp hotellet för man kunde bara boka för två vuxna på nätet. Men tjejen jag pratade med sa att man bokar två vuxna och sedan när man kommer dit så ställer dom in extrasängar för barnen. Så sagt och gjort, när vi checkade inte så sa jag att vi behövde två "roll in" beds och en crib (spjälsäng) Javisst tyckte dom. Vi gick upp på rummet och efter 5 minuter så kom det en säng och en spjälsäng. Men det kom liksom inte en till sänd. Så jag ringde ned till "front Desk" joro, dom skulle säga till så att det skulle komma en till säng. Efter en halvtimme så hade det fortfarande inte kommit någon till säng så då ringde jag ned igen och blev kopplad till dom som kör ut sängarna. Då fick jag höra att man fick ställa in max 1 extra säng i rummet pga säkerhet... Behöver jag säga att jag blev snortokig då ??!! Men skorvig engelska förklarade jag att det bara var att komma upp med en till säng för det var så det var bokat och att jag sket i om det var en säkerhetsrisk för jag hade två barn som inte hade sovit på ca 27h. Man kan iofs undra hur det nu kunde vara en säkerhetsrisk när rummen var så stora. Dom blev väl inte glad, men en säng kom det väldigt kvickt upp på rummet. Så då var ju lugnt.

Dagen efter så gick vi runt lite i hotellet. Vi bodde på MGMGrand som är en av världens största hotell. Alltså det går inte att förklara hur stort det var, men dom hade till och med lejon på hotellet i en glasinhängnad. Det fanns 17 restauranger och 13 barer, bara i hotellet alltså. Sedan så hade dom flera stora scener/lokaler där det var uppträdanden flera gånger dagligen. Arenan som den kallades tog upp till 18 000 personer, förstår ni... på hotellet. Vi var och kollade på föreställning som hette KA och som var något av det häftigaste jag har sett. Något såndant kommer man aldrig att se någonsin igen. Vi var även och kollade på David Copperfield, ni vet den där stora illusionisten. Det var helt sjukt hur man kan bli totalt "lurad". Men det var ju helt grymt bra. Förutom detta så fanns det alltså en arkadhall som var hur stor som helst. Där tyckte ju Dea och Liam om att hålla till kan jag säga. MGMs poolområde bestod av 6 pooler varav en hade en jättelång ström man kunde åka runt i och en plask för småbarn med vattenfall och sprutande vatten. Hur fint som helst. Förutom det så fanns det massor med affärer. Nu har jag inte ens nämt kasinodelen som var grymt stor. Det fanns alla möjliga spel. Vi han inte spela så mycket, men vi spelade poker en kväll och så testade vi på lite andra kasino spel någon annan kväll. Det är bra odds där i jämförelse med svenska kasinon. Allt som allt så gick vi väl ca 3 500 kronor plus, fast vi inte spelade så mycket så det var ju bra det.

3) Bröllopet
Nu till det som vi egentligen åkte dit för att göra.... Vigseln. Vi skulle ju gifta oss på torsdagen, men  redan på tisdagen så hade vi en konsultation med personal på kapellet för att gå igenom allting eftersom vi hade bokat allt på nätet. Det tog väl en timme ungefär och det var inte så mycket att orda om. Jag la till sminkning och uppsättning av hår. Dom fixade en kille som kom till vårt hotellrum. Han fixade mitt hår och sminkning för 600 kronor. Det var ruskigt billigt om man jämför med svenska priser. Efter vi hade varit på vår konsultation så skulle vi fixa kläder till bröllopet. Vi hade ju inte tagit med oss något för vi räknade kallt med att vi skulle hitta saker där. Vi fick tips om att gå till Ilenes tuxedo och gown. Det låg rätt så nära kapellet så vi gick dit. Snacka om att dom hade brudklänningar. Det måste ha varit flera hundra styckna alltså, säkert 500-600 styckna i alla fall. Men jag vill ju inte ha vitt så då så var vi kanske nere på en 40 styckna + att man vill ju ha rätt storlek så då hade jag att välja på kanske 8 styckna. Men jag hittade en som jag tyckte var helt okey. Nicklas hyrde en jättesnygg kostym, eller vad man nu ska kalla det. Barnen hade faktiskt kläder som matchade så det var ju skitbra.

