Nu har det regnat och stormat i snart två dagar. Rena rama Venedig ju....
         

Här går det inte att snacka om "hundväder" längre, för inte ens  hundar vill ut i detta oväder, så är det bara. Caspian ligger hellre o sover än går ut i denna mega-dusch-tillvaro.

        

Men ut måste man ju om man inte vill att ens hund ska få njurproblem eller göra på sig- så utgång blir det ju vare sig man vill eller inte.
Regnjacka, regnbyxor och så de nya fina zebrarandiga gummistövlarna på !

                    

Överallt där vi gick så såg vi nedfallna och nedblåsta trädgrenar i olika storlekar.
På vårt hus baksida var det värst. Där står det nämligen väldigt gamla träd och dom är minst sagt svaga i virket. Jag har många gånger undrat när jag ska vakna av att ha en stor trädgren bredvid mig i sängen.... i alla fall då höststormarna varit som värst.

       

Brukar skämta lite om att man kanske ska vara glad för det man får ha i sängen vid min ålder, men en trädgren är väl ändå lite väl trist kanske. Ha,ha.

Efter den turbulenta sammandrabbningen med stora dottern förra veckan, har jag inte kontaktat henne alls. Hon har heller inte kontaktat mig, men idag blev jag tvungen att sms:a henne då jag misstänkte att hon kanske tagit med sig mitt duntäcke "av misstag", trots att hennes egna två duntäcken finns kvar här som hon glömt att packa ned då hon flyttade till sin egen lya.
Hon ringde då upp mig och sade att hon faktiskt tagit det eftersom hon frös.
Konstigt att hon inte tog sina egna duntäcken istället, men så klart- de hade ju några år på nacken och mitt täcke var ju sprillans nytt.
Kanske låter som onödigt tjafs detta med täckena, men jag har inte råd att köpa något nytt och de två som är hennes är till enkelsäng. Plus att man ju frågar innan man bara tar någon annans saker oavsett om det är ens mammas täcke, anser jag.
                      


Hon kommer ialla fall förbi ikväll efter jobbet och hämtar sina två täcken samt ett par stövlar hon också glömt - jag får mitt eget duntäcke imorgon . Förhoppningsvis.
Dottern sade också återigen att hon inte vill ha kontakt med mig alls, och ville ha numret till vår advokat. Inte för jag förstår vad hon ska med det till, men jag gav henne numret.
Det är mycket trist att allt blivit så här och att hon inte kan sitta ned i lugn o ro och prata igenom saker och ting. Det tär så på krafterna att ha det så här.
Att vara så totalt hatad och överkörd.
Även om vi är två vuxna individer min stora dotter och jag, så är det ju min dotter. Det går inte att komma ifrån, och vill det inte heller.

Tonårsdottern verkar heller inte må så värst bra igen. Sur o tvär och flyr undan mest hela tiden. Flyr undan ansvar, löften osv. Lite som om att hon vore på ruta ett igen.....men utan alkohol tack o lov- hoppas jag.
Det är något som bekymrar henne helt klart, frågan är bara vad.
Har tänkt och funderat så huvudet har knakat.
Det kommer att komma fram så småningom men det hade varit bättre om hon velat prata och berätta så att jag bättre kan hjälpa henne om det behövs. 

Lilla dementa mamma ringde faktiskt själv idag från korttidsboendet.
Hon lät pigg och undrade varför jag inte kom dit idag. Lilla gumman, jag var ju hos henne häromdagen, som hon ju glömt så klart.
Vi pratade en stund om vädret och vi bestämde att jag skulle komma till helgen om det nu inte skulle vara storm och regn då också förstås.
Det är ju en bit att resa, så det förstod hon.

Jag känner att jag måste försöka få tag i en bra psykolog/psykiatriker  för jag tror faktiskt att jag håller på att bli deprimerad. Inte på grund av vädret utan för att jag inte hinner med mig själv och mina egna tankar.
Allt kretsar ju kring barnen och mamma. Jag behöver andrum och känna att jag lever. Det gör jag inte nu kan jag erkänna. Jag går på sparlåga.
Inga konkreta lösningar, inga positiva  framtidsutsikter eller händelser .
Allt verkar så praktiskt ogenomförbart, vad jag än vill och önskar göra.

