- Du är här:
- Familjeliv.se
- Bloggar
- Personligt
- Föräldraskap
- Antitanti i Vitabergen, södermalm
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i bloggarna
Sida: 3 av 171
Totalt 1713 inlägg
421978 besök
Antitanti i Vitabergen, södermalm
december 31
av: antitanti
För att summera 2011, året som snart är till ända, med ett enda ord är inte så svårt.
Ordet blir tveklöst "JOBBIGT " .
Jobbigt inte bara för mig och de mina, utan även för nära vänner som ligger mig varmt om hjärtat. 2011 har verkligen varit ett prövningarnas år. På många sätt-
Sällan har väl hänt så mycket elände på ett och samma år.
Det var inte många ljusglimtar tyvärr, så nu är det bara att hoppas på ett mycket bättre 2012 på alla tänkbara sätt och vis.
När de tråkiga händelserna är fler än de trevliga, ja då känns det lite motigt.
Inför det nya året har jag inga som helst nyårslöften....sådant slutade jag med för många många år sedan.
Jo, möjligen det att jag ska försöka vara ännu mera snäll, empatisk, lyhörd och inte vara alltför cynisk.
När det kommer till Nyårsfirandet blir det inte mycket till firande här hemma. Det blir Caspian och jag . Det är inte alls fy skam utan kan vara ganska skönt, om det inte vore för Caspians extrema smällar- och fyrverkerirädsla.
Det blir till att titta på TV:n med ganska högt ljud på och sedan får han Zylkene så att han är lite lugnare. I värsta fall får vi ta vår tillflykt till badrummet där vi ju har lilla transistorradion. Det smäller ju på alla sidor om vår lägenhet och det ekar något fruktansvärt så allt blir liksom gånger två.
Det gäller bara att hinna gå ut med honom innan de värsta raketerna och fyrverkerierna sätter igång, för då är det helt omöjligt att få honom att ens kissa.
Sista rundan i natt såg ut att gå bra, tills att någon så klart skulle smälla av några smällare långt bort. Inte tillräckligt långt bort, för Caspian reagerade direkt och sen var den rundan förstörd. Nu har han inte bajsat så vem vet när han måste göra det...... kanske vid 05 och då är det bara att bylta på sig och gå ut igen.
Lilla dementa mamma kommer vi att försöka gå till en liten stund mitt på dagen imorgon för att önska gott nytt år. Hon har det trots allt lugnare på boendet än om hon skulle vara här hos mig med en skotträdd hund, och för övrigt så lägger dom sig nog redan vid sju på kvällen där .
Ordet blir tveklöst "JOBBIGT " .
Jobbigt inte bara för mig och de mina, utan även för nära vänner som ligger mig varmt om hjärtat. 2011 har verkligen varit ett prövningarnas år. På många sätt-
Sällan har väl hänt så mycket elände på ett och samma år.
Det var inte många ljusglimtar tyvärr, så nu är det bara att hoppas på ett mycket bättre 2012 på alla tänkbara sätt och vis.
När de tråkiga händelserna är fler än de trevliga, ja då känns det lite motigt.
Inför det nya året har jag inga som helst nyårslöften....sådant slutade jag med för många många år sedan.
Jo, möjligen det att jag ska försöka vara ännu mera snäll, empatisk, lyhörd och inte vara alltför cynisk.
När det kommer till Nyårsfirandet blir det inte mycket till firande här hemma. Det blir Caspian och jag . Det är inte alls fy skam utan kan vara ganska skönt, om det inte vore för Caspians extrema smällar- och fyrverkerirädsla.
Det blir till att titta på TV:n med ganska högt ljud på och sedan får han Zylkene så att han är lite lugnare. I värsta fall får vi ta vår tillflykt till badrummet där vi ju har lilla transistorradion. Det smäller ju på alla sidor om vår lägenhet och det ekar något fruktansvärt så allt blir liksom gånger två.
Det gäller bara att hinna gå ut med honom innan de värsta raketerna och fyrverkerierna sätter igång, för då är det helt omöjligt att få honom att ens kissa.
Sista rundan i natt såg ut att gå bra, tills att någon så klart skulle smälla av några smällare långt bort. Inte tillräckligt långt bort, för Caspian reagerade direkt och sen var den rundan förstörd. Nu har han inte bajsat så vem vet när han måste göra det...... kanske vid 05 och då är det bara att bylta på sig och gå ut igen.
Lilla dementa mamma kommer vi att försöka gå till en liten stund mitt på dagen imorgon för att önska gott nytt år. Hon har det trots allt lugnare på boendet än om hon skulle vara här hos mig med en skotträdd hund, och för övrigt så lägger dom sig nog redan vid sju på kvällen där .
0
december 29
av: antitanti
Varför ska det smällas smällare i tid och otid för ? Varför kan man inte göra det på Nyårsafton och låta de andra dagarna vara smällfria ?
Titt som tätt, redan innan jul så smälls det smällare här omkring. Sen fortsätter det långt inpå vårkanten......Så enerverande faktiskt. Här en bild från förra våren.....
