oktober 3

(2011-10-03)

Hösten har verkligen kommit nu och med den alla underbara färger som förgyller omgivningen. Man kan gå i timmar och titta på alla dessa härliga träd i sina fantastiska höstkostymer. Under skorna har löven börjat prassla så där lite mysigt också.  Ett inre lugn sprider sig som en ömsint vind i kroppen och jag får nog påstå att hösten är min favorittid. Visserligen lite mörkt och så, men så mysigt ändå.




Idag har jag varit o hämtat ett paket minsann. Det var vinterjackan som jag budade hem på Tradera. Precis som med soffan, så var jackan finare i verkligheten än på bilden så jag är mer än nöjd. Den satt dessutom perfekt, så nu slipper jag frysa i vinter som ju lär bli minst lika kall som förra årets.

                                  

Såg förresten en liten kul men läskig sak på ett av husen idag. Med tanke på att det är mycket fuktigt ute nu i och med allt regn osv, undrar jag lite hur man tänkt då man dragit elen......




Ikväll åt vi fisk här hemma. Panerad och med färskpotatis och sås till. Fisk mättar tyvärr inte så värst bra tycker jag, men är gott.  Det dröjde inte så länge innan man kände sig lite sugen på nåt igen, så då tog vi och kokade de färska rödbetorna jag köpt. Sådant tar tid, varför de kokta rödbetorna med smör till, inte blev serverade förrän vid 21.30 tiden. Den som väntar på nåt gott.....
Man kan faktiskt färga kläder i rödbetsspad och det var precis vad jag gjorde när väl rödbetorna var färdiga. Slängde i en T-shirt som blivit missfärgad i tvätten, och vips så blev den rosa och fin. Hur bra som helst.



Kunde inte låta bli att ta en rolig bild, där man ju lätt kan tro att vi äter kläder till middag.... ett alternativ till "koka soppa på en spik" så att säga.

Nu blir det snart sista rundan med Caspian, som säkerligen känner för att springa runt lite i Vitan iklädd sin säkerhetsväst med rött blinksken och bjällran i halsbandet.

Sen blir det natti natti här.

0

kommentarer

oktober 1

(2011-10-01)

Natten som var, var nog den mest jobbiga på mycket länge. Smärtorna jag genomled under nattens och morgontimmarna var bland de värsta jag upplevt. Med ungefär 1 ½ timmes sömn i någon slags halvsittande ställning, var det så dags att hämta den tingade soffan som jag hittat på Blocket. Morgonen spenderade jag med att sakta men säkert flytta undan möbler och saker så att "nya" soffan lätt skulle kunna ställas på plats.  Förarbete är A och O anser jag, så det var bara att sätta igång eftersom jag ju inte kunde göra detta igår kväll pga värken.

Jag skulle möta upp Beatrice och hennes man som skulle skjutsa mig för att hämta soffan men först var det ju utgång med Caspian som gällde.
Tog och slog en signal till några andra underbara människor, Jane och hennes man och frågade lite försiktigt om dom möjligtvis kunde ha Caspian  några timmar medan jag hämtade soffan. Vilken lycka, dom sade att det gick hur bra som helst. Vi möttes upp en stund senare i hundrastgården och sen bar det iväg med Beatrice och hennes man för att hämta släpet på Statoil till att börja med.

Det var som en önskedröm att kunna sitta i deras bil och bara bli skjutsad som en prinsessa . Vi pratade om ditten och datten och lite om Fjällgatan och omnejden. Då blev både Beatrice och jag häpna när det visade sig att både hon och jag gått på samma lekskola, Sofia Småbarnsskola som det hette på den tiden, på just Fjällgatan.




Världen är bra liten.... vi pratade vidare om fröknarna där på lekskolan och att min pappas faster, Dagmar Dahlberg, ju var den som var föreståndare och chefsdiakonissa på Ersta. Beatrice visste ju allt om både henne och hennes kokerska Gerda och även min pappas kusin Kerstin Rosengren.
Det var verkligen en trevlig bilresa med många minnen  och igenkännanden.