Så på torsdagen var det dags, vi började morgongen med att gå och bada i två timmar. Troy är ju som en fisk i vattnet, trots att han inte kan simma. Men han tror det själv, han plaskar runt med armar och ben och bryr sig inte alls om han råkar åka under vattnet med hela huvudet. Jätteroligt, men även jobbigt för det duger ju inte att sitta och plaska runt med honom. Man måste gå och simma för annars blir han inte alls nöjd. Vid lunchtid så kom killen som fixade mitt hår och sminkningen. Samtidigt så käkade vi lunch på vårt rum med våra kompisar som var med i Vegas. Vi tyckte vi hade jättemycket tid på oss, men när vi väl skulle åka med limousinen så blev det superstressigt. Men vi kom iväg och vi var på plats i tid. Vi fick träffa prästen 10 minuter innan och han gick igenom hela vigseln och vad vi skulle säga och så. Jag kom inte ihåg hälften av vad han sa, men jag tänkte att det fixar sig nog när vi väl står det framme.. och det gjorde det. Dea hade bestämt hur allting skulle vara. Så först gick hon in och kastade blomblad. Sedan gick Liam med ringarna och så kom vi. Troy fick sitta i mormors knä längst fram och läsa en bok :) Men han verkade trivas. Vi hade tagit med oss Takida med "Curley Sue" som dom spelade som ingångsmarsch och bakgrundsmusik. Den passade skitbra tyckte vi. Prästen var suverän och det blev rätt så roligt när han började fråga om vi kom ihåg första kyssen och så vidare och Nicklas och jag bara svarade nej hela tiden... för tusan, det var ju nio år sedan. Sedan när han frågade vad jag kände när Nicklas friade så fick jag ju helt ärligt säga att han inte hade friat, då vände han sig till Nicklas och frågade vad han hade tänkt när jag hade friat... men det hade jag ju inte heller.... det här var något vi liksom kom fram till tillsammans så det var liksom aldrig något frieri i den bemärkelsen. Prästen skrattade och gott (det finns fina bilder på det) sedan när vi skulle sätta på varandra ringarna så hade ju Nicklas valt en tumring som vigselring. Då hostade prästen lite och undrade om jag inte höll på att sätta ringen på fel finger :) Han hade aldrig varit med om att någon hade en tumring som vigselring. Vigseln var verkligen lyckad och blev mycket bättre och personligare än vad vi kunnat hoppas på. Vi hade ju 21 personen av släkt och vänner där, det hjälpte ju förstås till.

Efter vigseln så var det kortknäppning för vår del så våra kompisar och släkt fick stå och vänta i säkert 45 minuter, vilket inte är alltför skönt när det är 43 grader varmt ute. Men dom verkar ha klarat av det bra, för alla var med på bröllopsmiddagen som min underbara pappa hade betalat för. Det var på ett brasilianskt stekhus. Vi fick ett eget privatrum med egen servitör. Det var verkligen toppen. Både Troy och den andra bebisen kunde ligga och sova där, det var finemangs. Min kompis Klingan och hennes kille Nicklas var toastmasters. Dagen och kvällen var helt kanon, trots att jag var så trött på dagen att jag hade kunnat ställa in allting. Jag hade inte sovit så bra på några nätter så jag var redo att ge upp allt för lite sömn :) Över det stora hela måste jag säga att det inte hade kunnat bli bättre och dom 9 000 kronorna vi betalde för vigsel och middag för 20 personer inte kändes som någon stor summa över huvudtaget. Då ingick alltså vigsel, kort ifrån bröllopet ( ni kan se dom här www.littlechapel.com/2045.asp?WeddingPlanID=3...#top ) bröllopsmiddag, bröllopstårta osv. Det tyckte jag var ett suveränt pris.

Efter middagen så gick vi en kort sväng på en nattklubb och så spelade vi lite på kasinot. Men sedan så var vi så trötta att vi gick och la oss.

4) Las Vegas
Las Vegas är verkligen ett annorlunda ställe. Det består av i stort sett bara hotell (alltså efter stripen som är huvudgatan). Alla hotell är sjukt stora och alla har olika teman. Vi ägnade en hel dag att bara traska runt i olika hotell och titta på hur dom såg ut. Vi var bland annat på The Venitzian där dom har kanaler och båtar som man åker runt på i hotellet (precis som i venedig), vi var och tittade på Treasure Island där dom har två stora piratskepp där dom kör underhållning flera gånger under dagen. Vi var in på Bellagio som om man spelar mycket poker är väldigt välkänt. Dom har dessutom en mindre "sjö" utanför där dom kör en vatten show flera gånger om dagen som är helt magnefik. På MGM grand där vi bodde så hade dom lejon. Excalibur där en av mina bröder bodde + några av mina kompisar ser ut som ett slott och har en berg och dalbana som går runt både inne och ute på hotellet. Paris har en miniatyr av eiffeltornet precis utanför hotellet... så fortsätter det hotell efter hotell. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst. Dessutom så går det massor med shower och föreställningar på vart enda hotell och då snackar vi inte om små okända namn utan vi snackar världsartister. Det enda som var lite jobbigt var att det var mellan 42-43 grader varenda dag och det blev inte speciellt mycket svalare på nätterna. Det gjorde iofs inte så mycket då alla hotell osv hade ventilation. Men det var jobbigt att vara ute med barnen, allra helst Troy. By the way, han fick ju feber där på flygresan och en massa prickar. Jag trodde det var mässling eller vattkoppor eller något sånt.Men det visade sig vara värmeutslag så efter två dagar var både febern och prickarna borta så det var ju skönt.