Att Cykelringen över huvudtaget har något med annat än cyklar att göra är för mig en gåta.... och i synnerhet fyrverkerier och smällare, som ju är långt ifrån miljövänliga som ju cyklar anses vara. Man annonserar återigen om smällare och fyrverkerier på Cykelringen.
Wirströms Järnaffär har inte sålt fyrverkerier o smällare på flera år nu och stor eloge till dom, liksom ICA MAXI.
Nu handlar det ju inte bara om att hundar blir rädda och gamla som får sitt livs chock, utan över huvud taget så smälls det på tok för mycket och för ofta.
Det är dessvärre inte några små smällare utan riktigt stora megasmällare modell Bazookas som avfyras så att fönstrena skallrar.
Som en krigszon mer eller mindre. Är det det som är meningen med fyrverkerier och smällare, att det ska låta som när det är fullt krig ? Jag tror nog att de som varit med om krig faktiskt får väldigt obehagliga flashbacks av just smällare o fyrverkerier som ju låter som skottsalvor och bomber.
Småungar, ynglingar och deras korkade fäder (förlåt alla pappor) är ute med sina fyrverkerikassar fyllda till bredden för att smälla lite här och där.
Vet inte vad det är med fäder, men det är som om dom blir barn på nytt så fort dom ser smällare och vill gärna imponera på sina små telningar.
Föredömet hade ju varit att INTE smälla smällare och istället berättat för barnen om vad som kan hända om man smäller av sig fingrarna, vad som händer om en hund blir rädd och sliter sig och blir överkörd då den springer rakt ut i trafiken skräckslagen av smällarna.
Sista rundan med Caspian ikväll blev rena rama skräckupplevelsen för honom. Några ungdomar hade köpt en hel arsenal med smällare och fyrverkerier som dom gladeligen slängde iväg hur och var som helst i Vitabergsparken. Det var inga små pjäser dom avfyrade utan enorma saker som smällde värre än det värsta blixtnedslaget.
Caspian skakade som ett asplöv och kunde varken kissa eller bajsa utan ville bara bort från allt. Tur att han var kopplad, för annars hade han nog sprungit rätt ut i trafiken eller lagt sig under nåt för att ta skydd och vägrat komma ut.
Vi var några stycken som ringde polisen i hopp om att dom skulle ta dom som höll på och smällde, men dom var fullt upptagna med att jaga klottrare.
Herre gud.... det låter inte när dom klottrar och inga hundar eller gamla känsliga människor blir rädda av klotter. Polisen hade väl ändå kunnat ta marodörerna som smällde tycker man ju.
Imorgon får jag nog börja ge Caspian Zylkene mot sin skotträdsla, som tyvärr kommer sig från då han för några år sedan blev skrämd då pojkar kastade en sk häxpipa (smällare) precis intill honom. Innan dess hade Caspian inga som helst problem med vare smällare eller fyrverkerier.
Vi fick ikväll dela upp sista rundan i två utgångar pga smällarna.
Poliserna träffade vi på som var i full färd med att ta bilder på allehanda klotter på Sofiaskolans fasad. Klottrarna körde dom efter minsann....
När vi skulle hem sen så stötte vi på en kille som var så berusad att han höll på att stupa i gatan med ansiktet före. Frågade honom om han behövde hjälp. Han behövde en taxi mumlade han, men lyckades inte ringa själv från sin mobil.
Som den medmänniska jag är, ringde jag taxi åt honom. Är man så berusad och ensam (vare sig man är kille eller tjej) så kan vad som helst hända om natten, så det föll mig helt naturligt att hjälpa honom få en taxi.
Taxin kom inom fem minuter och killen kom hem ordentligt. Slutet gott allting gott.
Nu blir det sängen som får ta över.
Titt som tätt, redan innan jul så smälls det smällare här omkring. Sen fortsätter det långt inpå vårkanten......Så enerverande faktiskt. Här en bild från förra våren.....
Att Cykelringen över huvudtaget har något med annat än cyklar att göra är för mig en gåta.... och i synnerhet fyrverkerier och smällare, som ju är långt ifrån miljövänliga som ju cyklar anses vara. Man annonserar återigen om smällare och fyrverkerier på Cykelringen.
Wirströms Järnaffär har inte sålt fyrverkerier o smällare på flera år nu och stor eloge till dom, liksom ICA MAXI.
Nu handlar det ju inte bara om att hundar blir rädda och gamla som får sitt livs chock, utan över huvud taget så smälls det på tok för mycket och för ofta.
Det är dessvärre inte några små smällare utan riktigt stora megasmällare modell Bazookas som avfyras så att fönstrena skallrar.
Som en krigszon mer eller mindre. Är det det som är meningen med fyrverkerier och smällare, att det ska låta som när det är fullt krig ? Jag tror nog att de som varit med om krig faktiskt får väldigt obehagliga flashbacks av just smällare o fyrverkerier som ju låter som skottsalvor och bomber.
Småungar, ynglingar och deras korkade fäder (förlåt alla pappor) är ute med sina fyrverkerikassar fyllda till bredden för att smälla lite här och där.