När vi kom fram till adressen där soffan fanns så var vi lite tidiga. Det var ett fint område med många fina 20- och 30-talshus. Lägenhetshus  och småvillor om vartannat. Jättetrevligt område. Det unga paret som sålde soffan var supertrevliga och soffan, ja den var ännu finare i verkligheten än på bilden på Blocket. Jag som var orolig över att det skulle vara precis tvärtom. Jag var överlycklig och soffan lastades på släpet och sen iväg hemåt igen.
Allt gick så fort och smidigt.

När vi kom hem hit, hemma på min gata i stan, så var det ju så att Beatrice's man som skulle bära upp soffan inte kunde göra detta själv utan det behövde sju en stark man till.  Vi kvinnor skulle trots vår styrka, inte kunnat detta varpå jag plötsligt fick för mig att man kanske kunde fråga eventuellt förbipasserande män om hjälp.
Gjorde slag i saken och när det kom ett ungt par förbi på trottoaren så frågade jag ifall killen ville tjäna en liten slant. Dom stannade upp och tittade på släpvagnen och soffan.          -  Hjälp med att bära upp soffan ?, frågade killen. Ja, svarade jag och erbjöd en slant. Självklart sade killen och han ville inte ha ett endaste öre för besväret .
Jag trodde knappt mina öron. Finns det verkligen sådana hjälpsamma människor, vet jag att jag tänkte . Killen högg i direkt och jag gick upp  och låste upp hemma hos mig. Beatrice hjälpte till med att bära upp alla plymåerna till soffan .




Hemma stod den gamla fd trotjänaren till soffa, en otroligt sliten sådan som helst av allt skulle ha slängts på tippen för länge länge sedan.
Beatrice man och den helt okända hjälpsamma killen tog var sitt tag i den gamla soffan och kånkade ned med den till släpvagnen. Helt ofattbart och helt underbart härligt.
Jag frågade än en gång om inte killen ville ha betalt för sin fantastiska hjälp, men han svarade bara att han såg detta som ett helt gratis gym-pass. Vilken kille alltså !

Som tack till både Beatrice o hennes man samt killen och hans flickvän, som för övrigt stått nere på trottoaren och väntat hela tiden- gav jag var sin påse med egenhändigt odlade tomater från mina plantor på balkongen.
Dom blev jätteglada allihop och det gladde mig oerhört att ha fått gett dom något åtminstone.

Caspian var hos Jane o hennes man o deras hund Buster uppe på Fjällgatan och jag slog dom en signal och berättade att allt hade gått som smort och att jag nu var hemma, redo att hämta Caspian. Ingen brådska svarade dom och vi beslöt att mötas upp vid hundrastgården några timmar senare så att jag fick vila/ta igen mig lite.





Jag satte mig på min fina soffa och bara njöt, även om värken kändes molande.
Gick in i köket och tog en Alvedon för säkerhets skull så att värken inte skulle bli än värre, likt den i natt.
Plötsligt ringde mobilen. Det var min stora son som ringde. Han var i stan och frågade om han fick titta förbi. Javisst sade jag men att jag skulle hämta Caspian ganska snart inpå.
Sonen kom upp och såg soffan och tyckte den var fin. Den gamla skinnfåtöljen som verkligen sett sina bästa dagar för mycket länge sen hade jag ställt utanför dörren.





Den skulle nu få gå hädan, ner till grovsoprummet äntligen. Frågan var ju bara hur den skulle komma dit. Jag frågade sonen om inte han kunde tänka sig att hjälpa sin gamla mamma, och visst kunde han det.

Så här i efterhand så känner jag enorm tacksamhet, eufori och ödmjukhet inför alla dessa människor som idag gjort det märkbart omöjliga, helt  möjligt för mig.
Helt fantastiskt och jag hade aldrig kunnat drömma om  en sådan härlig dag.
I synnerhet inte efter en sån mardrömslik natt .

Jag tackar även högre makter för att de varit på min sida idag.
Misstänker att lilla pappa haft ett finger med i spelet och tänder därför ett ljus ikväll
som tack för att han finns däruppe och håller ställningarna.
Tack.

