september 16

(2011-09-16)

Igår kväll när jag var ute med Caspian så hände nåt..... Himlen blev nästintill helt svart av stora tjocka moln. Det var riktigt läskigt och allt blev becksvart, trots att klockan bara var runt sju på kvällen. Kändes nästan som om domedagen hade kommit. Det blev till att bege sig hemåt efter en stunds plåtande med mobilen. Sen kom regnet som tur var och det blev lite lugnare i himlen. Läste idag i Aftonbladet bland annat att inte bara jag och de som höll sig kring kajen vid Hammarby Sjöstad hade sett detta, utan att det rörde sig om ett regnoväder som var en samling mycket tunga regnmoln. Alltid lika intressant med förklaringar så man slipper oroa sig i onödan.



Idag har det inte hänt speciellt mycket mer än att Madde och jag trotsade regnet som faktiskt kom idag med, och satte oss som de sista entusiasterna vid Cafét i Vitabergen. Parasoll, filtar och en jäkla envishet räcker långt när man vill sitta på uteservering fast att det ju är höst.





Kallt är det så det förslår nu och det börjar faktiskt bli dags för både fingervantar och en tunn mössa. Strumporna har också åkt på redan vilket känns vemodigt, för det finns inget bättre än att kunna vara barfota i skorna. Imorgon är det fredag igen. Tycker veckorna flyger fram och på sätt och vis är det ju bra, för då kommer våren snabbare.

Nu ska jag snabbt sova och imorgon blir det nog en tur till lilla dementa mamma på boendet.... även om det tyvärr känns motigt i och med alla missförhållanden som råder där.

0

kommentarer

september 14

(2011-09-14)

Vem minns inte Tjorvens tillrop då Farbror Melker var på hustaket för att ordna saker och ting.... " Håll Dig i Spiskroken Farbror Melker "





Det är återigen dags att hålla sig i något liknande för ute blåste det som bara attan och risken att jag hade flugit iväg en bit var ganska så överhängande faktiskt.
Trädens kronor i Vitabersparken var inte att leka med och jag var beredd att det skulle komma stora grenpartier farande i hundraåttio .




Det är väl den där Amerikanska stormen Katia som nu blåst in över oss och då är det bara att hålla i sig.
1967, samma år som jag och mina föräldrar flyttade till Tokyo i Japan, kunde vi se nyheter från Sverige där det då var stormar som aldrig förr. Vi kunde se bilder på flygande hustak och andra saker i tidningarna. Själva satt vi som sagt i Tokyo och hade tyfoner och jordbävningar om vartannat mestadels jämt.

  "  SMHI -

Den svåra stormen 1967

Den högsta medelvinden i landet, förutom i fjällen, uppmättes vid Ölands södra grund, i samband med en svår storm 17-18 oktober 1967. Då uppmättes en medelvind på 40 m/s. "

En likadan storm kom 1969 med än kraftigare intensitet.
"  SMHI -

Orkanernas höst 1969

Trots senare års kraftiga stormar framstår hösten 1969 som orkanhösten framför andra.

Det började med ovädret den 22 september över Sydsverige, som vad skadeverkningarna beträffar hör till de värsta och mest omfattande som överhuvudtaget förekommit. "

Hellre lite storm nu under hösten än senare om vintern tycker nog jag, för då blir det så infernaliskt kallt också. Har inte gjort så värst mycket idag mer än varit ute i blåsten och tyckt att det varit ganska så okej med den sortens frisk luft..   En annan frisk fläkt var ju Astrid Lindgren själv. Hon var en riktigt härlig människa. Hittade en bild p å henne när hon var ganska gammal och nog är hon lite lik Albert Einstein på bilden .....



Nu väntar sängen och ett korsord så att jag får öva upp hjärnan lite innan sömnen tar vid.

0

kommentarer

september 13

(2011-09-13)

Vädrets makter är inte nådiga..... inte mot mig och alla andra  som är väderkänsliga. Huvudvärken sitter som en smäck... en alldeles för liten sådan. Hela dagen har Alvedon varit min trogne följeslagare för att kunna uthärda. Försökte ju mig på att möblera om lite försiktigt i helgen med hyfsat resultat rent möbelmässigt men träningsvärken har gjort att jag insett att det nog var sista gången för min del. Fan rent ut sagt vad ont det gör i varenda led och muskel. Ändå tog jag det så försiktigt och var mycket noga med att vila mellan varven. Jag får skylla mig själv.