Vi kommer nog åka tillbaka till Vegas, men då utan barn så vi hinner göra sånt vi vill också.

5) Avfärd till San Diego
Klockan nio på lördagmorgon hade vi hyrt en hyrbil som vi skulle hämta ut på hotellet. Vi var där kvart i nio och fick en bil och allt. Men dom hade glömt att stoppa dit en barnstol. Så vi fick vänta i 1h 15 minuter innan dom kunde fixa fram en. Det var inte riktigt så man ville att den dagen skulle börja. Men det som var tur i oturen var att jag som fick sitta och vänta på den stoppade in två (12 kr)dollar i en "slot" maskin (som jag för övrigt aldrig brukar spela). Jag hann trycka två gånger så hade jag vunnit 230 dollar  (ca 1 400 kr) så det var en grym timpenning kan jag säga. När barnstolen kom så drog vi iväg. Det var GPS i bilen så det gick riktigt bra att hitta. Det ingick dessutom en hel tank bensin så vi behövde inte stann och tanka ens för bensinen räckte precis till San Diego. Jag måste säga att det var inte dyrt att hyra bil i USA. Vi hade hyrt bilen innan genom www.ebilhyra.se . Vi betalde för ett dygn 585 kronor, då ingick GPS en full tank och alla försäkringar. Vi trodde det var ett skämt först för vi hade dessutom hyrt en bil i lyxklassen. Men när vi väl var där så visade det sig att det var så. Så det kändes ju gratis eftersom bara att tanka en bil en tank i Sverige kostar ju mellan 7-900 kronor med en sån stor tank som det var på den bilen. Så det kan jag rekommendera om ni åker till USA. Billigt och bra.

Hur det var i San Diego måste jag få skriva om imorgon. Det blev himla långt det här.

tess

Imorgon så påbörjar vi vår långa färd mot Las Vegas. Det känns jätteroligt och jag tror det kommer gå bra med Troy också. Det får bli som det blir. Vi får väl sova på eftermiddagarna och kliva upp fyra på mornarna om det skulle vara så. Liam är verkligen eld och lågor över resan. Han har dom senaste dagarna inte prata om något annat, det är precis som när det börjar närma sig julaftonen.

Annars så har det verkligen varit fullt upp i veckan. I måndags så spelade jag och Nicklas matchspel mot två äldre herrar. Det var verkligen superjämt i matcherna. Nicklas vann sin match på 17:e hålet och jag lyckades att vinna min på 18:e hålet. Så det var vi meganöjda med.

Liam tog ju grönt kort förra veckan så jag och han var ute och spelade två dagar. Första rundan gick inte så lysande, mest för att han tror att han ska vara en Tiger Woods redan innan han har övat  någon gång. Men när vi var ut i tisdags så gick det jättebra och han var på finfint humör. Det ska bli roligt att se om han kommer tycka att det är roligt senare här i sommar också.

Jag, Liam och Troy var och hälsade på Liams nya lärare och skola som han ska börja på till hösten. Vi kommer ju flytta ut till min mamma och pappas föräldrahem efter nyår och vi kom fram till att det är bäst att Liam byter skola redan nu. Nicklas är ju barnledig så han får helt enkelt köra honom,  sedan kan det kännas skönt för Liam att fortfarande ha kvar sina kompisar här i stan så han slipper känna jättepress att träffa nya kompisar fort. Liam var i alla fall eld och lågor efter att vi hade varit på den nya skolan, den är verkligen fin och hans nya lärare är kanon. Jag hade honom själv när jag gick i sexan. Så jag tror det kommer bli superbra.

Idag har jag varit in på lönesamtal på jobbet, jag är grymt nöjd över min nya lön. Jag fick mer än vad jag hade begärt... hur ofta får man det?! Men så blev det så jag var ju himla glad när jag kom hem. Sedan har vi städat som galningar och packat. Vi ska ha visning på huset på måndag, då är vi ju inte hemma men man vill ju att det ska vara riktigt fint. Men nu är vi i stort sett färdiga. Jag och Nicklas var ute och sprang med Liam och Troy var i lekparken. Det funkade jättebra, Liam är världens bästa storebror :)

Nu ska jag hoppa in i duschen!
Nästa gång jag skriver är jag fru till en  man... helt sjukt, jätteskumt.

Tess

Nu är det slutspurten inför Vegas resan. Det börjar brinna i knutarna nu kan man säga. Vi ska dessutom ha visning på huset på måndag så vi måste ta och städa ordentligt innan. Men det är bara bra för då är det fint när man kommer hem och det är ju alltid skönt. Jag ska sätta mig ned och skriva ned tiderna på vår resrutt och lite såna grejor så man får ett översiktsblad.

