december 12

(2011-12-12)

Inte så konstigt alls egentligen att jag hade jätteont i magen och kände mig illamående.
Jag hade ju ätit ett päron ganska sent igår kväll/natt, så jag fick skylla mig själv. Hela magen var i uppror så det krävdes lite mer av både Novalucol och Actimel.
Sakta men säkert kom  jag på fötter.
Caspian och jag masade oss ut ganska sent på vår första runda. Vi hamnade till sist i hundrastgården där det var sk Fransk Bulldogg-träff som blivit en tradition varje söndag klockan 13.00. Vill man se hur många franska bulldoggar som helst ska man verkligen bege sig dit då, för det är en syn för gudar. Dessutom är ju hundrastgården överbefolkad av ägarna också så det ser mer ut som om det vore någon slags föreställning.
Madde var där med sin hund Tolle och jag behövde gå till Wirströms Järnaffär, så vi beslöt att ha sällskap dit.
Det var meningen att vi skulle åka buss egentligen, men när jag skulle sms:a en sån där sms-biljett så fick jag bara ett svars-sms att min telefon var spärrad.
Man måste numera registrera sitt personnummer för att få använda tjänsten att kunna skaffa sms-biljett. Ja herre gud, inte hade jag nån lust med sånt utan det blev till att vi gick ned till Medis i kylan.
Vi hann inte så långt dock, för på Bondegatan, nästan uppe vid Klippgatan, stod det flera polisbilar och två stora brandbilar.



Vi såg dock ingen brandrök, så självklart undrade vi vad som hänt. Frågade till sist en brandman som upplyste oss om att det på en innegård till en av fastigheterna, hade en hemlös person börjat grilla för att hålla värmen. Stackarn.
Hoppas verkligen att han fick komma in någonstans där han slapp grilla sig till värme.



Usch jag lider verkligen med de hemlösa, gamla som unga.
Skäms över att jag gnällt över strömlösheten vi haft osv osv osv. även om det varit otroligt jobbigt att inte kunna laga mat eller något annat heller för den delen. MEN..... man får sig en tankeställare verkligen när man ser hemlösheten på så nära håll.

När jag uträttat ärendet på Wirströms skulle vi skiljas åt Madde och jag. Hon skulle ta T-banan och jag  kom på att jag kunde köpa en SL-biljett på Seven Eleven. Sagt och gjort.
Stegade in där och sade att jag ville ha en SL-biljett. Men se det gick inte alls. Jo, jag kunde köpa en remsa för över 200:- sade expediten. Glöm det, svarade jag och gick.
Det fick bli till att traska hemåt den långa kalla vägen. Till och med Caspian hade ledsnat och honom fick jag mer eller mindre dra efter mig som Björne i Björnes Magasin, dragandes på Snigel.



På vägen hem såg jag ett jättefint stearinjulljus i ett av fönstrena till en restaurang. Så fint .



 I ett annat fönster satt det teckningar/målningar varav ett föreställde just en liten Fransk Bulldogvalp . Också väldigt fin.




Tvätten som legat i två veckor och bara blivit mer och mer, skrek verkligen på hjälp hemma.
Som tur var fick jag hjälp av dottern och hennes flickvän. Underbart att slippa bära de stora, tunga blå Ikea-kassarna upp och ned tre trappor utan hiss. Erfarenheten av att ha burit på tvätt på det sättet har gjort att mina skov av Trillingnervssmärtan triggat igång av sånt, så jag var verkligen tacksam för hjälpen.
Jag gick ut en sväng med Caspian i kylan och tog en sväng förbi stora dottern, genom Blecktornsparken. Den är ju så mörk att man skulle behöva stora strålkastare för att se var man går. Tur man har ficklampan.
Nere vid kajen såg det nästan ut som om man kommit till Las Vegas på riktigt.
På andra sidan vattnet var alla fastigheter upplysta med diverse julbelysningar.
Nästan lite äckligt mycket faktiskt. Här snålas det inte på elen inte....



Det är lite lustigt hur julbelysningar sätts och hängs upp och vilka olika sorter det finns.
Jag tog lite bilder så klart bara för att föreviga årets julbelysning längs kajens fasstigheter.