Caspian kom hem från jägmästarKalle nöjd och glad. Han hade fått jaga som aldrig förr och som slutknorr blev det vildsvinsjakt sent  inpå småtimmarna igår/i natt. Min älskade spanjor kom inte hem förrän i morse och gissa om jag var överlycklig av att se honom och krama om honom. Kalle och hans familj avgudar Caspian och den kärlek dom har för honom är helt unik. Kalle hade med sig en hink egenodlad  potatis också till mig. Vilken kille.

Ikväll satt jag och dottern, som ju kommit hem med en dunderförkylning från Borlänge, och tittade på Svenska Hollywoodfruar. Oj oj säger jag bara.
Denna Gunilla Persson måtte vara den mest mediakåta människa i världen som verkar ha halkat in på ett bananskal i kändisvärlden.
För det första, vem fan är hon egentligen? Har aldrig hört talas om henne i något sammanhang. Var hittade dom henne tro ? Men så hittade jag  en bild på henne tillsammans med Kungen.... Ja herre gud, det fattades väl bara det också.



För det andra så besitter hon någon slags mytomanisk störning eftersom hon till och med satt och ljög polisen rakt i ansiktet om att hon hade blivit slagen av sin hemhjälp. Jag tappade hakan helt enkelt när hon fick sitt utbrott och sedan satt och ljög sig blå i ansiktet till poliserna. Spärra in kärringen vet jag. Gunilla Persson borde nog satsa på något helt annat än att visa upp sig i rutan över huvudtaget. Hennes stackars dotter kan knappast ha det lätt. En stackars söt men kuvad liten unge som måste stå på en scen trots att hon spydde som en räv.....  Att Gunilla Persson inte lyckats på scen eller i rutan är ju inte så konstigt, men att överföra sin misslyckade karriär och försöka få sin dotter att lyckas istället oavsett vad, är groteskt.



Visserligen är det väl sådant här som kallas för " Bra TV" men jag måste nog säga att jag då klart hellre ser ett program där man lär sig något eller ser en riktig sk entertainer.

En annan sak som irriterar mig mäkta, är det att det är tre stycken program i TV som alla tre går ut på att hitta en bra sångare/sångerska/idol. Men herre gud, det finns väl kändisar och idoler så det räcker och blir över.

                


Dokusåpor, realityshows,  sk förnedringsTV och annat skit ger ju absolut ingenting mer än irritation och just förnedring. Vari ligger tjusningen med att se folk göra bort sig eller ligga till höger och vänster i TV-rutan ?????

Fram för riktiga TV-program.
Humor och dokumentärer samt bra filmer.

0

kommentarer

september 10

(2011-09-10)

Oj vad tomt det blev här hemma plötsligt.
Dottern har åkt med en kompis till Borlänge och Caspian har äntligen fått åka till jägmästarKalle för lite jakt.
Hoppas bara att det inte var han som jagade upp älgen i trädet, som man kunde se i pressen ,ha ha !

Det blev i alla fall väldigt tomt och tyst här hemma.
Det är ju nu man borde försöka göra allt det där som man aldrig hinner annars, men som
vanligt blir det som någon slags handlingsförlamningsattack som träder in.
Det blev inte mycket gjort igår kväll förutom att ha bundit upp tomatplantorna återigen ute på balkongen så att dom inte far iväg i vinden.




Tvätten och disken avklarades i och för sig  också, men sen blev det nästintill tvärstopp.
Det blev lite TV-tittande och sedan tog jag mig i den osynliga kragen och började sortera bland de sk viktiga papper, en syssla som jag skjutit upp ett tag. Det var ju massor med onödiga papper som kunde slängas och det var jätteskönt att det blev gjort till slut.

     

Idag känner jag ingen större lust att göra så mycket mer än dammsuga.
Jag oroar mig lite dock för att jag nog borde gå igenom datorn, som återigen börjat låta lite lattjo vad gäller fläkten i den. Lägger det åt sidan ett tag till tror jag för det är ett hästjobb att  gå igenom och göra rent osv.
Riktigt så illa som på  bilden nedan är det ju inte.... men ändå liksom.