Vet inte vad det är med fäder, men det är som om dom blir barn på nytt så fort dom ser smällare och vill gärna imponera på sina små telningar.
Föredömet hade ju varit att INTE smälla smällare och istället berättat för barnen om vad som kan hända om man smäller av sig fingrarna, vad som händer om en hund blir rädd och sliter sig och blir överkörd då den springer rakt ut i trafiken skräckslagen av smällarna.
Sista rundan med Caspian ikväll blev rena rama skräckupplevelsen för honom. Några ungdomar hade köpt en hel arsenal med smällare och fyrverkerier som dom gladeligen slängde iväg hur och var som helst i Vitabergsparken. Det var inga små pjäser dom avfyrade utan enorma saker som smällde värre än det värsta blixtnedslaget.
Caspian skakade som ett asplöv och kunde varken kissa eller bajsa utan ville bara bort från allt. Tur att han var kopplad, för annars hade han nog sprungit rätt ut i trafiken eller lagt sig under nåt för att ta skydd och vägrat komma ut.
Vi var några stycken som ringde polisen i hopp om att dom skulle ta dom som höll på och smällde, men dom var fullt upptagna med att jaga klottrare.
Herre gud.... det låter inte när dom klottrar och inga hundar eller gamla känsliga människor blir rädda av klotter. Polisen hade väl ändå kunnat ta marodörerna som smällde tycker man ju.
Imorgon får jag nog börja ge Caspian Zylkene mot sin skotträdsla, som tyvärr kommer sig från då han för några år sedan blev skrämd då pojkar kastade en sk häxpipa (smällare) precis intill honom. Innan dess hade Caspian inga som helst problem med vare smällare eller fyrverkerier.
Vi fick ikväll dela upp sista rundan i två utgångar pga smällarna.
Poliserna träffade vi på som var i full färd med att ta bilder på allehanda klotter på Sofiaskolans fasad. Klottrarna körde dom efter minsann....
När vi skulle hem sen så stötte vi på en kille som var så berusad att han höll på att stupa i gatan med ansiktet före. Frågade honom om han behövde hjälp. Han behövde en taxi mumlade han, men lyckades inte ringa själv från sin mobil.
Som den medmänniska jag är, ringde jag taxi åt honom. Är man så berusad och ensam (vare sig man är kille eller tjej) så kan vad som helst hända om natten, så det föll mig helt naturligt att hjälpa honom få en taxi.
Taxin kom inom fem minuter och killen kom hem ordentligt. Slutet gott allting gott.
Nu blir det sängen som får ta över.
0
december 25
av: antitanti
Kassen med julpapper och skräp står utanför dörren. Julafton är avklarad och nu är det bara att invänta kommande Valborg, Påsk och Midsommar. Men först ska det väl bli lite vinterväder först antar jag. Å andra sidan så är jag ganska nöjd med att ha en helt snöfri vinter och helst då utan alltför många minusgrader också.
Misstänker att vintervädret kommer lagom till Sportlovet i Februari och kommer sedan att vara vintrigt ända fram till midsommar om det vill sig riktigt illa. Men varför måla fan på väggen, när man kan ha honom i skallen. Fan och hans moster heter det, men någon moster har jag då aldrig sett eller upplevt vad gäller min förbannade värk. Kanske tur det.
Julafton igår blev faktiskt bättre än jag hade räknat med, trots att det blev lite stressigt.
Vi började med att gå upp och julfira lite med dementa mamma på boendet. Stora dottern jobbade men kom ner en stund till lilla mormor. Stora sonen och yngsta dottern var på plats också så klart.
Vi fikade och jag hade med mig lite julklappar till mamma som hon inte riktigt förstod men uppskattade på sitt sätt ändå tror jag.
Mamma var väldigt trött. Hon låg faktiskt och vilade när vi kom dit. Hon såg lite uttorkad ut och hade tappat i vikt så att det märktes.
Hon har ju i och för sig precis avslutat en penicillinkur för sina E-coli bakterier i urinen, så det kan ju ha med det att göra, även om jag misstänker att hon inte får i sig tillräckligt med mat. Jag vet ju hur hon satt sitt och försökte äta sin middag vilket tog väldigt lång tid då hon mer eller mindre måste suga i sig maten när hon saknar sina tänder i överkäken helt. Yngsta dottern hjälpte mormor med att äta lite god choklad som hon fått av stora dottern i julklapp, och visst tyckte lilla mormor att det var mumsigt.
Stora dotter satt med mormor och det var så rörande fint. Mormor nästan somnade där hon satt tryggt .
När vi hade varit hos lilla dementa mamma och haft det trevligt, var det dags att gå hem till mig och äta julmiddag och fira lite jul.
Jag hade varit lite orolig över att julfirandet skulle kännas väldigt konstigt utan lilla mormor på plats, men faktum var att det gick riktigt bra och blev fint ändå. Det blev traditionellt julbord med skinka och allt. Stora dottern hade inhandlat potatis och sill och resten hade jag ordnat. I år hade jag faktiskt inte gjort någon rätt själv, utan litade till de färdiga alternativ som affärerna har. Det blev dock ingen Jansson i år, till sonens besvikelse. Förra året gjorde jag ju Jansson men ingen åt, så det ville jag inte göra om.
