Glömt ditt lösenord?

Personligt - Relation & Möten

Yront rules

Sida: 1 av 3

Totalt 38 inlägg

2767 besök

Följ bloggen på bloglovinRSSSpara till DeliciousDela på Facebook

INTE SOM JAG TRODDE

INTE SOM JAG TRODDE

Jag är en ganska vanlig småbarnspappa i 40 årsåldern.Jag har en massa intresse, motor, foto gitarr mm.Jag bor med mitt barn och sambo i en stillsam miljö och trivs förträffligt.Mitt mål i livet är att bli en bättre förälder och kunna utvecklas och bli bättre på att spela gitarr och få sjunga in några låtar i studio!Det allra största målet är att köpa hus.

april 2

Hej

av: Yront rules

(2011-04-02)

Jag är idag lite låg. Det ser inte ut att bli någon ändring av min hälsa, hela tiden virus och skit. Folk säger att jag ska tänka positivt, hur fan ska man tänka positivt när man bara kan tänka på att man är sjuk och inte mår bra?
Det står klart för mej sedan länge att detta beror på att jag måste bo kvar här i skithålet västerås när jag bara vill hem till mitt Skåneland. Ibland är det så att jag tänker och undrar varför jag fått en gåva att vara så jävla konsekvent. Varför skiter inte jag i mitt barn som det flesta hade gjort och bara dragit? Fast det är väl inget att klandra sig själv för, att man har begåvats med en så bra egenskap. 
Ska jag sedan gå i fars fotspår och leva ensam så är det ju ännu sorgligare. Jag som älskar kvinnor! För utan en kvinna vid sidan så är man ju liksom lite naken. Tankarna går ju till framtiden då jag inte längre kan träna och kanske inte har ett garage eller något utrymme alls att ens meka i med mitt gamla skrot. Kommer jag bara och sitta där och glo ensam, utan någon? Fast så är det ju nästan nu med. Livet är kanske inte merän detta! Om det är så, då vetefan om det e lönt och sitta och vänta på reprisen? Jag vill sträva och göra en massa, fast det är dom där jävla pengarna som styr allt. Har man inte pengar i detta samhälle så e du knullad! Och kanske jag e det, fast jag tänker satantamej inte lägga mej och dö ännu! Jag tror på större och bättre tider....min tid!

0

kommentarer

mars 30

Smärta..

av: Yront rules

(2011-03-30)

Ni som lever i förhållande och har småbarn, tänk er för innan ni beslutar er för att bryta upp. Ni måste tänka på alla i familjen som kommer att drabbas av att ni går skilda vägar. Det är över ett år sedan jag själv blev lämnad och det smärtar än idag. Det känns ändå som en rikedom då jag har fått mer tid med min dotter, som jag säkert inte fått om vi skulle varit tillsammans ännu. Man måste överväga alla möjliga senarie innan man blir gravida! Det är lätt att knulla och göra tjejen gravid, men klarar man ansvaret som kommer? Man kan omöjligt vara förberedd på allt, men mycket kan man gå igenom.

Idag kan jag känna bitterhet över att mitt ex "drog" hit mig, 65 mil från min familj! Jag är fast här nu för att ta hand om mitt barn. Mina föräldrar är gamla nu och lever kanske inte så många år till, jag vill ju vara nära dom och finnas för dom, fast det är omöjligt utan att försaka min dotter. Vi har blivit väldigt sammansvetsade och det är en underbar känsla att få vara hennes pappa! Jag gråter ofta när hon har åkt till sin mamma och hennes säng är tom på kvällen, jag sover inte bra den veckan.

Jag vet nu vad äkta kärlek är till sitt barn, hon har lärt mig det! Jag kommer stanna så länge hon behöver mig..

Tänk på detta ni som flyttar till annan ort och lämnar ert barn för att ni funnit en ny kärlek, eller som jag gjorde! Tänk på konsekvenserna..