Har just intagit en Gorby's pirog och en kopp kaffe. Det var riktigt gott om än lite andefattigt kanske.
Kaffebryggaren jävlas ju också och läcker ut vatten/gegga undertill. Det går dessvärre inte att öppna den undertill så vi får se hur det går.

Läste förresten att mammor som ammar kan bli aggressiva. Jaha ja....  låter ju kul.
Det kanske är så att det är modermjölksersättningsfirmorna som ligger bakom detta rön, för att fler ska flaskuppföda sina barn. Vad vet jag....men det låter märkligt även om det kanske ligger lite sanning i påståendet då ju alla mammor, tvåbenta som fyrbenta, är beskyddande och lätt blir aggressiva då dom ska försvara sig och sina ungar. Sen såg jag idag att det var en liten pojke i Indonesien som faktiskt ammade en ko när hans mamma var bortrest. Kanske vore nåt...






En annan nyhet  som var mindre rolig att läsa om, var en man som blivit knivskuren. Kruxet var bara att man inte hade någon misstänkt.....




Nu ska här dammsugas....

0

kommentarer

september 9

(2011-09-09)

Det börjar bli lite mycket nu. Möten, telefonsamtal och annat avlöser varandra samtidigt som hösten gör sig hörd med stormvindar och nedfallande grenar. Höstfärgerna börjar så smått komma fram högst uppe i trädkronorna och fåglarna börjar flyga sin kos.  Usch så pessimistiskt det lät ..... jag gillar ju hösten, men just idag har det varit lite stressigt och motigt. Bara att ta nya tag antar jag.

Tomatplantorna har växt sig stora och höga. Jag har fått ta in balkonglådorna eftersom det stormat på ganska så rejält och risken att tomaterna hade fallit ned på marken var överhängande. Det ser onekligen ganska suspekt ut i vardagsrummet med tre balkonglådor fulla av av tomatplantor och tomater. Som en djungel nästan.
Första "skörden" har lagts på ett fat för att mogna till sig. En av tomaterna var nästan helt röd, så till middagen ikväll intogs den allra första egenhändigt odlade tomaten. Vilken smak !!!!!  Det var annat än Konsums tomater kan jag säga. Min hemmaodlade tomat  smakade verkligen tomat. Underbart.

Såg förresten det nya programmet som heter Sol, fest & Oroliga Föräldrar.
Herre min gud, en del föräldrar verkar ju vara  helt ovetandes om vad ungdomar sysslar med nuförtiden..... så blåögd har jag aldrig varit som förälder kan jag säga.




Apropå ungdomar och unga vuxna....
Dotterns lärarincident igår har resulterat i mail från rektorn efter att jag mailade henne om händelsen igår. Rektorn håller med om att läraren kanske inte valt rätt sätt att tilltala dottern och tydligen har man bestämt att läraren ska be dottern om ursäkt på tisdag i nästa vecka. Låter lite väl krystat anser nog jag.
Det bästa hade nog varit om läraren själv hade ringt upp dottern och bett om ursäkt direkt efter mailet från mig. Det hade uppskattats mer faktiskt.

Jag känner rebellen inom mig och att jag än har lite rebellisk energi kvar att komma med.
När det kommer till orättvisor och så vidare, ja då fanimej är jag på stridsstigen. Ingen ska trampas på eller kränkas, vem det än gäller,  så är det bara. Rätt ska vara rätt.