0

kommentarer

(2011-10-01)

september 29

(2011-09-29)

Denna otroligt jobbiga tandvärk tar snart kål på mig. Den förpestar det mesta och snart går det inte längre. Alvedon om än 1 g förslår inte alls och att stå med huvudet över brödrostens hetta som smärtlindring funkar inte heller.

Vaknade i arla morgonstund av tandvärken som inte gjort sig påmind på några dagar, så det gick inte att ligga kvar i sängen utan det blev till att gå upp och stoppa i sig  Alvedon.
Vid varje minsta väderomslag sätter helvetet igång och dessutom så blir den sk "trillingnerven" drabbad också vilket gör det hela ännu värre.


                  



Här nedan två länkar om hur det är att ha det som jag har det alltför ofta.

facial-neuralgia.org/Finland/esitesv.html

www.ostran.se/nyheter/kalmar/inget_kan_doeva_...

0

kommentarer

september 27

(2011-09-27)

Idag har det varit hur skönt väder som helst och därför föreföll det ju naturligt att vara utomhus så mycket som helst för att riktigt  njuta av den milda hösten. När vi promenerat en bra stund så blev jag  så glad när  när jag såg att Vitabergens  Café fortfarande var öppet.  Efter att ha varit en stund i hundrastgården så gick jag till cafét och köpte mig en vanlig ostsmörgås (dock inlindad i plast) och en liten festis dricka. 
Det var gott med lite "mat" i magen.
Efter det tog vi oss till Dogstore för att klippa Caspians klor.
Madde med sina hundar följde med.
Jag kände att jag blev lite illamående på vägen men inte mer än att jag kunde fortsätta.
Efter kloklippningen beslöt jag mig för att gå hem i alla fall och ta det lite lugnt. Jag mådde ännu sämre och magen lät som en tvättmaskin på centrifugering ungefär.
Hm... undrade smått om den där smörgåsen var så värst fräsch alls. Brödet var ju nästan gummiliknande och luktade inte färskt i och för sig men ändå.
Nåja, det förblir ett mysterium men nåt var fel det var ju solklart.

Jag kände mig febrig och illamående och sprang på toa. Nog var det smörgåsen alltid.....

Efter att ha vilat en  timma så mådde jag fortfarande illa och någon middag blev det därför inte för min egen del. Dottern tog en sådan där fryst pizza ur frysen så hon klarade sig bra.

Jag tvingades till slut att sms:a vännen Hasse och be om assistans med en kissrunda med Caspian för jag var bra spak och dottern var med storasyster på annat håll.
Hasse, denna genomsnälla och härliga människa ställde upp, trots att han själv går på penicillin. Han är guld värd och en verklig vän i viken. Det är som ordspråket: den halte hjälper den lytte....

När Hasse kom in igen med Caspian, som gått som en spårvagn på räls, var det dags för mig att försöka få i mig någonting. Det fick bli glutenfri havregrynsgröt med lite fruktsocker strött ovanpå och med laktosfri mjölk. Knappast någon lyxmiddag, men alltid nåt.
Magen lugnade ner sig betydligt av denna "behandling" och tur var väl det.

Lade mig sedan och vilade ytterligare för att orka ta sista rundan med Caspian sen.

På sista rundan brukar vi gå samma väg som alltid och ikväll hade det ju så klart börjat regna också. Kvavt och konstigt väder med strilande regn. Kändes lite som när det rengade i Japan när vi bodde där.
När vi kom till stället med gatlyktan vid trappen ned mot Tengan, som varit trasig i över 1 ½ månad , och trots två felanmälningar via mail till den som står för stället där den finns, upptäckte jag att någon annan också tröttnat på att lampan inte lyser. Någon hade tejpat fast en lapp på lyktstolpen/lampkupan. Riktigt humoristiskt faktiskt. Det är då man börjar undra över hur mycket som krävs för att byta en glödlampa..... ha ha.






Ska bli mycket intressant och se om dom kommer att laga lampan eller ej....

Nu blir det sängen direkt, känner mig verkligen inte på  topp.

0

kommentarer

september 26

(2011-09-26)

Har sovit mycket ryckigt i natt efter gårdagsnattens allergiäventyr. Kände mig väl kanske inte helt utsövd men klart bättre än ingenting. Känns som om man i alla fall nu fått näsan över vattenytan och kan se land så att säga. Inte helt okej än, men på god väg.

