Jag är som plockepinn
Dra i fel pinne och jag faller samman
Tills dess får du väl betrakta mig
som en jävligt spännande installation

Syster Yster har legat ihopkopplad, uppkopplad, bortkopplad på intensiven
och vi har oroat oss till svarta små elaka saker som river i mage och bröst
Maskinen som hjälpt dig andas har fått oss att hålla andan
att knappt våga, att vilja hjälpa dig med varje andetag
Svullen och med sårig tunga har du haft knarkarpupiller av allt smärtstillande
men hos oss har smärtan och oron inte kunnat medicineras bort
Jag fattar det, syster, hur rädd du måste vara och att ångesten brottas
vilt med dig när andetagen är svåra och tunga
och du inte kan låta orden styra vad du vill och behöver
Sänkan gick från bergets högsta topp och tog ett glädjeskutt ner till oss
Lite mindre dimma i blicken, lite mindre sömn men du är här igen
och för det är jag beredd att ge kroppsdelar, själabitar, en del av mitt liv!
Nu går det åt rätt håll, vårt håll och vi har väntat så på dig, syster
Orka lite till nu fastän du är nåldyna och har en avgrund i halsen
Du är så varmt välkommen tillbaka till livet, fina syster yster

 

Att springa med händerna fulla av sand
Fin, vit, mjuk sand
sån där som finns i timglas
Att springa allt man kan
genom regn och blåst
utan att spilla, utan att tappa
är omöjligt

Lika omöjligt som att ännu en i min familj
skulle drabbas av cancer
och få ett besked som pekar på död
Slutgiltligt, slutet, borta
Och ändå så händer det

Det känns som att jag springer
med mina händer fulla av sand
förtvivlat springer jag
och försöker skydda
och greppa det jag har i händerna

Min familj försvinner sakta ifrån mig
som fin, vit, mjuk sand
rinner den mellan fingrarna på mig

och jag kan inte gråta längre

"Varje morgon skänker ett dolt glädjeämne, ett glädjeämne bara för den dagen som varken kan sparas eller återanvändas."

 Paulo Cuelho, Krönika - dialoger med mästaren

Det kanske låter fånigt men det struntar jag i
Jag har en tröja som känns som en kram
Den tröstar och värmer och är så mjuk
och passar perfekt hur jag än mår
Idag är det grått, faktiskt nästan svart
för jag brottas med dåliga nyheter
Då drar jag den över huvudet
och jag vill att den gör mig tuff
Ja, till världens starkaste tjej
Idag så behövde jag den, mer än på länge
Min fina gamla, goa Pippitröja

Helgens kvava värme har inte hindrat mig
Jag har rensat, planterat om och gödslat gräsmatta
Slösat kärlek på jordgubbsplantor och smultronplantor
Jag har fått dom av mamma en gång för länge sedan
När jag med händer och fötter lortiga av jord
trampar omkring i min trädgård
och solen gassar på min rygg och nacke
då känner jag mig nära min mamma
Så nära man kan komma utan att ha henne här
När jag sköljer och fryser in rabarber
blundar jag och kommer ihåg hur mamma luktade
och när jag sätter mig med kaffe för att pausa så hör jag hennes röst
Det kommer genom kärleken jag visar jorden
och det kommer genom ömheten jag känner för växterna hon gav
Det tröstar en stund, det gör det
men det räcker inte riktigt till ändå, det gör det inte

Och så är det svårt och enkelt - igen.
Min fina morbror har en stor en, som växer inuti.
Svart eller vitt.
På gallgången eller bukspottskörteln, det skall operationen tala om.
Gott eller ont.
Så flyter vi ovanpå och väntar på svar.
Glädje eller sorg.

Och så börjar det om.

www.youtube.com/watch?v=73YjnOPM324

Med havsgravar under ögonen och ett dimmigt förstånd
tvingar jag fram aktivitet
Jag ser träden jag älskade för ett år sedan
Stora, vackra fulla av rosa blommor, nytt liv
men i år betyder de just - ingenting
Jag letar efter innehåll i vardagens små bestyr
men när allt är klart är känslan densamma
När händerna ofrivilligt stillnar i knät
och kroppen är sysslolös för en stund
då går hjärnan fortfarande på högvarv
och min oro för att glömma är så stor
Jag gör listor på papper, på tavla med krita
med viktiga och oviktiga kom-ihåg
men värst är det i tankar och kropp
Där slutar jag aldrig lista, lista, lista, lista
Min fristad är natten när sömnen kliver in
för jag drömmer inte längre
Mitt hopp står till sommaren, till sol och ledighet
Jag önskar att värmen då når ända in
till havsgravarna under ögonen
till de mörka grottorna i huvudet
och till ishavet i mitten av mitt hjärtat

Idag städar jag och gråter, eller gråter och städar
Jag vet inte riktigt vilket som kom först
Liten fyller år och släkten skall komma på kalas
Då blir din frånvaro dubbelt så stor, nästan enorm
När alla är här men inte du
Jag har köpt coca cola till dig i alla fall
och den blå fleecefilten med stjärnor på ligger framme
Precis som förra året - till dig
Idag skall Liten firas oavsett vad som sker inuti mig
Men känslan är svår och jag är glad för Liten är glad
men så väldigt sorgsen för att jag saknar dig så
så jag gråter och städar, eller städar och gråter
Jag vet inte vilket behov som är störst


www.youtube.com/watch?v=Gaf8ZZ7iDcE

www.youtube.com/watch?v=CstV7P_wEH4

När minnen känns likt vassa stenar som river i en strid flod
då hänger jag mitt hopp på att det blir annorlunda
Aldrig bättre men kanske annorlunda när mina tankar går till dig
Det kanske mera känns som lena vita stenar
som stilla gungar där havets vågor når stranden - till slut
Visst är det väl så?
Visst är det väl så att tiden gör det svåra lite lättare att bära?
Det vill jag så gärna, så väldigt gärna tro.