0

kommentarer

mars 10

Hej alla ensamförsäldrar.

av: Yront rules

(2011-03-10)

BÖRJAR DET KÄNNAS ATT VÅREN ÄR HÄR! JAG SJÄLV KÄNNER INTE AV DET SÅ MYCKET DÅ JAG VARIT/ÄR MYCKET SJUK DENNA VINTER. HAR ENDAST KUNNAT TRÄNA LITE MER ÄN EN MÅNAD SAMMANHÄNGANDE I VINTER. JAG HAR BÖRJAT ATT GÖRA SMÅ FÖRÄNDRINGAR I MIN TILLVARO. SÅLDE MINA HÖGTALARE OCH SKA SÄLJA MIN FÖRSTÄRKARE OCKSÅ. VILL INTE HA SÅ MYCKET PRYLAR LÄNGRE SOM STÖR MIN KONSENTRATION PÅ ATT MÅ BÄTTRE. JAG FÖRSÖKER TA EN DAG I TAGET OCH SÄTTA UPP DELMÅL ISTÄLLET FÖR ATT FÖRSÖKA KLUMPA IHOP ALLT OCH SEN BLIR DET BARA SKIT AV ALLT. VÄLMÅENDET ÄR #1 NU.

0

kommentarer

december 13

Jag blev lite lessen imorse!

av: Yront rules

(2010-12-13)

.....Det skulle vara lucia på dagis och jag var där tidigt med kamera och ett gott humör. Jag gillar inte tillställningar med mycket folk, men jag ville se min goa tös i luciatåget.
Hon kom aldrig! Hennes mamma hade skickat ett mess som inte kommit fram till mig förrän jag var hemma i lägenheten igen!  Jag ringde henne när jag stod på dagis och väntade, hon sa att hon var sjuk och att hon var lessen, men dom kom inte. Jag blev jävligt besviken!! Men vad gör man!

Min f.d ringde senare och var helt ifrån sig och grät! Jag tyckte faktiskt synd om henne och kunde inte vara arg, vad tjänade det till? Jag är bara glad att vi fortfarande kan vara snälla mot varandra och hjälpsamma i situationer som kräver det . Vi gör alla så gott vi kan, jag tror att de flesta som gått skiljda vägar inte ville det egentligen. Jag är glad att mitt barns mamma är den hon är, fast i bland önskar jag att hon var annorlunda.

0

kommentarer

december 11

Denna dag..

av: Yront rules

(2010-12-11)

Det är jobbigt att vara förälder. Fast det är på samma gång underbart! Lördagar brukar vara den dagen då jag längtar till måndag morgon då jag ska lämna på dagis. Sen har jag en hel vecka för mig själv. På kvällen sedan då jag ska lägga mig så ser jag hennes "snutte" ligga i hennes säng, då blir jag lessen och tänker på dom ggr det var jobbigt i veckan som gått och jag saknar henne så mycket att jag skulle kunna åka och hämta henne. Det är tomt när hon inte är här och stökar och stimmar upp mitt blod till kokpunkten. Jag vill aldrig vara utan mitt barn, hon är viktigare än allt.

0

kommentarer

december 10

If i had a nother chance

av: Yront rules

(2010-12-10)

Tänk om!
Vad skulle jag gjort annorlunda då?  Ingenting tror jag.
Jag är den jag är, inget kan väl ändra på det tänker jag? Fast så enkelt är det inte, det vet vi ju alla. Det krävs förändring från båda håll tror jag. Hur mycket jag än förändrar mig så hjälper det inte om min andra hälft fortsätter envist i samma spår. Och så är jag säker på att det hade varit, om vi fortsatt. Därför är det bra att det är som det är idag, det fick mig att öppna mina ögon, om inget annat!

Jag älskar min dotters mamma för att hon gav mig ett barn! Det är det bästa som hänt i mitt liv. Får man chans att vara förälder så måste man ta vara på den chanse, den kommer endast en gång.


0

kommentarer

december 3

8 månader in i racet...

av: Yront rules

(2010-12-03)

Hej!

Jag har varit borta från FL ett bra tag, jag kan inte säga att jag har saknat sidan för jag har varit upptagen med annat. Min dotten har hunnit fylla 3 år och hon utvecklas med raketfart. Jag är tvingad att förlja med, fast ibland känns det som att jag bara trampar vatten..