Caspian som fått sova över hos kompisen Fritte hade det ju hur mysigt som helst där och jag har lugnt bara gjort vad jag kunnat för att kurera mig här hemma.
Titta så mysigt han hade det när han låg skavtassars med Fritte.

 



När dagen blev eftermiddag kom så en väninna till mig på besök med sin underbart fina hund Apollo.



Han hade skadat sig på sin tass, eller rättare sagt sin klo-sporre på höger framben. Tog mig en titt och försökte lägga ett hyfsat bandage som han givetvis ville bita bort. Imorgon ska matten åka till Djurakuten och kolla upp det ordentligt och med lite tur så kanske han får sporren bortopererad helt och hållet vilket det är det absolut bästa. Sporrar som hundar har fyller ingen funktion och behövs inte alls. Många tar bort sporrarna redan när hundarna är små valpar och det är ju jättebra. Sporrarna sitter mest i vägen och kan vid lek och så vidare antingen gå av eller fläkas upp helt och kräva mycket vård.
Apollo var så fin där han låg  och tyckte lite synd om sig själv så klart.....
Apollo är en så underbar hund och jag skulle lätt kunna adoptera honom också.

När kvällen kom var det dags att möta upp Caspian, Fritte o hans ägare i hundrastgården.
Det var en fröjd att se Caspian, även om han inte var så där dunderglad över att se mig. Två nätter borta är ingen lång tid i och för sig, men han är ju van att vara borta ibland när det jagas osv. Underbart var det i alla fall att ha med sig honom hem sen .

Sista nattrundan blev som vanligt lite försenad. Vi gick först förbi dom fula höghusen lite och där på gräset kunde vi se att någon tydligen hade tröttnat helt, eller delvis i alla fall.
Kassar och väskor med kläder osv i en enda röra .


Det blev i alla fall en riktig bonusrunda för Caspian, för när vi kom upp i Vitabergsparken  fanns nämligen en hare  som han fått upp kornet på , men jag lät honom hållas en stund.
Han fick sen på kommando springa en stund och sedan kallade jag in honom. Några busvisslingar senare kom han tillbaka som ett skott.

Haren klarade sig galant och skuttade så sött över gräset. En riktigt söt liten ung hare som dessutom lät mig fota den nära nära. Den var inte ett endaste dugg rädd eller skygg.




Nu blir det astmamedicin och lite korsord innan lampan släcks här hemma.
Det har varit en minst sagt innehållsrik helg, även om den inte varit speciellt kul.

0

kommentarer

september 25

(2011-09-25)

Såg framemot fredagen så eftersom Caspian skulle få sova över hos s in hundkompis Fritte. Allt var frid och fröjd och dottern skulle ut o träffa kompisar, så jag såg framemot en kväll i soffan framför TV:n  utan att behöva gå ut sista rundan i kylan.

Tandvärken låg och irriterade i och för sig, men jag vet ju sedan länge att väderomslaget till det kyligare är den största boven i dramat varför jag givetvis hade tagit Alvedon.
Satt väl i soffan och glodde på diverse program och tyckte att det var ganska så angenämt.
Hade ju fixat tvätten och disken och behövde inte bry mig om någonting mer än att ta det lugnt.

Min brännskadade handled har tack och lov börjat repa sig och jag byter bandage frekvent och är noga med att smörja in och hålla rent. Alltid något i positiv riktning så att säga.


  


Kvällen övergick till natt och klockan hade blivit bra mycket mer än 02.00. Det började verkligen bli dags att lägga sig för natten. Vanlig procedur med mina grönstarr- ögondroppar, KOLmedicinen och sedan tandborstning. Inget konstigt med det liksom. Såg framemot att ligga och titta  på några av de roliga program som dom sänder mitt i natten, så att man kan somna med ett leende på läpparna vilket expertis säger att man mår bra av.