I fredags gick jag och Nicklas en golftävling, jag kan säga att jag brände mig lite granna på armarna. Men men, man ska inte klaga när solen vill vara snäll och vara med oss här i Sverige lite granna. Sedan så är det bara bra övning med lite värme innan vi åker till Vegas för där kommer det att vara varmt.

Jag ska få en bröllopsuppsättning gjord på mitt hotellrum i Vegas, det är bara att hoppas att dom har oparfymerade produkter så att det blir av. Jag tål ju inte parfym. Min ena bror är redan i USA och även några av mina kompisar. Mamma och pappa åker på tisdag och  min andra brorsa åker på torsdag. Nicklas kompis åker på fredag, vi på söndag och några andra av mina kompisar åker på tisdag. Så det är ju rätt så  många som kommer vara med i Vegas. 20 styckna kommer vi att vara. Det känns superroligt!

Här i dagarna har jag köpt en pool till Troy som han kan bada i.. den tycker han är jätteroligt, men roligast tycker han allt att vattenslangen är. Han kan sitta och spruta med den hur länge som helst. Han verkar inte påverkas alltför mycket av att det är varmt ute och det är ju skönt.

Imorgon har Nicklas och jag ett matchspel i golf och sedan är det städning och packning som gäller resten av veckan, förutom träningar förstås. Sedan måste vi ju även hinna med och se Sveriges match mot Grekland. Det kommer att bli intressant att se hur det svenska laget står sig. Det känns ju inte som en alltför lätt grupp att komma vidare ifrån. Men man får hålla tummarna. Jag vet inte om dom visar fotbollen "over there" men på någon kanal så kan man ju hoppas att dom gör det.

Tess

Vilken underbar helg det har varit. Kanonväder och äntligen riktigt sommarvärme. I söndags så hade vi 28 grader i skuggan, det var nästan lite väl varmt. Men man ska verkligen inte klaga, vi får ta det som övning här innan Vegas. Där kommer det att vara jättevarmt.

I söndag var jag och Troy på Sams 3 års kalas, jag blev faktiskt väldigt imponerad över hur Troy hanterade alla äldre barn där... han var inte alls rädd utan tvärtom, han försökte ta alla deras grejor och klättra överallt där dom klättrade osv. Han var verkligen i högform. Han hade bara sovit 1 1½h på förmiddagen så jag trodde han skulle slockna som en klubbad säl på vägen hem ifrån kalaset. Men vad jag bedrog mig. Han fortsatte i samma glada aktiva stil. Vi åkte till sporthallsbadet och badade och han sprang fram och tillbaka i bassängen och tyckte att livet var supermegaroligt. Men när klockan börja närma sig halv åtta var han som en trasa, men fortfarande inte alls grinig och när vi la ned han i sängen så orkade han inte ens jollra i några minuter som han brukar utan han somnade som en stock.

Jag spelade min första 18 håls golfrunda igår. Det gick över förväntan. Jag fick dock en chock när jag bokade tiden och såg att jag hade 18.2 i handicap. Jag trodde jag hade 21-22 så det kändes lite jobbigt att försöka spela på mitt handicap. Men jag lyckades nästan att hålla mig till mina slag hela vägen ut. Men på slutet tappade jag lite granna, men jag var ruskigt nöjd med golfrundan. Trevligt sällskap, kanonväder och bra golf. Det känns inspirerande att spela i år för vi ska på golfresa till hösten. Liam håller på att ta grönt kort och kommer förhoppningsvis vara klar innan vi åker till Vegas. Hinner han spela till sig officiellt handicap så får han ocks följa med på golfresan till hösten, annars så får han följa med nästa år.

När det gäller USA resan och bröllopet så håller jag på att sammanställa alla biljetter och vouchrar osv för bilen vi har hyrt, biljetter till Seaworld och allt annat som vi redan har betalt. Det är dags att kolla av så vi verkligen har tänkt på allt.

Tess

Det börjar bli lite stressigt nu kan jag lugnt säga. Det är ju en hel del man ska hinna med innan resan. Inte bara såna saker som har med USA resan att göra, utan även att man vill hinna med att spela golf nu när vädret är så himla fint. Men det kommer bli lite tufft. Nicklas och jag jobbar ju om varandra nu så när han är ledig jobbar jag och tvärtom och då är det svårt att spela golf. Men det kommer fler tillfällen. Nicklas och jag ska i alla fall vara med på en tävling på nationaldagen. Det ska bli skoj... tror jag i alla fall :)

Isa (en kompis) och jag ligger i hårdträning med löpning och rätt så strikt diet. Det känns skönt att kunan bli lite mer "fit" innan bröllopet. Inte för att jag egentligen knäner att det borde spela roll, men det skadar i alla fall inte.

Till helgen jobbar Nicklas, det blir alltid halvtråkiga helger då. Men snart så är vi ju lediga båda två ett tag så det blir skönt. Efter sommaren ska Nicklas vara hemma med Troy i ett halv år. Så då blir det lite mer "normalt".