Julklapparna delades ut och alla blev nöjda och glada .
Jag fick min favoritparfym av min yngsta dotter, som var en stor överraskning. Den parfymen är så dyr att jag knappt vågar säga namnet. FRACAS , och den finns bara i en enda butik i hela Stockholm. Jag trodde knappt mina ögon när jag öppnade paketet, och jag såg nog ut som en levande fågelkolk med öppen mun när jag såg vad det var.
Oj oj.
Av stora sonen fick jag också något som fick mig att nästan trilla av stolen.
Först stod det på paketet: Till världens bästa mamma.....
Inuti paketet var en ask från Albrekts Guld. I den asken låg det finaste guldhjärta med kedja. Jag blev verkligen rörd och kände mig överväldigad .
Av stora dottern fick jag en bra slags börs att ha småpengar i då jag är ute med hundarna och så fick jag en jättefin tröja samt pengar. Toppensaker alltihop.
På kvällspromenade med Caspian, träffade vi en liten chihuahua-tik som också hade fått en röd julrosett runt halsen, precis som Caspian. Dom var verkligen söta ihop.
Idag, juldagen, har varit seg. Orkade knappt gå ur sängen om jag ska vara ärlig. Caspian var minst lika trött så vi gick inte ut förrän sent på vår första runda.
Skönt att ha en hund som är som en själv.... lite lagom slapp och slö när det behövs.
Snart är det natt igen och imorgon är det Annan Dag Jul och mellandagsreorna gör att folk går man ur huse för att göra fynd.
Jag själv tar sådant med ro, har inget jag skulle vilja lägga pengar på, förutom möjligtvis en ny mobil då min nuvarande ju saknar knappsats osv osv och borde slängts för länge sen.
Var sak har sin tid.... så en vacker dag kanske jag hittar en mobil som jag har behov av, för ett som är säkert är att den måste ha en kamera på minst 8 megapixlar , annars kan det kvitta.
Misstänker att vintervädret kommer lagom till Sportlovet i Februari och kommer sedan att vara vintrigt ända fram till midsommar om det vill sig riktigt illa. Men varför måla fan på väggen, när man kan ha honom i skallen. Fan och hans moster heter det, men någon moster har jag då aldrig sett eller upplevt vad gäller min förbannade värk. Kanske tur det.
Julafton igår blev faktiskt bättre än jag hade räknat med, trots att det blev lite stressigt.
Vi började med att gå upp och julfira lite med dementa mamma på boendet. Stora dottern jobbade men kom ner en stund till lilla mormor. Stora sonen och yngsta dottern var på plats också så klart.
Vi fikade och jag hade med mig lite julklappar till mamma som hon inte riktigt förstod men uppskattade på sitt sätt ändå tror jag.
Mamma var väldigt trött. Hon låg faktiskt och vilade när vi kom dit. Hon såg lite uttorkad ut och hade tappat i vikt så att det märktes.
Hon har ju i och för sig precis avslutat en penicillinkur för sina E-coli bakterier i urinen, så det kan ju ha med det att göra, även om jag misstänker att hon inte får i sig tillräckligt med mat. Jag vet ju hur hon satt sitt och försökte äta sin middag vilket tog väldigt lång tid då hon mer eller mindre måste suga i sig maten när hon saknar sina tänder i överkäken helt. Yngsta dottern hjälpte mormor med att äta lite god choklad som hon fått av stora dottern i julklapp, och visst tyckte lilla mormor att det var mumsigt.
Stora dotter satt med mormor och det var så rörande fint. Mormor nästan somnade där hon satt tryggt .
När vi hade varit hos lilla dementa mamma och haft det trevligt, var det dags att gå hem till mig och äta julmiddag och fira lite jul.
Jag hade varit lite orolig över att julfirandet skulle kännas väldigt konstigt utan lilla mormor på plats, men faktum var att det gick riktigt bra och blev fint ändå. Det blev traditionellt julbord med skinka och allt. Stora dottern hade inhandlat potatis och sill och resten hade jag ordnat. I år hade jag faktiskt inte gjort någon rätt själv, utan litade till de färdiga alternativ som affärerna har. Det blev dock ingen Jansson i år, till sonens besvikelse. Förra året gjorde jag ju Jansson men ingen åt, så det ville jag inte göra om.
Julklapparna delades ut och alla blev nöjda och glada .
Jag fick min favoritparfym av min yngsta dotter, som var en stor överraskning. Den parfymen är så dyr att jag knappt vågar säga namnet. FRACAS , och den finns bara i en enda butik i hela Stockholm. Jag trodde knappt mina ögon när jag öppnade paketet, och jag såg nog ut som en levande fågelkolk med öppen mun när jag såg vad det var.
Oj oj.
Av stora sonen fick jag också något som fick mig att nästan trilla av stolen.
Först stod det på paketet: Till världens bästa mamma.....
Inuti paketet var en ask från Albrekts Guld. I den asken låg det finaste guldhjärta med kedja. Jag blev verkligen rörd och kände mig överväldigad .
