Sida: 6 av 171
Totalt 1713 inlägg
421989 besök



Antitanti i Vitabergen, södermalm
november
1
(2011-11-01)
Mycket har jag skådat i min tid, men att få se en tänd adventsljusstake den 31 oktober är nog första gången.
På sista rundan med Caspian fick jag se detta och blev nästan förskräckt. Vad är det för fel på folk egentligen ? Har dom tappat allt vad tidsuppfattning heter och är ?

Jag skrev ju om Konsum som ju började sälja Julmust för över tre veckor sedan, för att veckan efter det började sälja semlor.... och nu detta !
Vad har hänt ???
Har vi människor så förbannat bråttom med allt att vi inte bryr oss om att var sak har sin tid och så vidare, eller har vi så infernaliskt tråkigt att vi måste ta till alla medel för att roa oss eller ha mysfaktor ?
Jag blir såååååå trött.
Adventsljusstakar skall enligt min mening, inte tas fram förrän kvällen före första söndagen i Advent. Så är det med det.
kommentarer
oktober
31
(2011-10-31)
Idag tog jag mig i den osynliga kragen och gick till lilla dementa mamma. Jag tog med mig en fyrbent supportgrupp för säkerhets skull, bestående av Caspian och hans kompisar Fritiof och Nitza. De skötte sig som vanligt exemplariskt och tyckte nog att det var alldeles rätt val av tidpunkt, för vi lyckades pricka in fika med tårta.

Lilla mamma var glad över att se oss och det gjorde gott i själen att se henne le även om det ju är det tråkiga tandlösa leendet som jag möts av numera. Som sagt, fika med tårta som smakade alldeles för bra. Lite smulor fick allt de små vovvarna i sig på golvet då mamma tappade lite .
Igår tog jag och mailade till vår hyresvärd ang. de äckliga insekter vi har i vår entré och trapphus plus att det titt som tätt luktar mögel och gammal jordkällare. Fukt är det ju helt klart med tanke på att allt från gråsuggor till sniglar o spindlar trivs så bra.....