                                                  


Gick in i badrummet och borstade mina tänder. Tandvärken ville inte riktigt släppa greppet så jag beslöt att skölja munnen noga med vatten så all tandkräm försvann och sedan vänta lite till för att ta och använda lite Corsodyl som är mkt bra när man har tandinfektion.
Har använt det förut och det är mycket bra.                              


När jag gjort detta och gick och lade mig för natten så hände något mycket märkligt. Som om jag höll på att kvävas. Tungan hade nu svullnat upp till mer än dubbel storlek och var ömsom röd och vit med skrovlig yta, svullnade rejält i svalg och hals.

                          

En allergisk reaktion alltså. Men på vad ???? Hade ju inte gjort något konstigt eller annorlunda den dagen eller ätit något konstigt heller. Mysteriumet var ett faktum, men besvären än mer påtagliga.
Det började bli rejält jobbigt med andningen så jag tog det säkra för det osäkra och stoppade i mig en Clarityntablett direkt. Väntade en stund, cirka tjugo minuter av vånda.
Då blev det till att ta Betapred cortisontabletter. I förhoppningen om att reaktionen skulle brytas och tungan minska i storlek samt att svalg och hals också skulle återfå sitt ursprungliga utseende och funktion. Tiden gick och tyvärr så blev det inte bättre, utan sämre.

Ringde då till Sös och kollade om dom tyckte jag skulle komma in. Absolut sade dom i o med att dom fått upp journalen i datorn och såg att jag både hade KOL och hjärtproblem osv. Plus att Antihistaminet och Kortisonet inte hjälpt mig.
Dom ringde ambulans och skickade på en gång.
På en gång var faktiskt nästan på en gång..... en kvart senare var dom på plats.
Två underbara kvinnliga ambulansmän (?) som var lugna och kategoriska, precis som jag önskade. 
Jag började bli matt och så vidare, trots att min syresättning av blodet var helt okej.

Väl inne på SöS togs jag till triagen direkt vilket jag tackar högre makter och givetvis personalen för. Kan ha berott på att det var ganska så lugnt där trots att det var fredagsnatt.  Kanyl sattes i armen ifall att det behövdes något medikament intravenöst för att hjälpa mig om det blev ännu sämre med mig.
Jag var bra trött och frös som bara den.  Läkaren, en mycket trevlig kille som jag faktiskt träffat förut tror jag, ville ha mig kvar på observation i och med att mitt tillstånd inte förbättrades.  Jag var torr i munnen och  tungan kändes som en stor uppblåsbar bassäng inne i munnen.  Andades lugnt och fint och körde lite förlossningsteknisk andning som är bra för det inte bara hjälper syret utan förvillar hjärnan lite så att lugnet blir bra och blodtryck och hjärtfrekvensen blir stabilare.
Till slut slocknade jag en stund i kanske tjugo minuter.  När jag vaknade frågade jag om jag kunde få något att dricka för det kändes som sandpapper i munnen. Man hänvisade till den mat-och-dryckesautomat som fanns i besöksrummet.
Inga kontanter på fickan så klart, men bankomat fanns i entréhallen sades mig.
Frisk luft har ingen dött av tänkte jag, och bad att få gå dit vilket jag fick.
Ute var det så kallt att det kändes som i början på vintern. Redan ?
Det var skönt med frisk luft även om den var jobbig att inandas. Nyttigare än sjukhusluften i alla fall som ju är den torraste som finns.




Sjukhusets entré var det tommaste och mest öde jag skådat på länge. Ändå var ju klockan halv sex på morgonen.
Gick tillbaka sakta till akuten med min hundralapp och växlade den i apparaten som finns där för att kunna handla  i automaten.
Tryckte på en LOKA men fick konstigt nog en SPRITE med Citron/limon. Knappast gott och än mindre trevligt för min tunga och svalg. Shit happens.

När klockan var halv nio på morgonen kom läkaren tillbaka och kollade mig och sade att jag kunde få gå hem, men ta en halv dos Betapred imorgon ( som idag). Det kommer jag inte att göra eftersom när jag gjorde det en gång förut så blev det nåt konstigt och jag blev sämre igen med hög feber osv. Den resan vill jag absolut inte göra fler gånger.