     

På väg hem så fick vi oss ett litet äventyr Caspian och jag.




Orionteatern, som haft sin Cirkusföreställning, var nu i full färd med att lasta in alla hästar i trailerlastbilen. Vi stannade och tittade. En av de fina hästarna, en Irländsk Tinkerhorse, var så vacker. Mina absoluta favorithästras näst efter Gypsy Van.
Vi stod bara och njöt medan hästarna lastades in. Dom skulle resa i natten hela vägen till Danmark där de sedan skulle uppträda.


  


      

  


Jag har missat denna föreställning som varit på Orinteatern, men fick veta att dom kommer tillbaka i mars. Då måste jag bara gå och titta, och priset på biljetterna är hyfsade såg jag.




Dotterns flickvän gjorde en fantastiskt god middag. Canelloni med kyckling, champignoner och franska örter i sås till. Mumsigt värre.


Sista rundan blev en ovanligt snabb sådan. Både Caspian och jag var supertrötta.
Skönt sen att komma hem till sitt.
Imorgon väntar den fortsatta kampen om ersättningen för all den mat som tvingades kasseras i och med elavbrotten hos oss.
Jag blir såååå trött.

0

kommentarer

december 11

(2011-12-11)

december 8

(2011-12-08)

Mina sista krafter har ikväll gått till att skriva mail.
Mail till hyresvärden, hyresgästföreningen och inte minst till HH Ventilation.
Beskrivning av det inträffade med elen och alla olägenheter i och med det samt yrkande
på ersättning för förstörd mat i frys och kyl.
Misstänker redan nu att det kommer bli ett jäkla rabalder, men se det bjuder jag på.
Rätt ska vara rätt för hittills har det ju bara varit fel.....

Ett litet extra mail blir det nog också till  Pixmania som får alla DISLIKES som bara går att ha. Den firman är helt sanslös.

Jag är inte sanslös, bara en aningen sömnlös.

Nu väntar sängen. Spanjoren ligger redan i sin bädd och pratar i sömnen, samtidigt som han drömspringer med sina för korta ben. Han jagar nog harar i sömnen tror jag.
Det man inte får tillfälle att göra i vaket tillstånd får man göra i sömnen.

Det är tur att jag har min lille spanjor, mina fina barn, tak över huvudet och kläder på kroppen - som ju påminner mig om att jag i grund och botten är ganska så rik, även om jag inte har några pengar. Inte ens att köpa mat för.

The force within..... det i sig är en stor rikedom.


                                  

0

kommentarer

december 7

(2011-12-07)

Börjar nästan tro att det  som Kaj Pollack en gång sade till mig, angående mitt liv, stämmer.
Han sade ju att det går  en röd tråd genom hela mitt liv och att den röda  tråden heter olycka.
Säga vad man vill om att kunna känna av och vara medial osv, men banne mig kunde Kaj Pollack känna av hur det var med mig och mitt liv.

Säga vad man vill är en sak, men att säga vad man borde är en annan.
Något jag borde säga till webb-butiken PIXMANIA är : Far åt helvete !
Dom är ju inte kloka dom.
Dottern som ju köpte en sån fin digtialkamera till mig i födelsedagspressent i oktober, gick ju sönder redan efter en månad. Kameran, som varit mycket varsamt använd och med linskydd på hela tiden då den inte använts, skickades tillbaka för reparation. Den skulle för övrigt inte skickas inom Sverige, utan till Frankrike, där Pixmania har sin service.
Nu efter över tre veckors frånvaro av  kameran och inga pengar tillbaka heller, fick jag ett mail idag ang. kameran där dom vill att VI ska betala reparationskostnader på 1,461 :- ELLER så får vi betala 108:- för att få kameran tillbaka men INTE reparerad, eller slutligen avstå helt från både kamera och pengar tillbaka.

Är dom från vettet ? Ska dottern först köpa kameran för över tusen kronor och sedan betala ytterligare för att få den reparerad då det står helt klart att det var ett sk måndagsexemplar ???!!!???




