- Du är här:
- Familjeliv.se
- Bloggar
- Personligt
- Föräldraskap
- Antitanti i Vitabergen, södermalm
- Medlemmarna ansvarar för det de skriver i bloggarna
Antitanti i Vitabergen, södermalm
Detta är en pinglänk/permalink till ett specifikt inlägg i bloggen, se hela bloggen här: http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b10379.html
mars 11
av: antitanti
Idag fyllde lilla dementa mamma 86 år !
Ringde henne i förmiddags först och grattade men då var hon lite frånvarande och förstod inte riktigt. Lilla gumman.
Berättade ändå att vi skulle komma upp på kvällen o bjuda på tårta och gratulera henne och då blev hon gladare.
Hela lilla familjen samlades, det vill säga jag, döttrarna och sonen samt Caspian. Chokladaskar, blommor och tårta - härligt.
Jag hade "klätt upp mig " mig lite och till och med satt på mig mina nya fina högklackade stövlar och en stickad klänning med stoooor polokrage.
Misstänker starkt att jag kommer ha megaont i både knän och ben samt rygg imorgon. Ska man vara fin får man ju lida pin....
Det blev en mysig liten födelsedagsfika i lugn o ro, innan vi tackade för oss och åkte/gick var och en hem till sig.
Eftersom det var onsdag i dag och Greys Anatomy på TV, blev Caspian o jag bjudna till grannväninna på fika igen s.a.s.
Det var så kul att se henne igen då det varit ett bra tag sen sist vi sågs.
Caspian var som en liten pajas på sista rundan... och Jeanette som var med kunde inte tro sina ögon - för han tog en Södermalmsnytt-tidning som någon glömt kvar i hundrastgården, och sprang iväg med över berget. Han betedde sig som en liten valp och var superglad. Han var så söt....
Faktum är att Caspian har blivit mer på alerten och gladare den senaste veckan, nu när Ming är hos farmor o farfar.
Känns nästan taskigt att säga det, men han lever upp igen och blir sitt gamla vanliga jag. Glad och äventyrlig och pigg.
Ming tar ju ganska mycket tid och plats den lilla filuren, och jag känner tyvärr igen lite av det som hände då vi hade jourhunden Funny här för några år sedan. Funny var en jättesöt hund, men rädd och lite ömhetstörstande s.a.s.
Till en början gick allt så bra, men när Funny blev varm i kläderna så kom hennes mindre bra sidor fram.
Det veka hos henne slog över och blev dominans istället.
Caspian, som är en mkt snäll hund gav vika mer och mer och till slut blev han så deprimerad att han bara låg under köksbordet, och i stort sett bara fanns. Allt medan Funny försökte reger och dessutom jaga katterna. Hela situationen blev stressad och den som led mest var nog jag även om jag inte kunde inse det till en början. Jag ville ju så att det skulle fungera men även om min kunskap och tålamod var stor, så var det ohållbart i längden.
Det var tur att Funny var en jourhund, för efter några månaders enormt tålamod och träning osv, gick det inte längre utan Funny fick komma till en familj utan andra hundar och katt. Det dröjde inte länge förrän Caspian var sig själv igen och allt var frid och fröjd.
Varför skriver jag nu så här ingående om Funny kan man undra... Jo, lilla söta fina Ming är en kopia av Funny vad gäller beteende och jag tampas sedan en tid med hur jag ska få allt att fungera för alla parter. Dessutom har ju Ming några olater som det att sno mat från bordet trots tillsägelse, äta bajs ute trots tillsägelse osv, morra och nafsa mot de som försiktigt hälsar på henne samt visa tänderna mot i stort sett alla hundar hon träffar.
Jag har ett stort tålamod, stor kunskap och tid, men det går till en viss gräns. Den gränsen börjar visa sig nu. Jag kan helt enkelt inte ha ett liv där jag bara ska hålla på och säga till och korrigera henne hela tiden. Man måste vara på henne varenda sekund i stort sett och det kan inte vara normalt.
Jag känner inte att jag kommer så värst mycket längre med Ming tyvärr, hur jag än tränar, uppfostrar och håller på.
Hon köper inte riktigt detta, och jag ser mitt Waterloo framför mig. Jag känner mig faktiskt misslyckad i mina goda intentioner och givetvis som flockledare. Trots att jag lärt Ming en massa bra saker och även fått henne lugn i många situationer osv osv
Varken Ming eller Caspian eller Strössel är värda ett liv i stress eller så, varför jag förstått att jag måste ta itu med detta. Jag kan ju inte gärna omplacera Caspian eller Strössel, det är en utopi och finns liksom inte på kartan.
Så nu måste jag försöka lösa detta dilemma, att hitta en ny familj åt Ming.... utan annan hund eller katt, och där hon får vara den fina lilla Prinsessa hon är trots sina egenheter utöver de ovan nämnda.