Nu vill jag ialla fall ta mig en kopp kaffe....och det är fullt genomförbart.
Tur är väl det.

                     

På det stora hela så har jag ju det bra. Väldigt bra egentligen trots krämpor och besvär.
Jag har ju tre välskapta barn.
En livs levande men sjuklig mamma.
En hund och två katter.
Tak över huvudet.
Kläder på kroppen.
Mat för dagen.

Tänk.... det finns så många människor som  inte ens har en bråkdel av det.

   


Jag kan skatta mig lycklig. Mycket lycklig.....

Idag ska Caspian ha flickor på rummet.... njae kanske inte i plural, men gott o väl en stilig tik som ska vara på besök här. En äkta Grönlandshund som är så vacker.

     

Caspian och jag har varit ute mycket idag och lagt in lite vardagsträning som vanligt. Att kunna gå löst bredvid mig överallt i stan på trottoarer o vid övergångsställen osv. Han är redan suverän på detta, men man måste alltid träna för att hålla sig ajour.
Caspian är helt sagolik när han går intill mig lös och bryr sig inte om framhoppande hundar eller annat som kan störa. Helt klockren med andra ord.
Eftersom han var så duktig, blev det ett besök på SOFO PETS så klart.
Inte för att köpa hundgodis utan för att inhandla hans veterinärfoder.
I alla djuraffärer är det ju hundgodis överallt och det är strongt att kunna ha honom lös där utan att han faller för frestelserna, som ju så klart är i nos-höjd.

 

Utanför djuraffären stod det en sån där City tidningshållare eller vad man nu ska kalla dom. Nu när det är sommaruppehåll för gratistidningarna, fungerar dom som papperskorgar kan man se. Faktum är ju att Stockholm har alldeles för få papperskorgar, så detta var ett alternativ som helt klart fungerar.

            

Lite längre bort så LÅG en omkullvräkt likadan "alternativ" papperskorg.
Den innehöll inte bara skräp utan även en råtta som Caspian direkt nosade upp.
Råttan hade ingen större lust att komma fram, vilket man kan förstå när Caspian ivrigt stod och skakade av extas över sin upptäckt.




Ikväll blir det happening i Vitabergen. Parkteatern närmare bestämt.



Det blir så kallad Improviserad Schlagerfestival..... dvs det är Improvisationsteatern som ger och gör sin version av detta älskade och hatade koncept. Måste gå o titta på det om bara hundarna kan hålla sams osv.

                        



Hoppas nu bara att det varma o hittills soliga vädret håller i sig, så man slipper sitta o frysa med paraplyer - eller att alltihop blir inställt. Det vore mycket trist.
Både för publik och de som ska framträda.

Det är så det är med parkteater, nature rules.....





                                        

Vardagsmat ja...... det där med matlagning osv är inte riktigt min grej
längre och det är nog mest vädret som är boven i dramat s.a.s.
När det är varmt o kvalmigt så har man helt enkelt inte så stor matlust.
Ännu mindre matlust får man då man närmar sig Konsums grönsaksdisk....för tråkigare och osmakligare grönsaker har jag då aldrig skådat.
Hälften är ju oätligt pga mögel med mera. Konsum, hemma på min gata i stan i alla fall är under all kritik vad gäller frukt o grönt. Vet inte hur dom gör, men dom lyckas med konststycket att misslyckas helt med just frukt o grönt. Inte bara nu i sommartider, utan hela året om dessvärre.

Hur som helst så var jag en sväng till lilla dementa mamma idag på korttidsboendet Solhöjden. Det var inte så kul väder men det var ju inte vädret jag skulle hälsa på utan mamma.
Caspian i släptåg så klart och med  inköpta chokladkakor till mamma.
Mamma blev som vanligt jätteglad när vi kom, och Caspian fick agera service-hund lite grann, då en av de boende traskade iväg med honom en bit.
Hundar och djur har en fantastisk positiv effekt på sjuka o gamla människor.
Tanten sken upp när hon tog Caspians koppel och struttade iväg i sin lilla solhatt.