Imorgon är det fredag och helgen kommer jag vika åt mig själv denna gång. Ska ta mig till pappas grav och göra lite fint där tror jag. Tar med mig min fyrbente spanjor så klart och sen ska jag försöka köra minst ett yoga eller meditationspass  också. Jag har varit lite dåligt på det den sista tiden. Brukar ju göra det åtminstone fyra dar i veckan á 20 minuter för att få inre balans och välbefinnande, men har inte haft eller tagit mig den tid jag behöver.
Dottern kommer vara bortrest i helgen så det gäller att passa  på nu när jag bara har mig själv och Caspian  att bry mig om.
Lilla dementa mamma är ju där hon är och jag var ju där idag på möte och självfallet tog jag en sväng förbi mamma också innan jag gick hem.
Mötet gick väl bra till slut och jag blev mäkta förvånad över att min stora dotter kom dit också. Dottern var suverän och kunde berätta om hur hon upplevde det hela med sin mormor, både i egenskap av just mormor o anhörig men också sett ur en professionell synvinkel då min dotter ju jobbar inom just demensvård.
Jag var och är mäkta stolt över min stora dotter som var med på mötet. Hon är en suverän tjej med skinn på näsan och som verkligen kan detta med de boende och deras behov osv.
Dessutom är hon en virtuos på att baka, vilket ju gör henne till en ännu mer fantastisk personal på ett äldreboende där hembakt har stor efterfrågan.

Nä, nu har jag varit uppe alldeles för länge igen... men så blir det när ens sk fritid inte infaller förrän mycket mycket sent.

0

kommentarer

september 8

(2011-09-08)

Sanningen svider. Sanningen gör ont. Sanningen skär rakt in i själen.
När sanningen är som mest svidande, tar ilskan över.
När ilskan lagt sig tar besvikelsen sin form och till slut kommer gråten och känslan av rättfärdighet infinner sig.

För andra gången på mycket kort tid har min yngsta dotter (om än 20 fyllda) blivit kränkt av en av sina lärare idag.
Man tror inte att det man hört denna lärare säga, är sant. Men det är sanning och det gör ont.
Man ska inte tro att lärare är annat än vanliga människor när det kommer till kritan, MEN dom ska fanimej kunna arbeta professionellt med det dom gör. Och dom ska absolut inte säga saker som kränker eller sårar eleverna. Det är inte bara oprofessionellt utan helt och hållet olagligt. I synnerhet om man kan Skollagen och är lärare.
                                  

Dottern kom hem idag och var mäkta ledsen, arg och uppriven.
Hon hade fått frågan  " Vad är det för fel på dig egentligen ? " av sin lärare.
En helt och hållet opedagogisk och oetisk fråga som inte hör hemma i skolvärlden alls, i synnerhet inte en fråga som ska ställas av en lärare till elev.
Det tragiska och också förvånande  i detta, är att samma fråga ställts av samma lärare så sent som förra veckan .
Idag sade dessutom läraren att : " jag är kanske elak, men jag är bara ärlig ".
De orden befäste ju bara än mer hur fel som lärare hon är och var mer bevis på hur oprofessionell hon är i sitt tillvägagångssätt och kommunikation med sina elever.

Då dottern ringde mig och berättade detta rådde jag henne att gå direkt till rektorn och berätta vad  läraren sagt och hur situationen var osv. Det fanns ju vittnen till allt vad läraren sagt min dotter om inte annat.

Dottern gick mycket riktigt till rektorn och förklarade situationen och vad läraren sagt och hur ledsen och arg hon blivit av att bli ifrågasatt på detta sätt. Som om hon vore en idiot eller psykiskt störd elev eller nåt.
Det märkliga var att rektorn inte tyckte att det hela var allvarligt.
Man tar sig för pannan och undrar smått hur i hela fridens namn lärarna tror att dom kan få respekt när dom inte ens ger eleverna det minsta av respekt när dom gör så här.

Jag kunde helt enkelt inte hålla tand för tunga, utan satte mig och mailade till både rektor och lärare samt till Skolverket och Skolinspektionen och refererade till Skollagen bland annat. Ska bli mycket intressant att höra vad läraren har för förklaring till sin minst sagt kränkande fråga till min dotter och hur man ser på detta på Skolinspektionen där man ser på mobbning som något mycket allvarligt.

Sanningen är brutal och även om det är på det verbala planet så slår den hårt.
Åt alla håll.

---------
Imorgon ska det bli möte uppe på lilla dementa mammas boende.
Detta eftersom det inbokade mötet som skulle hållits förut fick ställas in då jag var sjuk.
Nu är det än mer viktigt med möte i och med att Oral Care varit och dragit ut två tänder på mamma utan vår vetskap.
Personal på boendet säger att Oral Care varskott anhöriga om detta med tandutdragning vilket inte alls har gjorts, så allting är mer än upp och ned. Den ene säger si och den andre så. Kommunikationen brister alltjämt.
Mötet kommer innefatta chefer och även någon från Oral Care vilket jag bad om, för nu äntligen ska vi väl få ordning på den kommunikationen kanske.... förhoppningsvis.