Av stora dottern fick jag en bra slags börs att ha småpengar i då jag är ute med hundarna och så fick jag en jättefin tröja samt pengar. Toppensaker alltihop.
På kvällspromenade med Caspian, träffade vi en liten chihuahua-tik som också hade fått en röd julrosett runt halsen, precis som Caspian. Dom var verkligen söta ihop.
Idag, juldagen, har varit seg. Orkade knappt gå ur sängen om jag ska vara ärlig. Caspian var minst lika trött så vi gick inte ut förrän sent på vår första runda.
Skönt att ha en hund som är som en själv.... lite lagom slapp och slö när det behövs.
Snart är det natt igen och imorgon är det Annan Dag Jul och mellandagsreorna gör att folk går man ur huse för att göra fynd.
Jag själv tar sådant med ro, har inget jag skulle vilja lägga pengar på, förutom möjligtvis en ny mobil då min nuvarande ju saknar knappsats osv osv och borde slängts för länge sen.
Var sak har sin tid.... så en vacker dag kanske jag hittar en mobil som jag har behov av, för ett som är säkert är att den måste ha en kamera på minst 8 megapixlar , annars kan det kvitta.
0
december 24
av: antitanti
december 22
av: antitanti
Dagarna har gått med rasande fart och snart står julen för dörren som det heter.
Ett litet humoristiskt uttryck faktiskt det där att julen står för dörren.
Det blir ju jobbigt att komma ut genom dörren om julen står för så att säga ...... ha ha.
I natt när jag inte kunde sova på grund av min trillingnervssmärta, såg jag filmen Ghazas Tårar som var en dokumentär om hur vardagslivet såg ut för de Palestinier hade det mitt i kriget och hur grymt det var. Alla barn som skadades eller dog var nåt så fruktansvärt och också alla de barn som miste sina föräldrar och släktingar.
Dom var helt utlämnade att klara sig själva och helt enkelt överleva.
Man måste förstå att dessa människor aldrig någonsin kommer att bli vad vi kallar normala rent själsligen eller mentalt.
Att ha varit mitt i krig och sett allt på riktigt och nära inpå, sätter spår för livet.
Kommer alltid att finnas på dessa människors näthinnor och minsta lilla stilla stund, så poppar minnena upp igen. Fasansfullt.
Därför känner jag än mer motstånd till allt som handlar om smällare och fyrverkerier som så många tycker är både kul och fantastiskt. Jag misstänker starkt att ljudet och ljusskenet av smällarna och fyrverkerierna bara blir en slags flashback för dessa arma människor.
Att hjälpa dessa människor, om dom lyckas fly till ett icke krigsdrabbat land, är mycket svårt. Inte materiellt, men på det psykiska planet.
Det är i det närmaste omöjligt att förstå deras förlust och förtvivlan.
Människor som aldrig upplevt sorg eller som aldrig behövt springa för sina liv, har inte en susning om vad det hela handlar om.
Hur kan man då inbilla sig att man kan hjälpa dessa förstörda, förtvivlade och förintade människor ?
Jag säger det om och om igen :
Politik, religion, sport och pengar....... är grogrunder för krig, som i sin tur bara ger olycka.
Ett litet humoristiskt uttryck faktiskt det där att julen står för dörren.
Det blir ju jobbigt att komma ut genom dörren om julen står för så att säga ...... ha ha.
I natt när jag inte kunde sova på grund av min trillingnervssmärta, såg jag filmen Ghazas Tårar som var en dokumentär om hur vardagslivet såg ut för de Palestinier hade det mitt i kriget och hur grymt det var. Alla barn som skadades eller dog var nåt så fruktansvärt och också alla de barn som miste sina föräldrar och släktingar.
Dom var helt utlämnade att klara sig själva och helt enkelt överleva.
Man måste förstå att dessa människor aldrig någonsin kommer att bli vad vi kallar normala rent själsligen eller mentalt.
Att ha varit mitt i krig och sett allt på riktigt och nära inpå, sätter spår för livet.
Kommer alltid att finnas på dessa människors näthinnor och minsta lilla stilla stund, så poppar minnena upp igen. Fasansfullt.
Därför känner jag än mer motstånd till allt som handlar om smällare och fyrverkerier som så många tycker är både kul och fantastiskt. Jag misstänker starkt att ljudet och ljusskenet av smällarna och fyrverkerierna bara blir en slags flashback för dessa arma människor.
Att hjälpa dessa människor, om dom lyckas fly till ett icke krigsdrabbat land, är mycket svårt. Inte materiellt, men på det psykiska planet.
Det är i det närmaste omöjligt att förstå deras förlust och förtvivlan.
Människor som aldrig upplevt sorg eller som aldrig behövt springa för sina liv, har inte en susning om vad det hela handlar om.
Hur kan man då inbilla sig att man kan hjälpa dessa förstörda, förtvivlade och förintade människor ?
Jag säger det om och om igen :
Politik, religion, sport och pengar....... är grogrunder för krig, som i sin tur bara ger olycka.
0
december 19
av: antitanti
Helgen har varit en regnig sådan. Förutom det lilla snöfall som kom igår som mest blev blask förstås.