   


Hemresan från mamma gick ovanligt smärtfritt, dvs tog inte lika lång tid som vanligt beroende på att bussar o tåg för en gångs skull klaffade riktigt bra.

Köpte sådana där Chicken Nuggests, klyftpotatis o en god vitlökssås som jag tänkte njuta lite av till middag. 
Det höll på att inte bli någon middag alls egentligen... för kycklingbitarna, som var förpanerade, exploderade i kastrullen med olja. Helt otroligt och ofattbart.
Lite läskigt var det i o med att het olja inte är att leka med.
 


Kycklingbitarna blev liksom helt tomma inuti och innehållet exploderade ut på spisen och omkring.  Några stackars bitar klarade sig och såg tämligen ätbara ut i alla fall.

Sen var det bara att bänka sig framför dumburken och äta upp eländet i sin ensamhet. Tonårsdottern var ju hos kompisar o hade säkerligen godare middag.
TV:n bjöd ju inte på något spännande eller intressant, så jag började ta itu med Caspians öron. Han får såna jobbiga tovor i sitt "änglahårliknande" päls där.
Inhandlade en tovutredare till lilla Strössel häromdagen, och den kom väl till pass även till Caspian nu. Oj, oj säger jag bara..... vilka massor med päls o hår som försvann . Undrar om jag ska kamma o reda ur hela Caspians päls faktiskt... men då blir han nog kanske en Spansk Nakenhund vad det lider.
Se här bara vilken stor hårboll som blev av min fem minuter långa (korta) utredningstid. Det var liksom bara början....



Det är den lilla metallskapan s.a.s. som är tovutredaren, som egentligen är till katten. Funkar alltså minst lika bra på halvlånghårig hund. Toppen ju.

Nä nu blir det till att gå ut i regnet med Caspian..... usch.

Lägger in en rolig bild apropå Ikeabussen igår.
Ikea är roligt... tycker många. Själv tycker jag att Ikea är rörigt och att allt som ska sättas ihop därifrån antingen har för många skruvar eller för få.
Alltid är det nåt som inte stämmer.....  Har jag fel ?

Kan tänka mig att det faktiskt ser ut så här när man söker jobb på Ikea.....ha,ha.


              

Veckan har varit tung. Sammandrabbningen med stora dottern i veckan gjorde att luften gick ur mig på något sätt.
Men... dagarna går ju och tiden också. Tiden läker alla sår heter det, men detta sår kommer ta lång tid.
Under tiden går ju vardagen sin gilla gång och ett o annat har jag ju gjort.

Solförmörkelse skulle det bli kunde man läsa minsann..... som om inte solen förmörkades av sammandrabbningen med dottern ?
Försökte tajma in så att jag kunde få någon bra bild på solförmörkelsen, men det gick absolut inte bra alls.



Synd var det, men  jag o en väninna (Sofia) åkte iväg till Rusta i Kungens Kurva istället för att invänta bättre fokus.
En liten utflykt piggar ju upp, och att åka med Ikeas gratisbuss var ett ypperligt alternativ till SL. Det var varmt o kvavt och ännu varmare i Ikeabussen. Inte så konstigt egentligen i o med att både stolar och taket (!?!?!) i bussen var i plyschtyg.

   

Bussen gick fort som bara den och på mindre än en tjugo minuter var vi framme.
Hettan var obeskrivlig och Sofia hade tights under sin tunika och höll på att förgås av värmeslag.

   

Anledningen till att vi åkte till Rusta, var att jag så länge tänkt åka dit för att inhandla ett par gummistövlar. Den tanken har funnits i över ett år, men aldrig kommit till skott s.a.s.
Men herre gud, tänker nog många- varför åka ända dit för ett par sketna gummistövlar..... men det är inte alls så konstigt.
Jag har alltid velat ha zebrarandiga gummistövlar, och det är just vad dom har där på Rusta. För 149:- dessutom. Som hittat.
Då blir min lilla "kollektion" eller "outfit" komplett nämligen. Se själva :



Dramaten-vagnen, kopplet, selen, lågskorna, höstskorna, handväskan, börsen och klockan---och nu slutligen  gummistövlarna.
Nu är samlingen i det närmaste komplett skulle jag vilja säga.
Lite knäppt o knasigt måhända....men ganska kul.
Allt började som en gimmick i o med min förra hund Sixten-Blixten, som ju också var svart/vit och på den vägen är det. Caspian är ju också svart/vit så han har också fått ta del av min lilla tokhobby....zebrarandigt.
Nog om det...men intresseklubben antecknar....