Jag börjar bli så evinnerligt trött på allt tjafs hit och dit med saker som inte görs, saker som görs men inte berättas och en himla massa annat som har med lilla dementa mamma att göra. När jag var uppe hos henne i helgen så luktade hon allt annat än gott och det har hon gjort så ofta. Så tråkigt med tanke på att hon om någon, alltid varit extremt noga med sin hygien och att lukta gott av Nina Ricci parfym och att vara hel ren och fräsch.

Jag är ändå så innerligt tacksam att hon är i livet fortfarande även om hon numera är både tandlös och än mer orolig och innesluten i sig själv.
Jag tror faktiskt jag ska köpa henne en liten sån där Eau de cologne som hon kan ha där i badrummet. Då kan man spruta lite i badrummet också så att det inte luktar så illa som det tyvärr ofta gör där.





Jag älskar min lilla dementa mamma över allt annat på jorden och som sagt, även om hon är i sin lilla värld så är det också min värld.

0

kommentarer

september 4

(2011-09-04)

Nu när det blir mörkt relativt fort om kvällarna känns det inte speciellt mysigt att sitta på en becksvart balkong. Dessutom blir det svårt att vattna tomatplantorna utan att se var man vattnar. Små lyktorna hjälper inte till mycket, utan jag traskade iväg med Caspian till Kjell & Company i Skrapan för att kolla vad dom hade i lampväg.
Det var en del intressanta lampor med eller utan solcellsdrift som tyvärr inte fanns i lager, men till slut hittade jag en som var en slags upphängningsbar kombinerad arbets/utelampa.

                                  


Hade väl tänkt mig något billigare, men å andra sidan kan jag använda denna lampa om jag får för mig att jag kanske målar om listerna hemma eller nåt. Alltid bra att ha en stark och bra arbetslampa. När jag kom hem med den och hängde upp den på kroken vid fönstret och tände den så sken hela balkongen upp som om det vore en scen. Så häftigt. Det som var mindre häftigt var att alla nattfjärilar och mygg  också tyckte det var toppen. När jag letade efter bild på nätet på lampan jag köpt, hittade jag en sida som var jättefin. Kanadensisk design. Titta och njut av alla lampor där.


www.canadiandesignresource.ca/officialgallery.../


Natten till igår var det minsann livat i Vitabergsparken. Njae kanske inte livat och glatt, men väl livat. Så pass stökigt runt Lusthuset och på andra ställen med fylla och så vidare att vi ringde polisen.
Polisen brukar köra runt i Vitabergsparken på dagtid vilket förbryllar en del, då ju inte är stökigt då utan mest nattetid.
Polisen som svarade i telefonen ville veta hur många som var stökiga och hur gamla dom var och var exakt dom befann sig. Jag förklarade och berättade att polisen sällan finns på plats under dygnets sena timmar utan mest dagtid och då självklart inte får någon som helst ordning på allt superi och knarkande som försiggår kvällar och nätter.
Polisen sade då att det var "synd att jag upplevde det så", men hallåååå, vaddå upplevde det så...... det ÄR JU SÅ !!!! Klart dom inte vet det när dom inte ens är i närheten av Vitabergsparken utan tror att södermalm bara handlar om Medborgarplatsen, för där verkar alla poliser ha fastnat och har som utpost varje helg.
Senare nästa dag, igår, fick jag höra att dom stökiga, fulla ungdomarna sparkat sönder glasrutorna på många bilar. Något som fömodligen aldrig hade hänt om dom kommit då vi ringt, två gånger till och med.