Usch..... allt är minst sagt jobbigt, något jag aldrig i mitt liv trodde att det skulle bli. Inte ens jag som nog sett och varit med om det mesta när det kommer till hundar o djur.
Ringde henne i förmiddags först och grattade men då var hon lite frånvarande och förstod inte riktigt. Lilla gumman.
Berättade ändå att vi skulle komma upp på kvällen o bjuda på tårta och gratulera henne och då blev hon gladare.
Hela lilla familjen samlades, det vill säga jag, döttrarna och sonen samt Caspian. Chokladaskar, blommor och tårta - härligt.
Jag hade "klätt upp mig " mig lite och till och med satt på mig mina nya fina högklackade stövlar och en stickad klänning med stoooor polokrage.
Misstänker starkt att jag kommer ha megaont i både knän och ben samt rygg imorgon. Ska man vara fin får man ju lida pin....
Det blev en mysig liten födelsedagsfika i lugn o ro, innan vi tackade för oss och åkte/gick var och en hem till sig.
Eftersom det var onsdag i dag och Greys Anatomy på TV, blev Caspian o jag bjudna till grannväninna på fika igen s.a.s.
Det var så kul att se henne igen då det varit ett bra tag sen sist vi sågs.
Caspian var som en liten pajas på sista rundan... och Jeanette som var med kunde inte tro sina ögon - för han tog en Södermalmsnytt-tidning som någon glömt kvar i hundrastgården, och sprang iväg med över berget. Han betedde sig som en liten valp och var superglad. Han var så söt....
Faktum är att Caspian har blivit mer på alerten och gladare den senaste veckan, nu när Ming är hos farmor o farfar.
Känns nästan taskigt att säga det, men han lever upp igen och blir sitt gamla vanliga jag. Glad och äventyrlig och pigg.
Ming tar ju ganska mycket tid och plats den lilla filuren, och jag känner tyvärr igen lite av det som hände då vi hade jourhunden Funny här för några år sedan. Funny var en jättesöt hund, men rädd och lite ömhetstörstande s.a.s.
Till en början gick allt så bra, men när Funny blev varm i kläderna så kom hennes mindre bra sidor fram.
Det veka hos henne slog över och blev dominans istället.
Caspian, som är en mkt snäll hund gav vika mer och mer och till slut blev han så deprimerad att han bara låg under köksbordet, och i stort sett bara fanns. Allt medan Funny försökte reger och dessutom jaga katterna. Hela situationen blev stressad och den som led mest var nog jag även om jag inte kunde inse det till en början. Jag ville ju så att det skulle fungera men även om min kunskap och tålamod var stor, så var det ohållbart i längden.
Det var tur att Funny var en jourhund, för efter några månaders enormt tålamod och träning osv, gick det inte längre utan Funny fick komma till en familj utan andra hundar och katt. Det dröjde inte länge förrän Caspian var sig själv igen och allt var frid och fröjd.
Varför skriver jag nu så här ingående om Funny kan man undra... Jo, lilla söta fina Ming är en kopia av Funny vad gäller beteende och jag tampas sedan en tid med hur jag ska få allt att fungera för alla parter. Dessutom har ju Ming några olater som det att sno mat från bordet trots tillsägelse, äta bajs ute trots tillsägelse osv, morra och nafsa mot de som försiktigt hälsar på henne samt visa tänderna mot i stort sett alla hundar hon träffar.
Jag har ett stort tålamod, stor kunskap och tid, men det går till en viss gräns. Den gränsen börjar visa sig nu. Jag kan helt enkelt inte ha ett liv där jag bara ska hålla på och säga till och korrigera henne hela tiden. Man måste vara på henne varenda sekund i stort sett och det kan inte vara normalt.
Jag känner inte att jag kommer så värst mycket längre med Ming tyvärr, hur jag än tränar, uppfostrar och håller på.
Hon köper inte riktigt detta, och jag ser mitt Waterloo framför mig. Jag känner mig faktiskt misslyckad i mina goda intentioner och givetvis som flockledare. Trots att jag lärt Ming en massa bra saker och även fått henne lugn i många situationer osv osv
Varken Ming eller Caspian eller Strössel är värda ett liv i stress eller så, varför jag förstått att jag måste ta itu med detta. Jag kan ju inte gärna omplacera Caspian eller Strössel, det är en utopi och finns liksom inte på kartan.
Så nu måste jag försöka lösa detta dilemma, att hitta en ny familj åt Ming.... utan annan hund eller katt, och där hon får vara den fina lilla Prinsessa hon är trots sina egenheter utöver de ovan nämnda.
Usch..... allt är minst sagt jobbigt, något jag aldrig i mitt liv trodde att det skulle bli. Inte ens jag som nog sett och varit med om det mesta när det kommer till hundar o djur.
1
Annat innehåll
Vi rekommenderar
Läsvärt
Missa inte ANNONS
Min förlossning
jag 1