      

Antecknas bör också att på stan, på väg hem från Kungens Kurva, så vimlade det av folk . Vem är då den typiske stadsflaneraren tro?
Japanen med sin kamera runt halsen, eller den förvirrade och vilse turisten i gemen ? Nej då, det är dessa glassiga unga män i sina solbrillor......



Dom går där och bara stajlar och äger.....
Synd att man inte är ung längre, för det hade varit kul att busvissla efter dom.
Sånt kan man ju banne mig inte göra när man passerat 50, eller kan man det
utan att bli kallad "kärring-sjuk" ?

Sofia och jag gick förbi NK's skyltfönster och fick se deras Pride-skyltning.
Fler affärer hade anammat temat i o för sig, men NK har en klart mer sofistikerad stil.
  

Vi såg en rolig skylt också.....
som helt klart borde haft ett bindestreck. Eller ?

   


Så på det stora hela blev gårdagen en ganska trevlig dag.

Torsdag och sedvanlig pannkaksdag.....
Självklart !
Allt härhemma har ju återigen blivit pannkaka !

Med facit i handen skulle jag lätt vilja kunna dra tillbaka tiden och göra allt på ett helt annat sätt för att må bättre....kanske.
Ingen idé att gråta över spilld mjölk... i synnerhet då mjölken är slut.

Har återigen suttit hela natten o googlat och sökt ännu mer information osv om Borderline i vuxen ålder, för det skiljer sig ju lite från borderline i yngre år.
Hittade en helt underbar video på Youtube om just hur borderline affekterar omgivningen och den närmaste familjekretsen.
Undrar verkligen om dagens psykologer, psykoterapeuter m.fl tittar på sådana videor, det skulle säkerligen hjälpa dom i sitt jobb faktiskt.

www.youtube.com/watch?v=WTBhKVEm_mA

Vore jättekul o intressant om ni kunde kommentera vad ni anser om videon, och om någon kanske kunde berätta om egna erfarenheter vad gäller Bordeline.
Antingen egen borderline eller anhörigs.

Nu ska jag i alla fall ut med Caspian...... en sysselsättning som är rena rama medicinen för en sargad själ.

Jag är deppig idag. Känner sorg och känner mig totalt värdelös och misslyckad som mamma o förälder efter gårdagkvällens strapatser med stora dottern.
Innerst inne vill jag ju inget annat än älska min stora dotter...men hon förstör chanserna till en vettig och kärleksfull relation.

                      

Hur jag än gör, vad jag än säger och hur jag än beter mig så är det taggarna utåt från hennes sida. Känns hopplöst och som en oändlig historia som aldrig får ett slut.

Jag vill inget hellre heller än att hon får hjälp med sig själv.
Har erbjudit mig att gå o prata hos terapeut tillsammans med henne, i hoppom att reparera vår relation och om möjligt få den att fungera----- men hon vill inte.
För det är ju inget fel på henne, enligt henne själv.

Jag själv har många fel o brister även om jag på ålderns höst lärt mig att tona ner och vara mer lyhörd än jag kanske varit förut.
Man blir lugnare, får insikt om sitt eget beteende ju äldre man blir och många gånger så kan man faktiskt tycka illa om det forna jaget.
Då vill det till att man gör det bästa av alltihop.

Att ständigt behöva bita sig i tungan, väga ord på guldvåg och känna sig kränkt är inte vad jag hade önskat mig - men som jag nu måste göra.
Önskar jag kunde komma på en universallösning som gjorde att familjen kunde fungera smärtfritt i alla lägen.
Jag är varken bitter eller martyr och hoppas för varje dag som går att det ska ske ett mirakel som gör det möjligt att ha en fungerande relation till min stora dotter.