Till och med Caspian fnyser och nyser när det är sådana dagar, så jag antar att det rör sig om mögel för hans nos är klockren och mkt analyserande. Hoppas nu att hyresvärden förstår att det är allvar och att dom enligt lag måste ta hit både Anticimex och ev mögelhundar. Caspian verkar ju vara en naturbegåvning vad gäller mögel eftersom han reagerar som han gör .
Det som är konstigt i allt detta med mögel osv, är att man nu börjat med den sk upprustningen av fastighetens omnejd vad gäller rabatter, plattläggning osv. När det regnade som mest för någon vecka sedan, ja då höll dom på att lägga om plattorna intill husfasaden vid grunden. Kan knappast vara någon bra idé alls då man ju får in ännu mer fukt än önskvärt - dvs ingen alls vore ju att föredra. Undrar smått hur dom resonerar, med tanke på att dom kunde gjort detta hela augusti och september som var klart torrare månader. Att dom aldrig lär sig.....
Yngsta dottern som är hemmaboende, ligger hemma och är sjuk i förkylning och ont i halsen. Typiskt nu när det är höstlov. En sak är säker, man kan aldrig välja tid .
Tiden är ju tillbakadragen nu och det känns lite motigt i början så här, men å andra sidan skulle det inte göra nåt alls om man skippade detta med sommar kontra vintertid. Mycket enklare skulle det mesta bli ju.....
Enkelt, sa Bill...... Lätt som en plätt, sa Bull !
kommentarer
oktober
30
(2011-10-30)
Som en kall, orörlig men mänsklig sten någonstansgår jag omkring som en förstelnad zombie i transvarje rörelse, varje min blir en trigger för smärtatrots att kärleken och glädjen till livet finns i mitt hjärtaFrågar mig varför, vad har jag gjort för fel ?Varför ska just jag tvingas bli så här stel ?Elivs sång den fina lyder ...." Love Me Tender "men det är långt ifrån kärlek att ha värk i sina tänder.Smärta är något så hemskt, men också någonting braför om vi inte hade känslan att uppleva smärta en dadå skulle vi ju kanske inte veta om nåt var väldigt felså, det kanske är bra att jag nu är så förbannat stel.Om du ser mig och jag inte skrattar eller går omkring och lerberor det inte på att jag har injicerat Botox som så många flerutan helt enkelt för att jag inte kan le även om jag är okejkrama mig gärna, ge en klapp på ryggen min, det skadar ej.
kommentarer
(2011-10-30)
Min idé om att Paraflex skulle hjälpa mig att kunna slippa pressa tänder och på så sätt minska triggningen av värken visade sig vara egal. Så himla typiskt. Natten som varit var nog den värsta någonsin. Värken var helt sanslös och jag varvade med att ha ett paket frysta laxbitar med att ha en kokhet Hot&Cold-pack på kinden och huvudet. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och somnade av ren utmattning vid halv åtta i morse med värme-pack liggandes på den onda sidan ansiktet.
Min kropp var helt slut och med Paraflex i kroppen var jag allt annat än pigg och glad när jag slog upp ögonen. Jag hade sovit FÖR länge också. Mosig och som i dvala gick jag upp och insåg att klockan var över ett !!
Stackars Caspian, även om han ju var ute sent igår natt, var ju helt ur kurs han med. Det var bara att försöka få ordning på allt. Mig själv och sk frukost som blev en enda röra av Actimel, mediciner och gröt osv, och sen Caspians mat och sen gå ut direkt. Hur skit jag än mådde.
Nu har jag lärt mig av skadan, att Paraflex kanske funkar tillfälligt och i mycket liten skala. Trots att jag ju bara tagit två stycken halva tabletter med 5 timmars mellanrum så blev jag ju däckad helt. Aldrig mer säger jag.
Dagen spenderades i slowmotion som sagt och när Caspian och jag varit ute i två timmar så gick jag hem och försökte röja upp lite hemma. Allt blir ju lidande när man inte mår bra och orkar med nåt.
På kvällen var dottern gullig och gjorde middag och jag försökte att peta i mig den underbart goda pastan med sås som hon gjort. Jag måste vara lite försiktig när jag tuggar för värken kan triggas igång av i stort sett vad som helst.
Magen är upp och ned också, inte så konstigt med tanke på att tider och allt är ur spel.
Jag längtar efter våren och sommaren för då mår jag så mycket bättre.
Senare ikväll fick jag sms från en tjej som har hund och som undrade om hon kunde hjälpa mig att ta hand om Caspian åt mig. Åh vilket underbar människa. Självfallet fick hon det och Caspian sover över där i natt. Då slipper jag gå ut sista rundan i kylan och jag slipper också få dåligt samvete när jag ju vet att Caspian lider med mig när jag vankar av och an och tror att skallen ska explodera.
Blir det hela värre så överväger jag att ringa till Tandkirurgen på Medicinsk tandvård igen och höra om dom inte kan göra nåt. Vad som helst snudd på. Att vänta på neurologen till i januari känns mycket jobbigt.
Usch vad tråkig jag är som bara skriver om krämpor och mig själv.
Önskar helst att jag slapp ha så här ont så att jag kunde koncentrera mig på något mycket mer konstruktivt och trevligt.
kommentarer
oktober
29
(2011-10-29)
Dimman som jag varit i har varit Smärtans Dimma. Vet inte hur jag tagit mig igenom detta, men en sak som är säker är att hade det inte varit för alla dessa förstående människor jag har runt omkring mig hade det aldrig gått.
Rickard som var gullig och lät Caspian sova över där när min värk tog över helt o hållet, alla gulliga vänner i hundrastgården som verkar förstå hur jobbigt detta varit.