Jag gick givetvis in på nätet och googlade mig fram angående klagomål på Pixmania. Det fanns en diger samling missnöjda kunder som vare sig fått ny vara, pengar tillbaka eller reparerad produkt. Helt enkelt grundlurade !
Pixmania låg också på den sk Svarta Listan, så nu känns det mycket trist alltihop.
Jag sitter ju redan med en trasig mobil där hela knappsatsen är borta.....
Plus att vi ju inte har någon mat, för den fick ju slängas i och med kortslutningen härhemma.

Jag är så ypperligt trött på mitt liv just nu och min trillingvärk ger sig till känna plus att min ledvärk tilltagit nu också på grund av kylan som ju kommit.

Var ska jag få kraften ifrån? Ja inte sjutton är det genom elledningarna i alla fall.
Julafton och julhelgen känns enbart jobbig i nuläget, jag som förut faktiskt såg framemot julen i år.

Att se framåt och gå vidare är ju mitt motto i och för sig, men när köppar sätts i hjulen hela tiden som motarbetar både lust och ork....ja då är det fanimej inte lätt.

Nåja, man får vara lycklig för det lilla i tillvaron och ta tillvara på varje sekund som inte är alltför jäklig.
Därför avslutar jag dagen med en lite udda incident som hände ikväll när dottern skulle göra middag.
Plötsligt skrek hon från köket : Kom och titta mamma. Skynda dig.
Hon lät orolig och jag trodde givetvis att hon skurit sig eller bränt sig.
Vad som hade hänt var att en tuchpenna hade blivit liggande vid spiskanten och exploderat av värmen från spisen !




Blå tuchfärg över hela spisen, i riset och lite varstans. Effektfullt men lite skrämmande ändå .
Att man inte ska ha brandfarliga saker och ting i solen eller för varmt vet man ju, men att en tuchpenna skulle kunna explodera sådär bara av värmen från spisen, var mer än jag visste. Nu vet jag i alla fall.
Av skadan blir man ju vis heter det, och vis är jag nu. På mitt lilla vis.

0

kommentarer

december 5

(2011-12-05)

Dagen som varit har varit en enda stor energikrävande  dag. Fortfarande noll elektricitet  till annat än tre lampor, en i badrummet, en i köket och en i dotterns rum. Resten är svart som natten.  Noll spis, noll micro,noll kaffebryggare, noll tv, noll dator och så vidare. Det är vid sådana här tillfällen man förstår precis hur de har det ute i skogsbygden då strömmen går. Misstänker dock att dom kanske har diverse buffertar och hjälpmedel, men jag förstår precis hur jävligt det måste vara.

Numera lever vi Hedenhös-liv här. Visserligen har vi ju fått låna det där lilla minikyskåpet men där i ryms knappt nåt mer än det absolut nödvändigaste. Nån direkt mat går inte att ha där och det spelar ju ingen roll eftersom vi ändå inte kan laga någon mat utan el.

Funderade nästan på att riva upp parketten i vardagsrummet och göra upp en eld och grilla korv, men hejdade mig då vi ju i såfall skulle bli vräkta istället och bli hemlösa på kuppen. Men när man känner hopplösheten krypa under skinnet och tålamodet fått sig så många törnar att man nästintill blivit helt uppgiven, ja då vet i sjutton om man nästan tar till vad som helst.

                                   


Underbara Madde kom som en räddade ängel idag och tog med Caspian ut så jag hann gå igenom kylen och frysen... som stank som tusen öppnade surströmmingsburkar. Allt förutom lite ketchup, konserver och soya fick slängas.



I frysen var det inte mycket som kunde räddas tyvärr. Några saker som laxfiléerna och något mer fick jag lägga i grannens frys, men resten fick gå hädan alltihop. Mat för hur mycket som helst pengar. Så himla trist och så förbannat onödigt. Hade elektrikerna skött sitt jobb och gjort saker och ting ordentligt så skulle  inte detta hänt.




På grund av allt detta fanns ingen tid att gå till lilla dementa mamma idag heller och det känns också frustrerande. Julen känns långt ifrån trevlig och mysig någonstans. Så länge dom håller på här i huset och inte verkar veta vad dom gör osv, så länge kommer mitt humör vara allt annat än glatt.