Hon är duktig på jobbet.
Hon är social bland vänner.
Hon har egentligen ett hjärta av guld.
Ändå har hon det så jobbigt.

Jag tycker så synd om henne.
Mest synd om henne för att hon inte tar de händer som sträckts och sträcks  ut till henne. Där hon kan få hjälp, inre ro och insikt.
Jag oroar mig givetvis för hur det ska gå för henne i framtiden, hon är ju snart 30 år. Varför har hon inte försökt få hjälp under alla dessa vuxen-år som gått ?
Varför har hon inte tagit chanserna till hjälp  när de givits henne ?

Ja säg det ?

Som det är nu känns det som om jag gjort henne illa, även om det är för hennes eget bästa s.a.s.
Men...hon ÄR aggressiv, manipulativ och destruktiv- det är otroligt svårt att närma sig henne utan att bli verbalt mördad och stucken i hjärta och själ av henne.

Känner att jag skulle behöva ha en time-out från allt vad barn, mamma och hundar heter.... men det är ju bara en flykt, det vet jag.
Då är det banne mig bättre att ta tjuren vid hornen och smida medan järnet är varmt....


     


Jag får ta dagen som den kommer helt enkelt och finna lösningar på vägen....

Ja, om jag bara det visste.....
Här på bloggen är mitt liv som en öppen bok måhända, men känner att boken börjar bli utsliten och nästintill oläsbar.

Igår kväll blev en kväll jag sent kommer glömma.
Det skulle bli en trevlig kväll var det tänkt, men som slutade med total kortslutning.
Stora dottern skulle komma hit efter jobbet och vi skulle titta på film o ha det trevligt som sagt. Tonårsdottern var redan på hennes jobb så jag såg framemot att ha dem bägge här och vi skulle vara tillsammans alla tre.
Stora dottern slutade strax efter nio på kvällen, så jag hade några timmar innan jag skulle ut med Caspian och kunde således ta det lugnt och titta på film.

Döttrarna anlände inte förrän vid kvart i elva dock. Dom hade handlat med sig lite godis o läsk till filmen. Mycket uppskattat av mig som faktiskt sms:at om att jag så gärna skulle vilja ha lite sånt.

Satte på filmen men stora dottern kunde inte slappna av. Tonårsdottern å andra sidan satt o bloggade och sms:ade pojkvännen omvartannat. Allt började kännas stressat och jag kände att detta med filmkväll började urarta. Frågade om vi inte skulle titta på filmen eller om vi kanske skulle ta det en annan gång.
Som att trycka på en knapp triggade stora dottern igång på detta och sedan började det sedvanliga tjafset och till slut var hennes ton hatisk, kränkande och så vidare. Hon ältade gamla saker och var minst sagt otrevlig.
Jag trodde mitt huvud skulle explodera...... min ork var som bortblåst.
Stora dotterns munhuggeri går inte av för hackor, och hon bara fortsatte.

Klockan var ju nu närmare tolv på natten och jag bad henne dämpa sig i o med att jag ju inte vill bli vräkt eller få hem störningsjouren eller så.
När hon inte gav sig utan gick på som en ångvält, kände jag mig totalt maktlös i mitt eget hem.
Jag bad henne till slut att åka hem till sig.
Hon vägrade och fortsatte sitt lilla frispel....ett av oändliga i raden under årens lopp.

Jag tog till slut och ringde upp en vän till henne och försökte prata med honom och om han möjligtvis kunde prata henne tillrätta. Mig lyssnade hon ju inte på alls.
Lämnade telefonluren till stora dottern, som ömsom skrek o ömsom pratade med honom om hur orättvist hon var behandlad och hur jag förstört hennes liv osv osv osv och att alla minsann hatar mig. Hennes sätt var (och är) minst sagt provokativt och manipulativt och hatfyllt.