Tess

Så har helgen avlöpt under rätt så lugna förhållanden i alla fall. I fredags så var min lillebror och hans tjej här. Vi käkade grillat och spelade spel. Vi köpte ett frågespel till Xboxen, det var rätt så roligt faktiskt. Det blev rätt så tidigt i säng ändå. Nicklas skulle jobba så det blev en tidig morgon. Jag var ute och sprang och klippte gräsmattan... och helt plötsligt så kom Larra, Isa och Klingan. Jag började ana oråd kan jag säga. Men men det är ju bara att bita ihop :) Så det var ju bara att snällt bita ihop och hoppa in i duschen och få på sig andra kläder än träningskläder. Därefter bar det ned på stan, jag misstänkte förstås det värsta. Men jag tänkte inte ge dom någon extra glädje i att vara nervös :) Första stoppet var lunch så det var ju inte så jobbigt, på lunchen var det prat om att jag skulle göra uppdrag och att första uppdraget gick ut på att kyssa så många killar på en halvtimme. SUCK, men jag är ju inte den som är den så under lunchen satt jag och laddade, det var ju hojens dag så det var ju hur mycket folk på stan som helst så några stackare skulle jag väl kunna skrapa ihop tänkte jag. Men när det väl kom till kritan så hade dom bara skämtas för att skrämma mig så istället för att gå på stan och samla kyssar så åkte vi till nöjeshallen och körde go-cart och en massa andra grejor. Det var verkligen stenroligt. Därefter så åkte vi till Isas stuga och spelade kubb och grillade. Det var verkligen en perfekt dag, till och med att det var sol och varmt vilket vi inte har varit bortskämd med här på slutet kan jag lova. Tjejer, om ni läser det här så vill jag bara tacka igen för en underbar dag.

På söndagmorgon så klev vi upp kvart över sex för jag måste skjutsa Nicklas till jobbet. Liam skulle på fotbolls match och nu på kvällen har vi varit på Holmö brygga och käkat morsdags middag med farmor, mamma och pappa och pappas syskon. Det var jättetrevligt och jättegott. Troy käkade som en utsvulten gam (dom måste tro att han inte får någon mat hemma). Han käkade alltså nästan 10 plättar med sylt. Helt otroligt faktiskt! Men han var nöjd rätt så länge på det faktiskt. Men när vi hade suttit i två timmar så fick han alldeles för mycket spring i benen så då fick vi gå ut en sväng.

Imorgon ska jag försöka att ta det lugnt på dagen och inte stressa som en gnu, jag känner att jag börjar övergöra massa saker så jag måste lugna ned mig innan jag hamnar i en taskig spiral.

/T

På jobbet så är det fullt ös medvetslös när jag är där. Antagligen försöker jag hinna med hur mycket som helst på mina 40% där så att hjärnan är på högvarv ett dygn efter. Men det är riktigt skönt att få jobba några dagar i veckan i alla fall. Det blir iofs lite tid för mig och Nicklas tillsammans för när jag jobbar så är han ledig och tvärtom. Men nu det är bara fram till mitten på juni. Sedan är vi ledig båda två fram till 21:a juli. Det ska bli skönt.

Igår skrev vi en lång "att göra" lista inför resan. Det är en himla massa småsaker som måste fixas. En liten väska med roliga leksaker till Troy är prio 1! Jag har en viss ångest över hur lill-ligisten ska klara av den långa flygresan till USA. Han lär springa runt som en uppvriden duracell kanin. Det gör väl inte så mycket, bara han håller sig  någorlunda glad. Men han tycker verkligen inte om att sitta i någons knä en längre tid så vi får väl se hur det kommer att gå. Ibland så önskar man att det fanns en knapp som man skulle trycka på när man ska resa så man kommer fram på några sekunder, eller jag skulle till och med kunna sträcka mig till en timme :) Men det är bar att ta det för vad det är.

Troy fick sin 1 års spruta igår, han fick åka dit med mormor för både jag och Nicklas jobbade igår. Det hade gått hur bra som helst, han hade inte sagt ett knyst. Han väger nu 12 200gr och är 83 centimeter lång. Han hade inte gått upp så mycket i vikt, eller rättaresagt han hade minskat 80 gram sedan sist. Men så har han varit sjuk också + att han konstant ska gå och springa och klättra osv. Han kommer se ut som en tarm om han fortsätter så här.

Liam har kommit ikapp i skolan och det känns som om att han är mycket gladare än innan. Det kan jag förstå för innan så måste det ha känts jobbigt med allt som han borde göra men som han inte gjorde. Vi har i alla fall bestämt att han kommer att börja på en ny skola till hösten. Han kommer få den lärare jag hade så det känns jättebra. Vi tänkte egentligen inte byta skola för honom förrän till julen. Men efter allt strul på nuvarande skola så kändes det som om det är lika bra han byter efter sommarlovet. Det positiva är ju att han kommer in vid läsårets början + att han inte behöver stressa med att hitta nya kompisar eftersom han kan vara med sina kompisar här hemma efter skolan så jag tror det blir bra. Sedan blir det lite körande för Nicklas och mig, men det är det värt.