Som tur är har jag en gammal transistorradio som numera står på hela tiden för att jag inte ska få fnatt helt o hållet. Det lär gå åt många batterier om el-eländet ska fortsätta kan jag bara säga.....

                  

Min stressnivå är på topp och vilken dag/natt som helst kommer min trillingnerv att få frispel och ge mig ett megaskov. Det är oundvikligt.

Säga vad man vill om prövningar i livet..... men inte fan leder denna prövning till nåt positivt. Glöm det ! Jag är kraftlös i dubbel bemärkelse.

Snart är det bara mulltoa och stormkök som saknas..... sen kan vi leva vildmarksliv här ----- fast  INOMHUS !

0

kommentarer

december 4

(2011-12-04)

Kraften uppifrån är helt slut. Kraften till att skriva detta kommer från ett lånat mobilt bredband och med en mkt låg nivå på lilla laptopen.......

Ventilationsfirman som byter ventilationssystem uppe på vinden till våra lägenheter har nämligen anlitat folk som helt o hållet inte har alla ledningar hemma..... så till den milda grad att vår lägenhet fått kortslutning IGEN. Första gången var i torsdags och nu igen igår kväll vid 23-tiden.

Jouren tillkallades och kom vid midnatt. Inte ens dom kunde fixa detta, så nu har jouren ordnat ett litet minikylskåp så att vi åtminstone kan  husera 1 liter mjölk, ett smörpaket och en kaviartub där.

        


Den fulla frysens mat är helt förstörd och har slängts. Maten i kylskåpet stank som tusen surströmmingsburkar och allt fick slängas i stora svarta plastsäckar. Mat för massor av pengar så klart, och jag som redan har en ekonomi som är i underläge minst sagt.
Inget med elen kan fixas förrän tidigast imorgon måndag, då dom kommer att gå in i vår lägenhet och felsöka återigen- i hopp om att hitta vad dom ställt till med.

Ingen el, ingen matlagning, ingen micro, ingen TV, ingen dator, ingen kaffebryggare, ingen fast telefoni......... listan kan göras hur lång som helst.

Måste logga ut nu för batteriet är slut på laptoppen. Mitt batterie och ork är också helt slut..............................

0

kommentarer

december 1

(2011-12-01)

Denna dag började hyfsat bra och trots att jag kanske inte sovit sådär jättebra, så kändes det inte alltför motigt att gå upp. Anledningen till min positiva inställning till dagen var den där stora runda gula saken på den blå himlen. Solen. Härligt att få stifta bekantskap med den igen, verkligen.

Hann inte ringa Stadsarkivet som jag tänkt, vad gäller att försöka få tag i vad som stått i papperena jag fått och som var överstrukna med svart. Sk sekretess, som man tydligen inte alls tänker låta någon få veta.  Är det nåt som är intressant, så är det ju det som står under de tjocka svarta överstrykningarna.
Sekretesslagen  gör att man inte släpper på sekretessen i dokument förrän 70 år har gått, och vem vet om man blir 70 år.... så jag måste ringa och få detta ordnat. Det är ju trots allt mig det handlar om och ingen annan. Det heter ju att "man ska lära sig hitta sig själv" och "att man ska känna sig själv" - men det blir ju plötsligt väldigt svårt om man hålls ovetande om viktiga saker i ens liv.  Nåja, får se hur det går imorgon och ringandet.

Vår DVD-spelare, som ju har massor av år på nacken tog sin sista suck häromkvällen. Felsökning samt googlande resulterade i att jag nog fick inse att apparaten gjort sitt.
DVD-spelaren var ju dessutom en slags billighetsapparat, så vad kunde man begära....
Kollade därför runt lite på nätet efter en ny, eller begagnad som ju mer passar plånboken och till min stora förtjusning hittade jag en passande på Tradera.
Lade bud och hoppades att jag skulle vinna auktionen. Hade någon lagt över mitt bud var det bara att bita i det sura äpplet och gå vidare till nästa liksom. Man kan faktiskt leva utan DVD-spelare, men klart trist då jag ju köpt boxen med Mia & Klara  TV-serien som är så kul.