                         


Tonårsdottern, som ju själv har det jobbigt med sitt s.a.s bad mig be storasyster gå sin väg- och när hon märkte att det inte fungerade så bad hon mig ringa polisen för hon orkade inte heller att storasyster höll på så här.
Hon menade att det nog var bäst att polisen kom så att storasyster fattade att det var allvar. (precis som den gången hon själv förstod allvaret i då jag ringt polisen då hon själv var aggressiv o hotfull mot mig för ungefär ett år sedan)

Kände mig som en totalhavererad dator ungefär..... utan möjlighet att reboota.

        

Efter mycket övervägande ringde jag 112.
Förklarade för dom att jag bett min vuxna dotter gå hem men totalvägrade.
Pratade med dom en stund och dom beslöt sig för att komma till oss, för att om möjligt kunna tala stora dottern tillrätta och vara till hjälp att lösa situtationen.

Efter en kvart ungefär så kom polisen. Fyra stycken stora polismän.
Kändes som om hela lägenheten var full av poliser. Dom var väldigt trevliga, kunniga och lyhörda både vad gällde mig och tonårsdottern men givetvis också gentemot stora dottern.
En av poliserna var mkt väl insatt i borderline och såg direkt att stora dottern inte alls mådde bra. Han berättade också att intag av alkohol bara förvärrar aggressionerna och fungerar som en extra trigger, varför han såg o hörde att hon klart behöver hjälp. Jag förklarade att jag försökt få henne att söka hjälp  men att hon vägrat även detta.
Hur som helst, dom kunde inte tvinga min stora dotter till att söka hjälp med deras hjälp att skjutsa henne till något ställe där hon kunde få prata med psykolog.
Inte heller kunde dom tvinga henne att tacka ja till att bli hemskjutsad av dom.
Däremot kunde dom hjälpa henne att avlägsna sig  från mitt hem.
Stora dottern ville inte gå o prata med någon psykolog, inte heller ville hon få skjuts hem till sig. Läget var svårt.

Efter en lång stunds prat, två poliser pratade med stora dottern och de andra två pratade med tonårsdottern och mig- så gick både stora dottern och poliserna.

Känslorna som kom inom mig var minst sagt jobbiga.
Att som mamma behöva köra min egen vuxna dotter på porten s.a.s.
att som mamma behöva ta till medel som kanske bevisar att jag är svag.......
även om jag vet att jag har ett starkt psyke som orkat så här länge.
Jag är ingen dålig förälder bara för att jag ber om hjälp i en situation som
jag själv inte kan bemästra.

Jag är inte bitter, jag är inte arg, jag är  ledsen och förtvivlad....
för jag vill ju hjälpa min stora dotter som mår så dåligt att hon inte
själv inser hur det är fatt.

Alla verkar vi ha fått kortslutning....

    

Torkan breder ut sig.
Värst torka är det dock i media.
Är det inte provokativa italienare som sextrakasserar en blond svensk tjej, så är det webtester om hur väl man känner till vad kriminella heter på " riktigt ". Snacka om värdelöst vetande.....





    

  Vad heter våra mest kända brottslingar - egentligen?

Testa dina kunskaper här om vad de egentligen heter och kallas.

Ja, man tar sig för pannan. Så fullkomligen idiotiskt att testa sina kunskaper om våra brottslingar. Se till att fånga dom som är i farten istället.
----

Ännu några dagar har gått och solen har strålat som bara den.
Trots varningssignaler och diverse avskräckande fotografiska exempel i media,
verkar folk inte fatta hur farliga solens strålar är, utan ligger och solar  tills dom mer eller mindre brinner upp. För att inte tala om dom som både solar, somnar och har druckit alkohol innan. Grattis.....solsting är att vänta som är långt värre än man tror.

Vill man slippa rynkor eller slippa operera bort dom för dyra pengar, ska man nog låta bli att vistas i solen över huvudtaget. Lättare sagt än gjort kanske....
Oavsett plastikkirurgi eller inte så finns det kvinnor som trots sin ålder lyckats bibehålla sin skönhet otroligt bra.



Om jag såg hälften så bra ut när jag om några år fyller 60, vore jag glad.

En tjej som ser bra ut är väl BlondinBella..... men hon å andra sidan är ju så ung att hon knappast behöver oroa sig för rynkor.
Hon är ialla fall ganska så lik en ung Agneta Fältskog tycker jag.