Vi klarar oss bra varannan vecka. Ibland har det blivit fler dagar men vad gör det? Jag har ännu inte get mig in i något nytt förhållande, jag är inte redo för det! Jag har däremot träffat en kvinna som jag blivit vän med, och min dotter gillar henne väldigt mycket. Jag tror dock inte att vi kommer att  bli ett par. Vad beträffar mitt ex så är det just vad hon är och kommer att förbli! Jag är inte intresserad av en repris.

Det verkar som att  hon hittat den livsstilen som hon levde innan mig! Jobba..

Jag sätter min dotter i första hand, jobb kommer, ja..när det kommer! Vi klarar oss tills dess!

Vi hörs..

0

kommentarer

juni 25

Jaha..

av: Yront rules

(2010-06-25)

Detta var min första midsommar ensam!
Det känns med förskräckelse, inte så illa som jag trodde! Visst känner jag mig ensam, saknar också min dotter! Trodde att mamman skulle bemöda sig att skicka ett sms (Dagen är dock inte slut) till mig men inte ännu. Inte en enda inbjudan, fast är det så viktigt?
Jag vet inte längre. Jag håller sakta på att återgå till mitt ursprung, då jag mådde bättre och var min egen själ trogen! Kanske har jag funnit en vän som levt samma sorts liv som jag, håller det vid golvnivå ännu! Jag känner att jag skulle gärna hört av mitt ex, fast det är nog något invant! Irritationen ligger mest i att hon inte låter min lilla dotter prata med mig, klart att hon får fast hon kan inte själv!!

Ha d..

0

kommentarer

juni 20

av: Yront rules

(2010-06-20)

Det ljuder ut skön, lite stressig jazz ur min högtalare. Barnet sover sedan länge och jag känner mig en aning ensam, fast ändå inte!
Jag tänker på barnets mamma och hur hon fortfarande florerar i mitt minne! Kanske inte så konstigt, det är ju bara några månader sedan vi separerade. Tänk så allorlunda man ser sin Fd partner nu när vi är skiljda, än när vi bodde tillsammans? Vad händer med oss människor när vi efter några år, och bråk blir liksom imuna mot varandra?

Kärleken avtar och samlagen har allt längre tid mellan gångerna! Ska man skita i att bo ihop om man vill att det ska hålla livet ut? Tanken är inte fel! När man slutar att uppskatta varandra och det går månader mellan gångerna som man gör sig fin för sin älskade, tar på sig perfym och verkligen uppvaktar! Då är det dags att prioritera om. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne! Fan va kär jag var!

Fast hon begick ett stort misstag! Hon slutade att uppvakta mig! Hon gjorde medvetet så att jag tappade intresset för henne. Jag slutade dock aldrig att älska henne! Det är så svårt att gå vidare! Jag vill vara med henne, vill att vi alla tre ska umgås oftare. Tror bara inte att hon sätter lika stort värde på "oss" som jag gör!

Jag är glad att hon får bo och klara sig ensam, utan mig! Då först ser hon om det finns ett tomrum efter mej! Eller inte.
Ska sova nu, men jag återkommer när jag känner för det..
Kram..

0

kommentarer

maj 29

av: Yront rules

(2010-05-29)

Jag träffade mitt ex igår över en bit mat. Vi talade om vårt barn och andra saker. Så frågade hon om jag nätdejtade? Jag sa ja med en gång! Jag kände på mig att hon vissste att jag "nätade"så att blåljuga fanns liksom inte på kartan! Jag har alltid varit ärlig mot henne, för ärlig ibland!
Jag sitter ofta och undrar vart hon gömmer alla fina minnen hon har av oss, alla speciella stunder av kärlek och starka känslor? Jag försöker själv att intala mig att hon inte är något för mig längre, att jag inte ser hennes charm längre! Försöker också förtränga de fina stunder som vi haft ihop och ödet som förde oss samman! Det går lättare nu, men det är inte "LÄTT"