Solen sken inte bara på himlen utan även i mailboxen, för jag hade nämligen fått ett mail där det stod att jag hade vunnit auktionen. Blev så klart jätteglad och dessutom var slutsumman så billig att det nästan var löjligt.
Inte nog med det, firman som auktionerade ut demo-ex osv, låg bekvämt och bra i Hammarby Fabriksområde. Bara att ta färjan över tänkte jag. Smart.

Tog en sväng upp till hundrastgården i Vitan och där var det som vanligt fullt med folk och hundar. Mötte en kvinna som undrade om någon av oss som var där, hade sett en liten Chihuahua liknande hund. En valp på ca 12 veckor. Den hade nämligen "kommit bort" från Nytorget igår. Tydligen hade uppfödaren varit ute med sina 3-4 hundar och rätt var det var så var en av valparna borta. Konstigt, för små valpar som är så unga håller sig nära nära sin flock och flockledare, varför det hela verkar lite udda. Man kan ju liksom inte tappa en hund bara så där.... så förmodligen har den väl stulits, men hur är ju frågan och så vidare.



Tydligen ligger efterlysningen uppe på Facebook samt att polis osv är varskodda.
Som hundägare håller jag självfallet ögonen vidöppna liksom många med mig.

Beatrice med härliga Leonbergern NISSE kom också till hundrastgården idag. Alltid lika trevligt att språka med Beatrice. Hon är en fantastisk kvinna verkligen. En smart kvinna, serviceminded och inte minst genomgod och omtänksam.
När hon fick höra att jag budat hem DVD spelaren och att den fanns i Hammarby Fabriksområde, erbjöd hon sig att skjutsa mig dit och hämta den. Vilket erbjudande ! Kruxet var ju att Caspian och hans kompisar Fritte, Vicky och Nitza var med idag , men Beatrice försäkrade om att det visst skulle gå att stuva in oss alla i hennes lilla bil- med Nisse och allt. Helt otroligt. Faktum var att det gick alldeles utmärkt även om det var lite trångt.



Caspian, som ju är van att alltid ligga vid mina fötter i framsätet, fick nu lägga sig i bakksätet  med Vicky och Nitza medan lille Fritte fick sitta på golvet framme hos mig.
Eller rättare sagt, Fritte ville sitta i knät men det fick han inte och blev irriterad och gnydde till och med. Det slutade med att han fick sitta i Beatrice knä, men först då jag hade gått in i DVD affären så klart. Man kan ju inte köra bil och ha en hund i knät inte.... alldeles på tok för farligt och vansinnigt, såvida man inte vill ha en tillplattad hund i miniformat som ju torde bli resultatet vid en eventuell krock.
Beatrice var så snäll och skjutsade oss ända hem sen vilket var helt underbart.
Allt gick toppen och nu har man alltså en ny (fast demoex) DVD-spelare modell lite modernare men för en betydligt billigare summa än de som säljs ute i affär.
Väl hemma pluggade jag in DVD-spelaren och satte in första skivan med Mia & Klara. Helt underbart att få skratta lite. Hon Skäringer är ju helt fantastisk. Så himla kul och prickar så mitt i prick på de typer av människor hon föreställer i sina sketcher osv, för att inte tala om hennes helt underbara dialekt .
Tänk om fler vanliga människor ute i vårt samhälle visste hur roliga dom är.... fast dom förmodligen inte ens vet om det.

                 


Det blev en fin avslutning på onsdagen också.
Caspian och jag blev bjudna till grannen Harriet på fika och TV-tittande, Grey's Anatomy. Precis som i "gamla" tider. Härligt att hon orkar ha oss där, nu när hon snart ska sätta igång med sin kemoterapi osv. Hon är så duktig tycker jag. Beundrar verkligen hennes mod, styrka och ork.

Ikväll på sista rundan med Caspian upptäckte jag något häpnadsväckande i naturen. Helt nya små knoppar stack upp ur marken.... som om det vore vår eller nåt. Kan ju i och för sig röra sig om snödroppar, men ändå. Hela årstidsschemat verkar ur led. Precis som tiden....



Tiden börjar ju närma sig jul nu och inte en snöflinga så långt ögat nått hittills i varje fall. Sånär som på en liten lätt hagelskur häromkvällen som genast blev till duggregn.
Byggjobbarna vill ha julstämning i alla fall och har nu en upplyst gran vid sina sovkvarter i barackerna. Lite kul .