Hemma fanns dottern och hennes väninna som skulle sova över hos oss och som inte vetat om någonting om vad som hänt. Hon hade i och för sig kommit hem innan jag åkte in i ambulans men jag lät henne och väninnan sova då. Lyckligt ovetande.
Efter ett stort glas vatten och rigorös handtvätt, stapplade jag till sängs. Aporpå rigorös handdtvätt kan berättas att ingen på akutmottagningen av personalen hade skyddshandskar på sig. Den enda jag såg som hade det var städerskan, som ju var anställd i en städfirma.
Handsprit fanns visserligen att tillgå, men såg bara en ena läkare använda det vid ett tillfälle. Man häpnar, men  förundras inte över hur det kommer sig att bakterier och baciller sprider sig .

Somnade till slut någon gång efter klockan tio på morgonen , totalt utmattad.

-------

Idag har jag tagit det mycket lugnt och jag blev så lycklig när hunden Frittes ägare sade att Caspian kunde få sova över i natt också. Vilka änglar dom är.

Tog en mycket försiktig promenad i friska luften på kvällen, dels för att gå till ICA för att handla mjölk och Actimel. Kom på att jag skulle köpa det mesta som fanns som var Laktos - och glutenfritt. Så fick det bli. Man måste prova sig fram när det kommer till att må bra.



Nu är det dags att försöka sova lite igen..... tiden läker ju alla sår sägs det.

Såren på insidan däremot, dom där man får genom livet av olika saker som sårar en, ja dom läker inte, dom bara blir diffusare. Tur är väl det ändå.

God natt

0

kommentarer

september 22

(2011-09-22)

Sanning är alltid bäst och det är den som alltid kommer fram på ett eller annat sätt.
Sanningen kan vara en befrielse för en människa  medan det för en annan kan vara något som gör mycket ont och knappt outhärdligt.

                   

Sanningen är bäst i alla lägen oavsett vad.
En del väljer att inte se sanningen i vitögat, inte vilja höra eller prata om den.
Andra gör inget annat än proklamerar sina sanningar vitt och brett, även om dom faktiskt råkar vara det rakt motsatta - lögner.

I vilket fall som helst så har alla sanningar konsekvenser.
Bra och dåliga, eller  man kanske ska  säga mindre bra,  för att det inte ska låta alltför negativt.

Ibland finns det dom som inte vill höra sanningen utan lever i SIN sanning av det som sagts, gjorts eller hänt. Inte på något mytomaniskt sätt utan bara helt med skygglappar så att säga.
Dom är det ju synd om faktiskt.
Dom vägrar att ta in den sanning som är sann, och lever vidare i tron att deras sanning är det sanna när det i verkligheten är precis tvärtom. Sådant är mycket mycket jobbigt och energikrävande.

Att vara ärlig är ett av människans bästa karaktärsdrag/egenskaper.
Att kunna skilja på rätt och fel likaså.

Att ljuga för med sig oanade konsekvenser och därför är det ju bra mycket lättare att vara ärlig och tala sanning.
Då behöver man aldrig vara rädd och man har inget att dölja.

Jag förundras över att det finns många människor som ljuger ofta och mycket.
Många gånger om små  bagateller och petitesser, helt utan anledning .
Har aldrig förstått varför. Vad skäms dom över ? Vad är dom rädda för ?

Man lever ett liv här på jorden och efter bästa förmåga.
I den förmågan ligger sanningen och varför då inte leva så ?
                                          

0

kommentarer

september 21

(2011-09-21)

Toppen ! Njae inte mycket va..... Jo det skulle vara vädret i så fall kanske.

Handen och armen känns väl sisådär efter "bränn-olyckan". Det kostar verkligen på att försöka hålla brännsåren rena och skyddade från allt som inte är bra. Mepitelkompresserna jag köpt kommer ju bara i förpackningar om två stycken för den digra summan ev 109:- , så imorgon måste jag köpa nya och det tar verkligen emot. Visst, jag hade väl kanske kunnat gå till distriktssköterskan kanske och få det rengjort och omlagt, men risken att jag får någon annan mindre bakterie där är nog större än om jag gör det själv.