Nu ska jag ta och ta hand om lill plutten för han börjar bli redo att gå ut en sväng.

/T

Nu är lilleman 1 år. Som alla andra så måste jag ju bara säga: Vart tar tiden vägen!!! Han är en storkille, alltid glad men rätt så bestämd. Han älskar att gå och ska gå och gå och gå och gå hela tiden. Man får inte hålla i handen eller gå nära, för då slår han undan en eller försöker gå åttor runt en. Jag kan säga att det kan ta rätt så lång tid när man ska gå på stan och handla. Men det är ju bra träning för honom också.

Hans 1 års kalas blev en lyckad tillställning, han var glad ifrån när första gästen kom vid 11-tiden tills dom sista gick hem vid tre tiden. Han tyckte om alla sina presenter. Han fick senare på eftermiddagen följa med mormor och morfar hem för att sova över där. Nicklas och jag skulle ut och käka middag med några kompisar. Det var trevligt, vi slutade på kasinot och spelade poker. Det gick inge vidare för min del. Men jag hade ruskig tur på rouletten så det ordnade sig :)

När det gäller Liams skola så har vi bestämt att han ska få byta skola redan till hösten. Vi ska ju flytta i årskiftet så han ska ändå byta skola. Nu när det verkar vara som det är på hans nuvarande skola tyckte vi att det var lika bra att han byter. Nicklas är ju pappaledig till hösten så han får helt enkelt hämta och skjutsa honom. Hans nya lärare kommer att bli min lärare som jag hade i mellanstadiet och han är (om det inte har hänt något jättekonstigt) en kanonlärare.

Till veckan så blir det rätt så lugnt. Liam ska börja ta grönt kort i golf. Det ska bli spännande att se hur det går. Han har ju varit med oss på rangen och slagit i två års tid. Men nu tänkte vi äntligen komma till skott så han får ta grönt kort.

Inga mer bröllops planer har vi hållit på med förutom att vi har skickat in papper till PRV för byte av efternamn. Vi får väl se om det går igenom.

/TESS

Jag vet inte om det är all energi vi har lagt ned för att diskutera Liams läxor och grejor som gör att jag igår kände mig så himla trött... det har varit rätt så mycket nu i en veckas tid, både på jobbet och hemma. Dessutom fick jag migrän i  helgen så jag sov tre timmar i lördagsnatt. Usch så hemskt det är med migrän, jag måste verkligen till läkaren och få ordentliga tabletter utskrivna. Jag hade det när jag var yngre, men då hade jag migrän väldigt ofta. Nu har jag rätt så sällan så det blir oftast att jag när jag har attacken ligger och bannar mig själv att jag inte har fixat tabletter. I helgen vara jag så desperat att jag hade kunnat käka upp alla Tradolan jag hade hemma (har haft dom till en knäskada). Men jag insåg ju att det inte är så vidare smart, även om man inte är särskilt smart när det känns som om huvudet ska sprängas. Usch och fy! Nu har jag i alla fall köpt apotektens Eeze tabletter så jag hoppas verkligen att dom funkar. Jag kommer forfarande ihåg en del klasskamrater på gymnasiumet som inte riktigt förstod  vad migrän är för något och tyckte att jag kunde väl visst ta mig till skolan för dom hade allt haft ont i huvudet någon gång dom också.......Huvudvärk är ju en barnlek i jämförelse. Det enda som är bra med migränen är att man upplever en euforisk känsla när den är på väg att släppa, det känns liksom som om livet kommer tillbaka till en. Det är en gudomlig känsla, synd bara att man måste ha så ont att man kräks innan dess.

Nej, nu är det nog tjajat om migränen.
När det gäller Liams skolgång så har vi fixat möte med rektorn och hans klasslärare. Det  kommer att bli ett intressant samtal känner jag. Ikväll är det dessutom föräldramöte (utan lärare) där det ska diskuteras om besparningarna som görs på skolan. Nicklas ska gå på det och Liam och jag ska ha en slapparkväll har vi bestämt oss för.

Dea kommer upp en snabbis till helgen så hon kommer vara här när Troy fyller år, det blir ju jättebra det. Sedan träffar vi inte henne förrän vi åker till USA, men det är ju inte så jättelångt kvar tills dess. Jag måste se till att dom sista inbjudningarna kommer ut. Man kan ju kolla via nätet på bröllopet. Så dom  som inte har råd att följa med kan ju se det om dom har internet uppkoppling.

Nu ska jag ta och plocka upp lilleman för han har sovit sin tupplur.

Det har inte blivit så mycket bröllopsbestyr den här veckan utan det har varit fokus på en hel del annat.

