Jag vet inte om någon av er är kvar här längre; någon av er alla som såg till att jag fortsatte flytta fötterna framåt. Då, på den tiden.

Tack, i så fall. Tack för att ni fanns och till viss del tack för att ni fortfarande finns hos mig, än idag :D!

Jag klipper gräs - drottningen af Gräshammar.
Idag skiner solen och värmen är som högsommarmässigt obarmhärtig. Jag skall sätta mig i en av de gamla, vackra solstolarna med Jobs-tryck och se ut över mitt hemman ikväll och  nogsamt besinna det faktum

att efter Gräshammar blir det Lövhammar. Hm, låter inte så imponerande, men det som kommer därefter är desto mer romantiskt: Snöhammar.

En gång om året, typ, påminner fina Familjeliv mig om att det var länge sedan jag var här. En gång om året loggar jag in och läser och ser till att det alltid finns här. Det är som en liten födelsedagsritual.

Idag fyller jag snart sju år, faktiskt.
Jag är lycklig, frisk och stark och ingen kommer längre åt mig och barnen. Barnen som alla blivit en massa år längre, starkare, större och ännu mer Hela. Alla gör precis vad de önskar att de skall kunna göra och jag, jag läser på Högskolan nu. Statsvetenskap, och jag har galet roligt, perverst nog. Har inlett en mejldialog med min huvudlärare redan nu, innan lektionerna börjat ens.

Ja. Och så klipper jag gräs, men det gör jag betydligt oftare än

en gång om året.

Grattis på mig, grattis på oss, grattis till alla som tack vare att fått ha varit här inne en liten stund, hittat plattformen för ett nytt och bättre liv - Ja må vi leva!