Satt förresten 20 minuter i telefonkö i förmiddags till husläkaren för att boka en tid och när det verkade som om jag kommit fram så kom istället en röst, som sade att telefontiden var slut och så bröts samtalet. Tack så jävla mycket !
De 20 minutrarna jag väntat i onödan hade jag kunnat använda till så mycket annat.

         



Dottern kom hem sprudlande glad från frisörskolan idag. Sånt  gläder en mamma. Hon hade fått bra omdömen och blivit godkänd  på ett prov. Läraren som varit så otroligt korkad sist hade dock inte bett om ursäkt för den klart felaktiga kommentaren hon fällt som jag skrivit om tidigare och det vet i sjutton om det kommer ske över huvud taget. Allt verkar mycket tungrott och märkligt på den skolan. Minst sagt.

Igår jag jag på Konsum vid Vintertullen. Den enda matvaruaffären för tillfället vid Vintertullen då ju ICA slagit igen. Konsum borde ha sett sin potential kan man tycka, men istället har den sjunkit till botten både vad gäller sortiment och fräschör. Det är så sunkit där att man blir riktigt orolig. Nu när dom fått s.a.s. alla kunder, borde dom tänkt till lite och sett sin chans att bli superbra. Istället har dom gammal mat, dammiga produkter, undermåligt sortiment och skitigt som aldrig förr. För att inte tala om lådan där det ska ligga bakpotatis ....





Skulle köpa en sån där rund Hushållsost som var på X-trapris, men det var tur att jag lyfte på ostarna lite. Där låg flera ostar som var både mögliga och hade djur i sig. Hur äckligt kan det bli ? Tog osten och gick till kassan och visade upp den och bad kassörskan meddela att dom ostarna nog knappast var ätbara. Dessutom såg man att ostarna hade varit FRYSTA.....
                                          

Jag har en känsla av att det mesta just nu är upp-och-ned i vårt samhälle.
Ingen tar något på allvar och ingen vill ta sitt ansvar och så vidare. Alla vill tjäna pengar men helst helt utan ansträngning. Fiffel och båg överallt och så vidare.

Allt går som på räls fast i negativ riktning och på denna räls, lägger sig folk och blir överkörda titt som tätt. Både metaforiskt och i realiteten, som är ytterst tragiskt men samtidigt också fullt förståeligt faktiskt.

Ett samhälle måste fungera för alla, i synnerhet i en demokrati som Sverige.
Men gör det det då ? Nej verkligen inte !
Det finns alltid de som gagnas och de som förlorar. Oavsett hur man gör eller tänker.
Om alla, oavsett politisk åsikt eller religion, kunde göra så gott dom kunde, skulle nog allt se bättre ut för så många fler. Det tror jag i alla fall. Självklart kan jag ha fel i min ideologiska tanke. Som det heter.... tanken är god.

0

kommentarer

september 18

(2011-09-18)

Säga vad man vill om friluftsliv och detta att ha hund. Allt är inte rosenrött utan kan ibland till och med vara rent livsfarligt. Nästintill i alla fall.

Fredagen bjöd på fint väder igen och vad vore bättre än en liten tur till Hammarby Sjöstad med Madde och alla vovvar. Man får ju passa på så länge det går innan det blir för kallt.
Lille Fritjof som ju älskar att bada, hade långlina med och hans iver mot vattnet gick inte att ta miste på. Han blev som galen.  Långlinan trasslade ihop sig en aning men inte på något sätt problematiskt alls. Det som däremot blev problematiskt var att Fritjof hade FÖR bråttom varpå jag inte riktigt hann med och fastnade med handen och armen. Det som sedan utspelade sig gjorde ofantligt ont kan jag säga.

                            


 Linan brände helt enkelt bort hud på handleden och armen. Det sved till ordentligt och såg väl inte så där jättekul ut. Jag hade tyvärr inte mitt Första Hjälpen-kit med mig, så det fick bli lite improviserad rengöring med Alcogel. Gissa om det sved ännu mer men jag hade inget annat. Sen försökte jag fästa en pappersnäsduk över såren men det funkade inte så värst bra.



Fritjof den mest envist energiske och outtröttlige  lille Parson Jack Russel som finns. Ibland lite jobbig, men helt underbart kul och härlig.