Det är vid sådant här väder som man faktiskt kan ledsna lite grann på att ha hund. Detta eviga avsköljande och torkande av hundar och allt grus o skräp som släpas in utifrån.
Å andra sidan är det trots allt ganska så skönt att få komma ut och röra på sig och få lite frisk luft, så gnälla ska man kanske inte göra.
Jag fick ju mail i fredags om att jag skulle bli ersatt från hyresvärden för den förstörda maten, och visst skulle jag det - MEN det jag hade på känn, var att hyresvärden säkerligen hade tänkt sig att dra bort ersättningssumman från nästkommande hyra.
Ha.... precis så blev det när jag väl ringde upp hyresvärden och skulle höra mig för ang. ersättningen. Då fick jag höra att det var just det man hade tänkt göra, men se där sade jag stopp och belägg direkt. Jag berätta för hyresvärden att så kan man banne mig inte göra utan att först ha frågat hyresgästen om vilket ersättningssätt man bestämt osv. Jag tog i ganska mycket och blev rejält arg.
Vi blir ju knappast mätta av att hyran minskas NÄSTA månad.... vi har ju inte haft pengar att köpa mat för ens en gång.
Tog kontakt med Hyresgästföreningen och även de sade att ersättning ska betalas ut i pengar och inget annat. Tänkte väl det.
På eftermiddagen ringde till slut hyresvärden upp och frågade om det fanns något konto att sätta in ersättningen på. Så där ja. Så skulle det vara och han fick mina uppgifter.
Huruvida ersättningen landar innan jul visste hyresvärden inte och jag hyser väl ingen större förhoppning att det händer, men önskar gör jag ju så klart.
Apropå ventilationsfirman hit och dit, så träffade jag en annan granne i huset bredvid som kunde berätta att firman borrat och haft sig hur mycket som helst i deras hus också- MEN att dom borrat helt fel och åt fanders flera gånger.
Verkar ju helt vansinnigt att hyresvärden anlitat en firma som helt klart inte kan sin sak.
Snacka om att snålhet bedrar vishet..... som ju så ofta är fallet när man vill spara pengar.
Det lär bli mycket intressant att se hur det hela kommer sluta och om ventilationen kommer bli bättre eller sämre... om det vill sig riktigt illa. Illa har det ju gått redan några gånger så jag litar inte en sekund på att det skulle kunna bli bättre.
Lördagen passerade revy lite sådär bara. Gjorde väl inte några nämnvärda jätteansträngningar. Såg lite på TV och var ute mycket med Caspian.
Idag däremot hade Caspian sin hundkompis Buster här på eftermiddagen.
Det blev en jättekul dag trots det minst sagt äckliga vädret.
Hundarna och jag gick på långpromenad ända till Skanstull och gjorde lite kul grejer.
Som att gå och titta på getter o får i Stora Blecktornsparken.
Gå en sväng in på Åhléns och nosa på renfällarna på inredningsavdelningen.
Busa lite vid fågelstatyn vid Vintertullen.
När vi kom in igen efter nästan 4 timmar ute, vad hundarna som levande geggamojja.
Bara att stoppa dom i badkaret och tvätta av dom ordentligt.
Buster fick bekanta sig med vår alternativa julbock, en leksaksren i plast.
Han var först mycket skeptisk till den, men efter ett tag tyckte han till och med att den gick att hälsa på.
När Busters matte kom och hämtade Buster hade hon med sig en julklapp till mig.
En underbart fin cellofanpåse med fina saker i. Helt fantastiskt söt burk som det stod
"Thank you for looking after my dog" på. Så underbart fin.
Nu har jag duschat o tvättat håret och ska snart lägga mig. Lite tidigare än vanligt, vilket känns jätteskönt faktiskt.
Imorgon är det en ny dag med nya händelser.
Det är vid sådant här väder som man faktiskt kan ledsna lite grann på att ha hund. Detta eviga avsköljande och torkande av hundar och allt grus o skräp som släpas in utifrån.
Å andra sidan är det trots allt ganska så skönt att få komma ut och röra på sig och få lite frisk luft, så gnälla ska man kanske inte göra.
Jag fick ju mail i fredags om att jag skulle bli ersatt från hyresvärden för den förstörda maten, och visst skulle jag det - MEN det jag hade på känn, var att hyresvärden säkerligen hade tänkt sig att dra bort ersättningssumman från nästkommande hyra.
Ha.... precis så blev det när jag väl ringde upp hyresvärden och skulle höra mig för ang. ersättningen. Då fick jag höra att det var just det man hade tänkt göra, men se där sade jag stopp och belägg direkt. Jag berätta för hyresvärden att så kan man banne mig inte göra utan att först ha frågat hyresgästen om vilket ersättningssätt man bestämt osv. Jag tog i ganska mycket och blev rejält arg.
Vi blir ju knappast mätta av att hyran minskas NÄSTA månad.... vi har ju inte haft pengar att köpa mat för ens en gång.
Tog kontakt med Hyresgästföreningen och även de sade att ersättning ska betalas ut i pengar och inget annat. Tänkte väl det.
