...i går när jag kom hem så la jag mig och sov i 2 timmar. Det var så skönt att sova ikapp. Jag sover jättedåligt på nätterna. Går upp ungefär varannan timme och kissar. Jag hade glömt hur det är att vara gravid. Men ska det verkligen komma så tidigt?! Efter halva tiden?!

Halsbrännan knackar också på...det känns som det är öppet hela vägen och det bara bränner. Tuggar Gaviscon så det känns som det bubblar i hela munnen och rinner över. Men det är det enda som hjälper. Om det inte är så att jag får det av att jag är hungrig förstås då hjälper det att äta.

Apropå att äta...nu ska jag gå och fika...

...helgen har varit helt underbar, solen har värmt likaså vedspisen i stugan...stickningen till lill*n är på gång. Vagn inköpt...men det är mycket kvar än.

I morse var jag så trött så jag försov mig en liten stund, jag hann i och för sig till jobbet i tid...men det var precis och jag som tycker om att komma tidigt så jag hinner med en del innan jag egentligen börjar. Hinner ta av mig jackan i lugn och ro, sätta mig vid skrivbordet och kolla över veckan o.s.v. Men nu är jag här och det känns ok.

Ha en trevlig dag/vecka!

...v 40 är det dags för nästa besök hos bm, den 1/10 är ett par veckor dit men tiden går ju så fort...

Känner av min rygg lite idag. På vänster sida är det som ett sendrag. Jag hoppas det går över annars får jag åka hem och vila efter jobbet.

Jag har tänkt att jag ska jobba så länge det bara går så jag hoppas jag får må bra hela tiden. Men jag längtar ruskigt mycket till februari.

Har kollat runt lite på vagn och faktiskt har vi hittat en sort vi fastnat för och vi hittade då en fin på blocket. Men jag har inte hört nåt från hon som skulle sälja än...h jag hoppas den finns kvar och är så fin som den ser ut på kortet. Skulle spara oss nån slant i alla fall.

Ska även börja sticka lite nu...har beställt garn och ska sticka till hemfärden från BB så det blir pyttelitet. Kofta, byxor, mössa, vantar och sockor...längtar tills garnet kommer och jag kan sätta fart.

ha de gott i höstrusket....brrrrr

...den lill* hade lyssnat noga på sin mamma och pappa, den hade navelsträngen mellan benen så det gick inte att se vad det var.

Allt såg i alla fall fint ut. Vi fick kort med oss hem på små fotsulor =) Så himla gulliga, för övrigt så var korten av så dålig kvalite så jag blev lite besviken faktiskt... men men, det blir ju bra när den lill* väl kommer sen. Det är ju huvudsaken. Då kan man ju titta så mycket man vill.

Bm som gjorde ul var väl inte den trevligaste och det är ju också synd eftersom detta ska vara en sån fantastisk stund, både jag och sambon blev besvikna. Han sa till och med att han kunde varit utan detta ultraljud, skulle det bli någon mer bebis efter denna vill han åka till MamaMia i Sthlm och göra ultraljudet privat...det kostar ju men det kan det kanske vara värt.

För övrigt så rullar livet på, denna vecka är killarna här och det är så mysigt. Hösten närmar sig med stormsteg och för en gångs skull så gör det inte så mycket. Då kommer ju februari fortare....och bebis också.

Ha de gott ni alla där ute i cyberspace...

På fredag är det dags...rutin ultraljud!!!

Vi ska inte ta reda på vad det är för bebis, det är halva nöjet att vänta och se... =)

Som jag skrivit i presentationen så hoppas mina två killar på en liten syster...sambon och jag hoppas naturligtvis på en frisk knodd...

Jag vaknade och hade en olustig känsla i kroppen, kände inte igen magen...ringde till bm och fick en tid på eftermiddagen. Förmiddagen gick ganska långsamt. Väl hos bm sa hon att det kunde vara svårt att hitta hjärtljuden, men vi hörde direkt...det var så himla skönt. Tårarna rann och alla spänning släppte...det finns verkligen ett liv i magen!

...jag känner inte så mycket i magen än. Är i v.18 (17+5). Herregud, jag har snart gått halva tiden. Hur ska jag hinna med allt som ska göras. Jag har inte ens tänkt tanken att titta på barnkläder än...än midre spjälsäng...osv. Det finns inte så jättemycket kvar sen killarnas tid och nu när det finns en annan ekonomi så känns det kul att få kunna handla lite nytt och inte sy så mycket som jag gjorde då. Då gjorde jag eget spjälskydd, sydde om påslakan av gamla som vi hade till sängen. Så kommer det inte att bli nu.

Försöker att lugna mig och ta en dag i taget, jag kommer nog att hinna och hur mycket behövs egentligen. Vi kommer väl att få en del kan jag tro. Bättre att köpa ett grundpaket och sen vänta och se....

Ha de gott....

...masgen växer och blir större...redan!!! Undrar vart den ska ta vägen med mig?! Tror att jag har känt nån lite fisksnärt där inne...eller kanske en liten luftbubbla som spricker sönder...Mysig känsla!!! Bör komma mer och regelbundet snart tycker jag. Jag kommer inte ihåg hur det var med de äldre barnen. Jag tycker det är som att vänta första barnet igen...så mycket jag glömt men som kanske blir påmint om när det upprepar sig...har en viss oro för förlossningen. Det hade jag inte tidigare när vi planerade barn utan det har kommit i takt med att magen växer, hoppas det går över.

Kram från en röst i natten

En familj med fyra...ska bli fem...i alla fall varannan vecka...alla inblandade mår bra...trots att det kan vara svårt med en familj som inte är en kärnfamilj.

En mamma och en pappa som går skilda vägar, barnen mår ok, föräldrar mår ok. Men det är trots allt en separation. Några år går och mamma och pappa går vidare med sina liv. Kvinna möter man, Man möter kvinna. Ibland flera gånger, andra känns rätt på en gång.

Det blir en mamma, en pappa, två barn, en pappa sen tidigare och ett nytt litet liv. Hur ska de två äldre barnen må, hur blir deras reaktion på allt som händer? De mår bra, accepterar att livet går vidare, syskon blir kul. Den tidigare pappan mår bra, har accepterat livet och lever för barnen.

Pappan till det nya livet ser fram mot nytt liv, liksom mamman och de större barnen.

Mysko, men ack så underbart för de inblandade...