Hundarna hade en jättehärlig tid där vi stranden och det var ju det som gjorde att jag för stunden kunde glömma bort den värsta smärtan som tur var.









Rätt var det var så kom två stycken killar från Parkförvaltningen som tömde papperskorgar och så. Jag frågade dom hur det kom sig att det var och är så skräpigt där på gräsmattan och vid strandkanten. Dom svarade att det helt enkelt inte fanns pengar till att städa upp där. Herre gud, vad kan det kosta att kratta undan skiten och slänga?????


 
Efter någon timme där vid stranden med glada hundar kände jag att jag nog borde gå hem och se över min skada om inte annat.

Hemma igen så såg jag att ganska mycket hud hade bränts bort och andra gradens brännskada var ett faktum. Aj aj. Nåja, jag hade tur som inte "brände" bort tvärs över handleden för då hade venerna och ådrorna gått åt skogen och sjukhusbesök hade varit ett måste. Så lite tur hade jag nog ändå.


            

Rengöring, kompress och självhäftande gasbinda blev bandagering som fick duga så länge.

På kvällen gick jag upp till lilla dementa mamma en sväng och hon satt i matsalen och halvsov stackarn. Hon lös upp lite när hon såg att det var jag. Jag hade med mig tidningen Veteranen som jag prenumererar på åt henne. 

                                                     

Det var något som inte stämde riktigt med mamma, förutom att hon ju numera är tandlös i överkäken så klart. Det var kläderna. Jag kände inte igen dom alls. Knappast hennes egna i alla fall.  Mamma har ju inte såna kläder utan fina och till och med märkeskläder osv. Jag vet att hon ibland "plockar på sig" koftor el så från allrummet om hon suttit där, men det här handlade inte om det. För det andra så var kläderna långt ifrån fräscha utan såg både smutsiga och urtvättade ut på en o samma gång liksom.
Tragiskt att se henne så ofräsch och nergången.

Jag vet inte, men mammas boende har försämrats otroligt det senaste året. Undrar verkligen vad som hänt där. Vad som inte händer där vet vi ju .....
Det enda jag är glad för är att hennes kontaktman(kvinna) är handplockad av mig och mamma och den som hon tycker allra mest om där. Sådant är mycket mycket viktigt i kontakten med och vården av  mamma . Mamma har ju haft fler kontaktmän (kvinnor) under de två år hon bott där och frågan är om det är bra alls att hålla på och byta kontakter sådär. Gamla människor och i synnerhet dementa behöver lugn och ro och ha ett genuint förtroende till de som vårdar dem och är de som ska känna dem.
Så jag är så glad att hon har sin kontaktman som hon känner sig bekväm med och tycker så mycket om. Men... det tog ett möte att få till det och så ska det inte behöva vara. Varje boende och anhörig måste få vara delaktig i kontaktmannaskapet för det är det primära och viktigaste i den dementes trygghet och vardag.

När jag skulle byta bandage  på handen i förmiddags såg brännsåren inte så bra ut. Så jag bestämde mig för att försöka ta mig till Apoteket för att införskaffa lite saker att underlätta läkning osv.
 Inte nog med en ond tand utan nu även en ond hand.

                             


Jag beslöt mig för att prova  Mepitel som är en speciell brännskadekompress så att säga. För två ynka kompresser fick jag betala det hutlösa priset 109 :- 
När jag kom hem så blev det bandagebyte och så rengöring och så vidare.

Yngsta dottern är i Borlänge igen hos kompisar. Hon fick ett ryck och åkte dit hipp som happ mer eller mindre. Kul att hon kände sig bättre från förkylningen och kunde göra en sådan spontangrej. Det är ju sånt man minns sen när man blir äldre. Hon skulle kommit tillbaka ikväll men missade tåget så nu kommer hon inte hem förrän imorgon. Tänk så det kan bli....

Stora dottern kom hit till mig ikväll och vi tittade på lite TV och åt lite. Jag somnade som vanligt i soffan och var väl inte direkt  social. Man kan inte vara på topp jämt.


 

 

0

kommentarer