Vi var på utvecklingssamtal igår för Liam. Vi hade redan laddat med några frågor... Till saken hör att Liam är bekväm, som dom flesta barn iofs. Men han försöker verkligen komma undan skolarbetet och vi hade börjat upptäcka tendenser till att han ljuger hemma angående läxor osv. Men eftersom vi har pratat med lärarna om det så antar  vi att dom hör av sig om han inte sköter sig. På utvecklingssamtalet så började det ju bra, läraren berättade att Liam är "smart" i alla ämnen men väldigt bekväm. Hon tog en svenska berättelse som dom skulle skriva som exempel. Han hade börjat berättelsen jättebra och spännande, men så när han närmade sig sidans slut (minimilängd på berättelsen var en sida) så blev det ett väldigt korthugget slut. Så istället för att skriva klart berättelsen så tycker han att han har gjort sitt liksom. Det är väl iofs lite allvarligt i sig. Men det allvarligaste var väl egentligen att berättelsen var ifrån januari (dom ska skriva en i månaden) och det fanns inte någon till. Så han hade helt enkelt inte gjort några fler och ingen har påpekat det för oss. Redan då så kände vi oss smått chockade. Vi gick hem och diskuterade med Liam vikten av att faktiskt göra läxor och försöka jobba på lektionerna. Han var förstås jätteless när han förstod att han måste göra alla berättelser han hade missat under den här veckan. Efter lite diskussioner då vi sa att vi verkligen inte ville höra några fler lögner (han hade uppenbarligen ljugit i några månader om hur han låg till i skolan) så kröp det fram att han egentligen låg efter i alla ämnen utom i matten. Och då snackar vi inte lite efter utan rätt så långt efter. Det gjorde oss väldigt chockade då vi verkligen har försökt att hänga med i hans arbete och gjort läxor med honom varje vecka osv. För det första så blev vi förstås väldigt besviken på  Liam att han vecka efter vecka har ljugit för oss när vi har frågat hur han ligger till i ämnen och om han har prov, läxförhör osv. Men frågan kvarstod... hur kan det få gå så långt utan att lärarna hör av sig till oss? Vi satte oss ned och författade ett mail till läraren om att vi ville ha en förklaring hur det kan ha gått så långt utan att vi har fått veta något.

Svaret var ju förstås att Liam hade ju sagt att han låg bra till när läraren frågade.. Men då blir ju min fundering, rättar man inte det barnen gör nuförtiden i skolorna? Kan eleverna alltså sitta i flera månader på lektionerna utan att egentligen lyfta ett finger och lärarna upptäcker inte det. Jag ljuger om jag säger att jag är nöjd med hur det har gått till.

Nu har jag gjort en väldigt lång histora rätt så kort så det är massor som inte framkommer här, men jag kan säga att dom sakerna inte är till lärarens fördel. Det enda som är bra i det här är att det har uppstått en kommunikation om hur vi kan lösa det. Men vi får se hur det artar sig.

Sådär,  nu har jag fått skriva av mig!

Förutom ovanstående så har jag varit iväg på konferens med mitt jobb i två dagar. Vi var på Hässelby slott och det var underbart väder.  Det var skönt att få komma iväg en sväng. Det var iofs skönt att komma hem också :) Men det kan man ju inte känna förrän man har varit hemifrån. Dock så tror jag min upprördhet över Liams utvecklingssamtal fick mig att bli en aning disträ. Jag lyckades med att glömma väskan ett flertal gånger, jackan och lite annat. Och sist med inte minst så glömde jag hela mitt bagage i bagageutrymmet på hotellet... det upptäckte jag förstås inte förrän jag var på flygplatsen så det var ju bara att hoppa på flyget ändå. Förhoppningsvis så kan man bror som bor i Stockholm hämta bagaget för dom kommer hit nästa helg när Troy fyller år. Men väldigt klantigt var det allt. Till råga på allt så blev vårt flyg inställt så vi fick sitta någon timme på Arlanda och vänta. Men det gick ju det också. Troy var i alla fall vaken när jag kom hem så han kom struttande mot mig när jag kom hem så då smälte ju mamma hjärtat totalt såklart.

Nu ska jag ta och lägga mig.

Tess

Efter mycket om och men så börjar jag med en ny blogg. Jag saknar att skriva och jag saknar att kunna läsa vad jag/vi har gjort, det blir som en dagbok. Men det har varit fullt upp så datortiden har blivit väldigt begränsad.

Men en snabb uppdate får jag nog kosta på mig!
Först min personliga hälsostatus. Jag la ju på mig ett och annat kilo när jag väntade Troy och med tanke på att jag dessutom inte var direkt vältränad innan gjorde att jag kände mig som en upp pumpad barbapappa. Så när jag slutade amma så kände jag att jag måste ta ett ordentligt krafttag. Jag hatar verkligen att inte kunna göra det jag vill utan att flåsa som en säl med astma. Så sagt och gjort, jag spanade runt och försökte hitta något sätt som passade mig för viktnedgång. Jag är inte så orolig att jag inte kan hålla vikten för det har jag klarat förut, men just att få en kickstart och gå ned en tio kilo snabbt så man kan komma igång ordentligt med träning skulle ju vara kanon.