Mitt i allt elände så damp ett kuvert ner i brevlådan idag. Ett vitt kuvert som kom från Neurologen på Ersta. Oj oj... redan tänkte jag.
I brevet därifrån meddelades det att jag själv skulle ringa och boka tid, men att väntetiden var ca 3-4 månader. Självklart ringde jag på en gång. Fick en tid i januari men står nu också på deras sk återbudslista, ifall att någon lämnar återbud så får jag det tiden. Kände en stor lättnad och kan börja se lite framåt i detta att försöka lösa gåtan med Trillingnerven och förhoppningsvis få den hjälp jag behöver, för att inte tala om att få en diagnos på detta helvete jag drabbats av.
Det intressanta i denna Trillingnervsskada är att det självfallet finns kriterier för det och också anledningar till varför man kan drabbas av det. De fyra största anledningarna är:
1. Tandutdragning
2. Whiplash
3. Fall mot bakhuvudet
4. Borrelia
Det nästan lite roliga i detta är att jag ju varit med om alla fyra sakerna och därför vore det ju snudd på konstigt och märkligt om jag inte skulle drabbats av just trillingnervsskada.
Något jag själv tänkt på är att jag ju ofta gnisslar tänder och också har gjort förut ännu mer. Detta sätter stor press på käkar och tänder och förmodligen också även nerverna kring dessa. Hade ju bettskena en gång i tiden, men den höll på att kväva mig i sömnen då jag vaknade av att den halkat ner i svalget...... glömmer det aldrig, så det är ingen option längre.
Kom på att jag har Paraflex hemma. Ett muskelavslappnande medel som inte är vanebildande och som jag tål. Värt att prova för att se om jag kan få käkarna och musklerna omkring Trillingnerverna att slappna av och kanske mildra smärtorna. Alla metoder måste testas, så ikväll tog jag en halv tablett. Mest för att se om jag fortfarande tålde den, men för att se om den gjorde lite nytta också.
Till min förvåning tyckte jag att det kändes bättre, men jag vågade inte riktigt tro det.
Min älskade väninna som opererats för bröstcancer är hemma igen och tro det eller ej, men hon ville att jag skulle komma på fika. Åh vad jag saknat henne , så det var så mysigt att få gå till henne och givetvis var herr Caspian med i släptåg.
Väninna var vid gott mod och i mina ögon en mycket modig och beundransvärd kvinna.
Hon är helt enkelt fantastisk.
Jag tog en halv Paraflex tablett till hemma hos henne och peppar peppar håller sig den värsta smärtan borta. Om inte annat så blir jag lite mindre stel och kanske inte pressar tänderna lika hårt som ju gör saken etter värre.
I natt tänker jag prova att ta en hel tablett innan jag lägger mig och kanske får sova en hel natt, eller åtminstone 4 timmar på raken om jag har tur.
Det som är bra med dessa Paraflex muskelavlsappnande tabletter är att man kan ta uppemot 4 stycken per dygn utan att det påverkar något annat än just det de ska. Jag hatar ju allt vad tabletter heter och därför känns det lite udda att jag nu måste göra så här för att klara mig.
Men som sagt, jag tänker inte ropa hej än.
kommentarer
oktober
26
(2011-10-26)
Natten har varit jobbig på grund av dels min egen värk som accentuerade och blev outhärdlig framemot morgontimmarna och dels på grund av att jag tänkte på min väninna som opererat sig för bröstcancer igår.
Förmiddagen var som en dimma av värk och efter mycket om och med begav vi oss ut Caspian och jag i höstvädret. Alvedon och varma kläder samt en envishet om att värken helt enkelt skulle tvingas bort.
Vädret bättrade på sig och efter någon timma började värken ge med sig en aning.
Fullt med härliga hundar i hundrastgården gjorde nog susen tror jag. Då kan man fokusera på annat nämligen och det är en sorts affirmation som funkar ibland.
Väninnan kom hem från sjukhuset idag och jag slog henne en signal. Hon var så klart väldigt väldigt trött och omtumlad men hade klarat operationen. Det var så skönt att höra hennes röst i luren och att hon var med liksom. Jag är sååå glad och så lättad för detta och hoppas nu att hon kommer få allt stöd och hjälp under läketiden. Sen finns ju vi här om hon behöver nåt eller bara vill prata av sig.
Caspian och jag tog en sista runda lite tidigare ikväll i hopp om att komma i säng lite mer normalt. Självfallet skulle Caspian springa på lite harjakt men jag hittade honom med nosen ner i backen likt en struts i sanden, ätandes på något som han tyckte var gott. Min lilla soptippshund.
När vi skulle bege oss hemåt så såg vi att det satt någon i hundrastgården. Sen såg vi att det var hunden Lova och hennes matte som var där. Det sällskapet kunde man ju inte missa, så vi gick in dit. Det blev en trevlig avslutning på dagen med lite allmänt prat och en stilla promenad hemåt sen.
Nu är det sängen som får göra mig sällskap.... och så Spanjoren förstås, som redan sover sen länge tillbaka i sin egen hundsäng. Han vill ju inte vara i min säng, vilket är ganska skönt faktiskt för då slipper man både grus och fästingar.
Vill man gosa med Caspian i sängen, ja då får man allt ta och muta honom med godis, annars får det vara tycker han. Smart hund det där.....
God natt jorden..........John Blund står redan och väntar på mig.
kommentarer
oktober
24
(2011-10-24)
Eftersom jag är så skrockfull av mig, törs jag knappt säga att jag haft en bra dag idag. Livrädd att mina trillingnervsskov ska hämnas för att jag för en gångs skull har mått hyfsat idag. Hösten är dessutom så vacker att man blir glad bara av det om inte annat.