På eftermiddagen ringde till slut hyresvärden upp och frågade om det fanns något konto att sätta in ersättningen på. Så där ja. Så skulle det vara och han fick mina uppgifter.
Huruvida ersättningen landar innan jul visste hyresvärden inte och jag hyser väl ingen större förhoppning att det händer, men önskar gör jag ju så klart.
Apropå ventilationsfirman hit och dit, så träffade jag en annan granne i huset bredvid som kunde berätta att firman borrat och haft sig hur mycket som helst i deras hus också- MEN att dom borrat helt fel och åt fanders flera gånger.
Verkar ju helt vansinnigt att hyresvärden anlitat en firma som helt klart inte kan sin sak.
Snacka om att snålhet bedrar vishet..... som ju så ofta är fallet när man vill spara pengar.
Det lär bli mycket intressant att se hur det hela kommer sluta och om ventilationen kommer bli bättre eller sämre... om det vill sig riktigt illa. Illa har det ju gått redan några gånger så jag litar inte en sekund på att det skulle kunna bli bättre.
Lördagen passerade revy lite sådär bara. Gjorde väl inte några nämnvärda jätteansträngningar. Såg lite på TV och var ute mycket med Caspian.
Idag däremot hade Caspian sin hundkompis Buster här på eftermiddagen.
Det blev en jättekul dag trots det minst sagt äckliga vädret.
Hundarna och jag gick på långpromenad ända till Skanstull och gjorde lite kul grejer.
Som att gå och titta på getter o får i Stora Blecktornsparken.
Gå en sväng in på Åhléns och nosa på renfällarna på inredningsavdelningen.
Busa lite vid fågelstatyn vid Vintertullen.
När vi kom in igen efter nästan 4 timmar ute, vad hundarna som levande geggamojja.
Bara att stoppa dom i badkaret och tvätta av dom ordentligt.
Buster fick bekanta sig med vår alternativa julbock, en leksaksren i plast.
Han var först mycket skeptisk till den, men efter ett tag tyckte han till och med att den gick att hälsa på.
När Busters matte kom och hämtade Buster hade hon med sig en julklapp till mig.
En underbart fin cellofanpåse med fina saker i. Helt fantastiskt söt burk som det stod
"Thank you for looking after my dog" på. Så underbart fin.
Nu har jag duschat o tvättat håret och ska snart lägga mig. Lite tidigare än vanligt, vilket känns jätteskönt faktiskt.
Imorgon är det en ny dag med nya händelser.
0
december 14
av: antitanti
Incidenten med kortslutning och strömavbrottet i vår lägenhet förra helgen är fortfarande i hetluften och det har nu blivit ett fall för Hyresgästföreningen.
Vi har visserligen el nu tack vare att ventilationsfirman LAGADE ledningarna och dessutom bytte ut ledningar hos oss. Vilket i sin tur än mer ju tyder på att felet orsakades av dom och inte av oss då de var på vinden och lagade detta och inte inne hos oss.
Vi kommer trots allt inte att få ersättning/kompensation för den förlorade maten i frys och kyl som blev förstörd och fick slängas. Trots att både Hyresgästföreningen och mitt försäkringsbolag säger att det är just ventilationsfirman och/eller hyresvärden som skall ersätta oss.
Den ventilationsfirma som ju var den vars anställda klantade sig och gjorde så att det blev som det blev, hålls bakom ryggen av självaste hyresvärden, som ju är den som bestämt om detta ventilationsbyte/bygge.
Turerna i detta är som en enda lång följetong av lögner från ventilationsfirman och nu även hyresvärden.
Den nästan roliga lögnen kom idag i mailen, där förvaltaren menar att : Frysen såg oanvänd ut och kontakterna var inte i.
Tacka fan för att frysen såg oanvänd ut...... all mat tvingades ju slängas samt att kontakterna drogs ut för att inte överbalasta elnätet om det nu var det som var felet- vilket det ju inte heller var.
Man tror inte det är sant. Så dom menar att vi inte skulle använt vår frys sedan 1996 ?????
Man tar sig för pannan och inser att det är kompletta idioter man har att göra med.
Allt detta med dels ovannämnda och dels den fina digitalkameran jag fick av dottern i födelsedagspresent i oktober månad, som ännu befinner sig hos Pixmania i Frankrike för reparation, som vi inte får tillbaka lagad om vi inte betalar över tusen kronor, och min förbannade trillingverksskada gjorde ikväll att ett megaskov slog till som en blixt från klar himmel.
Det fullkomligen lamslog mig och smärtan var helt sanslös. Det kändes som om ett glödgat spjut kördes rakt upp i överkäken och ända upp i skallen. Jag ramlade nästan omkull av smärta så ont gjorde det. Sen fortsatte smärtan och spred sig som den brukar.
Det var väl det mest olägliga som kunde hända, men förståeligt med tanke på all stress jag haft och har runt omkring mig på alla sätt och vis. Trillingverkssmärtan triggas ju av stress och att hålla sig lugn i situationer som jag tampats med sista tiden har helt enkelt blivit för mycket.