Igår och idag var det så dags för Koloniträdgården att ha sin årliga "öppet hus" inklusive korvgrillning, tipsrunda, försäljning av frukt och safter samt blommor. Loppis var det också som vanligt. Tyvärr är det ju så att årstiderna har förflyttats en aning de senaste 5-8 åren vilket gjort att när detta Öppet Hus sker, så är alla blommor nästintill döda eller vissna. Inte mycket för allmänheten att titta på med andra ord. Man borde tidigarelägga detta evenemang faktiskt och varför man inte gjort det är en gåta.
Hur som helst tog jag en sväng till lilla dementa mamma på boendet och tog ut henne på en promenad i Vitabergsparken och till koloniträdgården.
Mamma som blivit så mycket tröttare och ängslig igen, tyckte ändå att det var lite kul att få komma ut en sväng med mig och Caspian tror jag.
Koloniträdgården var hon inte så intresserad av utan ville mest gå och fika, varför vi styrde kosan till Vitabergens Café. Där bjöd jag mamma på kaffe och en god chokladtårtsbit.  Den gillade hon minsann.

 


När vi sedan skulle gå tillbaka till boendet kom jag på att mamma säkerligen ville hålla i Caspian helt själv. Jodå, hon ville det nu också. Dom gick så fint Caspian och lilla mamma. Cesar Milan kan slänga sig i väggen för min lilla dementa mamma klarar att promenera med hund minsann.

  

Idag var jag så trött efter att ha haft lite gallproblem natten innan och magen har väl inte varit riktigt sig själv sen dess. Det blev en riktigt rejäl sovmorgon. Vaknade vid 12-tiden och det var bara att sätta fart.  Ute var det härligt väder.... solen sken även om det var lite mörka moln här och där. Uppe i hundrastgården var det full rulle på alla Franska Bulldoggar och deras ägare (dom har Fransk Bulldogg-träff varje söndag kl 13 där).

När vi inte orkade vara kvar längre så bestämde jag att Caspian och jag skulle ta färjan över till Hammarby Sjöstad och ha lite kvalitetstid vid stranden. Vi började gå och hade med oss Elouise och hennes två härliga schäfrar Larisa och Alexej. Även Tora och hennes hundar Max och Diddi var med.
När vi kom en bit bort så kom damen som har lilla hunden Grynet.

              

Grynet är livrädd för schäfrar och började genast göra utfall och bli hysterisk.
Jag såg min chans att hjälpa damen med Grynet, nu när både Larisa och Alexej fanns på plats så att säga. Elouise, var med på noterna och även Tora.
Jag höll väl på ca tre minuter med Grynet och fick henne att lugna sig, fick matten att inse att inte dra åt sig Grynet utan tvärtom, släppa efter på kopplet för att få henne lugn.
Lade till slut Grynet på rygg en stund då hon gjort två till utfall i sin rädsla, och det gick vägen. Efter en minut så var hon hur bra som helst kring schäfrarna och både Caspian, Max och Diddi hade lugnande inverkan på lilla Grynet.

            
Grynet är nu rehabiliterad och matten undervisad, men vi kommer fortsätta att utsätta Grynet för denna rehab. tills att det implementerats ordentligt.

                 

Jättekul att se att man kan lära gamla hundar sitta..... som så många inte tror är möjligt. Slutet gott allting gott.







Det var bara Caspian och jag som åkte till Hammarby Sjöstad sen och där var det som vanligt lika roligt som alltid tyckte Caspian.




 Caspian fick syn på en hund på en av balkongerna i Lumahuset och det såg ut som dom fattat tycke.... precis som balkongscenen i Romeo & Julia . Gulligt.


Jag såg en skäggdopping som verkade lite förvirrad i tillvaron som simmande omkring och det är inte varje dag man ser en dopping.

0

kommentarer

september 2

(2011-09-02)

En vän till mig har somnat in. Denna vän begravs idag. Denna vän har kämpat . Vid sin sida har han haft sin älskade fru och sin hund.
I hundrastgården kunde man hitta honom där han var med, först sin förra hund Gibson, en gigantisk Leonbergerhane och sedan med Tyra, även hon Leonberger.
Saknar min vän. Han fick en alltid på bra humör och vi hade så kul och skämtade hej vilt.
Det var förresten han som skojade och sade  att: "den där Lena ni vet, ja hon bor ju i hundrastgården. Hon brukar sova på en av bänkarna där". Det roliga var att många trodde det till slut, för lite av en inventarie har jag nog varit i hundrastgården då jag ju besökt den i ca 20 år. Idag ska jag alltså på min väns begravning och det känns nästan overkligt, för han var så levande och känns så fortfarande.