Har därför försökt vara riktigt duktig idag. Tvättstugan inbokad och tvättat även hemma i lägenheten. Satte upp specerihyllan också under köksskåpen, om än lite provisoriskt, men det ska fixas sen. Har varit på jakt efter en sådan specerihylla/kryddhylla så länge nu och hade turen att buda hem den på Tradera för nästan ingenting. Så visst är jag lycklig och glad, det kan jag inte sticka under stol med.

Något som också gjorde mig mer än glad, var att idag var dagen då jag skulle få skjuts av snälla Beatrice o hennes man till den tjej som sålde två beige sittpuffar (IKEA) med exakt samma mått som min nya divansoffa. Fick dom dessutom billigare, så nu är jag superglad att jag kommer kunna ligga raklång och se på TV när ryggen inte orkar mer.

Säga vad man vill om tur och så vidare, men ibland har man bara tur rätt och slätt.
När jag var och slängde min gamla skinnpall som mer liknade något katten släpat in, så såg jag att någon hade slängt en byrå i grovsoporna. Precis en sådan som jag tänkt skaffa mig om jag kommit iväg till IKEA vill säga, vilket ju aldrig händer nästan.
Jag tog en promenad med Caspian och tittade förbi grovsoprummet på väg hem. Ingen hade lagt beslag på byrån så jag tog med den hem.

Jättefint blev det och den kommer att få sin placering i mitt sovrum som ju går i svart och rött. Egentligen skulle man ju gott kunna ha en slags bortbytardag i området tycker jag, där man skulle kunna byta just möbler man tröttnat på och så vidare. Skulle säkert bli en succé.
Något som känns klart mindre succé är att min nära vän ska opereras i morgon för sin bröstcancer. Hon är i mina tankar hela tiden och jag kommer hålla tummarna att allt går bra och att hon orkar med allt. Hon är fantastisk som är så duktig och stark nu. Jag beundrar henne verkligen. Jag skickade (blommograferade) faktiskt en blomma till henne i fredags som en liten överraskning och som uppskattning för att hon just är en sån fantastisk människa och vän. Självklart kommer jag ställa upp för henne nu i hennes kamp.
På sista rundan i natt så stack Caspian iväg som vanligt i Vitabergsparken. Jag sade till honom att han inte fick springa så länge utan skulle komma direkt då jag ropade. Oftast gör han som jag säger, men denna gång var det tydligen något som fick honom att helt negligera detta. Efter mycket om och men kom han till sist tillbaka. Han såg lite lattjo ut, som om han bar på något men ändå inte. Jag tänkte att han kanske bara var anfådd och hade munnen lite halvöppen. Det var tur att jag tog mig en närmre titt , för där inne i hans mun fanns ett fläskkotlettsben på tvären. Tur jag fick ur det. Undrar var han hittat det någonstans....
Idag när vi varit och handlat på Tvångsum (konsum) så ville Caspian inte alls gå hem.
Han slängde sig handlöst på gräset och rullade runt och bara njöt i solen. Det gäller ju att suga på karamellen liksom, när solen skiner och det är skönt ute, så han fick ligga där och ha det mysigt en lång stund.

Nu är klockan så där mycket igen och jag måste sova .
Imorgon är det nya tag, nya händelser och upptåg.
Natti natti jorden.....snurra oss till sömns.
kommentarer
oktober
22
(2011-10-22)
Natten var en enda mardröm av smärta osv. Sov nog bara 1 ½ timma totalt, för när klockan visade på halv sex så var det inte möjligt att sova vidare med värken. Gick upp och kastade i mig Alvedon och vankade sedan av och an här hemma . Caspian stackarn förstod ju att nåt var fel och även han var ju jättetrött.
Dottern skulle upp vid halv nio så det passade ju bra med lite trillingnervssmärta så att jag kunde väcka henne i tid till sin praktik ;-/
Elvira som har hunden Ruby, en sockersöt liten Foxterriertjej var gullig och ställde upp med Caspian som fick vara med dom hela dagen medan jag gjorde mitt.

Det vill säga försökte bli smärtfri, för att sedan duscha och göra mig i ordning till läkarbesöket. Kan man, så ska man ju vara lite fräsch anser jag när man ska till läkare.