Många tycker nog att dom inte är speciellt lika varandra, men lite lika är dom nog allt.
-------

Igår kväll när det började skymma såg jag en konstig sak på gatan.
Det rörde på sig.... vad det nu var.
Ett djur var det, men såg ut ungefär som en kastanj.
Den försökte flyga men det gick inte så värst bra. Faktum är att den var ganska äcklig. Googlade lite när jag kom in och fick se att det måste ha rört sig om en skalbagge som kallas " dykare" . Korkat namn i o med att den ju försökte flyga och inte simma eller dyka.
     

Insekter finns det gott om och nu blir de bara fler o fler i denna värme.
Insektsnät är ett måste liksom fläkt inne för man ska orka.
Imorgon är det söndag och då ska jag försöka ta mig till pappas grav och fixa lite fint där. OM det inte är alldeles för varmt, för då vet i sjutton om jag har någon lust att sitta på ett superhett pendeltåg mitt på dan.

Nu väntar sängen med rena lakan ..... härligt.

Det kändes som lördag idag faktiskt. Solen sken och det kändes riktigt nice.
Visserligen var/är det ju söndag idag men det kändes ändå så pass skönt att jag tog mig en tur till lilla dementa mamma och korttidsboendet hon är på.
Bäst att passa på innan pendeltågen börjar strejka också.... he,he.
Det blev i alla fall en riktig nostalgitripp av det hela, i o med att jag tog svängen förbi mammas lägenhet också. Hämtade posten och passade på att titta i lite gamla fotoalbum osv.
Då hittade jag lite gamla visitkort som tillhört pappa och det var inte några visitkort kan jag säga. Kolla här nedan vilken lustig adress firman har..... ingen firma man kanske frivilligt besöker, eller ?




Bland sakerna hittade jag också en gammal SL-åkremsa, som i o för sig inte har alltför många år på nacken , men den kostade betydligt mindre än dagens- det är ett som är säkert, plus att dom var längre förr också.

           

Sen hittade jag gamla bilder på mig själv också.... från 80-talet.
Huslig var man tydligen och stod vid spisen. Sen en bild där man ser hur TV o video verkade vara i stort sett av antik modell med extra antenn o allt. Ja herre gud....

    

Man  var inte någon "bitch" direkt, utan en hårt heltidsarbetande mamma......
Men bitchen kom fram ju äldre jag blev.

                         

På korttidsboendet var det som vanligt trevligt och fint.
Mamma blev så glad när hon fick syn på mig att hon hoppade upp ur trädgårdssoffan med ens och det kändes härligt att äntligen kunnat åka till henne nu när bussarna går igen.




Det är så himla synd att resan dit kommunalt tar sådan evinnerlig tid bara.....
ca 1 ½ timme dit och lika mycket tillbaka hem.
Det handlar ju om att först ta buss till pendeltågsstationen för att åka tåget och sedan en buss till igen för att komma fram.
Ett heldagsprojekt kan man gott säga. I synnerhet då bussarna där inte går mer än en gång i timmen och dom går inte enligt tidtabellen heller, utan går lite hur dom vill. Man behöver alltså vara i god tid på hållplatsen.
Herre gud, det låter ju som om det var på bonnvishan  som mamma finns.

Jag kom inte hem förrän vid sjutiden ikväll och det var tur att tonårsdottern var hemma o var hundvakt och skött det hur bra som helst med mat o allt.
Så nu är man lite trött i luvan och känner inte alls för att gå ut sista rundan med Caspian egentligen....men  eftersom jag har en burk Coca Cola  med mig så kommer jag inte att somna på vägen ialla fall.
Jag är nog Coca Cola-beroende när allt kommer omkring. Jag är ju mer eller mindre uppfödd på just det under alla mina åt utomlands.
Konstigt nog har jag haft turen att ha bra tänder o saliv, varför jag endast haft 5 riktiga hål i hela mitt liv.

                     

Snart är det läggdags och det ska bli underbart att få vila min trötta o värkande kropp. Imorgon är en ny dag.....nya äventyr.