Jag kom fram till att Xtravaganzas intensivprogram skulle kunna passa mig. Jag ville gå ned mellan 17-20 kilo i alla fall. Mycket  pengar kostade det. Men efter 3 veckor med intensiv programmet (bara soppor) så hade jag gått ned 11 kilo och under 3 månader till gick jag ned ytterligare 8 kilo så totalt 19 kilo har jag mäktat med. Nu vill jag iofs gå ned 4 kilo till innan vår Las Vegas tripp och bröllopet så nu tänkte jag ta ett sista krafttag. Men det blir med hårdare träning och striktare kost (inga soppor). Vi får väl se hur det går, men jag är rätt tjurig så det borde gå bra.

Nästa stora ämne i mitt liv (eller rättaresagt det största) är ju förstås min familj och för tillfället så ligger ju mycket fokus på vår lille Troy. Även kallad för lill-ligisten, en ständig solstråle som töltar runt och "hjälper" till varje dag. Det är just därför han kallas för lill-ligisten, har tycker verkligen om att hjälpa till att dra fram saker, han tycker också mycket om att dra väldigt hårt i Ewald och Brun-Nos (katterna). Det är verkligen tur att dom verkar ana att han inte är riktigt gammal än för dom gör faktiskt ingenting. Skulle Liam dra Ewald i svansen som Troy gör så är jag rätt säker på att det skulle gå lite blodigare till.

Troy är ju snart ett år och jag måste säga att antagligen är han världens snällaste barn, jag är ju iofs en hel del subjektiv i den här frågan, men han är verkligen alltid snäll och glad. Ytterst sällan han gnäller eller är ledsen. Han började ställa sig upp när han var 7 månader och trodde själv att han kunde gå, vilket han inte kunde. Då blev det en hel del grin när han ramlade (vilket han gjorde jämt), men det gick snabbt över och han verkade inte bry sig i dom små nederlagen så han fortsatta med berått mod med sina stapplande utflykter vilket ledde till att han började gå när han var lite drygt nio månader. Det var många hjärtattacker för "stackars" mig innan jag kände att han hade kontroll på situationen. Men nu så struttar han runt och till och med springer så nu känns det som han i alla fall har lite koll på sig själv.

När det gäller sjukdomar så har vi klarat oss jättebra enda fram tills nu. Det började med att Liam fick halsfluss, sedan fick jag och Nicklas magsjuka och antagligen Troy också för han bajsade väldigt löst och illaluktande, men det märktes inte så mycket på honom. Nicklas magsjuka övergick därefter till ledvärk och förkylning så han var väldigt spak i en och en halv vecka, jag klarade mig som tur var ifrån det. men Troy fick feber i några dagar. Det är nog första gångerna som han faktiskt vill sitta still i våra knän och hänga lite, annars är han ständigt på språng. Han är inte ett knäbarn kan man ju säga utan att ljuga. Snart fyller han 1 år så då blir det kalas med tårta och allt. Ska bli spännande att se hur han kommer att hantera sin alldeles egen tårtbit. Han brukar lyckas söla ned hela köket själv nu när han ska äta, men med grädde så kan jag bara tänka mig hur snyggt det kommer att vara.

Vi har dessutom städat och grejat som tokar i huset för vi tänkte flytta så huset ligger ute på försäljning på hemnet. Vi ska ha första visningen idag så det ska bli spännande. Vi har fått erbjudande att köpa mina föräldrars hus och vi har hakat på den idén så jag kommer alltså att bo i mina gamla synders hus igen :) Men det kommer nog gå alldeles utmärkt. Min lillebror och hans tjej har också köpt hus där ute och mamma och pappa kommer bygga ett nytt hus en bit bort så det kommer bli jättebra och roligt med alla så nära. Men usch så mycket man vill städa och fixa innan man ska ha visning på ett hus. Jag är dessutom så att allting måste vara i topptrim när vi säljer så Nicklas har fått tapetsera och målat och grejat och donat och jag kan lova att huset aldrig har varit fräschare.

Den sista stora grejen som vi håller på med nu är ju förstås planeringen för vårt bröllop i Vegas. Snart är det bara 1 månad kvar. Tiden går megasnabbt så nu börjar det kännas i magen att vi kanske måste ta och fixa dom sista sakerna så vi inte står där i Vegas med skägget i brevlådan. Vi kommer vara 21 personer som är i Vegas samtidigt. Det kommer bli megaultraroligt. Det enda jag är lite orolig för är hur Troy tacklar tidsomställningen, vi har så bra rutiner för honom nu när ha sover hela natten (har han iofs gjort länge), så det är bara att hoppas att han hittar tillbaka till det när vi kommer hem igen. Men det ska nog gå bra.

Over and out
Tessan