Det har gått ett tag nu. Mitt ex är förlovad med en annan tjej och jag hatar verkligen att hon får leka familj med mitt barn. Jag vill inte ha honom tillbaka, jag är inte kär i honom men varför är mitt sår fortfarande så öppet? Varför kan jag inte önska honom lycka och framgång i sitt liv? Kanske för att han nu inte bara gör mig arg a mina vägnar utan även min sons? Han är verkligen ingen bra pappa och jag hade hellre inte haft honom i vårat liv. Kanske för att han fortsätter att sätta sig själv först före min son? Jag önskar inte mitt ex ont, jag önskar honom ingenting. Ingenting är vad han förtjänar för ingenting är vad han ger....

Hade ett förhållande som varade ett halvår ca. Jag bröt upp det. Han var helt enkelt inte rätt. Men han var kanske inte fel heller... Jag vet inte. Hade det bara varit han och jag så kanske men det är lilleman med och hela min familj som det ska funka med. Blod kommer alltid gå före vatten för mig....

Ja det rullar väl fortfarande på... Känns som vi har kommit in i en bra takt med dagis, exet och småbys livet. Exets skyldigheter har minskats ner till varannan helg och det funkar ganska bra. Vill han ha honom mer så vet han att det bara är att ringa! Men det verkar funka bättre så här för lilleman!

Varit mycket sjukt nu i vinter. Jäkla öron till att bråka. Men nu har han fått rör inopererade så jag hoppas det blir bra nu!

Och ja killarna, det finns ju en del att välja på men jag vet inte. Ena stunden vill jag inget hellre, andra tycker jag att det är ganska skönt att vara själv. Vi gör ju på vårt egen sätt nu liksom...

peace out!

Ja då har man då varit singel i ett år... Det känns så avlägset, den sorgens sommar... Jag och min lille, (eller nja stora kille nästan) har bott in oss här i den lilla by vi flyttade till. Jag ångrar inte flytten en sekund! Aldrig har jag känt mig så välkommen!
Efter den deprimerande lägenheter har vi har hunnit skaffa oss ett litet hus med en liten trädgård som vi nu kan spela fotboll i...

Tårarna jag fällde är ett minne blott även om det kommer en och annan ibland i ren ilska... Visst finns ärren kvar men varför gråta över spilld mjölk? Det ändrar inget och gör inget ogjort.

Känner mig redo för kärlek igen. Råkade få en pust av mitt ex andedräkt på mig häromdagen och tänkte: Gud vad skönt att slippa vakna upp till den varje morgon. Jag är nog botad... Vissa dagar undrar jag vad jag någonsin såg i honom? Kanske den pojken som behövdes ta hand om som jag nu gör med mitt eget barn?
Min son är min lycka, mina andetag, min luft under mina vingar. Finns ingen finare!!!

Jobbet går skapligt även om tid och pengar är svårt att få ihop. Men det går än så länge på ren vilja. Och med familj som gjuten i guld! Ni är bäst!

Har dejtat en del killar och blir förundrade över så många kontiga typer det finns här i världen. Ibland kan jag komma på mig att sitta och skratta för mig själv när jag tänker på deras små egenheter... De har då sannerligen gjort det här året intressant. Men nånstans finns han fär ute. Det vet jag. Jag är nog en romantiker i grund och botten trots allt...

Har jag bestämt att det var... No more. Jag mår bara sämre av det i slutändan... Var och fikade med honom idag och tyckte mest han var otrevlig... Så nu ska jag försöka låta honom vara... Han förtjänar inte mig...

att jag hamnade i säng med honom igår... Det är så kluvet. Å ena sidan mår jag bättre av att få lite närhet och det känns lite förbjudet och spännande. Å andra sidan är det nog inte så bra ide om han ska få sig en tankeställare....

Men oj så gott jag sov i natt! Jag bör kanske skaffa mig en älskare i stället...

...det har jag nu.... Trots att det är jag som blir lämnad så tror jag att jag är den av oss som mår bättre just nu. Jag har mycket mer stöd från min familj och jag är stark.

i'm a tiger, hear me roar....

Har han fått det pappan?? Nu vill han inte att sonen ska gå på dagis i den kommunen vi ska flytta till, det blir ju så himla jobbigt för honom att köra... Det är ju bättre att han går i hans kommun.... Ja för om man kör på DET hållet så blir ju sträckan mycket kortare.... Eller är det bättre för att det är jag, som varken har bil eller körkort, som då ska lämna och hämta i en annan stad?  Jag blir så trött... Han försöker tvinga mig att bo i en stad utan vänner och familj... Själv trodde han på fullt allvar att han skulle lämna sonen på dagis på sina lediga dagar... Hur skulle han annars hinna med att göra saker själv???

Vill ha flytt nu!!!!!

Att vara stark är inte              
att aldrig falla,
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst
eller att vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
att ta del av den
Att falla till botten,
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit....

*Man slipper höra, vad är min..... hela tiden! Bara mina saker att hålla reda på!
*Det går snabbare att sortera strumporna
*man lipper undvika någons dåliga humör
*man får alla kuddarna för sig själv

det var väl vad jag kom på...  Det är mycket lättare att komma på negativa saker... Men man försöker ju hålla upp hakan så nu fokuserar jag på det positiva!

Sommartorpet... alla 45 åriga kvinnors dröm, Ernst springer runt barfota och säger små finurliga saker... Normalt sett så gillar jag att sitta och småfnissa åt honom men nu klarar jag inte av att se det. Alla dessa inrednings program gör att jag tänker på mitt hus som vi skulle bygga... När vi fortfarande var vi. Det går inte en dag när jag inte hoppas at han ska vakna och ha ångrat sig. Klart att vi ska ha vårt hus och lillkillen skulle spela fotboll i trädgården. Varje morgon... Men det händer ju inte. Flytten kryper närmare och närmare... Visning på lägenheten på lördag... Allt känns så tungt just nu....

Hämtade nycklarna till nya lyan idag. Ångest är bara förnamnet. Varför får man väla oranga tapeter med små löv på? Nu måste jag tapetsera om om jag inte vill vakna i apelsin land varje morgon...

Mäklaren var här igår och fotade lägenheten. Hoppas på en snabb och bra budgivning. För en gång skull kan väl gudarna vara på min sida?

Det känns som om jag inte alls vet var mitt liv är på väg... Mest utför känns det som... Fast jag vet ju att jag är stark innerst inne. Jag är tigermamman som gör allt för sitt barn. Och jag kommer alltid landa på fötterna på ett sätt eller ett annat...
Men just nu känns mitt morrr mest som ett litet mjau....

Varför är det så svårt att hålla händerna borta från varandra? Jo för vi bor ihop, gör allt tillsammans, sover i samma säng. Jag vet ju att jag inte borde ha sex med honom för mitt eget bästa. Samtidigt borde det vara han som säger stopp eftersom det är jag som fortfarande vill ha honom.

Jag hatar att jag är så svag. Varför kan jag inte bara vara stark och säga passar inte galoscherna så ta av dem... Varför letar jag hela tiden tecken att han ångrat sig istället för att gå vidare. Är man dum som vill ge sitt barn en familj till varje pris?
Det är så sant som det är sagt, kärleken gör en blind! Och dum och trög oxå...

Kändes lite fel att skriva om min separation i planerar barn... Man vill ju inte avskräcka någon stackars förstagångs mamma som råkar snubbla in i den...

Så här ska jag fortsätta svamla om min hjärtesorg, kärleken till mitt barn och vardagsbekymmer...

Än så länge är det en ganska bra dag. Hittade ett par skor!