* Solen
* Förkylning bättre
* Kryckfri (inga promenader ute och undviker trappor nedför)
* Gamla bekanta letade upp mig på Facebook
* Nyårshälsningen till brorsan kom fram NU.

Då kan man ta att trots slö morgon, förseningar i tunnelbanan, missade bussar, strulschema med exet för att det var/är helger/lov/födelsedag.

Har ju funnits på chattarna i snart tio år, nå väl inte så mycket senaste åren. Men tycker nog jag är rätt erfaren.

Men har nu haft svägerskan och Goset på messenger. Å jag blir tokfrustrerad. Vad är vett å etikett? Dottern låter helt uppnosig. Folk är så koncentrerade på vad de säger och glömmer helt bort hur det uppfattas det man skriver. = STORT utrymme för missförstånd och jag blev på dåligt humör. Min räddning, hörlurar och lyssnar på radion. Nyss David Bowie och Queen Under Pressure, urlänge sen jag hörde den. Den gav ny energi. Sen kom ett energiknippe till kollega in och stort manus som tryckeriet väntar på. Dags att jobba.

.....är ju knappt några kollegor här. Har skaffat högtalare och lyssnar på radion via webben och har haft tweeniesen online via msn, burr, tonårsfasoner och språk. Åter vänder till jobbet. Hemlängtan dog ut. Hon är rätt söt när hon sover.

..jag överlevt nyåret.

Trots den förkylning som gjorde sina framstötar i söndags, attackerade på nyårsafton (var i stan och shoppade och letade Enchinea Brus utan framgång), snuvan angrep under kvällen och febern attackerade hårt på nyårsdagen. Nog för jag var upprätt, men ta sig ut i halkan mäktade jag inte med. Var en sjukdag hemma hos Goset. Ungarna sov, sov, som...som de tonåringar de är. Uppe på natten och sover på dagen. Igårkväll tog vi oss hem tweenisen och jag. Heroes på TV.

Jag attackerade Enchinean, vilket gjorde att snuvan tog dunderfart men idag är det rätt bra. Lite lätt febrig i kroppen och matt, men rätt okey. Jo krycka tog jag ju idag. Förbaskade snöväder. Mysigt på ett sätt, men ett h-e för mig personligen.

...för ett halvår sen så hade jag en unge som var uppe vid sju. På helger.

Nuläge:
Vid elva trippade jag in i hennes rum. Jag är ju tvungen och se om hon lever.
- väck mig inte väser hon dovt, utan att öppna ögonen.

hmmm

Det är ju skitskönt att få lediga förmiddagar. . Men vi ska ju iväg och har en del och göra. Blir ju att jag får göra allt själv. *morr*

Hon kanske är lite matt med. Vart inte mycket till middag igår. För hon vägrade äta, ens smaka på laxen och potatisgratängen. Då får hon fixa eget. Nu är det inte bara elände.

Vi hade jättekul när vi pratade med nya webbkameran med Goset och hans barn....snart tonåringen fnittrade så hon höll på att ramla ihop på golvet. Ville först inte alls vara med, för att sen vilja synas hela tiden.....

...det fördömda leeendet.

Kopplade in Skype igår. Med Goset i andra ändan. Dock har jag varken mick eller kamera. Men jag såg och hörde goset (och vi pratade i vanliga telefonen).

På frågan varför jag är kvar i ett förhållande som har mer brister än fördelar så är det nog leendet. Och att jag kan få han att skratta.

En fråga på relationsforumet.

www.familjeliv.se/Forum-4-51/m28225627.html

Utan svar. Just nu. Jag väntar med spänning. Undrar just nu själv. Varför?

Alltså jag är ju kvar. Och kommer nog vara det. Men varför? Har inget svar på det.

...nästan.

Dottern är kvar. Lillstackaren som ringde på julafton. Ömklig värre. Vinterkräksjukan hade hon fått på natten. Hela julaftonen blev inställd. Nåja hon fick sin älskade nya mobiltelefon som hon inte har på slagen....Hmm.

....sakta, sakta...

Dusch avklarad.
Paket inslagna. Hela fyra st....*s*. har slagit in betydligt fler på jobbet. Men blev alldeles slut.
Marispangodiset ligger å drar åt sig spriten.


Nu fortsätta med disken.
Lite kaffe.
Hänga tvätt.
Ladda tvättmaskinen.
och plock plock plock.
Å knäck....

Kommit på att ikväll vill jag ha Jansson. Måste ta mig till affären bara.

Goset skulle komma för imorgon har vi fullt schema med att åka runt och äta hos tjocka släkten. Lite stolt över att jag slagit in julklapparna, det brukar jag hysteriskt göra på jualfton.
Har ingen julmat i kylskåpet. Behöver nog nadräckning och min matlust inför jul ofta är näst intill obefintlig. Blir ju mätt bara att tänka på maten.

Dags att återvända till köket och disken.

....med Rafael Edholm som mr Geres rollfigur.

Förutom att jag somnade ifrån Gere inatt när jag såg på filmen på TV.

Så skrattar jag gott då Rafael gick under smeknamnet Bobby Ewing i skolan. För att han var lik Patrick Duffy, och ständigt solbränd och med vita tänder (och trevlig) så anades att bildskönheten tidigt. Undrar om vi som såg han visste vart han skulle ta vägen innan han själv visste det?

Nu väntar jag på att maten ska bli klar i ugnen. Kaffefastan höll inte. Måste ju ha mat. Nu är jag panikhungrig.