Jag däremot är inte mycket att beundra i denna stund, för jag är så slut och så har jag börjat få såna där hugg värk igen. Ett dunderskov på gång antagligen, så jag gör nog bäst i att gå och lägga mig direkt.  Kommer ju vakna av värken i alla fall frampå småtimmarna som ju är den vanliga gången i detta. Fattas väl bara att man får ett skov lagom till Julafton.... skulle inte förvåna mig ett dugg. Stress förvärrar ju symptomen så det gäller att ta det jäkligt lugnt framöver.
Jag måste dock ta en sväng upp till lilla dementa mamma imorgon  igen, för jag har köpt henne en massa saker som hon behöver.

Nu är det mycket sent och jag borde lagt mig för länge sen.....som vanligt.
God natt moder jord.

0

kommentarer

november 30

(2011-11-30)

Här är en av de pusselbitar som saknats i alla år.

     

      Min biologiska pappa till höger på bilden, Armando Moreno.


Fler pusselbitar kommer att dyka upp och till slut är pusslet helt och fint samt kan läggas till handlingarna.

0

kommentarer

november 29

(2011-11-29)

Kanske inte två gånger, men gott och väl en gång. Jag hade rekommenderat brev att hämta. Ett väntat brev. Ska bli med både glädje och sorg jag kommer öppna det stora kuvertet ikväll.

0

kommentarer

november 27

(2011-11-27)

Igår kväll blev jag avlastad. Då var Madde så himla gullig och tog med sig Caspian hem till sig med hans lilla "weekend-bag" med mat, medicin  osv. Jag skulle nämligen få lite ledigt och bara vila ut lite. Helgen har varit hundfri och självklart saknar jag min spanjor även om det känts mycket jobbigt när jag mått dåligt, att se hans bedjande ögon när jag inte har den orken eller tiden att göra lite extrautflykter eller så.
På väg för att möta upp Madde vid Ringen, upptäckte jag att min mobil gått sönder. Den saknade helt knappsats, så då blev det ju väldigt svårt att skicka sms om inte annat.
Fattades väl bara att den skulle pajja också.... men så var det.

                  


Det blev en väldigt tyst och tom fredagkväll och jag tog det verkligen lugnt, även om jag tog en dusch och tvättade håret som ju för mig är ett riktigt företag. Värken och min dåliga rygg gör att jag inte är lika rörlig så det tar på krafterna att göra sig fräsch. Att smörja in sig efter duschen är ett måste och det är ett av de jobbigaste momenten för det tar sån tid.
Jag slapp ju ut på en sista nattrunda med Caspian, så det var riktigt skönt att få kunna sätta på sig pyjamas direkt efter och lägga sig en stund i TV-soffan.

Efter mycket om och men så lyckades jag komma i säng i relativt hyfsad tid men vaknade upp redan vid 9-tiden i morse av att jag hade en supervärkande och mer eller mindre blå högerhand. Nacken var stel som bara den och gjorde otroligt ont. Jag förstod ingenting. Sen gick det upp för mig. Jag hade somnat med håret uppsatt i hästsvans efter duschen och hårsnodden som var dubbelvirad, hade lagt sig som en enda stor och hård klump mitt i nacken vid nackrosetten. Den hade strypt blodtillförseln till högerhanden (jag ligger på höger sida när jag sover).

                                       

Herre min skapare. Jag skakade liv i handen och successivt började blodet pulsera ner i fingrarna också.  Mycket ska man vara med om....

Väl uppe insåg jag att jag var helt slut, så jag beslöt att lägga mig en stund till nu när jag hade chansen att ha sovmorgon och slapp ta ut Caspian.
Nästa gång jag vaknade hade klockan hunnit bli 14.00 !!!! Trodde först att klockorna stannat, men så väl var det inte.
Bara att stiga upp och inse att jag inte alls skulle hinna gå på den där Japan-loppisen i Kulturhuset som jag så gärna ville gå på. Sååå typiskt allstå. Intalade mig själv att " det man inte vet, mår man inte illa av" men vet ju mycket väl att det är ju just det man mår illa av när det kommer till kritan.
Något åkande till Sickla Köpkvarter eller till Apoteket blev det inte heller.
Hela dagen blev ett enda fiasko liksom.