 

Oerhört saknad är han och kommer alltid att förbli. Vila i frid nu C och nu har  du och Gibson återförenats däruppe. Mina tankar går till hans fru L och hunden Tyra.

0

kommentarer

september 1

(2011-09-01)

B - och C-kändisar är något som vi får dras med antar jag. Så länge TV gör dokusåpor med människor som inte har något att komma med i egentlig mening, så kommer det alltid att finnas sk kändisar med bostäverna B och C som förtecken.

A-kändisar är sk riktiga kändisar som genom sina yrken och gärningar gjort sig kända medan de andra har blivit kändisar utan att ha gjort annat än att ha setts på TV .



Det är tragiskt att vi numera inte har några riktiga kändisar som man hade förr och såg upp till. Nu ska det tydligen vara vem som helst och gärna till och med de som är raka motsatsen till förebilder. Skrämmande hur allt har utvecklats vad gäller kändisskap.

A-kändisar finns alltför få, men en och annan finns kvar dock.
Skådespelare från den gamla skolan, som verkligen ÄR skådespelare och gör ett mycket bra jobb. Sångerskor och sångare som KAN sjunga och som KAN skriva egna låtar osv.
Konstnärer som ÄR fantastiska och har något att förmedla.
Författare som skriver så håren reser sig på armarna eller som får den mest tuffa och hårda att fälla en tår.

Mina favorit svenska A- kändisar är:

Ingrid Bergman
Ernst Hugo Järegård
Margaretha Krook
Gösta Ekman jr
Sif Ruud
Per Oskarsson
Hans Alfredsson
Pernilla August
Lena Olin
Jacob Dahlin
Beppe Wolgers
Tom Wolgers
Astrid Lindgren
Ardy Struwer
Yrjö Edelmann
Åke Arenhill
Åke Ahlberg
Anita Lindblom
Pugh Rogefeldt
Py Bäckman
Annelie Rydé
Anna Stadling
Malena Ernman

B, C  OCH  D kändisar är:

Linda Rosing
Kissie
BlondinBella
Bingo Rimér
Ipren-mannen
ICA-Stig
Gurkan
Baren-Håkan
Fadde


med flera med flera, som det spenderas timmar och pengar på i TV-rutan.

Tacka vet jag riktiga kändisar som verkligen GÖR något, och då menar jag verkligen inte sådana dumskallar som låter sig förnedras eller har samlag i rutan till ingen nytta alls.

0

kommentarer

augusti 31

(2011-08-31)

Back to basic...... Parkteatern är till ända och allt har återgått till det vanliga igen.  Borta är scenen och allt som har med parkteatern att göra. Så tråkigt och trist på något sätt. Man får vara glad att Café Vitabergen är kvar ett tag till och förhoppningsvis hela September månad om vädret vill oss väl. Det är en oas som många med mig helst skulle vilja se som ett permanent Café. Tänk om det kunde få vara  kvar även på vintern när alla  åker pulka eller snowboard, så att dom kunde få sitta och mysa med varm choklad och våfflor eller nåt. Eller  frampå julen kunna njuta en en liten kopp varm glögg..... det vore inte dumt alls. Man skulle till och med kunna göra en skridskobana intill Cafét . Tankarna och idéerna är många, men konstigt nog så är möjligheterna små och få. Man får nog ta och bege sig till nästa öppna årsmöte i Stadsdelen för att få fram lite nytänk tror jag.

Idag har huvudet känts som om det varit på gränsen att explodera. Vaknade med huvudvärk och väderomslag är i görningen. Man blir  på sätt och vis sin egen meteeolog som kanske kan verka behändigt även om det är smärtsamt. Det kommer nog vara så här innan vädret stabiliseras lite till och övergår i höstväder. Längtar till då träden skiftar färg och höstpaletten brer ut sig.

Imorgon kommer Stockholmshem på besök här hos mig. Äntligen ska elektriker komma och titta på hur ledningar dragits och uttagen funkar/inte funkar sen renoveringen 1996. Ett mindre bra jobb gjordes då kan sägas och skulle säkerligen inte godkänts alls idag.
Är så trött nu att jag knappt orkar skriva nåt alls, men slutar med orden, citat av Ingrid Bergman, som är så fint tycker jag.

0

kommentarer