efter att mest haft ångest över det jag borde göra och tyck synd om mig själv så gjorde jag igår några tåhävningar. Vilket är en bra övning för att stärka skraltiga knän, och vips försvann den akuta smärtan. Mirakel känning. Från att måste ha en krycka hemma, till att gå nästan normalt.

Linkade iväg till grannen, och firade hennes födelsedag. Tårta och ett glas vin och godis=sutta stilla förlänge ångrade jag mig att kryckorna var kvar hemma. Det var långt tillbaka. Nu undrar jag mest hur jag ska få tillbaka mirakelkänslan. Har ju mycket jag vill göra. Började med starkare värktablett.

Ömt är det ju och jag känner mig som bambi på hal is. Vilket passar i jultid. Märks hur mycket jag sprngar omkring i hemmet. Det är inte långt, men det är mycket hit och dit. Normalt. Just nu planerar jag allt. Kanske bara ta ett djupt andetag och köra på. Inte ojja mig så mycket???

En omgång disk är avklarad, nu ska jag in i duschen.

Sen ska jag diska vidare, hänga tvätt, tvätta lite mer. Naglarna måset klippas. Usch klarar inte av för långa naglar.

Får gå och ta och julstäda mig själv så kanske jag blir på lite gladare humör. Sen klara av att slå in julklapparna. Och dricka lite kaffe.....

Nu blir dagarna ljusare och ljusare.

Yihaa, hoppas på lite sol med. Sista veckan har dock solen strålar gjort livet liiiiiite mer uthärdligt.

Och jag min envisa kossa vill inte alls ha ont. Att ta emot hjälp är inte min grejj. Det är ju jag som hjälper andra. Nu sitter jag parkerad i soffan. Pustar ut efter handling.

Har ju lovat göra julgodis. Knäck, en av mina klassiker och ständiga uppdrag och tänkte prova på att göra små mandelmassekulor doppade i choklad. Ar jätte mycket rom hemma som jag inte direkt häller i mig, men eftersom det är en barnfrijul så passar spritgodis. Även om jag tänker hålla mig vit så smyger jag in det i godiset. Nu är tröstätning inte så bra heller. Borde nog gå ner och bli i topptrim till sommaren. Kilona ökar raskt när man knappt ens kan vardagsröra sig.

Det är tur att jag har nära till affären, för det tog sin tid. Skuttar ju inte. Med kryckor går det inte heller att klia sig på näsan och gå samtidigt. Det är till att stanna upp och göra en sak i taget.

Jag hade ju släppt kryckorna hemma men just nu åker en krycka tillbaka. Fått en gruvlig träningsvärk, för jag belastar knäet/benet lite lustig så det ser ut som jag går någon "silly walk" a la monte pyton.

Stor planering inför julafton pågår. Skjuss är fixad från svärmor av svägerskan. Sen kommer mammas man och hämtar oss.

Ett jättefint julbrev från brorsan har jag (vi fått). Varför är det så mycket lättare att ha kontakt när man är borta. BORDE skriva jag med. men vad ska jag skriva? Din klantiga syrra hoppar på ben igen?...Kanske får ta kort på knäck och godis. Deras julpaket och julskinkan har rymmt. Han var glad att han packat ner glögg och pepparkakor. Och trots att han var i Jerusalem för en vecka sen. Så hade han inte julstämning. Hmm. har inte jag heller. Inte en julpinal är framme. Och jag tror jag skippar det. Det blir jul iallafall.

Kan inte bestämma mig ifall det är bra att vara bernledig. Saknar ju skruttan och skulle behöva lite stöttning. Men jag tror att eftersom smärtan gör mig lite grinig så blir det lugnast att jag är själv.

De flesta julklappar handlade jag på jobbet. Böcker. Goset har kompletterat lite, och dottern får vänta till senare.

Ikväll ska jag förbifödelsedagsfirande grannen. Hon hjälpte mig i affären nyss. Sa att jag fick ju komma när släktingarna kom.Men hon blir så stressad av dem. Så jag sa...ring mig sen. Hoppas hon blir glad över sin present.

Nä nu ska jag ta å göra lite kaffe. Kaffefastar så har innan jul.

...slog mig just att jag nog får det.

Vit jul=ingen snaps.

Nå mina nära å kära blir säkert glada att slippa sjunga. För jag kan inte dricka snaps utan att sjunga. Och värktabletter å snaps (alkohol) går inte ihop. Brukar ju inte vara några mängder. Men jag är redan vinglig som jag är det och ser dubbelt.

God jul på er, som droppar var så här framåt jul. Jag hänger kvar och lämnar inte datorn allt för långt borta. Sitter här och vänter på 600 sidor korrektur. Undrar bara var det är?