Jag fattar mig inte på henne! Hon visar inte ett tecken på saknad eller ånger? Hon har ju splittrat sin familj, betyder inte det något?
Jag tycker att hon ska gå och prata med en psykdoktor! Hon har stora bekymmer att visa känslor, inte bara för mig utan överlag! Det är synd för jag tycker att hon är en fin människa annars!
Just nu sitter jag och lyssnar på webbradio! Trans channel heter den. Musiken tar mig tillbaks i tiden, ganska exakt 4,5 år. Vi hade precis börjat lära känna varandra och befann oss nu på en mc träff i Dalarna! Vi är inga skitiga "bikers" utan älskar bara att köra och meka hoj!
Jag kommer ihåg första kyssen bakom dansstället, vid en container! Det var störtskönt! Vi kunde "kyssas" båda två så det blev väldigt laddat. Senare på natten så badade vi nakna i en insjö, intill kampingen. Vi stod båda tätt intill varandra och skakade för att vi frös så in i norden!


Efter badet så skyndade vi oss in på en handikapp toalett där vi stod och bara höll om varandra under varmt rinnande vatten i säkert över en halvtimme! Det var helt underbart, hon var underbar och gjorde mig helt galen. Vi älskade under den sista natten, för första gången i mitt gamla tält! (det är skitjobbigt att skriva om detta, men jag känner att trots att tårarna just nu rinner ner för mina kinder så måste jag)
Det blev och var bättre än allt jag trodde det skulle bli! Det var bara vackert!

Jag skulle kunna fortsätta att berätta om de nästkommande 4,5 åren med henne men det skulle jag nog inte klara om jag tänker efter, för mycket känslor! Så jag slutar nu. Om ni känner det minsta känsla för någon och den personen kanske också känner något för dig! Våga ge det en chans till, det kanske inte är för sent!
Kram, P

0

kommentarer

maj 27

av: Yront rules

(2010-05-27)

På lördag ska jag ut med en kompis!
Det är första gången på 4,5 år. Mitt ex och jag var ute några ggr och åt och drack en öl eller 2, men aldrig tidigare med någon kompis. Jag har handlat nya kläder för endamålet och jag tror det blir uppskattat!
Idag var jag i Stockholm för att åka med i en lastbil jag kanske ska köra! Det är skit att köra med ett 22 meter långt ekipage som sedan väger 60 ton fullastad mitt inne i stan! Det är inte särskillt lönsamt heller att pendla! Tror inte att jag tackar ja. Har annat på G här hemma också, Så det ordnar sig!

Jag tränade ben för andra gången denna vecka! Det gick enligt planerna! Jag gjorde en etta på 120 kg i knäböj!
Skitkul!!
Nu ska jag sova...

0

kommentarer

maj 25

Mitt allt..

av: Yront rules

(2010-05-25)

Detta är till min kärlek, mitt barn!
Jag blev inte bortskämd när jag var liten, med kärlek och närhet! Jag blev lämnad så att min mor slapp ansvaret. Med lämnad menar jag "fosterfamilj" !
Hon jobbade inte så vi barn skulle få en trygghet i livet, hon ville bara festa och "hänga" på andra! Det slutade både bra och dåligt. För min äldsta syster blev det misär!
Alkoholism, prustitution och helt avsaknad av hygien. Min andra syster tog beslutet att avsluta sitt liv. Vi är nu 2 barn kvar som båda fått vars ett barn, och vi har det ganska bra.
Dock är det något som saknas! Tror det är en blandning av allt vi aldrig fick som små.

Nu, 2,5 år efter att min dotter kom till världen och mamman gått sin väg så har jag fått lära mig att vara en bra Pappa! Första tiden var ett helvete! Att sitta i lägenheten ensam utan någon, inga kramar, kyssar eller socialt umgänge! Men när min ängel kommer och bor hos mig innfinner sig en så varm och positiv känsla i mitt inre! Hon är meningen med mitt liv, och hon lyser verkligen upp hela min omgivning.