Som tur var fick jag hjälp av Busters matte, som så snällt tog ut Caspian så att jag kunde försöka få bukt med smärtorna innan jag skulle gå upp till lilla dementa mamma på boendet då det var Luciafirande där ikväll.
Jag bet ihop för allt vad jag var värd, lindade in mig i varma saker kring huvud, nacke och hals, utöver "rånarluvan" och mössan. Sedan stapplade jag mig fram ... släpandes i blåsten .
Med mig hade jag min Hot'N Cold Pad som jag hade värmt och gick och tryckte mot ena sidan av huvudet.
Jag lyckades vara hos mamma men satt mest tyst. Mamma var glad ändå för att jag kom dit och den glädjen räckte för att jag skulle känna att jag gjorde nåt bra ändå mitt i allt elände.
Följde sen med mamma till sin lya och hjälpte henne att klä om för natten.
Sen bar det hemåt igen i blåsten. Försökte äta lite, men varje tugga kändes som om huvudet skulle explodera i bitar, så det var inte mycket jag fick i mig.
Det blev en sista runda med Caspian och han är så underbar, för han känner av direkt när jag inte mår bra och gör sina behov i rask takt. Han är så go min lille spanjor.
Nu väntar sängen och Hot'N Cold Pad som först ska värmas upp till kokpunkten... så att jag förhoppningsvis får sova någon timme i natt.
Vi har visserligen el nu tack vare att ventilationsfirman LAGADE ledningarna och dessutom bytte ut ledningar hos oss. Vilket i sin tur än mer ju tyder på att felet orsakades av dom och inte av oss då de var på vinden och lagade detta och inte inne hos oss.
Vi kommer trots allt inte att få ersättning/kompensation för den förlorade maten i frys och kyl som blev förstörd och fick slängas. Trots att både Hyresgästföreningen och mitt försäkringsbolag säger att det är just ventilationsfirman och/eller hyresvärden som skall ersätta oss.
Den ventilationsfirma som ju var den vars anställda klantade sig och gjorde så att det blev som det blev, hålls bakom ryggen av självaste hyresvärden, som ju är den som bestämt om detta ventilationsbyte/bygge.
Turerna i detta är som en enda lång följetong av lögner från ventilationsfirman och nu även hyresvärden.
Den nästan roliga lögnen kom idag i mailen, där förvaltaren menar att : Frysen såg oanvänd ut och kontakterna var inte i.
Tacka fan för att frysen såg oanvänd ut...... all mat tvingades ju slängas samt att kontakterna drogs ut för att inte överbalasta elnätet om det nu var det som var felet- vilket det ju inte heller var.
Man tror inte det är sant. Så dom menar att vi inte skulle använt vår frys sedan 1996 ?????
Man tar sig för pannan och inser att det är kompletta idioter man har att göra med.
Allt detta med dels ovannämnda och dels den fina digitalkameran jag fick av dottern i födelsedagspresent i oktober månad, som ännu befinner sig hos Pixmania i Frankrike för reparation, som vi inte får tillbaka lagad om vi inte betalar över tusen kronor, och min förbannade trillingverksskada gjorde ikväll att ett megaskov slog till som en blixt från klar himmel.
Det fullkomligen lamslog mig och smärtan var helt sanslös. Det kändes som om ett glödgat spjut kördes rakt upp i överkäken och ända upp i skallen. Jag ramlade nästan omkull av smärta så ont gjorde det. Sen fortsatte smärtan och spred sig som den brukar.
Det var väl det mest olägliga som kunde hända, men förståeligt med tanke på all stress jag haft och har runt omkring mig på alla sätt och vis. Trillingverkssmärtan triggas ju av stress och att hålla sig lugn i situationer som jag tampats med sista tiden har helt enkelt blivit för mycket.
Som tur var fick jag hjälp av Busters matte, som så snällt tog ut Caspian så att jag kunde försöka få bukt med smärtorna innan jag skulle gå upp till lilla dementa mamma på boendet då det var Luciafirande där ikväll.
Jag bet ihop för allt vad jag var värd, lindade in mig i varma saker kring huvud, nacke och hals, utöver "rånarluvan" och mössan. Sedan stapplade jag mig fram ... släpandes i blåsten .
Med mig hade jag min Hot'N Cold Pad som jag hade värmt och gick och tryckte mot ena sidan av huvudet.
Jag lyckades vara hos mamma men satt mest tyst. Mamma var glad ändå för att jag kom dit och den glädjen räckte för att jag skulle känna att jag gjorde nåt bra ändå mitt i allt elände.
Följde sen med mamma till sin lya och hjälpte henne att klä om för natten.
Sen bar det hemåt igen i blåsten. Försökte äta lite, men varje tugga kändes som om huvudet skulle explodera i bitar, så det var inte mycket jag fick i mig.
Det blev en sista runda med Caspian och han är så underbar, för han känner av direkt när jag inte mår bra och gör sina behov i rask takt. Han är så go min lille spanjor.
Nu väntar sängen och Hot'N Cold Pad som först ska värmas upp till kokpunkten... så att jag förhoppningsvis får sova någon timme i natt.
0
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min förlossning