Väl framme hos läkaren så visste jag ju att jag bara hade en sk snabbtid, men var ju beredd med min utskrivna lapp där jag listat problematiken, symtomen och anamnes i stort. Allt för att underlätta så att säga.
Det visade sig vara helt perfekt tänkt av mig, för läkaren läste lappen och sen var det bara att tuta och köra. Dessutom hade hon fixat så att jag fick den sista tiden och därför blev besöket inte ett snabbesök utan en fullgod läkartid. Hon är för snäll min husläkare.
Remiss till neurolog skrevs, sedan undersökte hon mitt knäppa öra som det knastrar och har sig i och lite allmän koll.
Lite prat om trlllingnerv och så vidare innan hon skrev ut antibiotika för öronen som ju också fått som fnasiga utslag på utsidan och som hettade. Det visade sig vara någon slags bältrosvariant men på hud som hon kallade för någon slags rosfeber eller nåt. Kommer inte ihåg det exakta namnet nu, men hon visste precis vad det rörde sig om.
Hon skrev ut en antibiotika som jag förhoppningsvis skulle tåla men för att vara på den säkra sidan, skrev hon även ut Betapred ifall att det skulle gå åt skogen rent allergimässigt.
Sen skrev hon ut den vanliga antibiotikan också som en buffert, som vi vet att jag tål.
Där kan man snacka om en mycket vaken och klartänkt läkare. Helgarderad blev jag.
Det kändes skönt att ha fått läkarbesöket gjort och nu är det bara att invänta kallelse till neurologen som ska börja sin utredning och förhoppningsvis behandling eller hjälp vad gäller Trillingnervsskadan och dess extrema smärta.
Caspian var ju med Elvira och lilla Ruby, så jag passade på att åka förbi Sickla köpkvarter och hämta ut medicinen innan jag sen begav mig hemåt igen. Missade bussar på löpande band, både dit och hem, så när allt var klart så hade klockan hunnit bli nästan halv sju.
Det går fort när man har roligt... njae så värst roligt var det ju inte förstås, men ändå.
Jag var helt slut när jag väl kom hem och blev så glad för dottern hade gjort middag som bara var att värma. Hon är för go den ungen.
Hon hade gjort fiskbullar och ris med remouladsås. Mumsigt . Jag var så hungrig att jag nästan hetsåt en stor portion.
Dottern skulle ut sen med vänner, så jag och Caspian blev ensamma hemma i lugnets vrå.
Det blev lite idol -tittande på TV:n och lyckades stoppa i mig två "dammsugare" och dricka lite Coca Cola som fanns hemma. Lite fredagsmys blev det trots alla även om det blev i liten skala . Man får vara glad för det lilla.
När det var dags för sista rundan ute kände jag mig konstigt nog väldigt ensam ikväll, så jag sms:ade till min vän Litsa, som har hunden Apollo. Frågade om hon hade lust att komma till hundrastgården en sväng. Hon bor ju en bit bort och måste köra bil för att komma hit och hon hade precis kommit hem till sig. Såå typiskt. Hon är en underbar vän så hon skrev tillbaka att hon ändå ville komma till hundgården . Vad glad jag blev.

Så nu har vi varit ute sista rundan Caspian och jag i sällskap av Litsa och Apollo.
En skön avslutning på denna minst sagt komprimerade fredag.
kommentarer
oktober
21
(2011-10-21)
Har inte sovit någonting alls nästan på grund av den förbannade nervsmärtan som aldrig ger med sig. Ihållande stark smärta och med toppar som gör att man tror skallen ska lossna från halsen. Migrän och Hortons är en sak men detta är snäppet värre. Skrika ut smärtan är inte lönt för då frigörs ju bara mer adrenalin vilket gör saken ännu värre. Nej alldeles tyst och stilla försöker jag hålla mig för att inte trigga igång ännu värre smärta.
Har läkartid idag som sagt och i och med att jag greppar efter halmstrån vad gäller hjälp, får jag finna mig i att få 15 ynka minuter, en sk snabbtid. Man gör vad man kan. Jag ska i Jag har skrivit ner vad jag behöver hjälp med så att jag slipper slösa tid på att prata och kommer be om remisser till neurolog, hud och öronspecialist. Alltid en början. Igår kväll var Jane, Busters matte och hennes man så gulliga och tog ut Caspian på sista rundan åt mig då jag inte kunde. Dom är så himla gulliga som ställer upp. Det är väldigt många människor som ställer upp för mig nu med både det ena och det andra och jag är dom evigt tacksamma. På söndag ska till exempel Nisses matte Beatrice och hennes man hjälpa mig med skjuts då jag ska hämta en sittpuff som jag hittat på Blocket. Jag är överväldigad av tacksamhet.
Jag önskar att jag kunde återgälda alla som hjälpt mig, och förhoppningsvis om jag kommer må bättre framöver ska jag nog kunna hitta på något att göra för dom.
Nej nu måste jag sluta för det gör för ont.
Ska försöka "lura" mina nerver med att hålla en påse frysta ärter mot ena sidan av huvudet en stund, för att i nästa lägga på en kokhet handduk. Som sagt, man gör vad man kan och man tager vad man haver.
.
kommentar