Vi var nere hos mina föräldrar nu i förra veckan och hälsade på! Det blir ju mycket att tänka på, massa saker ska packas i lilla bilen, men det är inga bekymmer! Vi hade det bra. Hon lekte med farfar, klippte gräs och mekade med mej, med gammelbilen! Det går inte att beskriva riktigt vad man som pappa känner för sitt barn, men det är så starka känslor att dom inte går att sätta ord på! Jag skulle göra allt för min lilla tjej!

Jag uppfostrar henne ganska strängt, men med mycket kärlek och raka puckar. Hon vet vad som gäller när hon bor hos mig. Känner inte att hon tar skada av mitt stränga "sätt"! Förr att hon lär sig hur man beter sig, saker som att tacka efter maten mm klarar hon fint.
Nu när hon är hos mamman är det tomt efter henne! Det är nästan så att jag började gråta igår då hennes lilla säng var tom!  Man vänjer sig fort av att ha henne nära, men inte så bra att vara utan!
Hon är den enda riktiga kärleken i mitt liv, min lilla dotter!!

0

kommentarer

maj 2

av: Yront rules

(2010-05-02)

Just nu mår jag så super bra! Känner mig lycklig och fri. Tror att jag kan börja älska mig själv igen, hela mej. Känna att jag betyder något  för omgivningen, att jag gör nytta. Det var inrutat och trist, det senaste året var inte bra. Trots att negativa tankar försöker komma ivägen så är dom positiva starkare. Jag är en underbar kille i skenet av solen! Tänk att finna någon som låter mig vara så underbar och älskande som jag kan och vill vara!

I en tid där vi förstår varandra och ställer upp på varandra utan krav och utan rädsla att ta ner garden. Tänk att jag har en liten människa i mitt liv som alltid kommer älska mig ovilkorligt! Tänk att jag har min lilla dotter, full av energi och upptäckarglädje. Lyckan ler mot mig nu, idag! I morgon kan den vara borta, bäst att hålla kvar vid känslan så länge det går...
{#lang_emotions_sunny}

0

kommentarer

april 29

Länge sedan..

av: Yront rules

(2010-04-29)

Jaha, då är jag redo att plita ner lite om mitt enkla liv. Jag är ensam denna vecka, men nästa vecka kommer solstrålen igen! Tomt som tusan är det utan henne, min älskade lilla dotter! Sakta men säkert rullar timmarna på i mitt liv. Det finns mer tid att reflektera över saker som varit och även nuet. Det var nog ett ganska trist förhållande vi hade , men inte utom räddning! Jag hade kämpat vidare ett bra tag till om jag fått bestämma, men det fick jag inte.

Ett nytt kapitel har påbörjats i mitten av mitt liv! Jag är åter tillbaks på en tidigare omtyckt arbetsplats, som hamnarbetare/maskinförare och det känns bra att någon fortfarande vill ha mig{#lang_emotions_laughing}
Tog ett nytt beslut igår kväll angående mitt boende. Efter att bara bott i min nya lägenhet 2 månader så tänker jag säga upp boendet! Jag klarar inte att bo kvar här då jag störs något otroligt av grannarna. Allt som händer och sker hörs upp i min bostad!! Jag får ingen ro i min egen själ, kan inte tänka ens!

Vad gäller kärlek och sex så är det öken på det området{#lang_emotions_undecided}
Jag tänker hoppa upp i förasätet igen och styra dit känslorna för mig! Jag behöver ha en god tjej vid min sida, det gör alla män!
Ha en trevlig Valborg och första maj..