...känner som jag mår skrutt. Halta Lotta som jag är hoppar jag omkring på jobbet. kryckorna ligger i ett hörn. Har ju fått jordens träningsvärk i armar och axlar. Jag undrar om jag blev smittad på sjukhuset. Eller om det är smärtan som tär. Smärt känns iofs bara när jag är upp och hoppar (vilket jag undviker).

Eller biverkan på Voltaren?

Var tvungen att fråga om vi hade någon drogpolicy.

Tog mig en Tradolan som jag fick på sjukhuset. Vimsig, yr och lite lätt hög. Men smärtan består. Kollegerna påstår att det syns att jag har ont. Och det stämmer nog. Fick lägga mig i vilrummet då hela världen började snurra ett tag. Var värktablett och värk.

Drogpolicy hade vi, vet dock inte om min medicin stod på svarta listan.

Snuttgumman ringde. Betydligt mer pratför idag. Ringde och sa att vi inte hade mjölk hemma. Men tror nog att det var lite lite mammalängtan. Fick ju höra att det var lite synd om mig och jag hotade med att sätta henne i arbete om hon var hemma.

Ikväll blir det Goset som är personlig assistent. Han har nog andra planer än jag..... .

tog mig till jobbet, och sitter nog still. Minsta rörelse får mig illamående och svimfärdig. Koncentrationen är all världen väg. Fast bättre här en på jobgget

Jag har spräckt planerena för mig på jobbet idag. skönt kanske jag kan hinna med det jag SKA göra inte bara andras panikgrejjer. Men jag är här och kan göra lite nytta. Chefen bara skakade på huvudet. Hon haltar ju se ett år med. Och en annan kollega med en del knäproblem, haltar med.

Det är nog bara skratta åt eländet.

En jättetrevlig kväll, med god mat och lite drck Vacker sång.....och hålligång med andra sånger.

Det bjöds upp med danslärare och alla (hmm, de flesta av oss) vi fick en snabbkurs i linedans. urkul. Tills. *pang*

Mitt knasiga knä ville inte vara med längre. Det låste sig. Att stå på det var omöjligt. Alla trodde jag var slut för jag stapplade till en stol som stod brevid mig. Men jag blev sittande. Försökte sätta mig på golvet för att dra det lite rätt. men det gick inte. Några kom förbi, skojjade lite och gick vidare. Till slut jag jag upp. Behöver nog åka till sjukhus. Sissta bilburna personen skulle åka. Och några tog kommandto. Jag tänkte mig taxi. Me tre glada damer hjälpte mig till sös, vid ingången fick jag hjälp av en kille. Token tänkte bära mig. Hade kunnat mörda där...men räckte med att jag skrek stopp. Inskrivning och ringe efter mamma. Hon bor ju i närheten.

Et utskällning fick jag. Säkert med rätta. Hon mötte två bekanta. Kändes som jag fic vip behandling. Var ingen lång väntan. Röntgen, inget de såg, kryckor+biltaren´+ sjukintyg så jag kan åka taxi till och från på jobbet. Och så hem igen. Tog inte ens tre timmar.

Första total adrenalinruset har lagt sig, känner mig mest vimmelkantig och matt. Med en otrolig smärta i knäet. Tur jag inte har en yxa i närheten.

Läkaren tyckte nog att det var dags för mig att ta mig till vårdcentralen. Operation kanske inte vore så dumt? Nä kanske inte. Men att frivilligt gå in i detta smärttillstånd. Fy farao. Vet inte om jag har psyke till det.

nu undrar jag mest hur jag ska kunna sova. Väntar på att voltaren ska hjälpa lite.

Imorgon (hmm senare idag) är en annan dag. Tokmycket att göra. Halta och lyttas företag.

Längtade efter dottern, var tvungen å ringa hem för att höra hur hon haft det i fjällen i helgen. Dum som jag är.....

Det enda jag får till svar är
- jag är trött.
- det förstår jag, kom du hem sent igår? Du får väl gå och lägga dig tidigt HEMMA HOS pappa.
- meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen mamma. Jag är trött. (Det hon säger är att hon vill vara kvar hemma).

Jag är borta ikväll. Till SENT, mitt i natten.

Lös det där med din pappa......jag kan ju inte förbjuda henne att vara hemma. Men jag har uttryckligen sagt att hon ska vara hos sin pappa idag. Det är attans att man måste förankra sina s k barnlediga dagar. Jag förstår henne samtidigt. Så fy vad det gör ont. Kastar ut barnet, typ......först ett ex som aldrig frågar utan bara antar att jag kan när han inte kan. Och nu dottern.

Och på frågan om hur hon haft det fick jag inget svar.......suck

Jullunch idag......

kjol
strumbyxor
och ett par trosor som tillsammans med strumporna HELA tiden vill hasa ner till knäna.

= Elände alt. hip hopp stuk.

Döljs dock av kjolen.

Jag sitter still! Och jag håller mig så nykter jag kan annars blir det nog skandal.