Saken blev givetvis inte bättre av att jag i min fumlighet, pga högerarmens äventyr, råkade välta hela koppen med hett kaffe över mobilen.
Där kan man snacka om att uttrycket  "  tack för kaffet " passade in till punkt och pricka. Det var bara att demontera hela mobilen och torka torrt för att sedan få ligga omonterad i några timmar. Hur kul var det på en skala tro ?
Inte nog med att den fina digitalkameran som jag fick i födelsedagspresent av dottern gått sönder redan efter en månad, och har tvingats skickas till Frankrike för lagning, nu var mobilen inte bara trasig utan förmodligen vätskeskadad också.
Dessa incidenter kan ju klassificeras som  i-landsproblem, men tyvärr så är man ju lite beroende av dessa, nu trasiga saker.

För att inte resten av dagen skulle bli sämre, tog jag och bestämde mig för att gå upp till lilla dementa mamma en sväng. Tänkte att jag kunde göra lite julstämning och ge henne en tidning och även hennes fina kofta som jag lagat och tvättat  åt henne.
När jag kom upp med hissen så möttes jag av mamma som var helt klädd i rött, som en liten tomtemor. Hon blev så glad och vi kramades länge.


       
Jag bytte lite glödlampor och såg sen att hon "slarvat" bort sin fjärrkontroll till TV:n igen.... Bara att gå ut o leta. Som tur var hittade jag den , den låg i en flätad korg bland lite cd- skivor i köket.
Gick tillbaka in i mammas rum och skulle ta fram blomkrukor till blommorna jag köpt. En julstjärna och en Amaryllis.
      
Nåväl, jag gick in till matsalen till sist där de gamle satt och åt. Mamma satt och petade i maten, som för kvällen var svampfyllda crepes. Låter gott men såg inte speciellt trevligt ut.
Lyckades få i henne nästan alla bitar som var skurna åt henne. Långt ifrån små bitar och därför tog det ju tid också eftersom det inte är så lätt att tugga när man inte har några tänder alls i överkäken.
För att lätta upp stämningen lite, tog jag och spelade lite låtar på pianot som stod i det sk blomsterrummet. Det uppskattades även om det blev korta trudilutter då det var länge sen jag spelade sist och inte riktigt kom ihåg allt.
Jag fick en kopp kaffe och en rulltårtebit och det satt fint för jag hade ju inte ätit på många många timmar. Blodsockret höjdes och jag kände mig inte längre så trött, men tillräckligt trött för att bege mig hemåt och mitt. Tvättstugan om jag bara orkade....

På väg från mammas boende såg jag att man sparkat sönder ytterligare en P-automat.
Dom har gjort likadant hemma på vår gata. Det är väl det som kallas för fredags-och lördagsmys för de som inte har nåt annat för sig.....



Nåt som inte heller var speciellt mysigt var den döda råttan som låg vid trottoaren på andra sidan mammas boende.  Det är väl det som kallas för " I Ett med Naturen " kanske....

    
Något som i och för sig är lite roligt, men ändå inte , är några grannars eviga kamp om att vilja ha ett eget Las Vegas kring juletid. Påminner lite om filmen Ett Päron Till Farsa Firar Jul .... skulle gärna vilja veta hur stor deras elräkning är, eller om dom kanske utnyttjas Stockholmshems eluttag som är i trapphuset och på så sätt slipper betala. Lite intressant faktiskt.....för det är ju inte bara på en av sina balkonger dom har det så här, utan även på kortsidans balkong ( dom har två balkonger dom...). Hur mycket lampor och skit som helst.


Det enda som är om möjligt lite positivt i grannens  el-frossa är att deras lampor och slingor lyser upp gångstigen upp mot Vitabergsparken. Det är ju bra, eftersom Södermalms Stadsdelskontor som har med gatubelysning att göra, inte tänker laga gatulyktorna som alltjämt är trasiga och inte lyser... sen ett år tillbaka.
Inget ont som inte har nåt gott med sig, heter det ju !

0

kommentarer