0

kommentarer

april 18

Vem är vi egentligen?

av: Yront rules

(2010-04-18)

..Så kan jag känna ibland!
När det gäller mej så har jag alltid förstått att jag inte är som andra. Det har alltid infunnit sig en känsla i min kropp som jag inte kunnat greppa!  Alla andra kompisar hade varandra men jag stod för det mesta ensam. Tjejerna har jag alltid haft lätt att charma{#lang_emotions_sunny} men inte klarat av att sköta om själva förhållandekonceptet. Mitt ex sa till mig för ett tag sedan att jag har "asberger-symdrom"!
Och det var nog lite att ta i! Jag är mycket social när det ska till och jag gillar att vara ibland folk och fä. Nä, jag håller inte med om att jag skulle vara autistisk. Det lutar mer åt ADHD-ADD!
Jag är världens goaste kille i ett förhållande, tycker jag! Men jag kräver mycket av min partner. Jag vill göra allt med min tjej! Är det fel?
Är det fel att vilja träna, promenera och meka bil/mc med tjejen? Jo! Jag fattar att hon kanske inte vill allt men en del i alla fall. Sen kommer vi till sysslorna i hemmet! Min fd`s moder har erkänt för mig att hon knappt vet hur en damsugare fungerar???
Pappan i huset gör allt! Det var dit mitt ex ville leda mig! Att bli en riktig "kärring" i hemmet. Helst skulle jag ha förkläde med. Jag har inte något emot att göra alla sysslor i hemmet, men då ska det vara lika för alla. Vi passade inte riktigt ihop! Jag är träningsberoende och verkligen älskar att träna! Hon vill helst bara jobba och sen softa. Jag vill träffa en kvinna som tycker det är viktigt att ta hand om sig. Och vet hur ett hem ska skötas, laga mat och allt annat med som rör ett hushåll. Jag hjälper  gärna till, men försök inte göra om mig till hushållerska, för det skulle vara som att sätta in en hiss i ett utedass! Det passar inte in.
Jag är ju en Karlakarl! Jag svetsar rosten på bilen och lägger en snygg bättring med förgsprutan efteråt! Eller renoverar motorn på gräsklipparen och spar tusenlappar som vi sen lägger på en "roadtripp" i vårat underbara land! Jag lagar även en grymt god middag och ordnar en romantisk kväll, bara för oss två.
(nix! detta är ingen kontaktannons, jag behöver bara skriva av mig och det känns bra!)
Att få ett förhållande att fungera utan fel och brister tror jag är svårt. Jag vet inte om det ens är möjligt!
Jag vet bara att jag kan va en jobbig jäkel ibland! Envis och tjurig. Men jag har andra egenskaper med. Jag är otroligt mån om dom jag älskar. Ställer alltid upp och hjälper till om det är något. Jag är klippan man kan luta sig mot när det är jobbigt och allt är skit! Även jag behöver ha någon att luta mig mot ibland.
Jag är väldigt känslosam och kan gråta till en film eller ett inslag från tv. Jag är en vän som aldrig sviker...
Och nu har jag någon som alltid kommer behöva mig! Min underbara lilla dotter! Jag älskar dig så mycket att det ibland gör ont..
Hoppas du känner det med och vet att du alltid har din pappa som finns för dig! För så länge jag upplever soluppgången är jag där om du faller och hjälper dig upp! Du ska inte behöva känna dig ensam eller övergiven, Du har en pappa och han älskar dig!
Ta hand om er där ute, jag försöker i alla fall..

0

kommentarer

april 17

av: Yront rules

(2010-04-17)

Jag har kollat lite på olika bloggar och firmor vad dom tar betalt för att flytta till folk. Det är inte billigt! Idag är det tredje flyttlasset som min kompis och jag flyttar på en månad. Jag sa till honom idag att när vi ändå är varma i kläderna så varför inte fortsätta?

Om någon inte är sugen på att betala 900/tim så finns ett billigare alternativ! Jag själv har 20 års erfarenhet som chaufför av styckegods och allt annat gods med för den delen! 2 år som möbelbärare på möbelfirma när jag var ung grabb.
Kompisen och jag tar oss gärna an erat flyttlass! Hela sverige om så är fallet! Helst ser vi att allt är packat och bara att lyfta ut. Skicka ett mejl för övrig information.
Kanske kan vi hjälpa er att inte bli utfattiga.

0

kommentarer

april 12

MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN...

av: Yront rules

(2010-04-12)

MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN..
Det är där jag befinner mig nu. Min sambo sa att hon hoppades att vi fortfarande kunde vara vänner och umgås efter seperationen, men hon har tydligen ändrat sig nu! Detta är en fruktansvärt jobbig situation! Jag känner att den håller på att bli övermäktig för mig!
Mina föräldrar vill att jag kommer "hem" igen och att jag ska försöka få vårdnaden om min dotter! Jag hatar mitt liv just nu och vill bara försvinna in i "dimman". Jag har inget jobb, inga vänner och min familj bor 65 mil bort!
Va fan ska jag göra?

0

kommentarer

april 5

Hur ska jag ändra mitt beteende?

av: Yront rules

(2010-04-05)

Jag har jätteproblem med att klara leva i ett förhållande. Det går helt enkelt inte. Jag har nyss blivit singel igen och denna gången kostade det mig min familj. Vi gick varann på nerverna på slutet och hon valde att gå vidare själv. Jag vill vinna tillbaks min sambo igen men vet inte om det är genomförbart.
I början trordde jag att vi var lika men tiden visade att vi var vitt skilda personer. Vi gjorde så himla mycket tillsammans innan vi fick barn men allt avtog när barnet kom! Jag sörjer min sambo som hon var tidigare!Jag klarade inte av förändringen och nu har jag försökt att ändra henne till något hon inte är. Vad ska jag göra? Jag vill bara ha tillbaks min familj. Jag förstår mitt ex att hon inte vill vara med mig längre! Jag skulle inte orka det själv.
Jag har varit hos läkare för att jag vill veta vad som är fel med mig? Man tror att jag har ADHD eller ADD! Inget har hänt på 3 månader nu
och jag vill ha besked nu! Jag har förlorat min familj för att jag inte fått hjälp.  Jag vill inte leva själv! Finns det någon som kan ge mig råd om hjälp, någon som gått eller går igenom samma helvete som jag?
Är jag dömd till ensamhet?

0

kommentarer

  1. «
  2. ‹
  3. 1
  4. 2
  5. 3
  6.  
  7.  
  8.  
  9.  
  10.  
  11.  
  12. ›
  13. »

Annat innehåll

Vi rekommenderar

Testfakta Stort test av febertermometrar.

Gravidkalendern Följ graviditeten, vecka för vecka.

Min förlossning Allt om andras förlossningar.

Läsvärt

Missa inte ANNONS

Sverigemamman 2011

En rapport från 9000 svenska mammor

Maximera din pension.

Carina Blomberg är trygghetsekonom på AMF och svarar här på dina frågor om pension.

Min förlossning

Alvin får en lillebror!

Av: Malmen

Skriv din förlossningsberättelse

INNEHÅLL

Forum
Allmänna rubriker
Adoption
Fråga experten
Förälder
Gravid
Känsliga rummet
Medlemstrådar
Pappagrupp
Planerar barn
Sex & samlevnad
Svårt att få barn
Änglarum
Avdelningar
Planerar barn
Väntar barn
Förälder
Matliv
Resliv
Fråga experten
Köp & Sälj
Shoppingguiden
Tävla & vinn
Testpanelen
Bloggar
Hem & Fritid
Hälsa & Vård
Kultur
Media
Personligt
Politik
Samhälle

Galleri
Bildduellen
Bilder
Video
Faktaguider
Astma och allergi
Barns hälsa
Barnsjukdomar
Bli med barn
Cancer
Graviditet
Kvinnors hälsa
Sex
Övrigt
Fråga experten
Allergiexperten
Barndietisten
Barnmorskan
Barnpsykologen
BVC-sköterskan
Fråga Försäkringskassan
Förlossningsrädsla
Förskolepedagogen
Parterapeuten
Pensionsrådgivaren
Sexologen
Träningsexperten
Information
Om Familjeliv
Annonsera
Kontakt
Info & Support
Säkerhetspolicy
Om cookies
Om Familjeliv Annonsera Kontakt Info & Support Säkerhetspolicy Om cookies
© 2003-2012 - All rights reserved     Familjeliv Media AB     Valhallavägen 117 K     SE-115 31 Stockholm